Salomon 2015: Förbättrat och förnyat samt årets storsäljare?

Salomon är den största aktören på marknaden när det gäller trail och därför tänkte jag passa på att kolla lite närmare på deras nyheter den här säsongen. Mycket är uppdateringar av redan befintliga produkter, vilket inte är så konstigt då deras produkter oftast befinner sig i toppen av respektive kategori.

Först ut ska vi kolla på två helt nya produkter som jag tror kan bli årets måsteköp för alla trailtokar ute i landet. Den uppmärksamme har säkert redan sett produkterna på Salomons egna löpare som Kilian Jornet eller Emelie Forsberg när de haft dem på lopp eller träning. Vad är då den troliga storsäljaren för något? Det finns liknande produkter men nu när Salomon tar sig an kategorin så sätter de en ny standard känns det som.

Spana in Salomon S-Lab Sense Ultra Set!

SSLUframifrån

(Bild från running.competitor.com)

SSU2015vit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon tar och skalar av och gör en ännu mer minimalistisk vätskeväst som jag tror kommer fylla ett hål i mångas löpprylsarsenal som de inte riktigt var medvetna om att de hade. I fram har du två stycken Salomon Soft Flask på 500 ml styck, dvs en liter vatten tillgängligt i fram. Det är klart tillräckligt för att klara sig mellan vätskestationer på de flesta längre traillopp och duger gott på kortare långpass med. I bak på västen finns ett litet utrymme längst upp med plats för vindjacka och något mer förstärkningsplagg. Nederst i fram framför flaskfickorna finns det även två stretchfickor och så är det två lite större fickor på sidorna också. Alltså fullt tillräckligt för att ha med det nödvändigaste på lopp eller kortare långpass. Spana in bilden nedan för lite mer information av vad allt är på västen.

SSU2015

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Varför tror jag då det här är något som många kommer att vilja ha? Det beror på några saker. Först att den är oerhört lätt. Den väger bara 80 gram! Trots den ringa vikten får du som jag nämnde tidigare med allt du behöver på de flesta traillopp och även på långpass så länge du inte behöver ha med allt för mycket extra kläder och energi. Totalt kan man packa 3 liter i västen. Sen har du ändå möjlighet att ha en liter vatten med dig som du snabbt kan fylla på vid vätskestationer och en klar fördel med att ha vätskan i fram är att du alltid har koll på hur mycket du har kvar till skillnad från en vätskeblåsa. Av vad jag läst hittills så känns västen verkligen som ett klädesplagg, inte en ryggsäck.

Själv äger jag en Ultraspire UltraVis Spry som är det närmast liknande jag tror finns på marknaden nu om man ska se till vikt. Då har jag en vätskeblåsa i bak på den.

Skinnersdal med Spry

Den fungerar utmärkt på långpass, men på tävling är vätskeblåsan där back en klar nackdel även om jag kan trycka i två små soft flasks i fram, men då blir det inte mycket utrymme kvar för annat. Dock är Spry klart mycket billigare än Salomon Sen Ultra-setet. Jag tror att framåt sommaren/hösten kommer man se många med Salomon S-Lab Sense Ultra-setet på trailtävlingar runtomkring Sverige. Det går faktiskt redan att köpa setet här i Sverige på Sportamore för 1195 kr. Spana in det här! Eminenta sidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ som oftast är först ut med Salomons nya saker har gjort en lite video om Salomon S-Lab Sense Ultra Set.

Salomon S-Lab Sense Set

SSLSvit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Nästa produkt är extrem snarlik. Den enda riktigt stora skillnaden mellan S-Lab Sense Ultra-setet och S-Lab Sense-setet är att Sensevarianten saknar facket i bak på ryggen och därmed så kan man bara packa totalt en liter i den jämfört med tre i Ultra. Har lite svårt att se att man ska välja att köpa Sense före Ultra då det bara skiljer totalt 20 gram i vikt. Då känns det som att man lika gärna kan satsa på Ultra och få plats med lite mer saker.

Salomon kör asfalt?!?

SSLX

Salomon S-Lab X Series (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon har de senaste åren breddat sitt trailsortiment och infört ett segment som de kallar City Trail. Här hittar man skor som fungerar både i stan samt i lättare terräng. Det som är intressant med nya Salomon S-Lab X Series är att det är en sko som bygger på S-Lab-skorna så i princip är det en trailsko omgjord för asfalt. Du får den härliga passformen från Sense-skorna med teknologier som EndoFit och SensiFit och QuickLace-snörningen men med en sula som är anpassad för asfalt. Sen har jag personligen svårt att förstå varför man hellre skulle vilja springa på asfalt än i naturen, men om man är så illa tvungen så kan det här bli en väldigt bra sko för just dig. Droppet (höjdskillnaden mellan fram- och bakfot)  på 8 mm passar den som är van vid asfaltsskor och vikten ligger på 237 gram i storlek 42 2/3.

SSLXsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är så där härligt otrailig och passar säkert alldeles utmärkt på asfalt, jag har ingen större koll på hur sulor på asfaltsskor ser ut nämligen 🙂 Ska bli spännande att se hur den här skon tas emot bland både asfaltslöpare och traillöpare. Skulle du vilja ha en sådan? Kommentera gärna nedan! 🙂

Salomon S-Lab Sense Ultra 4

SSLU

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sense Ultra-serien är mina favoritskor på grund av att de är oerhört lätta och extremt komfortabla. Jag läste ett citat i veckan om att man om man springer en mil är en viss procent i luften, kommer inte ihåg om de var runt 70-snåret ungefär och att kontakten med marken bara är ca 30 % då så då kunde man beskriva det som att man variut ute och flugit sju kilometer typ 😉 Så är känslan lite när man har de här skorna på sig. Lätta som luft, så mjuka och goa så du knappt märker att de är där. Man flyger fram helt enkelt 🙂

Version fyra har några spännande uppdateringar. Designmässigt så har man tagit bort de vita strecken där meshen är förstärkt längs sidorna vilket jag tycker ger skon ett ännu mer minimalistiskt utseende. Den största förändringen för er som är vana med Senseskorna är sulan.

SSLUsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är nu riktigt välutrustad med dobbar, något som den inte varit på de första versionerna. Sen är skon från början gjord för torra förhållanden (läs mer här), men i takt med att folk (samt Salomons egna löpare) har börjat använda den i allt mer varierad terräng så har det kommit fler och fler dobbar under. Den andra saken som är ny med sulan är att den innehåller en ny gummiblandning för ökad hållbarhet. Det tillsammans med det ökade antalet dobbar gör att vikten ökar så nu ligger de på 240 gram i storlek 42 2/3. Tåboxen är dessutom några millimeter bredare vilket känns bra om man vill använda skon på riktigt långa pass då fötterna sväller lite. Vilket man givetvis vill 😉

Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG

SSLUSG

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Syskonversionen av S-Lab Sense Ultra har förkortningen SG på slutet och det står för Soft Ground, dvs lera och annat mysigt som du kan tänkas ha dig glädjen att ta dig fram igenom i skogarna. Förändringarna är samma även på den här modellen i princip. Sensifitförstärkningarna på utsidan är lite starkare och utan de vita strecken samt att tåboxen är lite bredare och även tåskyddet i fram har förändrats lite. Största förändringen är också sulan.

SSLUSGsula

Sulan på SG 4 (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Om man jämför den nya sulan med den från Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG så ser man att det är rätt stor skillnad.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Version 3 SG var Salomons stora nyhet förra året och det är en av mina absoluta favoritskor någonsin. Vikten ligger nu på 264 jämfört med 240 och det beror på samma förändringar som på vanliga Sense Ultra, annat gummi och något fler dobbar. SG 3:an är dock inte klockren på våta stenar eller spänger. Förhoppningsvis har det förbättrats lite i och med den nya gummiblandningen i SG 4.

Salomon har även uppdaterat två trotjänare och storsäljare, vätskeryggsäckarna Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET samt Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET. Den stora skillnaden när det gäller båda ryggsäckarna är att de nu väger hela 30% mindre är föregångarna. Det är inte illa med tanke på att de var lätta redan tidigare. Detta har man fixat genom att byta ut och förändra en del material men ändå bibehålla kvalitén. Den andra stora nyheten med båda två är att de nu kommer i en ny färg som jag tycker är riktigt snygg nämligen vit. Så vill man skilja sig lite från mängden så kör man säsongens vita färg 🙂

SSL12vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

SSL5vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sen har jag precis nu i dagarna lyckats nosa upp några fler nyheter som visats upp på Outdoor Retailer Winter Market Show. En som jag fastnade för där och som är en helt ny modell är Salomon S-Lab Speed.

Salomon S-Lab Speed

(Bilder från http://samwinebaum.blogspot.se/)

Salomon S-Lab Speed Sula

Det som är speciellt med den här är att den enligt Salomon ska ha extra bra grepp på våt sten. Något man inte varit bortskämd med i Salomons skor om man jämför med Icebugs exempelvis. Mycket intressant! Vikten ligger på 265 gram så snarlik SG 4 som jag visade ovan och droppet är på 4 millimeter. Har ingen aning om när den här skon släpps men den kan definitivt bli en favorit om den håller vad den lovar på våt sten 🙂 Om bara Salomon skulle släppa en S-Lab Sense Ultrasko med metalldobb till nästa vinter så har de en riktigt farlig line-up för hela 2015.

Det var en genomgång av de största nyheterna inför årets trailsäsong från Salomon. Vilka skor satsar du på? Är du som jag grymt sugen på ett Salomon S-Lab Sense Ultra Set? 🙂 Kommentera gärna vilka skor/prylar du ser fram emot under 2015.

JanuariJakten2015

Vinterträning innebär för de flesta löpare fokus på en sak: distans!

Men som traillöpare är inte distans allt. Om jag ska utgå från mig själv så gillar jag att tampas med backar i alla dess former och lutning. Backar erbjuder så mycket för löpningen både om det är uppför och nedför. Därför tänkte jag att det kan vara skoj med en liten utmaning i januari som blir den festliga pricken över distans-i:et. Den där lilla extra kryddan som kanske får dig att ta ut dig någon extra kilometer eller stånka dig uppför en saftigt brant backe eller jublande bölja ned likt ett snöskred för en sagolikt teknisk skogsstig.

JanuariJakten2015Logo

Vad är det då för utmaning? JanuariJakten2015 fungerar såhär:

1. Du kollar hur många höjdmeter du sprang under december månad. Både positiva och negativa höjdmeter. (Eller så kör man bara positiva om man vill).

2. Sen är utmaningen att försöka springa 50% fler höjdmeter under januari. Vill man ta det lite lugnare så satsar man på 25%. Eller så utformar man ett eget mål. Någon kanske ökar med 100%?!? Meningen är att man ska jaga fler höjdmeter helt enkelt.

Meningen med JanuariJakten2015 är inte att det ska vara en tävling. Det ska sporra dig själv och andra och då distans och höjdmeter oftast går hand i hand behöver det inte vara något negativt för distansträningen utan snarare positivt.

Så har du exempelvis sprungit 1000 höjdmeter i december så kan du satsa på 1000 * 1.5 = 1500 höjdmeter i januari.

Efter varje träningspass alternativt varje vecka så uppdaterar man resultat på det här sättet: Antalet höjdmeter avklarade hittills/Slutmål.

Så om man utgår från exemplet tidigare (1500 höjdmeter) och personen kanske har sprungit 200 höjdmeter efter en vecka så skriver den så här: 200/1500

För att delta i JanuariJakten2015 anmäler du dig antingen till evenemanget på Facebook, https://www.facebook.com/events/391623804334195/ eller så hänger du i forumtråden på jogg.se http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=41964 

Hashtagga gärna dina resultat på #januarijakten2015 om du använder twitter eller instagram. Givetvis är det extra skoj om folk lägger in roliga bilder de tagit under träningen med. Vem hittar brantaste backen? Lerigaste backen, stenigaste stigen? Vackraste utsikten?

Häng på mot nya höjder! =] #januarijakten2015

StockholmsBrantaste

Bild från https://www.stockholmsbrantaste.se/

Extra roligt i år är att JanuariJakten2015 är sponsrad av loppet Stockholms Brantaste! Spana in loppet här: https://www.stockholmsbrantaste.se/

Två platser till loppet står på spel. En till den deltagaren som springer allra flest höjdmeter (Här räknas bara de positiva höjdmeterna dock) och en plats som lottas ut bland alla som fullföljt utmaningen.

Tagga gärna kort/inlägg med #brantaste på instagram och twitter!

Spring långpass med Team Nordic Trail!

På söndag inbjuder Team Nordic Trail i Jönköping till en härlig förmiddag med långpass! Vi samlas vid Öxnegårdens parkering och springer därifrån 09.30 och ger oss ut på en härlig runda via Södra Vätterleden upp till Skinnersdal och tillbaka. Sträckan blir ca 16 km och för de som vill springa längre så kan man alltid fortsätta lite på Bondberget när vi kommer tillbaka. Det utlovas en hel del teknisk och lerig terräng samt en och annan saftig backe så trailskor är ett plus 🙂

Alla är varmt välkomna att hänga på, du behöver inte vara medlem i Team Nordic Trail, så häng med! Vi håller ett tempo så att alla kan hänga med 🙂 Man kan anmäla sig på Facebook om man vill komma. Klicka här för att komma till eventet. Det är inget krav utan du kan bara dyka upp, men se till att komma i tid då 🙂

Nedan är lite bilder från några av de platser vi kommer passera.

Skinnersdal1 Skinnersdal2 Skinnersdal3Vill du träffa nya löparkompisar och upptäcka nya stigar och snacka och ha det sköj så ska du inte missa den här chansen. Häng på! 🙂

Intervju i JP

Var med i den lokala tidningen Jönköpings-Posten härom veckan. Artikeln går nu att läsa på deras hemsida men man måste skaffa konto (är iofs gratis) så jag kopierar in intervjun här 🙂 Liten inblick i vem jag är och om vad Team Nordic Trail är. Är du sugen på att träna med oss så är det bara att komma och provträna på onsdagar kl 18.30, samling vid Öxengårdens parkering!

TNT JP - Gruppbild

Måste börja med den härliga gruppbilden som var lite väl liten i papperstidningen. (Foto: Kajsa Juslin)

Jönköpings-Posten 141016 – Johan väljer skogen före asfalten

2013 drog Team Nordic Trail i gång i Stockholm. I somras kom konceptet till Jönköping med Johan Brodén som initiativtagare och platschef.
– Det är lite som Friskis & Svettis i skogen. Alla kan vara med, oavsett nivå. 

Som liten, hemma i Västergötland, testade han de flesta idrotter och höll på innebandy men också beachvolleyboll långt upp i åren. Johan sprang dessutom orientering och blev distriktsmästare.

– Då tyckte jag att jag var så bra att jag inte behövde träna. Det gick ju så där, säger han och skrattar.

”Ultimata träningsformen”

Känslan att springa i skogen har dock levt kvar. Under åren har löpningen alltid varit ett komplement till den övriga träningen, framför allt under sommaren, men han har aldrig gillat att springa på asfalt. Det är skogen som har lockat, och naturupplevelserna.

2011 bestämde han sig för att springa halva Lidingöloppet, delvis tack vare de nya mobiltelefonerna. Med dem, förklarar Johan, blev löpningen plötsligt mer spännande. Han kunde hålla bättre koll men även jämföra sig med andra och plötsligt växte intresset.

– För mig är löpningen den ultimata träningsformen. Du kan träna nästan var som helst och behöver inte ta dig någonstans för att göra det. Mycket bra, inte minst för mig som är småbarnsförälder.

Tuff terräng

Skogen hellre än asfalten alltså och när Johan insåg att det fanns möjlighet att tävla ville han vara med. Första trailloppet var i Kolmården och det var jobbigare än han hade tänkt sig.

– Det var betydligt mer tekniskt och mindre lättforcerat än jag trodde. Det var tuff terräng med rejäla backar. Lerigt och skitigt, säger han.

TNT JP - Löpbild(Foto: Kajsa Juslin)

Att ta sig fram oavsett terräng är, konstaterar Johan, mycket det traillöpning handlar om. De flesta lopp går på småstigar eller helt obanat och sådana tävlingar har inte funnits tidigare. Då har den som velat tävla i skogen fått springa orientering eller terränglopp.

Team Nordic Trail

– I Jönköpingstrakten finns massor av vandringsleder. De går utmärkt att springa, säger Johan förra året sprang fyra mil på John Bauer-leden – även den mer kuperad och jobbigare än vad han först trodde.

Team Nordic Trail i Jönköping håller till på Bondberget med Öxnegården som utgångspunkt. Varje onsdag klockan halv sju träffas sedan i juni ett 15-tal kvinnor och män med olika erfarenhet och ålder för att springa och pusha varandra. Johan är deras ledare.

– Som jag ser det är onsdagskvällarna en möjlighet att träffa folk som gillar samma sak. Vi i gruppen tränar tillsammans och stöttar varandra. Det är mycket intervall och programmet är det samma oavsett var i Sverige du är. Är du till exempel på jobb i Stockholm kan du hänga på gruppen där, fortsätter Johan.

Trots att deltagarnas bakgrund varierar finns dessutom utrymme till nördighet. De riktiga entusiasterna – som Johan – pratar gärna sulor, löpsteg och underlag. Själv har han dessutom en blogg (trailupptechloparen.wordpress.com) där han bland annat tipsar om utrustning, kläder och olika lopp.

TNT JP Porträtt(Foto: Kajsa Juslin)

Naturen som räknas

Första loppet, i det kuperade Kolmården, gav mersmak och sedan dess har det blivit fler tävlingar. Både lokalt – hos IKHP, i Mullsjö och Vilden X-Trail i Taberg – och lite längre bort som Axa Fjällmaraton där Johan sprang uppför två fjäll med en höjd av 1 800 meter.

– Ett sådant lopp är svårt att träna inför om du bor i Jönköping. Och rent allmänt är det svårt att få till så långa pass som det egentligen behövs, säger Johan.

I dag tränar han fyra, fem gånger per vecka, lite beroende på hur livet i övrigt ser ut. Mellan fyra och sex mil brukar det bli totalt och Johan är fortfarande lika förtjust i att ge sig ut i naturen.

Nu ser han fram emot vintern. Team Nordic Trail tar inte uppehåll utan kör hela året om.

– Klart att man kan springa på löpband med det är mycket härligare att komma ut i naturen, säger Johan som är övertygad om att traillöpning är en träningsform som är här för att stanna.

Om du bara ska köpa en löparjacka…

…så ska jag berätta om jackan som jag tror kan vara den enda löparjackan du antagligen behöver på ett par år framöver trots att jag själv inte har sprungit en enda meter i den. Låter det konstigt? Läs vidare så ska vi se vad det är för jacka jag pratar om 🙂

Egentligen har jag gått och ruvat på den här blogginlägget länge. I januari så såg jag en bild på jackan och läste lite information om den och blev väldigt intresserad. Men det är först under sommaren den har lanserats och i söndags hände något som fick mig att känna att nu är det dags att ta tag i det där blogginlägget om jackan.

Vad var det som hände i söndags då? Jo, här i Jönköping hade vi ett minst sagt otrevligt åskoväder som härjade runt på eftermiddagen och jag hade ett långt kvällspass tillsammans med min sprillans nya pannlampa, Petzl Nao (dock inte senaste versionen), inplanerat. Ovädret lugnade dock ner sig och jag gav mig ut på stigarna och njöt av att ha en kanonbra pannlampa som lös upp min framfart. När jag kom in på ett riktigt lerigt och blött parti med härlig nedförslöpning började dock regna igen. Sen ökade regnet. Och ökade ännu mer. Det var som att springa i en dusch. Men jag tänkte att lite vatten ska inte få hindra mig utan plöjde på fast det ibland regnade så mycket så det faktiskt var svårt att se för det rann in i ögonen så mycket. Sen så såg jag något skarpt ljus lysa upp utanför skogen. Snabbt började räkna sekunderna och inser att blixten slog ned bara en-två kilometer ifrån där jag sprang och dessutom i den riktningen som jag var på väg mot. Valet att vända då var inte så svårt. Det visade sen i efterhand att en tjej till och med hade blivit träffad av blixten i Jönköping (läs mer här) samma kväll så det var nog ett bra beslut av mig.

Blöta Ultra SG3

Mina dyngsura Salomon S-Lab Ultra 3 SG plus en hel del vatten på golvet som droppade från mina genomblöta kläder.

Regnet ökade ännu mer och till slut sprang jag och skrattade högt för vinden fick det att kännas som att någons stod och sprutade på mig med en kraftig vattenslang i ansiktet. Positivt var dock att pannlampan fungerade alldeles utmärkt hela löprundan. På slutet av löprundan när jag lämnat skogarna möttes jag av kalla isande vindar och då var hela min löparjacka (som ändå är förstärkt i fram för att stå emot vind och lite regn) helt genomblöt och jag blev snabbt kall. Hur hade det varit om jag var ute på ett långt lopp och hade två mils löpning kvar i ett sådant läge? Eller uppe på ett fjäll där vädret kan ställa om väldigt snabbt? Går man till en vanlig sportaffär så finns det mängder med olika löparjackor som inte skulle passa vid sådana här tillfällen. De flesta löparjackorna har som huvuduppgift att transportera svett bort från kroppen och de står oftast inte mot regn, oftast har de kanske lite skydd mot vind, men vid sådana här störtskurar så skulle man bli genomblöt och riktigt kall. Vad ska man då hitta på?

Jo, det finns löparjackor som är specifikt anpassade för det här ändamålet. Att springa när det regnar rejält. Jag kommer ingående gå igenom en jacka av den typen och sen även skriva lite om några alternativ. Jackan som jag trots att jag inte sprungit en meter i den tror är den enda löparjackan jag egentligen skulle behöva heter Salomon S-Lab Hybrid Jacket. Salomon utvecklar som jag beskrivit i en del tidigare inlägg (läs mer här!) sina produkter tillsammans med sina sponsrade löpare vilket leder till många nya smarta lösningar och oftast är det löparfenomenet Kilian Jornet som ligger bakom många av innovationerna.

hybrid jacketVad är det då som är speciellt med Salomon S-Lab Hybrid Jacket (Bild från salomon.se)

När jag var uppe i Åre och skulle springa Axa Fjällmaraton så lyckades jag hitta en butik som hade den här jackan (och det finns matchande byxor till) och jag kunde prova den och testa lite hur de de olika funktionerna fungerar. Först av allt: Den här jackan är lätt. Oerhört lätt! Minimalistisk är bara förnamnet. Mediumstorleken för herrar väger endast 120 gram. 120 gram!! Det är svårt att förstå hur lätt det är utan att ha provat. Det känns knappt som att man har något på sig och en annan stor fördel med en så här lätt jacka är att den är väldigt smidig att ha med sig i en löparryggsäck eller i en midjeväska utan att det märks i princip. Den enda nackdelen jag kan se med den oerhört lätta vikten är att jackan inte kändes väldigt tålig för tyget är så tunt. Frågan är vad som händer om man skulle springa in i en vass gren eller något liknande?

En av de nya innovationerna med jackan är något som Salomon kallar Quick Stash-midja och som i praktiken är en stretchpanel runt midjan som du kan rulla ihop jackan i medan du springer. Av vad jag läst på en del andra sidor fungerar det här väldigt bra, men att det kan vara svårt att rulla ihop jackan i farten. Idén till detta kom ifrån att Kilian oftast brukar knyta sina jackor runt midjan när han tränar och Salomon utvecklade det konceptet vidare. Briljant med en jacka som man alltid har tillgänglig! 🙂

Hybrid Jacket Quick Stash

Så här såg det ut när jag testade att rulla ihop den i provrummet. Det går säkert att vika ihop den smidigare och snyggare med lite övning. Jag provsprang några steg på stället i provrummet och jackan satt fast bra och märktes knappt.

De vattentäta delarna av jackan är gjorda i ett material som Salomon kallar AdvancedSkin Dry 10k/10k. Vad innebär nu detta då? 10k/10k är en beteckning för tygets vattentäthet och hur bra det andas. 10k innebär att en kvadratcentimeter av tyget kan hålla ute en vattenpelare på 10 000 millimeter, dvs 10 meter. Så om du har en kvadratcentimeter av tyget och sätter ett tio meter högt rör över fyllt med vatten så ska tyget inte läcka igenom något vatten. Det andra 10k som hade med hur tyget andas att göra då? Där mäter man hur många gram vattenånga som kan färdas den motsatta vägen i en kvadratmeter av tyget under 24 timmar, dvs hur bra andas materialet och där är 10 000 gram på 24 timmar också en mycket bra siffra (läs mer om andning i kläder här). Hela jackan är dock inte gjord i det här materialet utan det är hela fronten, axlarna, luvan, överdelen av armarna samt skulderpartiet på baksidan. AdvancedSkin Dry-materialet är också vindtätt för att verkligen skydda mot alla sorters väder.

En av de stora nackdelarna med plagg med så här stor vattentäthet brukar oftast vara att de blir väldigt varma för att de är så täta. Tänk dig att springa i en riktig regnjacka. Man skulle ju bli helt blöt på insidan för att materialet inte andas något. För att motverka detta har Salomon på strategiska ställen placerat ut laserskurna ventilationshål på jackan.

Hybrid Jacket Ventilationshål

Här kan du se hålen i armvecket.

Det finns sådana hål i armvecken samt på insidan av ärmen längst ned vid händerna.

Hybrid Jacket armventilation

Förutom de laserskurna ventilationshålen har jackan även en fiffig men ändå enkel lösning om man vill ventilera mera. Dragkedjan i fram kan man öppna och sen fästa ihop jackan med en knapp så att den hålls ihop bra. Enkelt men ändå en bra funktion på jackan!

Hybrid Jacket Ventilationsknapp

De flesta ”regnlöparjackor” har luva och på många kan det vara svårt att justera huvan i farten då det inte är helt enkelt att komma åt alla saker man ska dra i och huvan kanske även inte sitter på bra trots att man kan justera den. Även här har Salomon hittat en ny lösning som känns innovativ och samtidigt så tänker man, varför har ingen gjort så förut? De har helt enkelt satt in ett ”pannband” i huvan som gör att den sitter väldigt bra på plats och att man hela tiden har god sikt samt att huvan rör sig som huvudet. Smart!

Hybriod Jacket pannbandet

Pannbandet på insidan av huvan.

Hybrid Jacket Skin Fit Hood

Passformen på jackan är rätt tight, men den kändes ändå väldigt skön och naturlig att röra sig i under det jag hade på mig den och testade den lite utanför provrummet.

Hur kan jag nu rekommendera en jacka som jag aldrig sprungit i undrar du nu? Dels utgår jag från alla de nya innovativa lösningarna som tillför en ny dimension till jackan jämfört med konkurrenterna, speciellt Quick Stash som känns som en oerhört bra grej, speciellt under långa lopp i svåra förhållanden samt under träningpass/lopp i växlande väder. Att Salomon utvecklar sina produkter tillsammans med några av världens bästa traillöpare som verkligen utnyttjar produkterna i krävande och extrema miljöer gör att det känns som att den här jackan verkligen kommer fungera som den ska och jag har läst recensioner av jackan där det intygas att den verkligen fungerar så som den ska (läs mer här!).

Det finns som jag ser det enbart två nackdelar med jackan och den första har jag redan varit inne på, tyget är tunt och kan möjligtvis gå sönder om man springer på något vasst. Den andra nackdelen är priset. Salomons utpris på jackan är 2500 kr. Det är onekligen dyrt. Men om man tänker efter lite vad man får för priset så känns det i alla fall som inte helt orimligt köp. Istället för att ha en ”vanlig” löparjacka, kanske en vindjacka och möjligtvis någon jacka anpassad för extrema förhållanden typ en vinterjacka så kan man köpa en jacka som är allt i ett. På vintern är det bara att ha fler lager under. Den enda jackan man kan tänkas behöva utöver denna är väl förstärkningsjacka på vintern om man skulle skada sig och blir liggande ute i snön, typ en varm men ändå lätt och packbar dunjacka från kanske Montbell som är riktiga hejare på dunjackor vad jag förstått det som.

Alternativ 1 – Haglöfs Gram Jacket

I inledningen skrev jag att jag skulle visa på alternativ till Salomon S-Lab Hybrid Jacket och jag tänkte kolla lite närmare på två jackor. Den ena äger jag och den heter Haglöfs Gram Jacket.

Haglöfs Gram Jacket

Haglöfs Gram Jacket (www.haglofs.com)

Jag har dock inte den senaste modellen, men funktionsmässigt är det inte så stora skillnader på den jag har och den senaste. Vad skiljer sig åt mellan Gram och Hybrid-jackan då? Gramjackan är tilllverkad i ett 3-lagers Gore-Tex Active-tyg och har en vattentålighet på 22k, dvs hela 12k mer än Hybridjackan. Så det skulle vara intressant att veta hur stor den skillnaden är i ett ihärdigt spöregn.

De använder inte samma skala för att mäta hur bra den andas utan använder RET-skalan. Det testet fungerar kortfattat så här att man har en konstant temperatur på en metallplatta som man tillsätter vatten på för att skapa vattenånga och ju mer vattenånga som kan passera genom tyget ovanför desto mindre energi behövs för att värma plattan med en konstant temperatur. Så desto lägre resultat desto bättre och där har Gram RET = 3, vilket är väldigt bra. Läs mer om testen här. Ska man jämföra det med den andra testmetoden som de använt på Hybridjackan skulle det motsvara en siffra mellan 8k-9k tror jag. Alltså andas materialet i Hybridjackan bättre. Gramjackan har bara dragkedjan som extra ventilation medan Hybridjackan har ventilationhålen i armvecken och på ärmen också. När jag provade Hybridjackan kändes den inte lika tät inomhus som Gramjackan heller.

Jag har faktiskt inte sprungit med min Gramjacka heller. Jag köpte den med tanken på löpning men även som vardagsjacka och jag kan verkligen rekommendera den som det. Perfekt skaljacka för mig som småbarnsförälder då man ofta är ute i alla väder och jag har även köpt en mellanlagersjacka att ha under på vintern.

Den andra stora skillnaden mellan Gram och Hybrid är att Gramjackan väger 320 gram (storlek L). Alltså klart mer än dubbelt så mycket som Hybridjackan med sina 120 gram (storlek M). Och ändå tycker jag att min Gramjacka är tunn och lätt! Skulle man dessutom köpa de matchande byxorna, Salomon S-Lab Hybrid Pant, så skulle hela Salomonoutfiten ändå bara väga 240 gram, dvs 80 gram mindre än Gramjackan. Makalöst!

Huvan på Haglöfs är inte helt enkel att ställa in då man ofta tar fel på de man ska dra i och den vanliga dragkedjan. Utpriset på Gram Jacket är 3000 kr, alltså ännu dyrare än Hybridjackan, men Gramjackan fungerar ju alldeles utmärkt som vardagsjacka också då den ser ut som de flesta Haglöfsjackorna med Hybridjackan ser lite mer annorlunda ut på grund av Quick Stash-midjan.

Alternativ 2 – Inov-8 Race Elite 150 Stormshell

inov8-race-elite-150-stormshell-jacket

Inov-8 inkluderar alltid vikten på sina produkter i produktnamnet vilket är en bra grej! (Bild: http://www.startfitness.co.uk)

Här får man alltså direkt reda på vikten direkt, 150 gram. Alltså ca halva vikten av Gramjackan och bara 30 gram mer än Hybridjackan. Väldigt lätt alltså! Jackan är gjord i ett 2-5-lagerstyg som klarar en vattenpelare på 20k. Hur bra den andas anger de i en tredje skala som kallas B1 som är en variant på det testet som Hybridjackans 10k bygger på. Här får Stormshelljackan 20k, vilket skulle motsvara ungefär samma andningsförmåga som Gramjackan kanske snäppet under. Tyvärr har jag inte testat Stormshelljackan, men jag har både läst mycket gott om den och pratat med folk som är väldigt nöjda med den. Jag tycker dessutom att årets svart/röda-jacka är väldigt snygg. Huvan har ungefär samma justeringssystem som Gramjackan fast den har en smart detalj att man kan rulla ihop och fästa huvan med ett kardborreband så att den inte fladdrar när man inte använder den. Utpriset på jackan är ca 1700 kr, alltså klart billigast fast den ändå är dyr. Men även den här jackan skulle jag kunna tänka mig att ha till vardags.

Så här är alltså några förslag på vad du ska ha på dig ute på stigarna när regnet öser ner i höst och vinter. Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett utförligt test av Salomon S-Lab Hybrid Jacket någon gång i framtiden och se om mina antagningar och förhoppningar om den stämmer.

Team Nordic Trail Jönköping söker fler ledare!

Team Nordic Trail finns sedan i juni i Jönköping och vi tränar på onsdagar klockan 18.30 – 19.30 på Bondberget, samling vid Öxnegårdens parkering. Vi är ett härligt gäng och brukar vara ungefär tio personer på våra pass. Deltagarna är i alla åldrar, ungefär hälften kvinnor och hälften män. Vissa är helt nya när det gäller löpning och andra har löptränat en hel del. Team Nordic Trail arbetar från en modell att alla ska kunna vara med på passen, oavsett löperfarenhet. Givetvis är du varmt välkommen att prova på att träna med oss!

TNT TräningBild från sommaravslutningen! 🙂

Det här inlägget riktar sig dock lite mer till de personer som kan tänka sig att vara ledare i Team Nordic Trail. Vi är hittills en liten grupp ledare, men ett riktigt gött gäng och vi ser gärna att vi blir fler. Vi i ledargruppen har många spännande planer och projekt för traillöpning i och omkring Jönköping och vi brinner för att utvecklas som löpare och ledare, skapa en härlig och go stämning i löpargruppen, peppa och utveckla TNT-deltagarna och hitta på roliga löparäventyr vid sidan av de vanliga Team Nordic Trail-passen. Låter det som något som kan vara intressant för dig? Hör gärna av dig genom att skicka ett mail till mig! 🙂 trailupptechloparen@gmail.com

Utsikten från JärabackenVem vet, snart kanske du håller i ett pass med helsköna TNT-deltagare och med den här helsköna utsikten 🙂

TNT - BackintervallHärlig bild som en av våra deltagare, Trailfinnaren har tagit 🙂 (trailfinnaren.se)

Eller så kanske du är den som pushar deltagarna i hårda backintervall! 🙂 Tveka inte utan skicka ett mail om du är intresserad, trailupptechloparen@gmail.com

 

Lopp non-stopp!

Här i Jönköpingstrakterna är det fullt ös på tävlingsfronten för tillfället. Förra helgen sprang jag Mullsjö X-trail Halvmarathon med skadekänningar i högra låret. Lopprapport kommer!

För dig som är sugen på att springa ett lopp häromkring så har du alla chanser då det erbjuds olika lopp tre helger i rad! Imorgon ska jag springa den alldeles färska halvmarathonbanan på Salomon Trail Tour IKHP i Huskvarna. Jag skulle ha sprungit milbanan förra året men blev tyvärr sjuk då, vilket verkar vara en sedvana numera då jag varit småförkyld i över en vecka och det verkar vara fallet för många andra också. Även om jag inte vet hur kroppen kommer kännas imorgon då jag fortfarande har lite skadekänningar i högra låret och förkylningen är i princip borta så jag vet inte om jag kommer kunna gå för fullt så ska det bli oerhört spännande att testa banan som jag tror kan bli en långpassfavorit sen när man väl vet hur den går 🙂 Spana in den saftiga höjdkurvan nedan!

STT IKHP 2014 - BanprofilAvsluta med Strutsabacken blir nog segt kan jag tänka mig 🙂 (salomontrailrunning.ikhp.se/)

Om det inte vore nog med det så går det även att springa Löprallarn mellan Hallby och Bottnaryd nästa helg, 13/9. Det loppet har jag aldrig sprungit och tyvärr kommer jag inte kunna delta i år. Men man kan springa antingen 20 km, 10 km eller köra 20 km i ett lag på två personer. Vore väldigt roligt att testa loppet någon gång! Sista ordinarie anmälan går ut 9/9 så det finns fortfarande tid att anmäla sig.

Sist ut är ett lopp som jag tror kan bli en tävling utöver det vanliga. Äppleloppet är en helt ny tävling som utgår från Rudenstams Gårdsbutik med start lördagen 20/9 kl 11.00. Loppet är ett samarbete mellan lokala butiker och fruktodlare och vid starten kommer man inte börja med att kuta häcken av sig utan skåla i mousserande vita vinbär och önska varandra lycka till. Mycket trevlig start! 🙂 Efter det planerar i och för sig jag att kuta häcken av mig för då hoppas jag att verkligen vara i form och förhoppningsvis kan man avverka de fem kilometerna i terräng riktigt snabbt. Dock utlovar arrangörerna förutom fantastiska vyer över Vättern med omnejd även lokala smakupplevelser så jag hoppas på några riktiga spännande vätskestationer utmed vägen 🙂 Det går att anmäla sig på plats och det går även att gå loppet för den som vill det. Passa på att testa något utöver det vanliga!

 

Tailwind recenserat av Trail and Ultra Running

Tailwind är ett lite annorlunda sätt att se till att kroppen får i sig allt den behöver under långa lopp och jag har längre varit intresserad av att testa denna produkt. I normala fall under långa lopp behöver man både energi, vätska samt elektrolyter för att tillgodo se allt kroppen gör av med samt motverka kramp och detta har folk löst genom att äta Runekakor, gels eller liknande, dricka vatten/sportdryck samt någon form av vätskeersättning eller saltpiller. Men Tailwind säger sig erbjuda en allt-i-ett-lösning och vad jag har läst på många forum samt hört från löparkompisar fungerar det väldigt bra. Jag är väldigt sugen på att testa detta för jag var inte riktigt nöjd med mitt energiintag under Axa Fjällmaraton.

tailwind1

Bild lånad från Tailwinds hemsida

Tailwind är ett pulver som man blandar ut med vatten och sen är det bara att ha med det sig i sin vätskeblåsa, soft flask eller vad man nu vill ha sin vätska i. Sen behöver man inget mer. Trail and Ultra Running har gjort ett ingående test av Tailwind och är väldigt nöjda med produkten. Får nog bli till att testa rejält under hösten/vinter för nästa års eskapader 🙂 Läs recensionen här!

Första UltraVasan – Buud vann!

I helgen gick den första UltraVasan av stapeln och det verkar ha varit ett riktigt kanonarrangemang och en riktig upplevelse när man läser lite om det. Jag kan onekligen säga att detta är ett lopp jag väldigt gärna skulle ha sprungit. Att om 30-40 år kunna säga att man var med och sprang den första UltraVasan tror jag kommer vara något stort. Nu var det aldrig aktuellt för min del då jag precis anmält mig till Axa Fjällmaraton när nyheterna om UltraVasan dök upp och jag har som småbarnsförälder svårt att få ihop den tid som faktiskt behövs för att träna inför att springa nio mil. Men någon gång ska jag springa UltraVasan, det ska jag verkligen. Jag har insett efter Kolmården Trail Marathon och Axa att jag gillar utmaningen i att springa långt och det är något jag tror att jag kan bli bra på i framtiden då jag alltid varit en seg löpare snarare än en snabb.

Nu till loppet. Starten gick redan klockan fem på morgonen i Sälen och löparna hade en maxtid på 15 timmar på sig att ta sig de nio milen till Mora. Herrar fick en medalj om de sprang snabbare än 10.30 och damer 12 timmar. Det visade sig att den stora förhandsfavoriten och Morabon Jonas Buud skulle klara trycket och göra ett smått fantastiskt lopp där han i duell med britten Steve Way till slut drog ifrån och vann med hela tio minuter på den fantastiska tiden 06.02.03. Ja, nio mil på sex timmar. Sjukt snabbt! Här är en intervju med Jonas efter loppet. Mycket läsvärd! Om man vill spana in Jonas statistik från loppet kan man kolla in hans Move på Suuntos Movescount här! 4.00 i takt är verkligen mäktigt. Jonas var väldigt nöjd med loppet och frågan är hur länge det dröjer innan någon slår den tiden. Andra intressanta placeringar är att unga och duktiga ultralöparna Johan Lantz och Elov Olsson tog en sjätte respektive åttonde plats. Riktigt bra jobbat!

Under loppets gång kunde man följa alla deltagare via GPS och det var väldigt roligt att hålla koll på alla man kände som sprang. Extra roligt var en duell som redan innan loppet haussats upp på Team Nordic Trails hemsida, duellen mellan Niklas Arvidsson och Daniel ”Roxen” Roxvret. Man fick innan loppet tippa vem man trodde skulle vinna och av de som tippade rätt skulle någon vinna en löparryggsäck. Bra deal! Läs mer om duellen här!

UltravasanDuellen

Niklas och Daniel eller David mot Goliat 🙂

Jag tippade på Roxen och han genomförde loppet kanonbra och vann över Niklas och sprang dessutom på den riktigt fina tiden 07.58.29, sub8!! Imponerande med tanke på att Roxen de senaste veckorna före loppet sprungit Axa Fjällmaraton samt BAMM (Björkliden Arctic Mountain Marathon). Läs Roxens blogg om loppet här.

UltraVasan är ett lopp som jag tror bara kommer att öka i popularitet. Frågan är hur många deltagare de klarar av att ta? 5000 om fem år? Ska bli väldigt spännande att följa loppets utveckling. Spana in den officiella filmen från loppet nedan!

 

Axa Fjällmaraton 2014 – Min upplevelse

Det är inte så ofta man i form av ord ska försöka beskriva något som man tränat så länge till, sett fram så länge emot och som man lagt enormt mycket tid och en hel del pengar på som jag ska försöka göra med det här inlägget. I lördags var det nämligen dags för Axa Fjällmaraton. Loppet som jag anmälde mig till för nästan exakt ett år sedan och som redan innan det varit mitt fokus ett bra tag. En stor del av förra årets träning var ett test för att se om det var möjligt rent fysiskt att ge sig på något som Axa. 43 kilometer och 1800 positiva höjdmeter. Och med positiva höjdmeter menas inte några glada, hjälpsamma utförsbackar utan rakt-upp-på-fjället-inget-nonsens-höjdmeter. Det som var pricken över i:et då var mitt första pass över tre mil som slutade på ca fyra mil totalt när jag försökte ta mig an John Bauer-leden från Huskvarna till Gränna men hamnade i Bunn (Läs mer om den eskapaden här). Då kände jag att med ett års träning till så skulle jag vara redo att klara den stenhårda utmaningen som Axa Fjällmaraton ändå är.

Snabbspola ett år och vi är framme vid tävlingsdagen. Väderprognosen hade lovat klart väder och solsken men när jag vaknade i vår stuga där utsikten brukar vara helt ljuvlig så möttes jag av en kompakt vägg av dimma. Illa. Lite småorolig blev jag allt. Utsikten är ju halva grejen med att springa på ett fjäll. Efter frukosten återstod lite småplock med utrustning, fylla på vatten i vätskeryggsäcken och sätta på nummerlappar och dona med packningen och klä på sig matchdräkten som dagen till ära fick bestå av min vita Team Nordic Trail-t-shirt, nyinförskaffade Nikeshorts inklusive tights, min Craftkeps, Gococo vadkompression, Segerstrumpor och moddade Icebug Acceleritas3. Som jag skrev innan Axa så lutade jag åt att springa i antingen Salomon S-Lab Sense 2 eller Salomon Sense Pro. Men då det hade fortsatt regna fram till tävlingen kändes det säkrast med ett par skor som klarar av lite väta och dessutom har ett excellent grepp på blöt sten, vilket jag antog att det kunde bli en hel del utmed banan.

Axa Pre-RaceLaddad för loppet! Med vår stuga till vänster på bilden och bakom det kompakt dimma istället för en magisk utsikt.

Vi packade in hela familjen i bilen och gav oss iväg för att köra den knappa milen till Edsåsdalen och Köjagården där starten skulle gå. Där hade vi varit flera gånger under vår drygt veckolånga vistelse i Åre. Bland annat hade min äldste son Adrian sprungit Minimaraton där men det kommer jag att skriva mer om i ett annat inlägg där jag går igenom vår semester i Åre lite mer.

Dimman började lätta på vägen dit och så gjorde även mitt tävlingshumör även om jag fortfarande var lite småpirrig inför dagens mastodontuppgift. Väl framme sjöd dalen av aktivitet, bilar som parkerade här och där och massor med löpare kryllade omkring likt myror överallt och jag började bli lite stressad då det började dra ihop sig så Marie fick släppa av mig och leta parkeringsplats så jag skulle hinna till starten i lugn och ro.

Axa - Till starten

Jag hann värma upp lite lätt innan starten och under uppvärmningen stötte jag på en av mina stora idoler och förebilder när det gäller traillöpning, Emelie Forsberg. Jag hälsade snabbt och önskade lycka till och sen var det dags att pallra sig bort till startfållan. Startfållan är uppdelad efter vilken sluttid man tror att man kommer att ha och mitt mål var att försöka klara under sex timmar så jag trängde in där strax bakom de som planerade springa på 4.5-5 timmar. Det råd jag läst mest när det gäller Axa är att man ska ta det lugnt fram till Nordbottnen, alltså i ca 27 kilometer. Sen visste jag även att det kommer bli trångt upp för stigarna upp till första fjället Välliste, men så fick det vara då kommer jag garanterat ta det lugnt. Det fick vara min plan för dagen. Sen skulle man visst bara ta sig över en liten bjässe vid namn Ottfjället efter Nordbottnen, men hur det skulle gå återstod att se. Jag småpratade lite med några av deltagarna runt omkring och det märktes att det började närma sig startskottet för stämningen i fållan gick nästan att ta på. Sen var det dags och då bar det av i lugnt tempo, allmänna glädjetjut hördes runtomkring och jag passade på att skrika ut ett rejält ”Yeeeee-haaaaa!” 🙂 Killen som stod närmast mig i fållan lyckades vurpa strax efter startlinjen så han var nog först av alla att ramla under loppet, men garanterat inte den siste. Här är en film från starten.

Efter starten flöt det på i lagom lugn takt och jag njöt av det härliga vädret och känslan av att vara iväg på ett spännande äventyr. Helikoptern flög över oss för att filma och jag passade på att vinka. Först sprang vi på en bred grusväg men efter ca två kilometer bar det av in i skogen och den första stigningen uppför fjället Välliste inleddes. Här fick man gå om man inte ville springa om i terrängen som var riktigt blöt och lerig på sina ställen så jag höll mig till min plan att ta det lugnt. Redan här upptäckte jag en av de sakerna som gör ett sådant här lopp till en sådan fantastisk upplevelse; atmosfären och gemenskapen. Jag passade på att småprata med folket runtomkring, försökte luska ut lite vilket tempo de hade tänkt hålla för att se om det var någon jag kunde haka på. Stämningen var verkligen på topp och det skämtades friskt. Sen kom vi ut på de första spängerna och vyerna började breda ut sig runtomkring. Härligt!

Axa - Lämmeltåget

Axa - Spånglöpning

Lämmeltåget och första spånglöpningen!

Vi började närma oss trädgränsen och nu sprang man i princip hela tiden. Härligt att komma igång ordentligt med löpningen och när vi väl kom upp på fjället var utsikten makalös. Verkligen helt perfekt väder och frågan är hur långt man kunde se? 10-15 mil? Långt var det i alla fall. Här börjar jag snacka lite med en man som sprungit Axa fem gånger tidigare, alltså en riktig veteran! Uffe visar sig dessutom vara från Skara, min mors hemstad och själv är jag ju uppvuxen i Skövde så direkt fick man en go’ koppling 🙂 Han tjötade på bra och vi hade det riktigt sköj upp för toppen på Välliste och han hade som plan att springa under sex timmar så jag försökte hänga på. Efter först toppen var det en rejält brant backe som var riktigt rolig att ta sig nedför och sen bar det av utför fjället och in på smala, tekniska stigar och vidare mot första vätskekontrollen vid Ottsjön (16 km).

Här anslöt även en till person till vårt gäng, Björn som visade sig jobba för Inov-8 i Sverige. Helskön kille som hade Axa Fjällmaraton som sitt nionde löppass (!!!) för i år. Dock höll han på med cross-fit och såg väldigt vältränad ut, men jag var riktigt imponerad av hans humör och kämpaglöd, han bara ångade på likt han tränat till loppet i flera månader. Riktigt spännande att prata med någon med stor inblick i branschen också. Vi tappade Uffe som var tvungen att ta en toapaus och från ca 12 km till 14 km tog vi oss upp för vad jag tyckte var ett av de jobbigaste partierna på banan. Dels var det en lång stigning under hela de två kilometerna men det jobbigaste var underlaget. Det hade ju regnat väldigt mycket under veckan så det var som att springa uppför en geggig bäck i två kilometer. Inte skoj och jag fick släppa till Björn här för jag ville inte ta ut mig för mycket.

Det kändes som en befrielse när det började gå utför mot Ottsjön och första vätskekontrollen vid 16 km och man fick springa på lite grusväg. Till vätskekontrollen hade det tagit mig knappa två timmar och jag åt en bulle och fyllde på sportdryck i mina två Salomon Soft Flask som jag hade med i fram på vätskeryggsäcken. Passade även på att skölja av huvudet med kallt vatten vilket var väldigt gött för det började bli riktigt varmt.

Direkt när jag lämnade vätskekontrollen så springer man utför en liten backe och där hamnade jag bredvid Fredrik som var från Sotenäs och sprang för klubben IK Granit. Jag kände igen klubbdräkten från ett blogginlägg som jag läst på Jogg.se och som det i efterhand visade sig vara Fredrik som hade skrivit. Läs det här! Vi började småprata och hade det väldigt trevligt uppför Hålfjället och ned mot Nordbottnen. Här bjöd banan på en rätt lång stigning i princip mer eller mindre uppför i nästan åtta kilometer. Där gick Fredrik och jag en hel del och det var härligt att springa på fjället med Ottfjällets praktfulla höjder som tornade upp sig bara några kilometer bort. Men först skulle vi ner till vätskekontrollen vid Nordbottnen (27 km) och löpningen dit var riktigt jobbig. Smala, leriga stigar med massor med blöta rötter och stenar gjorde utförslöpningen tung och krävande. Fredrik hade sagt att han skulle stanna lite längre vid Nordbottnen så han vek av strax innan för en toapaus. Jag provade att äta en chokladboll men det var bara segt att försöka äta den. Skulle nog druckit lite innan jag försökte med den. Jag kände mig dock pigg och fräsch och jag hade ätit två Runekakor på vägen, en vid ca 11 km och en vid ca 22 km. Så jag plockade på mig lite vingummi, fyllde på sportdryck i mina handflaskor igen, sköljde av huvudet och gav mig av och då stod klockan på ca 3.30.

Nu var det lite pirrigt. Alla säger att det är nu loppet börjar på riktigt. Vid 28 km kommer stigningen upp på Ottfjället. På tre kilometer är det en stigning på ca 500 höjdmeter. Det är vad jag kan få ihop i höjdmeter på ett långpass på dryga två mil här i Jönköping och då har vi det ändå ganska bra ställt med backar häromkring. Innan loppet hade jag tänkt att så jobbigt kan det väl inte vara ändå. Man går ju ändå uppför. Men ack så fel jag hade. Det jobbiga var väl inte att gå i sig utan när man skulle börja springa igen eller börja gå igen efter att man hade sprungit. Man använder tydligen musklerna annorlunda för just omställningen mellan gång/löpning tyckte jag var väldigt jobbig. De två första kilometerna går ändå relativt bra, jag går till och med om en del folk. Trycker i mig vingummi för att få mer energi i mig.

Axa - Väggen

Ett parti av ”väggen”

När vi kommer över trädgränsen kommer det några vindar och man riktigt njuter av att det fläktar lite, det är trots allt riktigt varmt.

Axa - Väggen + Björn

Här kan man skymta Björn från Inov-8 i bakgrunden i bar överkropp, men jag hade ingen aning om att han låg bakom mig när jag tog kortet.

Axa - Massage

Hade sett den här skylten på Instagram innan loppet men när jag väl såg den på riktigt vet jag inte om den hade den effekt som de som satte upp den hade tänkt….

När lutningen börjar bli löpbar igen kommer en kille ikapp mig och börjar prata med mig och jag är riktigt trött så till en början fattade jag inte ens att det var Björn för han hade tagit av sig och sprang nu i bar överkropp. Härligt att springa tillsammans med någon och Björn verkar dessutom oförskämt pigg. Vi kommer upp till en vacker fjällsjö och Fredrik hade tipsat mig innan om att det var härligt att dricka ur dem och det var verkligen uppfriskande. Återigen får jag släppa iväg Björn som ångar på.

Det jobbigaste mentalt sett nu är dels får jag krampkänningar när jag ska springa men och sen igen när jag börjar gå men värst är att man ser hur folk fortsätter uppåt, uppåt och uppåt på smala stigar och jag börjar känna mig riktigt slut. Vätskekontrollen på Ottfjället är efter 35 km och på vägen dit blir det riktigt kallt. Vi korsar berget från väster till öster större delen av stigningen och givetvis ligger det en stadig motvind som jag till en början uppskattade men snart börjar ogilla allt mer. Som tur är visste jag sen Marie sprang halvmaran veckan innan att det kan bli riktigt kallt på fjället så jag hade lagt tunna vantar och min Team Nordic Trail-buff lättillgängligt i vätskeryggsäcken så jag hivade på mig dem och kände mig som en trail-gangsta när jag sprang omkring med buff och kepsen utanpå. Har som tur är inget bildbevis på denna utstyrsel. Men det var väldigt gött att bli lite varm i vinden. Dock verkade inte de flesta andra löparna störa sig så mycket på kylan. Jag var ensam med både vantar och buff. Till slut når jag vätskekontrollen och här gör jag väl lite av samma misstag som jag gjorde på Kolmården Trail Marathon, jag låter min hunger och törst styra mitt energi- och vätskeintag. Det visar sig att de har cola på den här vätskestationen och det klämmer jag säkert fem muggar av, vilket bör vara ca en liter cola. Kanske inte direkt klockrent för magen som ska kuta åtta kilometer till nedför ett fjäll och som pricken över i:et passar jag även på att klämma i mig en handpressad espresso. Bjuds det på en handpressad espresso uppe på ett fjäll då får man liksom passa på. Är så trött att jag inte klarar av att äta och jag börjar fundera på om jag borde stannat längre vid Nordbottnen och fyllt på mer där. Tyvärr hade de inte några dunkar så man kunde fylla på handflaskorna här och hade jag varit lite piggare hade jag kanske kunnat komma på den simpla idén att ta sportdryck från ett av glasen som stod uppdukade på bordet och fylla på med, men icke sa nicke. Trötthet på gränsen till utmattning har väl viss effekt på rationellt tänkande 🙂

Att ta sig de åtta kilometerna från Nordbotten upp till Ottfjället har tagit mig 1h och 35 minuter. Jobbigt. Men när jag börjar springa igen så märker jag att det faktiskt går att springa lite, men oj vad segt det är! Och tyvärr hade vi inte nått banans högsta punkt utan det var mer uppför innan det skulle bli dags för den långa utförslöpningen. Här möts jag dock av några åskådare varav två kvinnor står och gör vågen för alla löpare. Helt fantastiskt peppande och precis vad jag behövde i det läget! Stort tack till er som gjorde vågen! Spana i den officiella videon från loppet lite längre ner i inlägget så kan ni se dem 🙂

När jag börjat nedförslöpningen kommer Uffe från Skara ångandes förbi och verkar väldigt pigg. Hade dock ingen ork att hänga på honom. Någon minut senare kom Fredrik ikapp mig igen, vilket trots att Fredrik är en kanonkille gjorde mig lite smått irriterad för jag hade trott att jag dragit ifrån honom. Han sa nämligen när vi diskuterade hur gamla vi var och då det visade sig att jag var nio år yngre än honom att jag borde ligga en halvtimme före honom när vi var på väg ner till Nordbottnen. Mitt svar då var att vi får väl se se sen när vi är i mål. Men jag måste erkänna att de taggade mig och att han hann ikapp mig nu när vi skulle ned för Ottfjället var väl egentligen väldigt bra för det fick mig att pusha mig nedför och vi plockade faktiskt lite placeringar på vägen ned. Höll på att göra en riktigt saftig vurpa när jag gled nedför en sten vid en hög brant men lyckades rädda fallet och fick faktiskt beröm av några åskådare som sa att det var många som hade slagit sig illa där. Löpningen nedför bjöd på en hänförande utsikt men förrädiska leriga backar och småhala spänger men fortlöpte bra och sen var det riktigt gött att komma in på den avslutande grusvägen ned till målgången i Vålådalen. Här sprang jag förbi en kompis från Skövde som jag inte sett på väldigt länge men som numera bland annat gör de officiella filmerna till Axa Fjällmaraton, åker en massa skidor med kite och är rätt välkänd i Jämtlandskretsar, nämligen Simon Jaktlund. Görsköj att heja på honom i farten och han kom även förbi efter målgången. Roligt!

Nu var det bara några hundra meter kvar till mål och benen var enormt tunga. Både Fredrik och jag fick gå i en liten uppförsbacke som egentligen inte var värd att kallas backe efter allt vi tagit oss igenom under dagen. Efter den hör jag ett konstigt ljud och ser på håll att två glada typer kommer springandes mot oss varav den ena har koskälla. Det visar sig vara Mr Salomon himself, Erik Ahlström och Daniel Roxvret som jag lärt känna genom Team Nordic Trail men som jag aldrig träffat på riktigt. Erik och Daniel springer och hejar på alla och ger high-fives och det är superuppiggande att se deras glädje och spontanitet 🙂 Väldigt sköj sätt att träffa Daniel för första gången också. Det kommer jag nog aldrig glömma. Strax efter det se jag hela min familj som står och hejar på för fulla muggar och det är bara ca hundra meter kvar till mål. Helt fantastiskt skön känsla! 🙂

Axa - Adrian och Edvin

Adrian och Edvin väntar på pappa! 🙂

Här är en liten kort film som Marie filmade strax innan målgången och där kan ni se Fredrik som springer strax före mig. Jag lyckades maka mig förbi honom i sakta fart precis innan målgång men vi gick i mål på precis samma tid. Riktigt roligt när man har sprungit en stor del av loppet tillsammans.

Tyvärr blir det inget roligt omkramande av varandra och trevligt eftersnack med Fredrik då magen gör sig påmind om att den faktiskt blev fullproppad med ca en liter cola och en espresso av sin slutkörda ägare för åtta kilometer sedan vilket resulterar i att jag kräks ut all cola och espresso direkt efter målgången. Kanske inte så trevligt för publiken runtomkring men faktiskt väldigt gött för min egen del. Jag visste att det inte var optimalt med all cola och espresson för magen men jag behövde verkligen allt socker snabbt då och jag kunde inte äta något. Efter målgången hamnar man direkt i matkön och efter att ha bälgat i mig en massa saft där och känt att lite av krafterna börjar komma tillbaka så ställde jag mig i matkön och får en körv och en våffla, men konstigt nog är jag inte hungrig fast jag förbränt ungefär lika mycket kalorier som jag gör på två dagar ungefär. Bäst av allt är att nu får jag träffa min familj! Underbart fast jag är helt slut.

Axa - Matdags!

Matdags!

Efter att fått i mig lite mat blev det lite vila i gräset och sen fick jag skölja av benen inför massagen som jag väntade på och det var ett projekt i sig. Att ta av sig strumpor samt vadkompression när man sprungit en fjällmara är inte så enkelt som det låter. Efter lite mer vila var det äntligen dags för min massage och där fick mina vader en rejäl genomknådning. Gött men ajajaj! Sen följde Adrian med mig och badade lite badtunna och efter det var det dags att ge sig av till vår stuga för att städa och packa lite inför nattens hemfärd.

Summering av Axa Fjällmaraton 2014

Mitt resultat och saker jag kan förbättra

Till att börja med är jag väldigt nöjd med mitt resultat på 6.06.18 även om jag inte klarade under sex timmar som var mitt mål. Det som varit svårt för min del i träningen av loppet har varit att komma iväg på de där riktigt långa långpassen. Tills jag springer nästa gång ska jag se till att komma ut på fler långpass där jag är ute och springer längre än tre timmar bara för att vänja kroppen med att löpa länge. Som småbarnsförälder är det inte lätt att få till de här passen, men några veckor innan Axa testade jag att ge mig ut på ett långpass på ca 3.5 mil med en ny löparkompis och då startade vi strax efter klockan sex på en söndagmorgon och det fungerade faktiskt väldigt bra. Sen tänker jag även se till att träna mer med fullpackad ryggsäck. Det hade jag inte gjort och det märktes. Jag var väldigt trött í ryggen på vägen upp för Ottfjället och det hänger nog också ihop med att jag tränat bålstyrka alldeles för dåligt. Så målet inför höstträningen är att få in minst två styrke/corepass i veckan på de dagar då jag inte springer. Något annat som jag kan göra bättre är att träna mer på att gå uppför riktigt branta backar. Det märktes att jag var ovan med det och det tog mycket mer på musklerna än jag hade räknat med. Sen fungerade det inte helt klockrent med energiintaget under loppet och det är något jag får experimentera lite med. Är inte supersugen på att börja köpa en massa dyra gels eller energidryck utan vill gärna hålla nere kostnaderna då jag ska vara föräldraledig i ett helt år till (har varit hemma sen i januari) och då får man se till att snåla för att kunna vara hemma så länge. Sen går det ju alltid att se till att klämma in ännu mer av de där positiva höjdmeterna i träningen 🙂 Se till att hänga på JanuariJakten 2015! 🙂

Loppet och arrangemanget

Loppet var verkligen allt jag hade föreställt mig och en bra bit till. Att springa i den underbara fjällmiljön med utsikter som är så praktfulla och ståtliga så man nästan tappar andan av vidden och skönheten och göra det tillsammans med en massa annat folk och härlig stämning och helskön atmosfär är en upplevelse värd var enda krona. För det är rätt dyrt att anmäla sig, har för mig det var 1200 kr. Men då får man ju även en hel längs med vägen i form av support och de ser även till att Fjällmaratonleden hålls i bra skick samt att man får massage, bada badtunna och annat gött efter loppet också. Banan var verkligen en saftig bit att ge sig på och bjöd på ypperligt varierad terräng med många riktigt tekniska, smala stigar och tyvärr en hel del lera efter allt regnande vilket höll nere tiderna. Jag hade nog klarat mig under sex timmar om jag hade sprungit Öppet Fjäll helgen innan då banan var extremtorr. Men jag ångrar inte en sekund att jag satsade på mina Acceleritas3 då de passade perfekt i all lera och på blöta stenar. Sen måste jag bara skriva lite om Ottfjället och miljön där. Det karga, nästan lite bistra landskapet med stenar och klippor och helt sagolikt vackra småsjöar här och där hänförde mig fast jag var enormt trött. Jag skulle gärna fjällvandra leden med familjen någon gång i framtiden då barnen är äldre. Arrangemanget i sig var kanon! Allt flöt på väldigt smidigt och är riktigt genomarbetat och proffsigt gjort. Inga problem med banmarkeringar eller något annat. Jag gillar även att de breddat konceptet med fler lopp under veckan. Vi var och kollade på Ottfjället upp mitt i veckan och det var spännande att se flera av de stora stjärnorna vid starten men vi missade Inov-8 Sprinten som verkade vara riktigt rolig att kolla på.

Jag kan verkligen rekommendera dig att springa ett sådant här lopp, men se till att träna inför det. Axa Fjällmaraton lever verkligen upp till sin beskrivning som de har på sin Facebooksida: Upplevelselopp i vacker fjällmiljö. Vill du springa nästa år får du hänga på låset på tisdag 19/8 kl 14.00. Förra året tog alla platser slut på en kvart! För min egen del tror jag att nästa års stora löpupplevelse kommer att bli Kullamannen Ultra som ser ut att bli en utmaning över det vanliga då man nästa år kommer springa tre slingor på ca 20 km över Kullaberg så hela banan kommer bli 60+ km och 3000+ höjdmeter. Men jag har insett att jag gillar sådana här utmaningar. Att se vad jagklarar av. Det är verkligen stor skillnad på att springa ett långlopp och ge sig ut och springa ett 10 kilometers trail-lopp. Man blir trött på två helt olika sätt och ställs inför två helt olika utmaningar.

Avslutningsvis! Se till att spana in filmen som Simon Jaktlund gjorde om årets fjällmaraton 🙂