Bortom horisonten – Del 2

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Idag tänkte jag kolla extra på ett lopp som jag tror fallit under mångas radar men som jag tror kan bli en riktig trailklassiker i framtiden. Tyvärr kan jag inte vara med på premiärupplagan i år, men jag hoppas att jag kan vara med i framtiden. Vad är det för något jag snackar om? Spana in bilden nedan och läs Icebugs beskrivning av loppet och sen kan du börja längta!

”Tre dagar. Tre etapper. En fantastisk upplevelse på klipporna i Bohuslän. Vill du uppleva en av Sveriges vackraste miljöer? Vill du göra det till fots under tre dagar med god mat och trevliga kvällar som extra bonus? Anmäl dig då till Icebug Xperience. Totalt kommer 70 kilometer vandras eller springas, uppdelat på tre etapper under tre dagar!”

Vad är det då som är så speciellt med IcebugX som de kallar tävlingen? Dels att det är en tredagarstävling som går av stapeln 4-6 september (Med ankomst 3/9 och avfärd 7/9 om man vill) men det som lockar mig förutom det är att man springer på Västkusten och startar från Hunnebostrand, en av mina favoritplatser på Västkusten. Sen springer man en hel del klippor och annat skojigt med hejdundrande vyer och makalös miljö dessutom. Blöt klipplöpning är Icebugs paradgren så de har gjort ett smart drag genom att förlägga tävlingen till Bohuslän.

Första dagen springer man med start i Hunnebostrand och söderut till Sotenkanalen och sen norrut igen vidare genom Ramsvikslandet till Ramviks Stugby som är tävlingscentrum. Första dagen blir det ca 20 km och ganska kuperat.

Andra tävlingsdagen är målet att från starten på Ramsvikslandet via Kungshamn ta sig till Smögen där man går i mål på Smögenbryggan. För mig som turistat vid de här orterna de senaste fyra åren känns det nästan som hemma. Härligt med en tävling där man verkligen kan utforska miljöerna ännu mer. Återigen ca 20 km, men inte lika kuperat.

Sista dagen blir det varierad löpning genom skog och sen på klippor efter att man tagit färjan (!?!) till Bohus-Malmön. I väntan på färjan är givetvis tävlingsklockan avstängd och man får dessutom passa på att dricka och äta då. Efter att alla löpare kommit över med färjan ska det tydligen vara jaktstart vilket kan bli en väldigt spännande final på tävlingen. Bohus-Malmön är en oerhört vacker ö så det blir nog en upplevelse och där går man även i mål. Sista dagen blir den längsta med ca 26 km varierad löpning.

Med en tävling som håller på så länge så är det givetvis spännande hur man löser frågor som boende och mat. Här har Icebug valt att erbjuda tre paket:

Paket 1: Allt ingår i princip. Mat och boende fyra nätter. Priser från 590 Euro till 1000 Euro beroende på vilken typ av boende man vill ha.

Paket 2: Som paket 1 men utan övernattning 3/9 och 6/9. Alltså två nätters övernattning och man måste vara på plats till tävlingens start på torsdag morgonen. Pris från 495 Euro till 750 Euro.

Paket 3: Budgetpaketet. Själva tävlingen med lunch under den ingår. Inget annat, Kostnad 170 Euro. Då tillkommer transport från de olika platserna och boende och all mat som du behöver under den tid du inte tävlar. För att det här paketet ska fungera krävs det i princip att man har någon med som kan skjutsa till start och hämta vid målgång annars måste man åka kommunalt och det kan vara klurigt att få ihop det med målgångstider eller så får man bita ihop och springa hela banan tillbaka ultra-style! =] Ska man tälta så måste man bo på någon camping för det är tältförbud i hela Sotenäs kommun. Då tillkommer kostnad för det också. Känns som man missar mycket av gemenskapen på tävlingen när man inte är med på de gemensamma middagarna på de olika boendeplatserna. Man vill ju höra hur alla andra haft den under dagen och äta gött tillsammans.

Jag tror många har missat den här tävlingen och Icebug har inte pushat hårt för den med marknadsföring förutom en liten notis på deras hemsida. Maxantalet deltagare är 200 och man får även vandra så man måste inte springa. Miljön är som Icebug skriver unik och det tror jag kommer göra loppet till en härlig upplevelse och att det pågår under flera dagar gör det verkligen till en upplevelse där man har chans att se mycket härlig natur och pressa sig på både klippor, stigar och alla trevliga underlag man kommer mötas av på vägen och sen äta gott och dela dagens äventyr med övriga löpare på kvällen. Jag hade nog satsat på att vara med alla dagar om jag hade kunnat. Paket 3 känns väldigt svårt att rodda. Så har du inget för dig i början av september, ta chansen och spring ett lopp som jag tror har stor potential att bli en framtida klassiker.

Här är lite bilder från mina semesterresor i trakterna som kan ge en liten bild av de miljöer man kommer springa i.

Vacker utsikt från Bohus-Malmön.

Sagolik solnedgång vid Smögen.

Sen när vi ändå är inne på privata bilder så tänkte jag visa några bilder från mitt långpass tidigare i veckan då jag sprang via Vätterstranden genom Huskvarna, upp för Strutsabacken och sen milspåret uppe vid IKHP och sen tillbaka.

Utsikten från Vättersnäs.

På toppen av Strutsabacken.

Fet solnedgång!

Utsikten på slutet av IKHP-milen. Magiskt!

 

Baka baka Runekaka!

När man springer långt behöver man fylla på energi och det har jag testat lite på mina långpass. Oftast har det varit energi i form av en Twix eller Snickers eller någon annan choklad. Men för några veckor sen bestämde jag mig för att testa på en svenska löpklassiker, Runekakan! Kakan med det helsköna namnet är skapad av en av svensk ultralöpnings stora ikoner, Rune Larsson, som dessutom är västgöte vilket inte gör saken sämre!

En Runekaka är fullspäckad med snabba kolhydrater vilket passar alldeles utmärkt då kroppen behöver energin fort under långpassen. I grund och botten är det en knäcksmet som man blandar i havregryn eller andra trevligheter i. Jag har bara testat en gång hittills och då utgick jag från originalreceptet men jag hade inte riktigt havregryn så det skulle räcka, men det gick bra ändå.

Alla smaskigheter man behöver för att göra Runekakan. Följer man Runes recept så har han en enkel princip där man utgår från ett mått, i hans fall en mugg på ca 3 dl. Man ska ha ett mått socker, sirap och grädde. Men när jag lite halvimproviserat ska ge mig på att baka Runekakan inser jag att 7-8 mått havregryn då blir en hel del havregryn =] Så fast jag hade strax under 2 liter havregryn så räckte det inte till att följa receptet helt. Så jag fick improvisera lite där med. Men det verkar det vara många som gör när jag läst lite vad folk har i sina Runekakor.

Möe socker!

Knäcksmeten på plattan. Enligt Rune så ska man koka upp smeten tills det blir ”små kratrar” eller tills den skiftar färg. Eftersom jag hittills i mitt liv är rätt obevandrad vad det gäller knäckkokning och liksom alltid fått det serverat på ett fat av andra så är detta lite spännande för mig. Men här är en bild på vad jag tror kan vara små (eller stora?) kratrar.

Så nu när det är kratrigt och gött ska hela kaloribomben hällas över havregrynen.

Tips från coachen: Smeten blir riktigt varm. Ta det lugnt om du ska provsmaka =] Sen ska alltihop kavlas ut på oljade bakplåtar med en oljad brödkavel.

Kavlat och klart! Det var inte helt lätt att få ut smeten bra, men det gick till slut. Efter att man kavlat ut smeten och den har kallnat så ska man klippa hela härligheten i lagom stora bitar som man sen kan ha med ut på sina långpass. Det går att frysa kakorna så jag la dem i matlådor med smörpapper mellan så kan man smidigt ta ut så många man behöver på sitt pass.

Kakorna är riktigt smarriga och passar dessutom även alldeles utmärkt att bjuda på till kaffet om man skulle ha ont om kaffetilltugg. Jag har använt dem på några långpass och de har fungerat kanon. Här är en liten film från när jag sprang uppför Strutsabacken i Huskvarna på ett långpass för någon vecka sen.

Körde även ett riktigt saftig pass på Bondberget förra veckan och då var det kanon med mumsiga Runekakor. Brukar springa uppför liften i Järabacken för att ta mig dit men det visade sig att den visst var öppen på vardagar för det var en hel skola där och åkte. Men jag tuffade på uppför liften ändå. Alltid sköj när folk hejar på en uppför backen =]

Utsikten från toppen går inte av för hackor. Men vad väntar du på? Sätt igång att baka din egen Runekaka och sen ut och spring långpass! Om du missat receptet, klicka här!