Salomon 2015: Förbättrat och förnyat samt årets storsäljare?

Salomon är den största aktören på marknaden när det gäller trail och därför tänkte jag passa på att kolla lite närmare på deras nyheter den här säsongen. Mycket är uppdateringar av redan befintliga produkter, vilket inte är så konstigt då deras produkter oftast befinner sig i toppen av respektive kategori.

Först ut ska vi kolla på två helt nya produkter som jag tror kan bli årets måsteköp för alla trailtokar ute i landet. Den uppmärksamme har säkert redan sett produkterna på Salomons egna löpare som Kilian Jornet eller Emelie Forsberg när de haft dem på lopp eller träning. Vad är då den troliga storsäljaren för något? Det finns liknande produkter men nu när Salomon tar sig an kategorin så sätter de en ny standard känns det som.

Spana in Salomon S-Lab Sense Ultra Set!

SSLUframifrån

(Bild från running.competitor.com)

SSU2015vit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon tar och skalar av och gör en ännu mer minimalistisk vätskeväst som jag tror kommer fylla ett hål i mångas löpprylsarsenal som de inte riktigt var medvetna om att de hade. I fram har du två stycken Salomon Soft Flask på 500 ml styck, dvs en liter vatten tillgängligt i fram. Det är klart tillräckligt för att klara sig mellan vätskestationer på de flesta längre traillopp och duger gott på kortare långpass med. I bak på västen finns ett litet utrymme längst upp med plats för vindjacka och något mer förstärkningsplagg. Nederst i fram framför flaskfickorna finns det även två stretchfickor och så är det två lite större fickor på sidorna också. Alltså fullt tillräckligt för att ha med det nödvändigaste på lopp eller kortare långpass. Spana in bilden nedan för lite mer information av vad allt är på västen.

SSU2015

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Varför tror jag då det här är något som många kommer att vilja ha? Det beror på några saker. Först att den är oerhört lätt. Den väger bara 80 gram! Trots den ringa vikten får du som jag nämnde tidigare med allt du behöver på de flesta traillopp och även på långpass så länge du inte behöver ha med allt för mycket extra kläder och energi. Totalt kan man packa 3 liter i västen. Sen har du ändå möjlighet att ha en liter vatten med dig som du snabbt kan fylla på vid vätskestationer och en klar fördel med att ha vätskan i fram är att du alltid har koll på hur mycket du har kvar till skillnad från en vätskeblåsa. Av vad jag läst hittills så känns västen verkligen som ett klädesplagg, inte en ryggsäck.

Själv äger jag en Ultraspire UltraVis Spry som är det närmast liknande jag tror finns på marknaden nu om man ska se till vikt. Då har jag en vätskeblåsa i bak på den.

Skinnersdal med Spry

Den fungerar utmärkt på långpass, men på tävling är vätskeblåsan där back en klar nackdel även om jag kan trycka i två små soft flasks i fram, men då blir det inte mycket utrymme kvar för annat. Dock är Spry klart mycket billigare än Salomon Sen Ultra-setet. Jag tror att framåt sommaren/hösten kommer man se många med Salomon S-Lab Sense Ultra-setet på trailtävlingar runtomkring Sverige. Det går faktiskt redan att köpa setet här i Sverige på Sportamore för 1195 kr. Spana in det här! Eminenta sidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ som oftast är först ut med Salomons nya saker har gjort en lite video om Salomon S-Lab Sense Ultra Set.

Salomon S-Lab Sense Set

SSLSvit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Nästa produkt är extrem snarlik. Den enda riktigt stora skillnaden mellan S-Lab Sense Ultra-setet och S-Lab Sense-setet är att Sensevarianten saknar facket i bak på ryggen och därmed så kan man bara packa totalt en liter i den jämfört med tre i Ultra. Har lite svårt att se att man ska välja att köpa Sense före Ultra då det bara skiljer totalt 20 gram i vikt. Då känns det som att man lika gärna kan satsa på Ultra och få plats med lite mer saker.

Salomon kör asfalt?!?

SSLX

Salomon S-Lab X Series (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon har de senaste åren breddat sitt trailsortiment och infört ett segment som de kallar City Trail. Här hittar man skor som fungerar både i stan samt i lättare terräng. Det som är intressant med nya Salomon S-Lab X Series är att det är en sko som bygger på S-Lab-skorna så i princip är det en trailsko omgjord för asfalt. Du får den härliga passformen från Sense-skorna med teknologier som EndoFit och SensiFit och QuickLace-snörningen men med en sula som är anpassad för asfalt. Sen har jag personligen svårt att förstå varför man hellre skulle vilja springa på asfalt än i naturen, men om man är så illa tvungen så kan det här bli en väldigt bra sko för just dig. Droppet (höjdskillnaden mellan fram- och bakfot)  på 8 mm passar den som är van vid asfaltsskor och vikten ligger på 237 gram i storlek 42 2/3.

SSLXsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är så där härligt otrailig och passar säkert alldeles utmärkt på asfalt, jag har ingen större koll på hur sulor på asfaltsskor ser ut nämligen 🙂 Ska bli spännande att se hur den här skon tas emot bland både asfaltslöpare och traillöpare. Skulle du vilja ha en sådan? Kommentera gärna nedan! 🙂

Salomon S-Lab Sense Ultra 4

SSLU

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sense Ultra-serien är mina favoritskor på grund av att de är oerhört lätta och extremt komfortabla. Jag läste ett citat i veckan om att man om man springer en mil är en viss procent i luften, kommer inte ihåg om de var runt 70-snåret ungefär och att kontakten med marken bara är ca 30 % då så då kunde man beskriva det som att man variut ute och flugit sju kilometer typ 😉 Så är känslan lite när man har de här skorna på sig. Lätta som luft, så mjuka och goa så du knappt märker att de är där. Man flyger fram helt enkelt 🙂

Version fyra har några spännande uppdateringar. Designmässigt så har man tagit bort de vita strecken där meshen är förstärkt längs sidorna vilket jag tycker ger skon ett ännu mer minimalistiskt utseende. Den största förändringen för er som är vana med Senseskorna är sulan.

SSLUsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är nu riktigt välutrustad med dobbar, något som den inte varit på de första versionerna. Sen är skon från början gjord för torra förhållanden (läs mer här), men i takt med att folk (samt Salomons egna löpare) har börjat använda den i allt mer varierad terräng så har det kommit fler och fler dobbar under. Den andra saken som är ny med sulan är att den innehåller en ny gummiblandning för ökad hållbarhet. Det tillsammans med det ökade antalet dobbar gör att vikten ökar så nu ligger de på 240 gram i storlek 42 2/3. Tåboxen är dessutom några millimeter bredare vilket känns bra om man vill använda skon på riktigt långa pass då fötterna sväller lite. Vilket man givetvis vill 😉

Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG

SSLUSG

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Syskonversionen av S-Lab Sense Ultra har förkortningen SG på slutet och det står för Soft Ground, dvs lera och annat mysigt som du kan tänkas ha dig glädjen att ta dig fram igenom i skogarna. Förändringarna är samma även på den här modellen i princip. Sensifitförstärkningarna på utsidan är lite starkare och utan de vita strecken samt att tåboxen är lite bredare och även tåskyddet i fram har förändrats lite. Största förändringen är också sulan.

SSLUSGsula

Sulan på SG 4 (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Om man jämför den nya sulan med den från Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG så ser man att det är rätt stor skillnad.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Version 3 SG var Salomons stora nyhet förra året och det är en av mina absoluta favoritskor någonsin. Vikten ligger nu på 264 jämfört med 240 och det beror på samma förändringar som på vanliga Sense Ultra, annat gummi och något fler dobbar. SG 3:an är dock inte klockren på våta stenar eller spänger. Förhoppningsvis har det förbättrats lite i och med den nya gummiblandningen i SG 4.

Salomon har även uppdaterat två trotjänare och storsäljare, vätskeryggsäckarna Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET samt Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET. Den stora skillnaden när det gäller båda ryggsäckarna är att de nu väger hela 30% mindre är föregångarna. Det är inte illa med tanke på att de var lätta redan tidigare. Detta har man fixat genom att byta ut och förändra en del material men ändå bibehålla kvalitén. Den andra stora nyheten med båda två är att de nu kommer i en ny färg som jag tycker är riktigt snygg nämligen vit. Så vill man skilja sig lite från mängden så kör man säsongens vita färg 🙂

SSL12vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

SSL5vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sen har jag precis nu i dagarna lyckats nosa upp några fler nyheter som visats upp på Outdoor Retailer Winter Market Show. En som jag fastnade för där och som är en helt ny modell är Salomon S-Lab Speed.

Salomon S-Lab Speed

(Bilder från http://samwinebaum.blogspot.se/)

Salomon S-Lab Speed Sula

Det som är speciellt med den här är att den enligt Salomon ska ha extra bra grepp på våt sten. Något man inte varit bortskämd med i Salomons skor om man jämför med Icebugs exempelvis. Mycket intressant! Vikten ligger på 265 gram så snarlik SG 4 som jag visade ovan och droppet är på 4 millimeter. Har ingen aning om när den här skon släpps men den kan definitivt bli en favorit om den håller vad den lovar på våt sten 🙂 Om bara Salomon skulle släppa en S-Lab Sense Ultrasko med metalldobb till nästa vinter så har de en riktigt farlig line-up för hela 2015.

Det var en genomgång av de största nyheterna inför årets trailsäsong från Salomon. Vilka skor satsar du på? Är du som jag grymt sugen på ett Salomon S-Lab Sense Ultra Set? 🙂 Kommentera gärna vilka skor/prylar du ser fram emot under 2015.

Om du bara ska köpa en löparjacka…

…så ska jag berätta om jackan som jag tror kan vara den enda löparjackan du antagligen behöver på ett par år framöver trots att jag själv inte har sprungit en enda meter i den. Låter det konstigt? Läs vidare så ska vi se vad det är för jacka jag pratar om 🙂

Egentligen har jag gått och ruvat på den här blogginlägget länge. I januari så såg jag en bild på jackan och läste lite information om den och blev väldigt intresserad. Men det är först under sommaren den har lanserats och i söndags hände något som fick mig att känna att nu är det dags att ta tag i det där blogginlägget om jackan.

Vad var det som hände i söndags då? Jo, här i Jönköping hade vi ett minst sagt otrevligt åskoväder som härjade runt på eftermiddagen och jag hade ett långt kvällspass tillsammans med min sprillans nya pannlampa, Petzl Nao (dock inte senaste versionen), inplanerat. Ovädret lugnade dock ner sig och jag gav mig ut på stigarna och njöt av att ha en kanonbra pannlampa som lös upp min framfart. När jag kom in på ett riktigt lerigt och blött parti med härlig nedförslöpning började dock regna igen. Sen ökade regnet. Och ökade ännu mer. Det var som att springa i en dusch. Men jag tänkte att lite vatten ska inte få hindra mig utan plöjde på fast det ibland regnade så mycket så det faktiskt var svårt att se för det rann in i ögonen så mycket. Sen så såg jag något skarpt ljus lysa upp utanför skogen. Snabbt började räkna sekunderna och inser att blixten slog ned bara en-två kilometer ifrån där jag sprang och dessutom i den riktningen som jag var på väg mot. Valet att vända då var inte så svårt. Det visade sen i efterhand att en tjej till och med hade blivit träffad av blixten i Jönköping (läs mer här) samma kväll så det var nog ett bra beslut av mig.

Blöta Ultra SG3

Mina dyngsura Salomon S-Lab Ultra 3 SG plus en hel del vatten på golvet som droppade från mina genomblöta kläder.

Regnet ökade ännu mer och till slut sprang jag och skrattade högt för vinden fick det att kännas som att någons stod och sprutade på mig med en kraftig vattenslang i ansiktet. Positivt var dock att pannlampan fungerade alldeles utmärkt hela löprundan. På slutet av löprundan när jag lämnat skogarna möttes jag av kalla isande vindar och då var hela min löparjacka (som ändå är förstärkt i fram för att stå emot vind och lite regn) helt genomblöt och jag blev snabbt kall. Hur hade det varit om jag var ute på ett långt lopp och hade två mils löpning kvar i ett sådant läge? Eller uppe på ett fjäll där vädret kan ställa om väldigt snabbt? Går man till en vanlig sportaffär så finns det mängder med olika löparjackor som inte skulle passa vid sådana här tillfällen. De flesta löparjackorna har som huvuduppgift att transportera svett bort från kroppen och de står oftast inte mot regn, oftast har de kanske lite skydd mot vind, men vid sådana här störtskurar så skulle man bli genomblöt och riktigt kall. Vad ska man då hitta på?

Jo, det finns löparjackor som är specifikt anpassade för det här ändamålet. Att springa när det regnar rejält. Jag kommer ingående gå igenom en jacka av den typen och sen även skriva lite om några alternativ. Jackan som jag trots att jag inte sprungit en meter i den tror är den enda löparjackan jag egentligen skulle behöva heter Salomon S-Lab Hybrid Jacket. Salomon utvecklar som jag beskrivit i en del tidigare inlägg (läs mer här!) sina produkter tillsammans med sina sponsrade löpare vilket leder till många nya smarta lösningar och oftast är det löparfenomenet Kilian Jornet som ligger bakom många av innovationerna.

hybrid jacketVad är det då som är speciellt med Salomon S-Lab Hybrid Jacket (Bild från salomon.se)

När jag var uppe i Åre och skulle springa Axa Fjällmaraton så lyckades jag hitta en butik som hade den här jackan (och det finns matchande byxor till) och jag kunde prova den och testa lite hur de de olika funktionerna fungerar. Först av allt: Den här jackan är lätt. Oerhört lätt! Minimalistisk är bara förnamnet. Mediumstorleken för herrar väger endast 120 gram. 120 gram!! Det är svårt att förstå hur lätt det är utan att ha provat. Det känns knappt som att man har något på sig och en annan stor fördel med en så här lätt jacka är att den är väldigt smidig att ha med sig i en löparryggsäck eller i en midjeväska utan att det märks i princip. Den enda nackdelen jag kan se med den oerhört lätta vikten är att jackan inte kändes väldigt tålig för tyget är så tunt. Frågan är vad som händer om man skulle springa in i en vass gren eller något liknande?

En av de nya innovationerna med jackan är något som Salomon kallar Quick Stash-midja och som i praktiken är en stretchpanel runt midjan som du kan rulla ihop jackan i medan du springer. Av vad jag läst på en del andra sidor fungerar det här väldigt bra, men att det kan vara svårt att rulla ihop jackan i farten. Idén till detta kom ifrån att Kilian oftast brukar knyta sina jackor runt midjan när han tränar och Salomon utvecklade det konceptet vidare. Briljant med en jacka som man alltid har tillgänglig! 🙂

Hybrid Jacket Quick Stash

Så här såg det ut när jag testade att rulla ihop den i provrummet. Det går säkert att vika ihop den smidigare och snyggare med lite övning. Jag provsprang några steg på stället i provrummet och jackan satt fast bra och märktes knappt.

De vattentäta delarna av jackan är gjorda i ett material som Salomon kallar AdvancedSkin Dry 10k/10k. Vad innebär nu detta då? 10k/10k är en beteckning för tygets vattentäthet och hur bra det andas. 10k innebär att en kvadratcentimeter av tyget kan hålla ute en vattenpelare på 10 000 millimeter, dvs 10 meter. Så om du har en kvadratcentimeter av tyget och sätter ett tio meter högt rör över fyllt med vatten så ska tyget inte läcka igenom något vatten. Det andra 10k som hade med hur tyget andas att göra då? Där mäter man hur många gram vattenånga som kan färdas den motsatta vägen i en kvadratmeter av tyget under 24 timmar, dvs hur bra andas materialet och där är 10 000 gram på 24 timmar också en mycket bra siffra (läs mer om andning i kläder här). Hela jackan är dock inte gjord i det här materialet utan det är hela fronten, axlarna, luvan, överdelen av armarna samt skulderpartiet på baksidan. AdvancedSkin Dry-materialet är också vindtätt för att verkligen skydda mot alla sorters väder.

En av de stora nackdelarna med plagg med så här stor vattentäthet brukar oftast vara att de blir väldigt varma för att de är så täta. Tänk dig att springa i en riktig regnjacka. Man skulle ju bli helt blöt på insidan för att materialet inte andas något. För att motverka detta har Salomon på strategiska ställen placerat ut laserskurna ventilationshål på jackan.

Hybrid Jacket Ventilationshål

Här kan du se hålen i armvecket.

Det finns sådana hål i armvecken samt på insidan av ärmen längst ned vid händerna.

Hybrid Jacket armventilation

Förutom de laserskurna ventilationshålen har jackan även en fiffig men ändå enkel lösning om man vill ventilera mera. Dragkedjan i fram kan man öppna och sen fästa ihop jackan med en knapp så att den hålls ihop bra. Enkelt men ändå en bra funktion på jackan!

Hybrid Jacket Ventilationsknapp

De flesta ”regnlöparjackor” har luva och på många kan det vara svårt att justera huvan i farten då det inte är helt enkelt att komma åt alla saker man ska dra i och huvan kanske även inte sitter på bra trots att man kan justera den. Även här har Salomon hittat en ny lösning som känns innovativ och samtidigt så tänker man, varför har ingen gjort så förut? De har helt enkelt satt in ett ”pannband” i huvan som gör att den sitter väldigt bra på plats och att man hela tiden har god sikt samt att huvan rör sig som huvudet. Smart!

Hybriod Jacket pannbandet

Pannbandet på insidan av huvan.

Hybrid Jacket Skin Fit Hood

Passformen på jackan är rätt tight, men den kändes ändå väldigt skön och naturlig att röra sig i under det jag hade på mig den och testade den lite utanför provrummet.

Hur kan jag nu rekommendera en jacka som jag aldrig sprungit i undrar du nu? Dels utgår jag från alla de nya innovativa lösningarna som tillför en ny dimension till jackan jämfört med konkurrenterna, speciellt Quick Stash som känns som en oerhört bra grej, speciellt under långa lopp i svåra förhållanden samt under träningpass/lopp i växlande väder. Att Salomon utvecklar sina produkter tillsammans med några av världens bästa traillöpare som verkligen utnyttjar produkterna i krävande och extrema miljöer gör att det känns som att den här jackan verkligen kommer fungera som den ska och jag har läst recensioner av jackan där det intygas att den verkligen fungerar så som den ska (läs mer här!).

Det finns som jag ser det enbart två nackdelar med jackan och den första har jag redan varit inne på, tyget är tunt och kan möjligtvis gå sönder om man springer på något vasst. Den andra nackdelen är priset. Salomons utpris på jackan är 2500 kr. Det är onekligen dyrt. Men om man tänker efter lite vad man får för priset så känns det i alla fall som inte helt orimligt köp. Istället för att ha en ”vanlig” löparjacka, kanske en vindjacka och möjligtvis någon jacka anpassad för extrema förhållanden typ en vinterjacka så kan man köpa en jacka som är allt i ett. På vintern är det bara att ha fler lager under. Den enda jackan man kan tänkas behöva utöver denna är väl förstärkningsjacka på vintern om man skulle skada sig och blir liggande ute i snön, typ en varm men ändå lätt och packbar dunjacka från kanske Montbell som är riktiga hejare på dunjackor vad jag förstått det som.

Alternativ 1 – Haglöfs Gram Jacket

I inledningen skrev jag att jag skulle visa på alternativ till Salomon S-Lab Hybrid Jacket och jag tänkte kolla lite närmare på två jackor. Den ena äger jag och den heter Haglöfs Gram Jacket.

Haglöfs Gram Jacket

Haglöfs Gram Jacket (www.haglofs.com)

Jag har dock inte den senaste modellen, men funktionsmässigt är det inte så stora skillnader på den jag har och den senaste. Vad skiljer sig åt mellan Gram och Hybrid-jackan då? Gramjackan är tilllverkad i ett 3-lagers Gore-Tex Active-tyg och har en vattentålighet på 22k, dvs hela 12k mer än Hybridjackan. Så det skulle vara intressant att veta hur stor den skillnaden är i ett ihärdigt spöregn.

De använder inte samma skala för att mäta hur bra den andas utan använder RET-skalan. Det testet fungerar kortfattat så här att man har en konstant temperatur på en metallplatta som man tillsätter vatten på för att skapa vattenånga och ju mer vattenånga som kan passera genom tyget ovanför desto mindre energi behövs för att värma plattan med en konstant temperatur. Så desto lägre resultat desto bättre och där har Gram RET = 3, vilket är väldigt bra. Läs mer om testen här. Ska man jämföra det med den andra testmetoden som de använt på Hybridjackan skulle det motsvara en siffra mellan 8k-9k tror jag. Alltså andas materialet i Hybridjackan bättre. Gramjackan har bara dragkedjan som extra ventilation medan Hybridjackan har ventilationhålen i armvecken och på ärmen också. När jag provade Hybridjackan kändes den inte lika tät inomhus som Gramjackan heller.

Jag har faktiskt inte sprungit med min Gramjacka heller. Jag köpte den med tanken på löpning men även som vardagsjacka och jag kan verkligen rekommendera den som det. Perfekt skaljacka för mig som småbarnsförälder då man ofta är ute i alla väder och jag har även köpt en mellanlagersjacka att ha under på vintern.

Den andra stora skillnaden mellan Gram och Hybrid är att Gramjackan väger 320 gram (storlek L). Alltså klart mer än dubbelt så mycket som Hybridjackan med sina 120 gram (storlek M). Och ändå tycker jag att min Gramjacka är tunn och lätt! Skulle man dessutom köpa de matchande byxorna, Salomon S-Lab Hybrid Pant, så skulle hela Salomonoutfiten ändå bara väga 240 gram, dvs 80 gram mindre än Gramjackan. Makalöst!

Huvan på Haglöfs är inte helt enkel att ställa in då man ofta tar fel på de man ska dra i och den vanliga dragkedjan. Utpriset på Gram Jacket är 3000 kr, alltså ännu dyrare än Hybridjackan, men Gramjackan fungerar ju alldeles utmärkt som vardagsjacka också då den ser ut som de flesta Haglöfsjackorna med Hybridjackan ser lite mer annorlunda ut på grund av Quick Stash-midjan.

Alternativ 2 – Inov-8 Race Elite 150 Stormshell

inov8-race-elite-150-stormshell-jacket

Inov-8 inkluderar alltid vikten på sina produkter i produktnamnet vilket är en bra grej! (Bild: http://www.startfitness.co.uk)

Här får man alltså direkt reda på vikten direkt, 150 gram. Alltså ca halva vikten av Gramjackan och bara 30 gram mer än Hybridjackan. Väldigt lätt alltså! Jackan är gjord i ett 2-5-lagerstyg som klarar en vattenpelare på 20k. Hur bra den andas anger de i en tredje skala som kallas B1 som är en variant på det testet som Hybridjackans 10k bygger på. Här får Stormshelljackan 20k, vilket skulle motsvara ungefär samma andningsförmåga som Gramjackan kanske snäppet under. Tyvärr har jag inte testat Stormshelljackan, men jag har både läst mycket gott om den och pratat med folk som är väldigt nöjda med den. Jag tycker dessutom att årets svart/röda-jacka är väldigt snygg. Huvan har ungefär samma justeringssystem som Gramjackan fast den har en smart detalj att man kan rulla ihop och fästa huvan med ett kardborreband så att den inte fladdrar när man inte använder den. Utpriset på jackan är ca 1700 kr, alltså klart billigast fast den ändå är dyr. Men även den här jackan skulle jag kunna tänka mig att ha till vardags.

Så här är alltså några förslag på vad du ska ha på dig ute på stigarna när regnet öser ner i höst och vinter. Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett utförligt test av Salomon S-Lab Hybrid Jacket någon gång i framtiden och se om mina antagningar och förhoppningar om den stämmer.

Trofeo Kima – Nytt rekord av Kilian, Emelie sprang vilse (!!)

Trofeo Kima eller Kima Trophy gick av stapeln i helgen och det ärett lopp i Sky Running World Series Ultra. Ett riktigt bergslopp med en 52 km lång bana och hela 8400 höjdmeter. På herrsidan vann inte helt oväntat Kilian Jornet på nytt banrekord, 6.12.20. Banan bjuder verkligen på riktigt tekniska passager med mer eller mindre ren bergsklättring.

Kilian Kima1

Kilian Kima 2

Kilian på Kima (iancorless.org)

Det som definitivt inte var väntat var att vår svenska stjärna Emelie Forsberg inte vann loppet som var som klippt och skuret för henne. Men tyvärr sprang hon fel i mitten på banan då hon var i ledning och tappade en hel timme vilket du kan se på bilden nedan. Efter felspringningen låg hon fyra men lyckades kämpa sig upp till en andraplats. Starkt jobbat av Emelie! Hon var riktigt ledsen efteråt och det kan verkligen förstå. Efter vinsten i Axa Fjällmaraton har resultaten inte riktigt gått hennes väg då hon hade en tuff dag på Ultraks i Zermatt där hon blev femma och i sin blogg beskrev det som en skittävling. Vi får hoppas att det får bli lopp som hon drar nytta och lärdom av på sin fortsatta utveckling.

KimaEmelie1

Bild från Emelies Movescountprofil där du kan se var hon sprang fel och tappade en hel timme.

KimaEmelie2

Bedrövad Emelie efter tidstappet (iancorless.org)

KimaEmelie3

Emelie i mål, väldigt besviken. Hon hade troligtvis slagit banrekordet annars. (iancorless.org)

Den observante kan se Emelies nya snygga klocka på armen. Det är Suuntos senaste modell, Suunto Ambit 3 Sport, som i dagarna släppts på marknaden. Verkar vara en kanonklocka! Jag är väldigt nöjd med min Suunto Ambit 2S.

Till helgen arrangerar Emelie och Kilian sitt egna lopp i Tromsö, Tromsö Skyrace, som ser ut att bli ett väldigt krävande, vackert och oerhört roligt lopp. 42 km och 4300 höjdmeter blir något att bita i för deltagarna. Vore väldigt roligt att springa detta lopp i framtiden! 🙂

Tromsö Skyrace

Underbara vyer! (tromsoskyrace.com)

TromsöSkyrace Banprofil

Brant är bara förnamnet! (tromsoskyrace.com)

Flera internationellt välkända löpare är med men jag tror att det kommer bli en duell mellan norrmannen Eirik Haugsnes och amerikanen Dakota Jones. Vore roligt med ännu en seger för Eirik som vann Axa Fjällmaraton på nytt banrekord och som verkar vara en kanonkille! 🙂

Skatt #4 + Vilden X-Trail 2014

Dagens inlägg kommer att handla om helgens tävling i Taberg, Vilden X-Trail, samt att det är dags att ge sig ut på Bondberget och leta upp nästa skatt! Vi börjar med att titta lite närmare på Vilden. I och med att Vilden X-Trail och Team Nordic Trail slog sina trailälskande påsar ihop så skulle jag finnas på plats både innan och efter loppet och tjöta en massa Team Nordic Trail med intresserade löpare och så var det ju också så att någon av deltagarna av Vilden även skulle vinna ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Inte illa!

Morgonen bestod av en hel del roddande då min fru Marie också skulle springa loppet. Det innebar att vi först fick åka ut hela familjen till tävlingsarenan, Tabergs motorbana, efter det fick Marie åka lämna barnen hos barnvakterna och sen tillbaka och under tiden fick jag montera upp Team Nordic Trail-tältet som jag hade med mig.

TNT-tält på plats!

Att fokusera på en tävling samtidigt som man ska prata en massa trail med folk är inte helt lätt och jag kände att idag får fokus vara på Team Nordic Trail i första hand och loppet i andra. Jag har trots allt en saftig utmaning i Salomon Trail Tour Skatås (Fem ryggar, 21 km) att bita i nästa helg. Vi fick ställa upp tältet nära resultatlistorna och före start var det inte en optimal placering för folk kom mest och frågade var man hämtade ut nummerlapparna, vilket man gjorde nära starten ca 150 meter vårt tält. Men det kom ändå förbi en del som var intresserade och det blev lite längre samtal vilket var väldigt roligt och trevligt. Men efter loppet skulle ju alla vilja kolla sitt resultat så jag väntade mig större aktivitet då.

Bordet!TNTSen började det dra ihop sig till tävling och jag hann värma upp lite innan och även delta lite i den officiella uppvärmningen som Friskis och Svettis höll i. Kanonbra upplägg då hon som höll i det hela stod på taket till en byggnad nära starten så alla såg ordentligt. Sen gällde det att ta sig in i startfållan i tid, var man inte där tre minuter innan start så fick man inte komma in utan vänta tills starten gått. Längst fram hade de en seedad grupp löpare vilket i herrklassen innebar att man var tvungen att ha sprungit ett millopp snabbare än 38 minuter. Det vore ju lite skoj att stå där nästa år. Men det är inget jag har fokus på, utan klarar jag det så är det bara en riktigt stor bonus. Vi andra fick stå bakom ett andra rep några meter efter seedningsgruppen och där var det fullt med taggade löpare. Pratade med en kille som provsprungit banan innan och han lovade att det skulle bli riktigt lerigt och geggigt och det skulle visa sig stämma riktigt bra. Han nämnde också att det var bra att stå på i början så man var en av de första vid den första mossen för det kunde det bli trångt. Även detta stämde helt korrekt 🙂

Startpistolen ljöd och vi rusade iväg i full karriär på ett traktorspår rakt ut i skogen. Försökte relativt fort att hitta mitt eget tempo och ganska snabbt får man falla in i ledet för vi hamnar på en smal stig och sen kommer vi till en myr och jag passerar den relativt smärtfritt och jag börjar fundera på om det verkligen var det jag blev varnad för, men bara några hundra meter efter kommer vi till det här 🙂

”Corallen-revet”

DSC_0753

Bilden är från Vildens hemsida och man kan ju undra om det är första gången i världshistorien som ett gyttjehål är sponsrat? 😉 Jag skymtar i bakgrunden med min ljusblå keps. När bilden togs gick det faktiskt ganska bra. Min erfarenhet av att springa genom riktiga djupa gyttjehål i vuxen ålder är inte direkt gigantisk och förra året på Salomon Trail Tour Kolmården fastnade jag upp till midjan när jag var helt utpumpad vilket var en rätt tragikomisk upplevelse. Men bara några geggiga steg efter bilden togs ramlar en kille framför mig och jag måste väja åt sidan snabbt vilket gör att jag tappar balansen och börjar vifta med armarna och får tag i hans axel och då börjar han slå undan min arm och ropa något i stil med ”Släpp mig” (jag minns inte vad han sa exakt) men min replik var att jag bad om ursäkt och att jag höll på att ramla. Han tyckte då att det var bättre att jag skulle ramla än hålla i honom vilket iofs är rätt förståeligt men det var ju delvis hans fel att det blev som blev. Som tur var lyckades vi båda i alla fall ta oss vidare utan att dratta i rejält vilket var skönt.

Sen fortsatte vi på en väldigt rolig bana med massor med skön och lurig off-trail där backarna inte var jättemånga men de som kom var riktigt branta så man fick dra sig upp ibland. Det märktes att det var mycket orienteringsfolk på tävlingen för det var flera löpare som sprang om mig i den tekniska terrängen som jag sen plockade in på när det var mer ”vanlig” stig (single track) som ändå är det jag springer mest på träning. Jag försökte medvetet att spara mig lite för jag visste att slalombacken efter ca 5.5 kilometer skulle bli en riktig pulshöjare.

Det ingick även ett Bergspris för den som sprang snabbast uppför backen vilket innebar att vid botten startade en extra tidtagning som sen stannade vid toppen. Uppför backen fick vi springa en diagonal bana där man skulle svänga vid nästa slalomport. Ett roligt inslag med riktiga slalomportar och lite annorlunda att ta sig upp för diagonalen istället för raka vägen upp som jag brukar göra på träning. Givetvis är det lättare med diagonallöpningen så sett till min egen del hade det kanske varit bättre rent resultatmässigt om folk fått kuta raka vägen, men jag var vid det här laget så trött så jag tyckte det var rätt skönt att springa på snedden jag med. Jag minns hur jag under min ”bergsbestigning” började tänka på de som springer skyrunning i Alperna måste tycka att det här är precis som vilken backe som helst.

DSC_0810

Även här skymtar jag i bakgrunden och här var det riktigt segt kan jag lova. Men efter backen fick man ett kort men härligt utsikt från västra sidan av Tabergstoppen och vid parkeringen på toppen fanns ett vattenstopp där det satt en massa publik och hejade. Det var även många som hejade på i slalombacken vilket hjälpte en hel del. Sen bar det av utför och utförslöpning är något som jag älskar och här bjöds det på min favoritsort, smala, lite steniga och tekniska stigar där jag kunde gasa på och börja plocka lite platser. Någon kilometer efter den härliga nedförslöpningen kom jag på mig själv med att tänka att mina skor faktiskt började bli rätt så torra inuti. Knappt hann den tanken lämna innan det bar av rakt in i skogen och ännu en gång genom en myr.

Efter sista vattenkontrollen (där jag lyckades med bedriften av skvätta halva glaset i ögat typ) så var det lite lugnare då man fick springa på en grusväg ett tag. Det gjorde att jag kände mig lite starkare och jag plockade några placeringar till. Nu kunde man höra speakern på arenan på avstånd och det bar in i skogen en sista gång och sen uppför en backe, även här kände jag mig rätt stark och tog en placering till. Sen bar det av utför en klippig och rolig nedförsbacke in på stadion där folk hejade och sen var det plan mark och jag brassade på och tänkte att nu är jag väl strax i mål men så kom det en liten fjantbacke egentligen men ack vad seg den var. Givetvis mest mentalt, men det mentala påverkar ju löpningen något enormt. Jag gick i mål på 55.42, lite långsammare än Billingen X-trail Challenge. Det räckte till 40:e plats i herrklassen och på resultatlistan kunde man se att större delen av löparna framför mig var orienterare.

Både Vilden och Billingen erbjuder ungefär samma sak fast på lite olika sätt. Billingen bjöd på brötigare terräng, blötare passager och rakare löpning upp för slalombacken medan Vilden var bra mycket mer lerig och geggig, lite snällare backlöpning men längre väg upp för toppen. Jag kan skarpt rekommendera båda!

I målfållan blev det lite gött eftersnack med en del löpare och lite tjoande på folk som jag kände som gick i mål. Efter det bar det av tillbaka till Team Nordic Trail-tältet och nu blev det full rulle då det kom folk och pratade hela tiden! Kanonroligt!

Vilden besegrad!

Vilden besegrad!

Det visade sig att det hade varit något strul med tidtagningen vilket sett ur mitt perspektiv var kanon för då hängde folk kvar runt resultatlistorna och TNT-tältet mycket längre än vad de skulle ha gjort annars. Jag hade som sagt fullt upp och hann knappt äta upp hamburgaren jag köpte vid grillen i närheten. Mycket härligt snack om traillöpning och många som verkar vara genuint intresserade! Känns som att vi har något bra på g inför vår trail kick-off imorgon på A6. Vid prisutdelningen fick även tävlingsledaren för Vilden, Maria Thelin, dra en vinnare av ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Vinnaren av hela Vilden var Jönköpings OK:s talang Oscar Claesson, endast 19 år gammal som vann på den mycket imponerande tiden 42.15 och Oscar vann även Bergspriset. En löpare att hålla ögonen på i framtiden helt klart! Jag kände även igen killen på tredjeplats, Erik Martinsson från IK Akele som vann Mullsjö X-trail Halvmara förra året.

Överlag var Vilden ett kanonarrangemang! Synd att det strulade för dem med tidtagningen och det enda som jag kan tycka att de kan göra bättre till nästa år är att lägga första vattenkontrollen lite tidigare samt se till att ha mikrofon och ljud vid prisutdelningen. Enligt tävlingsinformationen skulle det vara fyra vattenstationer så då tänkte man inte riktigt att det skulle vara ca 4.5 kilometer till den första. Jag blir så torr i halsen när jag springer utan vatten så jag hade gärna haft den första redan vid tre kilometer 🙂

Nu över till något helt annat, nämligen skatt #4 i vår skattjakt på Bondberget!

Skatt #4 – De vises sten

Följ vilket spår du vill, bara du inte tar det kortaste.

Spring tills du kommer till en stor öppen plats där du kan skåda de visas ö i fjärran.

Finns det en låg bänk i närheten att njuta av utsikten på så är du inne på rätt spår.

Där finns även ett träd dekorerat med tre färger som finns på ett afrikanskt lands flagga.

Landets bästa bollsparkare ska snart bege sig till sambans land för att sparka boll med hela världen, nästan i alla fall.

I närheten av trädet hittar du en platta gjord av metall. Sök under den där bergets vatten ibland flyter fram.

Glöm nu inte av att anmäla dig till vår kick-off imorgon kl 18.00 på A6 mitt i allt skattletande 🙂 Anmäl dig på http://www.teamnordictrail.se/kickoff/ och så hoppas jag att vi ses imorgon. Ska bli så roligt! 🙂

TNT Trail Kick-off!

Gott och blandat

Det är mycket på tapeten nu. Vardagsliv, höst, en del löpning och annat smått och gott. Här kommer några godbitar om vad som är aktuellt när det gäller löpningen. Först en härlig film som ska fungera som teaser inför Linköping XC-race, mitt nästa lopp. Och sugen, det blir man allt!

Snart bara en vecka kvar!

 

Emelie Forsberg

Emelie syns och hörs lite här och där i etern. Hon har gått och vunnit den långa Skyrunning-serien och på söndag ska hon försöka vinna den korta serien i finalen i Limone Extreme Skyrace. Spännande!

I veckan har jag även passat på att lyssna på en mycket intressant intervju med Emelie under att av mina löppass. Podcasten Husky intervjuar henne och du kan läsa mer och lyssna härHusky intervjuar många intressanta personer så jag kan rekommendera podcasten varmt. Perfekt sällskap ute på stigarna!

Emelie har även blivit intervjuad i DN i dag. Läs artikeln här!

 

Salomon S-LAB Ultra Softground

castleberg-outdoors-open-2-day00005-400x223Brittiska Castleberg Outdoors har fått testa en massa spännande Salomonprodukter som ska släppas 2014 och i dag presenterade de rykande färska bilder på en sko som Emelie Forsberg har tagit fram tillsammans med Salomon specifikt för den nordiska marknaden: Salomon S-Lab Ultra Softground. Skon är en mix av Salomon S-LAB Sense Ultra och en sula från Salomon Speedcross. Perfekt för att ge sig rakt ut i skogen! Ser med spänning fram mot att testa dem nästa år!

castleberg-outdoors-open-2-day00004-400x274

Feta dobbar!

 

Ultralöpning – Två skildringar

Har läst två skildringar av två olika ultralopp som är väldigt läsvärda. Först ett lopp i Alperna som Per på Swedish Trail Running sprang. Ett av mina avlägsna mål är att någon gång springa ett liknande lopp i Alperna. Gärna i Schweiz. Läs om loppet här.

Den andra skildringen är från bloggen Pace on Earth där Johnny Hällneby gjorde sin ultramaradebut, vann och samtidigt slog sig in på en meriterande tredjeplats på Sverige rekordtider för 100-miles. Sjukt grymt! Läs hans berättelse här!

 

Sist men inte minst…

Så avslutar jag dagens gott och blandat med en video jag hittade på Jogg.se där Skägget, en mycket träningsglad Jönköpingsbo, springer i trakterna runt Mullsjö tillsammans med en kompis och man kan se delar av banan jag sprang på Mullsjö X-trail Halvmara

Skägget och hans kompanjon gör ett litet fel vid ett vägskäl och får uppleva hur de korsar gränsen till det fantastiska Västergötland och ser sjöar som inte alls är de sjöar de ska vara. Helt klart sevärd! =]

Kolla på filmen här!

 

Bergsbestigning med doft av hallon

Körde ett härligt tufft och kuperat pass tidigare i veckan då jag sprang uppför slalombacken vid mitt hemmaberg, Bondberget, och sen sprang milspåret på berget och tillbaka. Utsikten från toppen av slalombacken går inte av för hackor!På toppen av slalombacken

Har haft en tuff träningsmånad där jag slagit personligt rekord rejält i mängd och höjdmeter. På senare tid har jag börjat fokusera mer på just höjdmeter. Därav bergsbestigningen i måndags. Träningen under juli har bestått av många kvällspass där solnedgångens härligt mjuka strålar har förgyllt mina löprundor och så var fallet på det här passet med. Vissa utsiktsplatser jag passerade på berget var så oerhört vackra i solnedgångsljuset att jag hade problem med att hålla koll på stigen under löpningen. Jag är svag för utsikter helt enkelt!

Barndomsdofter

Förutom briljanta utsiktsplatser bjöd passet även på en överraskning som kittlade ett annat sinne än synen. Och det rejält. I en seg uppförsbacke långt in i bushen på berget överöstes jag av den ljuvliga doften av vildhallon. Stigen var kantad med vildhallon i enorma mängder. Jag har aldrig känt en sådan stark hallondoft och det fick mig att tänka tillbaka på farmor och farfars hallonbuskar i deras trädgård där jag plockade fritt som liten. Underbart! Vi brukar åka upp med hela familjen och plocka hallon på Bondberget så det får bli ett besök snart.

Totalt blev rundan ca 13.5 km och nästan 320 höjdmeter. Min träning under julimånad ser ut så här:

Distans: 17.3 mil

Tid: Ca 14h 40min

Snittempo: 5.08 min/km

Km/Pass: 9.5

Höjdmeter: Lite mer än 3000 m.

Skönt att träningen flyter på bra inför Mullsjö X-trail Halvmara samt mitt pass på John Baurleden. En annan som har presterat riktigt bra senaste tiden är Emelie Forsberg. Nyligen gick 2013 Euro Skyrunning Champs av stapeln i Dolomiterna och där dominerade Emelie på damsidan. Silver i den vertikala kilometern (man springer en kilometer rakt uppför ett berg = Jobbigt!), guld i Skyrace (22 km, 1750 höjdmeter) som hon förövrigt har rekordet på och avslutningsvis ett till guld på ultramaran (80 km, 5500 höjdmeter). Så här glad var Emelie efter de resultaten:

Dubbelguld! – Bild från Emelies blog på Runner’s World

Helt plötsligt känns mina ca 3000 höjdmeter på en månad lite futtiga jämfört med att Emelie sprang (1000+1750+5500=8250) på ca 1.5 vecka. Härligt att hon fortsätter dominera traillöpningen så!

Äntligen!

I går var det äntligen dags! Efter värsta förkylningen/sjukdomen på år och dar kunde jag efter 2.5 vecka ofrivillig vila sadla på mig mina Salomon Sense Mantra och ge mig ut på en kort men ack så ljuvlig runda. Det är intressant hur ett beroende snabbt byts mot ett annat. Då jag ständigt sjunker djupare och djupare ner i löpberoendeträsket var det spännande att se hur snabbt man ställde om från att fokusera på nästa löprunda till att fokusera på nästa sötsak man skulle mumsa i sig. Som livslång sugarjunkie var det nästan äckligt enkelt att trösta sig med diverse kaloribomber nästan dagligen för det var ju faktiskt väldigt synd om mig. Jag fick ju inte vara ute med barnen när det var fint väder, jag hostade som en galning, min näsa producerade säkert två årsransoner snor på två veckor och jag fick inte springa och jag var allmänt svag och ynklig. Det är konstigt att det ska vara lättare att trycka i sig socker när man inte tränar.

För oss trailintresserade är det mycket på g för tillfället! Två stora lopp går av stapeln till helgen. Ett inhemskt som jag förhoppningsvis kan springa nästa år, Kullamannen, samt ett riktigt stort och prestigefyllt lopp som är med i Sky Runner World Series: Transvulcania på Las Palmas.

Kullamannen är med på Salomon Trail Tour och verkar vara ett väldigt speciellt lopp med olika överraskningsmoment och i år har de även en ultra-distans. Ska bli spännande att följa. Här är en liten reklamfilm om tävlingen:

Startfältet på Transvulcania är proppat med en massa trailstjärnor. Tyvärr kan inte förra årets vinnare på damsidan Anna Frost ställa upp men svenska Emelie Forsberg är med och tampas om förstaplatsen. På herrsidan ska det bli spännande att se hur Kilian Jornet står sig efter väldigt lite löpträning inför loppet och han möter flera nya riktigt snabba talanger. Jag återkommer med mer information under helgen.

För er som undrar hur det var på Tiveden Trail med Swedish Trail Running som jag missade så finns det en sammanfattning och härliga bilder här: http://www.trailrunner.se/uncategorized/tiveden-trail-the-story/

På startlinjen med en världsmästare…

…kommer jag att stå i början av juni. Då ska jag springa mitt första Salomon Trail Tour-lopp i Göteborg och Emelie Forsberg ska springa samma sträcka som jag. Spännande! Det är lite det som är tjusningen med den här sporten. I vilken annan sport kan en glad amatör starta samtidigt som en (glad) världsmästare?

http://www.salomontrailtourgoteborg.se/skatas/emelie-forsberg-kommer-till-skatas/

Hittade en vacker film i veckan där man kan följa en av Kilians Mont Blanc löpningar/klättringar. 3810 höjdmeter, 42 km på 8 timmar och 43 minuter.

Vad gjorde du i dag? Sprang uppför Mont Blanc och ner igen.

Det är väl kanske inte ett svar som många andra kan dra till med =]

Emelie på Sportspegeln!

http://www.svtplay.se/klipp/1144506/jag-alskar-att-springa

Emelie Forsberg var som jag nämnde tidigare i dag med på Sportspegeln. Stort med traillöpning i Sportspegeln och intressant att höra mer om Emelie. Klicka på länken ovan!

Här är även en mysig film som visar hur Emelie och de andra i Salomons Team tränat i USA senaste veckan:

 

Allterrängsmänniskan

NY Times publicerade en mycket läsvärd artikel om Kilian nyligen: http://www.nytimes.com/2013/03/24/magazine/creating-the-all-terrain-human.html?pagewanted=all&_r=0

Om du inte orkar läsa hela artikeln så kan jag i alla fall bistå med lite fakta om Kilian nedan.

  • Kilian springer upp för Mont Blanc och ner på mindre än sju timmar. Nämnde jag att han springer… Springer!
  • Han vann UTMB (ett ultramaratonlopp på ca 16 mil och nästan 1 mil höjdmeter. I Alperna) som 20-åring 2008 och han har vunnit loppet två gånger till.
  • Kilian har blivit Skyrunningvärldsmästare sex gånger.
  • Han har ett VO2-max (syreupptagningsförmåga) på 89.5. Normala män ligger mellan 45-55.
  • Han har aldrig stukat foten, trots all bergslöpning.

Spana gärna in artikeln. Mycket läsvärd. Hans respekt och beundran för bergen och löpningen är anmärkningsvärd.