Intervju i JP

Var med i den lokala tidningen Jönköpings-Posten härom veckan. Artikeln går nu att läsa på deras hemsida men man måste skaffa konto (är iofs gratis) så jag kopierar in intervjun här 🙂 Liten inblick i vem jag är och om vad Team Nordic Trail är. Är du sugen på att träna med oss så är det bara att komma och provträna på onsdagar kl 18.30, samling vid Öxengårdens parkering!

TNT JP - Gruppbild

Måste börja med den härliga gruppbilden som var lite väl liten i papperstidningen. (Foto: Kajsa Juslin)

Jönköpings-Posten 141016 – Johan väljer skogen före asfalten

2013 drog Team Nordic Trail i gång i Stockholm. I somras kom konceptet till Jönköping med Johan Brodén som initiativtagare och platschef.
– Det är lite som Friskis & Svettis i skogen. Alla kan vara med, oavsett nivå. 

Som liten, hemma i Västergötland, testade han de flesta idrotter och höll på innebandy men också beachvolleyboll långt upp i åren. Johan sprang dessutom orientering och blev distriktsmästare.

– Då tyckte jag att jag var så bra att jag inte behövde träna. Det gick ju så där, säger han och skrattar.

”Ultimata träningsformen”

Känslan att springa i skogen har dock levt kvar. Under åren har löpningen alltid varit ett komplement till den övriga träningen, framför allt under sommaren, men han har aldrig gillat att springa på asfalt. Det är skogen som har lockat, och naturupplevelserna.

2011 bestämde han sig för att springa halva Lidingöloppet, delvis tack vare de nya mobiltelefonerna. Med dem, förklarar Johan, blev löpningen plötsligt mer spännande. Han kunde hålla bättre koll men även jämföra sig med andra och plötsligt växte intresset.

– För mig är löpningen den ultimata träningsformen. Du kan träna nästan var som helst och behöver inte ta dig någonstans för att göra det. Mycket bra, inte minst för mig som är småbarnsförälder.

Tuff terräng

Skogen hellre än asfalten alltså och när Johan insåg att det fanns möjlighet att tävla ville han vara med. Första trailloppet var i Kolmården och det var jobbigare än han hade tänkt sig.

– Det var betydligt mer tekniskt och mindre lättforcerat än jag trodde. Det var tuff terräng med rejäla backar. Lerigt och skitigt, säger han.

TNT JP - Löpbild(Foto: Kajsa Juslin)

Att ta sig fram oavsett terräng är, konstaterar Johan, mycket det traillöpning handlar om. De flesta lopp går på småstigar eller helt obanat och sådana tävlingar har inte funnits tidigare. Då har den som velat tävla i skogen fått springa orientering eller terränglopp.

Team Nordic Trail

– I Jönköpingstrakten finns massor av vandringsleder. De går utmärkt att springa, säger Johan förra året sprang fyra mil på John Bauer-leden – även den mer kuperad och jobbigare än vad han först trodde.

Team Nordic Trail i Jönköping håller till på Bondberget med Öxnegården som utgångspunkt. Varje onsdag klockan halv sju träffas sedan i juni ett 15-tal kvinnor och män med olika erfarenhet och ålder för att springa och pusha varandra. Johan är deras ledare.

– Som jag ser det är onsdagskvällarna en möjlighet att träffa folk som gillar samma sak. Vi i gruppen tränar tillsammans och stöttar varandra. Det är mycket intervall och programmet är det samma oavsett var i Sverige du är. Är du till exempel på jobb i Stockholm kan du hänga på gruppen där, fortsätter Johan.

Trots att deltagarnas bakgrund varierar finns dessutom utrymme till nördighet. De riktiga entusiasterna – som Johan – pratar gärna sulor, löpsteg och underlag. Själv har han dessutom en blogg (trailupptechloparen.wordpress.com) där han bland annat tipsar om utrustning, kläder och olika lopp.

TNT JP Porträtt(Foto: Kajsa Juslin)

Naturen som räknas

Första loppet, i det kuperade Kolmården, gav mersmak och sedan dess har det blivit fler tävlingar. Både lokalt – hos IKHP, i Mullsjö och Vilden X-Trail i Taberg – och lite längre bort som Axa Fjällmaraton där Johan sprang uppför två fjäll med en höjd av 1 800 meter.

– Ett sådant lopp är svårt att träna inför om du bor i Jönköping. Och rent allmänt är det svårt att få till så långa pass som det egentligen behövs, säger Johan.

I dag tränar han fyra, fem gånger per vecka, lite beroende på hur livet i övrigt ser ut. Mellan fyra och sex mil brukar det bli totalt och Johan är fortfarande lika förtjust i att ge sig ut i naturen.

Nu ser han fram emot vintern. Team Nordic Trail tar inte uppehåll utan kör hela året om.

– Klart att man kan springa på löpband med det är mycket härligare att komma ut i naturen, säger Johan som är övertygad om att traillöpning är en träningsform som är här för att stanna.

Lopp non-stopp!

Här i Jönköpingstrakterna är det fullt ös på tävlingsfronten för tillfället. Förra helgen sprang jag Mullsjö X-trail Halvmarathon med skadekänningar i högra låret. Lopprapport kommer!

För dig som är sugen på att springa ett lopp häromkring så har du alla chanser då det erbjuds olika lopp tre helger i rad! Imorgon ska jag springa den alldeles färska halvmarathonbanan på Salomon Trail Tour IKHP i Huskvarna. Jag skulle ha sprungit milbanan förra året men blev tyvärr sjuk då, vilket verkar vara en sedvana numera då jag varit småförkyld i över en vecka och det verkar vara fallet för många andra också. Även om jag inte vet hur kroppen kommer kännas imorgon då jag fortfarande har lite skadekänningar i högra låret och förkylningen är i princip borta så jag vet inte om jag kommer kunna gå för fullt så ska det bli oerhört spännande att testa banan som jag tror kan bli en långpassfavorit sen när man väl vet hur den går 🙂 Spana in den saftiga höjdkurvan nedan!

STT IKHP 2014 - BanprofilAvsluta med Strutsabacken blir nog segt kan jag tänka mig 🙂 (salomontrailrunning.ikhp.se/)

Om det inte vore nog med det så går det även att springa Löprallarn mellan Hallby och Bottnaryd nästa helg, 13/9. Det loppet har jag aldrig sprungit och tyvärr kommer jag inte kunna delta i år. Men man kan springa antingen 20 km, 10 km eller köra 20 km i ett lag på två personer. Vore väldigt roligt att testa loppet någon gång! Sista ordinarie anmälan går ut 9/9 så det finns fortfarande tid att anmäla sig.

Sist ut är ett lopp som jag tror kan bli en tävling utöver det vanliga. Äppleloppet är en helt ny tävling som utgår från Rudenstams Gårdsbutik med start lördagen 20/9 kl 11.00. Loppet är ett samarbete mellan lokala butiker och fruktodlare och vid starten kommer man inte börja med att kuta häcken av sig utan skåla i mousserande vita vinbär och önska varandra lycka till. Mycket trevlig start! 🙂 Efter det planerar i och för sig jag att kuta häcken av mig för då hoppas jag att verkligen vara i form och förhoppningsvis kan man avverka de fem kilometerna i terräng riktigt snabbt. Dock utlovar arrangörerna förutom fantastiska vyer över Vättern med omnejd även lokala smakupplevelser så jag hoppas på några riktiga spännande vätskestationer utmed vägen 🙂 Det går att anmäla sig på plats och det går även att gå loppet för den som vill det. Passa på att testa något utöver det vanliga!

 

Skatt #4 + Vilden X-Trail 2014

Dagens inlägg kommer att handla om helgens tävling i Taberg, Vilden X-Trail, samt att det är dags att ge sig ut på Bondberget och leta upp nästa skatt! Vi börjar med att titta lite närmare på Vilden. I och med att Vilden X-Trail och Team Nordic Trail slog sina trailälskande påsar ihop så skulle jag finnas på plats både innan och efter loppet och tjöta en massa Team Nordic Trail med intresserade löpare och så var det ju också så att någon av deltagarna av Vilden även skulle vinna ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Inte illa!

Morgonen bestod av en hel del roddande då min fru Marie också skulle springa loppet. Det innebar att vi först fick åka ut hela familjen till tävlingsarenan, Tabergs motorbana, efter det fick Marie åka lämna barnen hos barnvakterna och sen tillbaka och under tiden fick jag montera upp Team Nordic Trail-tältet som jag hade med mig.

TNT-tält på plats!

Att fokusera på en tävling samtidigt som man ska prata en massa trail med folk är inte helt lätt och jag kände att idag får fokus vara på Team Nordic Trail i första hand och loppet i andra. Jag har trots allt en saftig utmaning i Salomon Trail Tour Skatås (Fem ryggar, 21 km) att bita i nästa helg. Vi fick ställa upp tältet nära resultatlistorna och före start var det inte en optimal placering för folk kom mest och frågade var man hämtade ut nummerlapparna, vilket man gjorde nära starten ca 150 meter vårt tält. Men det kom ändå förbi en del som var intresserade och det blev lite längre samtal vilket var väldigt roligt och trevligt. Men efter loppet skulle ju alla vilja kolla sitt resultat så jag väntade mig större aktivitet då.

Bordet!TNTSen började det dra ihop sig till tävling och jag hann värma upp lite innan och även delta lite i den officiella uppvärmningen som Friskis och Svettis höll i. Kanonbra upplägg då hon som höll i det hela stod på taket till en byggnad nära starten så alla såg ordentligt. Sen gällde det att ta sig in i startfållan i tid, var man inte där tre minuter innan start så fick man inte komma in utan vänta tills starten gått. Längst fram hade de en seedad grupp löpare vilket i herrklassen innebar att man var tvungen att ha sprungit ett millopp snabbare än 38 minuter. Det vore ju lite skoj att stå där nästa år. Men det är inget jag har fokus på, utan klarar jag det så är det bara en riktigt stor bonus. Vi andra fick stå bakom ett andra rep några meter efter seedningsgruppen och där var det fullt med taggade löpare. Pratade med en kille som provsprungit banan innan och han lovade att det skulle bli riktigt lerigt och geggigt och det skulle visa sig stämma riktigt bra. Han nämnde också att det var bra att stå på i början så man var en av de första vid den första mossen för det kunde det bli trångt. Även detta stämde helt korrekt 🙂

Startpistolen ljöd och vi rusade iväg i full karriär på ett traktorspår rakt ut i skogen. Försökte relativt fort att hitta mitt eget tempo och ganska snabbt får man falla in i ledet för vi hamnar på en smal stig och sen kommer vi till en myr och jag passerar den relativt smärtfritt och jag börjar fundera på om det verkligen var det jag blev varnad för, men bara några hundra meter efter kommer vi till det här 🙂

”Corallen-revet”

DSC_0753

Bilden är från Vildens hemsida och man kan ju undra om det är första gången i världshistorien som ett gyttjehål är sponsrat? 😉 Jag skymtar i bakgrunden med min ljusblå keps. När bilden togs gick det faktiskt ganska bra. Min erfarenhet av att springa genom riktiga djupa gyttjehål i vuxen ålder är inte direkt gigantisk och förra året på Salomon Trail Tour Kolmården fastnade jag upp till midjan när jag var helt utpumpad vilket var en rätt tragikomisk upplevelse. Men bara några geggiga steg efter bilden togs ramlar en kille framför mig och jag måste väja åt sidan snabbt vilket gör att jag tappar balansen och börjar vifta med armarna och får tag i hans axel och då börjar han slå undan min arm och ropa något i stil med ”Släpp mig” (jag minns inte vad han sa exakt) men min replik var att jag bad om ursäkt och att jag höll på att ramla. Han tyckte då att det var bättre att jag skulle ramla än hålla i honom vilket iofs är rätt förståeligt men det var ju delvis hans fel att det blev som blev. Som tur var lyckades vi båda i alla fall ta oss vidare utan att dratta i rejält vilket var skönt.

Sen fortsatte vi på en väldigt rolig bana med massor med skön och lurig off-trail där backarna inte var jättemånga men de som kom var riktigt branta så man fick dra sig upp ibland. Det märktes att det var mycket orienteringsfolk på tävlingen för det var flera löpare som sprang om mig i den tekniska terrängen som jag sen plockade in på när det var mer ”vanlig” stig (single track) som ändå är det jag springer mest på träning. Jag försökte medvetet att spara mig lite för jag visste att slalombacken efter ca 5.5 kilometer skulle bli en riktig pulshöjare.

Det ingick även ett Bergspris för den som sprang snabbast uppför backen vilket innebar att vid botten startade en extra tidtagning som sen stannade vid toppen. Uppför backen fick vi springa en diagonal bana där man skulle svänga vid nästa slalomport. Ett roligt inslag med riktiga slalomportar och lite annorlunda att ta sig upp för diagonalen istället för raka vägen upp som jag brukar göra på träning. Givetvis är det lättare med diagonallöpningen så sett till min egen del hade det kanske varit bättre rent resultatmässigt om folk fått kuta raka vägen, men jag var vid det här laget så trött så jag tyckte det var rätt skönt att springa på snedden jag med. Jag minns hur jag under min ”bergsbestigning” började tänka på de som springer skyrunning i Alperna måste tycka att det här är precis som vilken backe som helst.

DSC_0810

Även här skymtar jag i bakgrunden och här var det riktigt segt kan jag lova. Men efter backen fick man ett kort men härligt utsikt från västra sidan av Tabergstoppen och vid parkeringen på toppen fanns ett vattenstopp där det satt en massa publik och hejade. Det var även många som hejade på i slalombacken vilket hjälpte en hel del. Sen bar det av utför och utförslöpning är något som jag älskar och här bjöds det på min favoritsort, smala, lite steniga och tekniska stigar där jag kunde gasa på och börja plocka lite platser. Någon kilometer efter den härliga nedförslöpningen kom jag på mig själv med att tänka att mina skor faktiskt började bli rätt så torra inuti. Knappt hann den tanken lämna innan det bar av rakt in i skogen och ännu en gång genom en myr.

Efter sista vattenkontrollen (där jag lyckades med bedriften av skvätta halva glaset i ögat typ) så var det lite lugnare då man fick springa på en grusväg ett tag. Det gjorde att jag kände mig lite starkare och jag plockade några placeringar till. Nu kunde man höra speakern på arenan på avstånd och det bar in i skogen en sista gång och sen uppför en backe, även här kände jag mig rätt stark och tog en placering till. Sen bar det av utför en klippig och rolig nedförsbacke in på stadion där folk hejade och sen var det plan mark och jag brassade på och tänkte att nu är jag väl strax i mål men så kom det en liten fjantbacke egentligen men ack vad seg den var. Givetvis mest mentalt, men det mentala påverkar ju löpningen något enormt. Jag gick i mål på 55.42, lite långsammare än Billingen X-trail Challenge. Det räckte till 40:e plats i herrklassen och på resultatlistan kunde man se att större delen av löparna framför mig var orienterare.

Både Vilden och Billingen erbjuder ungefär samma sak fast på lite olika sätt. Billingen bjöd på brötigare terräng, blötare passager och rakare löpning upp för slalombacken medan Vilden var bra mycket mer lerig och geggig, lite snällare backlöpning men längre väg upp för toppen. Jag kan skarpt rekommendera båda!

I målfållan blev det lite gött eftersnack med en del löpare och lite tjoande på folk som jag kände som gick i mål. Efter det bar det av tillbaka till Team Nordic Trail-tältet och nu blev det full rulle då det kom folk och pratade hela tiden! Kanonroligt!

Vilden besegrad!

Vilden besegrad!

Det visade sig att det hade varit något strul med tidtagningen vilket sett ur mitt perspektiv var kanon för då hängde folk kvar runt resultatlistorna och TNT-tältet mycket längre än vad de skulle ha gjort annars. Jag hade som sagt fullt upp och hann knappt äta upp hamburgaren jag köpte vid grillen i närheten. Mycket härligt snack om traillöpning och många som verkar vara genuint intresserade! Känns som att vi har något bra på g inför vår trail kick-off imorgon på A6. Vid prisutdelningen fick även tävlingsledaren för Vilden, Maria Thelin, dra en vinnare av ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Vinnaren av hela Vilden var Jönköpings OK:s talang Oscar Claesson, endast 19 år gammal som vann på den mycket imponerande tiden 42.15 och Oscar vann även Bergspriset. En löpare att hålla ögonen på i framtiden helt klart! Jag kände även igen killen på tredjeplats, Erik Martinsson från IK Akele som vann Mullsjö X-trail Halvmara förra året.

Överlag var Vilden ett kanonarrangemang! Synd att det strulade för dem med tidtagningen och det enda som jag kan tycka att de kan göra bättre till nästa år är att lägga första vattenkontrollen lite tidigare samt se till att ha mikrofon och ljud vid prisutdelningen. Enligt tävlingsinformationen skulle det vara fyra vattenstationer så då tänkte man inte riktigt att det skulle vara ca 4.5 kilometer till den första. Jag blir så torr i halsen när jag springer utan vatten så jag hade gärna haft den första redan vid tre kilometer 🙂

Nu över till något helt annat, nämligen skatt #4 i vår skattjakt på Bondberget!

Skatt #4 – De vises sten

Följ vilket spår du vill, bara du inte tar det kortaste.

Spring tills du kommer till en stor öppen plats där du kan skåda de visas ö i fjärran.

Finns det en låg bänk i närheten att njuta av utsikten på så är du inne på rätt spår.

Där finns även ett träd dekorerat med tre färger som finns på ett afrikanskt lands flagga.

Landets bästa bollsparkare ska snart bege sig till sambans land för att sparka boll med hela världen, nästan i alla fall.

I närheten av trädet hittar du en platta gjord av metall. Sök under den där bergets vatten ibland flyter fram.

Glöm nu inte av att anmäla dig till vår kick-off imorgon kl 18.00 på A6 mitt i allt skattletande 🙂 Anmäl dig på http://www.teamnordictrail.se/kickoff/ och så hoppas jag att vi ses imorgon. Ska bli så roligt! 🙂

TNT Trail Kick-off!

Upptrampade stigar

En liten sammanfattning av lopp och olika löparupplevelser jag varit med om hittills sen jag blev löpberoende sommaren 2011. Vill du vara med från starten så börjar du läsa i botten där de mest igenväxta stigarna är annars börjar du med de färskaste spåren och läser här uppifrån.

Förra årets galnaste runda
Jag springer runt Bankarna. Inget ovanligt kanske då jag springer där ofta. Jo, denna runda var sjukt galen för jag sprang runt Bankarna strandvägen vilket är lättare sagt än gjort! Geggig adrenalinpumpande ska jag hinna springa på skrå utan att ramla håller den här grenen som jag lägger all min kroppstyngd på-löpning.

Löprundan som Gud glömde
Blixtar och dunder, magiska skounder. Icebug Acceleritas3 RB9X visar vad de går för!

Linköping XC-race 10 km – 19/10 2013
Underbart teknisk bana som jag förhoppningsvis springer fler år. Bra arrangemang och bra väderförhållanden. Och jag spydde. Igen.
Tid: 51.11. Placering: 37 av 120

Mullsjö X-Trail Halvmarathon – 31/8 2013
Min första halvmaratävling. Härlig publikfest! Kanonbra arrangemang och en tävling jag hoppas jag kan springa varje år.
Tid: 1.45.12. Placering: 38 av 138

Blodomloppet 10 km – 20/8 2013
Mitt första millopp under 40 minuter. Liter oväntat då jag inte alls tränat fart och i och med att jag sprang fyra mil till Bunn drygt en vecka innan. Dock hade jag laddat med tre tårtbitar på jobbet innan. Tårta = Succé! Att ingen tänkt på det tidigare. Och jag lyckades anmäla mig till Axa Fjällmaraton samma dag! DubbelVinst!
Tid: 39.54. Placering: 72 av 1176

Alla stigar bär till Bunn?
Min hittills längsta löprunda och ett minne för livet. Ett riktigt löparäventyr och jag ser fram mot att göra fler liknande pass i framtiden.

Södra Vätterleden: SolnedgångspassDelux
Jag utforskar en bit av Södra Vätterleden i magiskt solnedgångsljus. Upptäcktslöpning när den är som bäst!

Salomon Trail Tour Skatås 12.6 km – 8/6 2013
Jag har lärt mig lite av rookiemisstagen och kommer underfund med att jag är en hejare på utförslöpning. Fantastiskt varierad och rolig bana.
Tid: 1.11.50. Placering: 44 av 199.

Salomon Trail Tour Kolmården 10 km – 25/5 2013
It’s all about smiles, not miles – Härlig slogan från mitt första Salomon Trail Tour-lopp. Jag gör rookiemisstag, spyr, fastnar i ett kärr och allt är underbart!
Tid: 54.26. Placering: 13 av 40.

Blodomloppet Jönköping 10 km – 21/8 2012
Troligtvis det lopp jag tränat mest specifikt inför hittills. I och med att det är på hemmaplan kunde jag anpassa träningen och testa banan och formtoppa. Jag hade ännu inte gått ner mig djupt i trailträsket och allt träningsfokus under året låg på det här loppet. Hade satt upp ett mål om att springa snabbare än 43 minuter. För att sätta extra press på mig själv så berättade jag även målet för kompisar och arbetskamrater. Vid den här tiden var det ett väldigt högt satt mål tyckte jag för jag hade knappt hållit den hastigheten som behövdes i fem kilometer på träning innan loppet. Vädret var härligt och hela loppet gick kanon även om jag kanske öppnade lite väl hårt, men det finns en flaskhalsbro efter ca 200-300 meter som stoppar upp massor med folk så man får kuta som en gnu i början. Familjen skulle heja på mig i en park nära där vi bor efter ca fyra kilometer, men jag såg dem inte. Började tappa mod och ork, men då stötte jag på en arbetskompis som hejade och skrek på mig och OJ! vilken energi det gav. Femte och sjätte kilometern var riktigt tunga men sen började det kännas som att mitt mål var möjligt. Vid målgången hade de en tidtagningsklocka uppe och när jag närmade mig så såg jag till min stora glädje hur jag höll på att klara mitt mål. Jag spurtade in på 42.57 och där och då kändes det som att jag hade vunnit VM-guld och jag nästan trodde att det skulle ploppa upp något tv-team och intervjua mig. Jag var ju helt fantastisk! Istället fick jag en goodiebag med en knallgul Blodomloppet t-shirt och en liten medalj. Men jag var ändå extatisk och dessutom var jag nu ca tre minuter före min träningskompis som var sex sekunder efter mig på Lidingöloppet innan. Hittade den här filmen på hur jag i blå t-shirt spurtar in i målet halvt död =]  http://www.racetimer.se/sv/runner/show/2289423?layout=racetimer&race_id=812#.UuAukNIRnGg Jag hade förbättrat min min/km tid med drygt en halv minut sen Lidingöloppet vilket kändes kanon. Från 4.52 på Lidingö till 4.18 på Blodomloppet.
Tid: 42.57. Placering: 145 av 1098

Lidingöloppet 15 km – 24/9 2011 Började löpträna seriöst i juli 2011 inför mitt första riktiga lopp i vuxen ålder. Två kompisar och jag skulle upp och springa korta Lidingöloppet och målet var givetvis att vara snabbast. Det var jag också, men det var olidligt jämnt och spännande mellan en av mina kompisar och mig, det skiljde bara sex sekunder på sluttiden. Det kunde man leva på länge sen! =] Sluttiden stannade på 1.13.02 efter en saftigt fet spurt på upploppet. Känslan i benen när jag var i mål var att de bara ville fortsätta springa. Innan hade jag aldrig sprungit så långt och hade som mål att springa snabbare än 5 min/km vilket jag lyckades med.
Tid: 1.13.02. Placering: 254 av 4422

Linköping XC-race – Teknisk trail suger… musten ur benen!

I lördags var det dags för årets sista tävling, Linköping XC-raceExtra sköj att två kompisar hängde på och fick testa sitt första traillopp vilket gav mersmak. Vi var på plats rätt tidigt och gav oss ut på en promenad efter att vi hade införskaffat nummerlappar. Vädret var helt perfekt, lagom kallt och inget regn. Väl ute i skogen lyckades vi komma in på den sista biten av banan. Terrängen var rätt flack, några gyttjehål som skulle passeras men annars relativt lätt trail. Då vi sett filmer (se tidigare inlägg) på flera riktigt blöta passager så var vi nöjda med att det såg rätt så enkelt ut.

När det sen blev dags att värma upp så passade vi på att springa lite i början på banan och även den biten kändes som att det skulle gå att pressa på ganska snabbt. Banan bestod av en 5-kilometersrunda som vi skulle springa två gånger med vattendepå vid varvningen. Min tanke var att försöka stå på rätt bra då terrängen verkade rätt så överkomlig. Men ack så fel jag hade!

Det visade sig givetvis att de passager som vi hade lyckats reka på banan var de klart enklaste. Banan bestod till största delen av en smal, knixig stig med mycket rötter, lerhål lite här och där, en riktigt seg passage genom en halvsank myr samt två riktigt branta stenshällsbackar och mitt i allt detta en rejält brant backe. Annars var det rätt så få höjdmeter för att vara ett terränglopp. Men jobbigt var det allt minsann ändå.

Jag ångade på rätt bra under första varvet. Då tävlingsledningen hade varnat för att ha med mobiltelefoner pga eventuella vattenhinder så sprang jag utan gps då jag ännu inte har köpt min Suunto Ambit 2 S White. En klar nackdel att inte ha full koll på tempot och jag hade säkerligen haft stor nytta av att veta hur jag låg till pulsmässigt för jag antar att jag låg väldigt högt.

LXCRACE2K13Den här bilden tror jag är tagen efter ungefär sex kilometer direkt efter en brant stigning. Mina ögon säger väl egentligen allt som en pulsklocka hade kunnat berätta för mig. Sjukt trött jag var här och på gränsen till att spy av utmattning.

Likt Mullsjö X-trail Halvmara hade jag startat i ett lite för högt tempo och folk började springa förbi mig. Det är lite segt sett ur ett mentalt perspektiv men som tur var hade jag en löpare som jag legat bakom hela loppet som höll ett tempo som jag mäktade med så jag var inte helt ensam om att bli omsprungen. Vi slapp i alla fall att springa genom några vattenpassager vilket jag tyckte var rätt skönt. Jag lyckades dock med min första vurpa på ett lopp. Blev lite stressade då vi var mycket folk på en smal stig samt i kombination med min trötthet så missade jag helt enkelt att lyfta foten tillräckligt mycket. Som tur var så gick allt bra. Jag gjorde en #1 kombinerat med #3 och #5 helt enkelt: http://trailandultrarunning.com/top-5-reasons-people-fall-on-the-trail/

LXCRACE2K13Här hann jag i alla fall få till något som liknande ett leende. ”It’s all about smiles – Not miles”

Andra varvet var segt, men jag lyckades hålla rygg på löparen jag följt under hela loppet och spurtade förbi en annan löpare på upploppet dessutom. Vilket kanske inte var helt smart. För när jag väl stannade i målfållan så slog utmattning till på allvar och jag spydde tre gånger. Vet inte om det är att jag äter fel eller dricker fel inför lopp som börjar runt middagstid…? Antagligen var det helt enkelt så att jag pressade mig för mycket helt enkelt.

Jag slutade på en 37:e plats av 120 löpare på tiden 51.11. Dock var vi många som sprang in runt den tiden. Hade jag bara varit lite mer än en minut snabbare så hade jag hamnat på 24:e plats istället. Rätt stor skillnad.

LXCRACE2K13Så här härligt skitiga var mina Salomon Sense Mantra efter loppet =] Tyvärr visade de ännu en gång att lera, blöta stenhällar och att hoppa över blöta nedfallna träd inte är det de gör bäst. Flera gånger fick jag fega då jag inte vågar lita på skorna, vilket gör att jag tappar tid. Kvällen innan loppet beställde jag äntligen mina Icebug Acceleritas3 RB9X och det på en hejdundrandes rea dessutom då jag gav bara 500 kr för dem. Gött! Om de är så bra som jag hoppas på så kommer de underlätta rejält vid sådana här förhållanden.

Mina nya bad boys!

Acceleritas3

IMG_3855Det ska bli härligt att testlöpa värstingdobbarna och det förhoppningsvis helt sjuka greppet till helgen!

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Linköping XC-race varmt och jag kommer säkerligen springa nästa år med. Bra arrangemang, härligt teknisk och jobbig bana där man måste ha fullt fokus på var man ska sätta foten nästa hela tiden.

 

 

 

Gott och blandat

Det är mycket på tapeten nu. Vardagsliv, höst, en del löpning och annat smått och gott. Här kommer några godbitar om vad som är aktuellt när det gäller löpningen. Först en härlig film som ska fungera som teaser inför Linköping XC-race, mitt nästa lopp. Och sugen, det blir man allt!

Snart bara en vecka kvar!

 

Emelie Forsberg

Emelie syns och hörs lite här och där i etern. Hon har gått och vunnit den långa Skyrunning-serien och på söndag ska hon försöka vinna den korta serien i finalen i Limone Extreme Skyrace. Spännande!

I veckan har jag även passat på att lyssna på en mycket intressant intervju med Emelie under att av mina löppass. Podcasten Husky intervjuar henne och du kan läsa mer och lyssna härHusky intervjuar många intressanta personer så jag kan rekommendera podcasten varmt. Perfekt sällskap ute på stigarna!

Emelie har även blivit intervjuad i DN i dag. Läs artikeln här!

 

Salomon S-LAB Ultra Softground

castleberg-outdoors-open-2-day00005-400x223Brittiska Castleberg Outdoors har fått testa en massa spännande Salomonprodukter som ska släppas 2014 och i dag presenterade de rykande färska bilder på en sko som Emelie Forsberg har tagit fram tillsammans med Salomon specifikt för den nordiska marknaden: Salomon S-Lab Ultra Softground. Skon är en mix av Salomon S-LAB Sense Ultra och en sula från Salomon Speedcross. Perfekt för att ge sig rakt ut i skogen! Ser med spänning fram mot att testa dem nästa år!

castleberg-outdoors-open-2-day00004-400x274

Feta dobbar!

 

Ultralöpning – Två skildringar

Har läst två skildringar av två olika ultralopp som är väldigt läsvärda. Först ett lopp i Alperna som Per på Swedish Trail Running sprang. Ett av mina avlägsna mål är att någon gång springa ett liknande lopp i Alperna. Gärna i Schweiz. Läs om loppet här.

Den andra skildringen är från bloggen Pace on Earth där Johnny Hällneby gjorde sin ultramaradebut, vann och samtidigt slog sig in på en meriterande tredjeplats på Sverige rekordtider för 100-miles. Sjukt grymt! Läs hans berättelse här!

 

Sist men inte minst…

Så avslutar jag dagens gott och blandat med en video jag hittade på Jogg.se där Skägget, en mycket träningsglad Jönköpingsbo, springer i trakterna runt Mullsjö tillsammans med en kompis och man kan se delar av banan jag sprang på Mullsjö X-trail Halvmara

Skägget och hans kompanjon gör ett litet fel vid ett vägskäl och får uppleva hur de korsar gränsen till det fantastiska Västergötland och ser sjöar som inte alls är de sjöar de ska vara. Helt klart sevärd! =]

Kolla på filmen här!

 

Mullsjö X-trail – Publikparty!

För ungefär två veckor sen sprang jag min första halvmaratävling. Och det var inte vilken tävling som helst utan Mullsjö X-trail Halvmara, vilket visade sig vara en tävling inramad av en fantastisk publik. Tyvärr hade jag varit lite förkyld inför loppet och baksidan av vänster lår trilskades fortfarande lite med mig sen mitt rekordlopp på Blodomloppet Jönköping. Men på väg till loppet började adrenalinet pumpa igång och passande nog var det ett radioprogram där de spelade olika låtar som passade till löpning som jag lyckades ratta in i bilen på väg till loppet. Lite komiskt att den här låten är en av de som spelas:

Kvelertak – Blodtörst

Vädret har varit rätt grått och mulet och det regnade på väg till Mullsjö men under uppvärmningen så spricker det upp och förhoppningar om ett soligt lopp tänds. Uppvärmningen känns helt ok och i startfållan känner jag igen en del Jönköpingsfolk och jag är riktigt laddad för att springa, trots att jag är helt färsk vad det gäller halvmaror. I alla fall i tävlingsform. Den trilskande baksidan på vänster lår har dessutom gjort att jag inte kunnat köra något riktigt långpass innan loppet så jag vet inte riktigt var jag står orkesmässigt.

Planen för loppet är att försöka springa på under 1.40 och att försöka springa den första milen på under 45 minuter. Starten går och jag öppnar i ett rätt högt tempo. De första tre kilometerna går utför och jag snittar ca 4 min/km och det känns helt ok.

MX1Efter det kommer regnet. Och backarna. Och de smala stigarna på skrå med blöta rötter och branta backar ner mot sjöar. Ett felsteg och man kan ramla och slå sig rejält illa. Mina Salomon Sense Mantra trivs ju dessutom bäst i torrare väglag. Tempot sjunker och det blir mycket jobbigare än jag räknat med. Banprofilen såg inte så meckig ut. Men när man får koncentrera sig för varje steg för att inte ramla nedför en brant backe mot sjön eller för att inte halka på stenar eller rötter så är det svårt att springa fort. Det kallas helt enkelt inte X-trail utan en anledning. Men så ska det vara!

MX3Första halvan av loppet pressar jag på rätt bra ändå, trots regn och att jag ständigt hamnar först i klungor och får dra. Banan bjuder på varierad terräng, jag springer genom hav av ormbunkar, längs smala tekniska stigar, dundrar fram på hönsnätade spänger, upp för branta backar och ner lika brant igen, över träbroar. Väldigt varierad löpning. Svårast är dock alla stigar på skrå längs med sjön, med brant backe ner mot sjön. Samtidigt kittlar de löparmagen mest med vetskapen om att ett felsteg kan innebära rejäla skador. Living on Da Edge liksom! =]

Jag springer första milen på ca 46 minuter och allt går rätt så planenligt ändå. Men folk börjar springa förbi mig. Hela tiden får jag dra själv. De jag hjälpt fram första milen har nu mer ork och springer ifrån mig. Det tar på psyket men jag kämpar vidare mot 1.40-målet. Bäst av allt är all publik man stöter på. Mitt ute i skogen står det folk och hejar och klappar händerna. Jag tackar de som hejar och det stärker kämpaviljan. Publiken är fantastisk! De ploppar dessutom upp titt som tätt på platser man minst anar det likt kantareller här och där i skogen. Underbart!

MX5Resten av loppet är segt. Och tungt. Dessutom vet jag att de tre sista kilometerna så ska man klättra tillbaka upp till startområdet genom Mullsjö. Regnet har gjort mina shorts genomblöta och jag blir kall om låren. Den sista kilometern innan jag kommer in i Mullsjö går genom sumpmarker nära sjön som osar av djungelvibbar, vilket känns riktigt exotiskt på något sätt. Tänk dig en regnskog en riktigt mulen dag. Samma känsla fast i utkanten av Mullsjö. Jag gör två misstag under loppets gång som jag tycker ger störst utslag på resultatet. Jag öppnar för hårt och sen missar jag att ta banan på tredje vätskekontrollen. Kontrollerna är vid ca var femte kilometer. och de ca 4-5 kilometerna mellan kontroll tre och fyra hade nog gått lite lättare om jag tryckt i mig några bananbitar på tredje kontrollen.

Väl inne i Mullsjö blir jag nästan lite tagen av allt folk som hejar. De hurrar, klappar händerna och hejar fram oss löpare oavsett om vi är bekanta eller inte. Helt enkelt kanon! Då det går mycket uppåt här så känns det riktigt gött i kalla trötta ben att någon hejar på en. Dessutom plockar jag några platser här med vilket också stärker psyket. Till slut går jag i mål på 1.45.12. En tid som jag är helt nöjd med tanke på banans oväntade knixighet och det blöta, kalla vädret sam trilskande lår och snor i näsan i bagaget dessutom. Arrangörerna har lagt upp en film på målgångarna och kollar man från ca 4.09 kan man se en riktigt sleten (på ren västgötska) grönklädd filur med keps som lunkar mot målet.

Jag slutade på en 38:e plats totalt 138 startande vilket känns helt ok för att vara min första halvmara. Jag låg 32:a vid första checkpointen och 36:e vid andra så jag öppnade som som sagt för hårt. Jag återkommer definitivt nästa år! Bara allt publikstöd gjorde tävlingen värd ett besök. Den härliga banan med ljuvliga miljöer längs med fina sjöstråk och ett väldigt bra arrangemang gjorde inte saken sämre. Det enda jag kan klaga på var de tidtagningsmojänger man fick ha med ett kardborreband runt vristen. Inte skönt tyckte jag. Får se om man kan ha den runt handleden nästa år =] Banan blir dessutom en riktigt bra genomkörare nästa sommar då min fru MaMarie ska träna inför Axa Halvmaraton i Åre.

 

 

 

 

 

Vilken härlig dag! =]

Yay! I dubbel bemärkelse. Dagen bjöd på två riktiga löpgodbitar! Först lyckades jag bli en av de 800 som ska springa nästa års Axa FjällmaratonJag var lite smånervös och fick ringa supporten då jag fick ett mail om att min betalning inte hade kommit fram, men de lovade mig att jag hade min plats och någon timme senare dök det upp ett mail med kvittot på anmälan. Fram tills dess var jag lite smånervös kan jag lugnt erkänna. Så nästa år är jag en av de som kutar loss från startfållan som man kan se i filmen nedan.

Sen på kvällen kom nästa fina formbesked. Trots att jag inte tränat specifikt inför det, då fokus ligger på Mullsjö X-trail Halvmara, samt att loppet är på asfalt vilket jag knappt springer så lyckades jag springa milen på 39.54 på Blodomloppet JönköpingFörra året sprang jag på 42.57 och målet nu var att springa under 41 minuter. Så under 40 kändes kanon! Kom på 74:e plats totalt av 1177 startande vilket också kändes riktigt bra. Låg nog på ca plats 150 förra året. Härligt!

Nu ska det firas med kaffe, Twix och film. Trots att jag dessutom laddat med både tårta och kaka på jobbet. Det är jag värd! =]

Bergsbestigning med doft av hallon

Körde ett härligt tufft och kuperat pass tidigare i veckan då jag sprang uppför slalombacken vid mitt hemmaberg, Bondberget, och sen sprang milspåret på berget och tillbaka. Utsikten från toppen av slalombacken går inte av för hackor!På toppen av slalombacken

Har haft en tuff träningsmånad där jag slagit personligt rekord rejält i mängd och höjdmeter. På senare tid har jag börjat fokusera mer på just höjdmeter. Därav bergsbestigningen i måndags. Träningen under juli har bestått av många kvällspass där solnedgångens härligt mjuka strålar har förgyllt mina löprundor och så var fallet på det här passet med. Vissa utsiktsplatser jag passerade på berget var så oerhört vackra i solnedgångsljuset att jag hade problem med att hålla koll på stigen under löpningen. Jag är svag för utsikter helt enkelt!

Barndomsdofter

Förutom briljanta utsiktsplatser bjöd passet även på en överraskning som kittlade ett annat sinne än synen. Och det rejält. I en seg uppförsbacke långt in i bushen på berget överöstes jag av den ljuvliga doften av vildhallon. Stigen var kantad med vildhallon i enorma mängder. Jag har aldrig känt en sådan stark hallondoft och det fick mig att tänka tillbaka på farmor och farfars hallonbuskar i deras trädgård där jag plockade fritt som liten. Underbart! Vi brukar åka upp med hela familjen och plocka hallon på Bondberget så det får bli ett besök snart.

Totalt blev rundan ca 13.5 km och nästan 320 höjdmeter. Min träning under julimånad ser ut så här:

Distans: 17.3 mil

Tid: Ca 14h 40min

Snittempo: 5.08 min/km

Km/Pass: 9.5

Höjdmeter: Lite mer än 3000 m.

Skönt att träningen flyter på bra inför Mullsjö X-trail Halvmara samt mitt pass på John Baurleden. En annan som har presterat riktigt bra senaste tiden är Emelie Forsberg. Nyligen gick 2013 Euro Skyrunning Champs av stapeln i Dolomiterna och där dominerade Emelie på damsidan. Silver i den vertikala kilometern (man springer en kilometer rakt uppför ett berg = Jobbigt!), guld i Skyrace (22 km, 1750 höjdmeter) som hon förövrigt har rekordet på och avslutningsvis ett till guld på ultramaran (80 km, 5500 höjdmeter). Så här glad var Emelie efter de resultaten:

Dubbelguld! – Bild från Emelies blog på Runner’s World

Helt plötsligt känns mina ca 3000 höjdmeter på en månad lite futtiga jämfört med att Emelie sprang (1000+1750+5500=8250) på ca 1.5 vecka. Härligt att hon fortsätter dominera traillöpningen så!