Salomon 2015: Förbättrat och förnyat samt årets storsäljare?

Salomon är den största aktören på marknaden när det gäller trail och därför tänkte jag passa på att kolla lite närmare på deras nyheter den här säsongen. Mycket är uppdateringar av redan befintliga produkter, vilket inte är så konstigt då deras produkter oftast befinner sig i toppen av respektive kategori.

Först ut ska vi kolla på två helt nya produkter som jag tror kan bli årets måsteköp för alla trailtokar ute i landet. Den uppmärksamme har säkert redan sett produkterna på Salomons egna löpare som Kilian Jornet eller Emelie Forsberg när de haft dem på lopp eller träning. Vad är då den troliga storsäljaren för något? Det finns liknande produkter men nu när Salomon tar sig an kategorin så sätter de en ny standard känns det som.

Spana in Salomon S-Lab Sense Ultra Set!

SSLUframifrån

(Bild från running.competitor.com)

SSU2015vit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon tar och skalar av och gör en ännu mer minimalistisk vätskeväst som jag tror kommer fylla ett hål i mångas löpprylsarsenal som de inte riktigt var medvetna om att de hade. I fram har du två stycken Salomon Soft Flask på 500 ml styck, dvs en liter vatten tillgängligt i fram. Det är klart tillräckligt för att klara sig mellan vätskestationer på de flesta längre traillopp och duger gott på kortare långpass med. I bak på västen finns ett litet utrymme längst upp med plats för vindjacka och något mer förstärkningsplagg. Nederst i fram framför flaskfickorna finns det även två stretchfickor och så är det två lite större fickor på sidorna också. Alltså fullt tillräckligt för att ha med det nödvändigaste på lopp eller kortare långpass. Spana in bilden nedan för lite mer information av vad allt är på västen.

SSU2015

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Varför tror jag då det här är något som många kommer att vilja ha? Det beror på några saker. Först att den är oerhört lätt. Den väger bara 80 gram! Trots den ringa vikten får du som jag nämnde tidigare med allt du behöver på de flesta traillopp och även på långpass så länge du inte behöver ha med allt för mycket extra kläder och energi. Totalt kan man packa 3 liter i västen. Sen har du ändå möjlighet att ha en liter vatten med dig som du snabbt kan fylla på vid vätskestationer och en klar fördel med att ha vätskan i fram är att du alltid har koll på hur mycket du har kvar till skillnad från en vätskeblåsa. Av vad jag läst hittills så känns västen verkligen som ett klädesplagg, inte en ryggsäck.

Själv äger jag en Ultraspire UltraVis Spry som är det närmast liknande jag tror finns på marknaden nu om man ska se till vikt. Då har jag en vätskeblåsa i bak på den.

Skinnersdal med Spry

Den fungerar utmärkt på långpass, men på tävling är vätskeblåsan där back en klar nackdel även om jag kan trycka i två små soft flasks i fram, men då blir det inte mycket utrymme kvar för annat. Dock är Spry klart mycket billigare än Salomon Sen Ultra-setet. Jag tror att framåt sommaren/hösten kommer man se många med Salomon S-Lab Sense Ultra-setet på trailtävlingar runtomkring Sverige. Det går faktiskt redan att köpa setet här i Sverige på Sportamore för 1195 kr. Spana in det här! Eminenta sidan http://www.castlebergoutdoors.co.uk/ som oftast är först ut med Salomons nya saker har gjort en lite video om Salomon S-Lab Sense Ultra Set.

Salomon S-Lab Sense Set

SSLSvit

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Nästa produkt är extrem snarlik. Den enda riktigt stora skillnaden mellan S-Lab Sense Ultra-setet och S-Lab Sense-setet är att Sensevarianten saknar facket i bak på ryggen och därmed så kan man bara packa totalt en liter i den jämfört med tre i Ultra. Har lite svårt att se att man ska välja att köpa Sense före Ultra då det bara skiljer totalt 20 gram i vikt. Då känns det som att man lika gärna kan satsa på Ultra och få plats med lite mer saker.

Salomon kör asfalt?!?

SSLX

Salomon S-Lab X Series (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Salomon har de senaste åren breddat sitt trailsortiment och infört ett segment som de kallar City Trail. Här hittar man skor som fungerar både i stan samt i lättare terräng. Det som är intressant med nya Salomon S-Lab X Series är att det är en sko som bygger på S-Lab-skorna så i princip är det en trailsko omgjord för asfalt. Du får den härliga passformen från Sense-skorna med teknologier som EndoFit och SensiFit och QuickLace-snörningen men med en sula som är anpassad för asfalt. Sen har jag personligen svårt att förstå varför man hellre skulle vilja springa på asfalt än i naturen, men om man är så illa tvungen så kan det här bli en väldigt bra sko för just dig. Droppet (höjdskillnaden mellan fram- och bakfot)  på 8 mm passar den som är van vid asfaltsskor och vikten ligger på 237 gram i storlek 42 2/3.

SSLXsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är så där härligt otrailig och passar säkert alldeles utmärkt på asfalt, jag har ingen större koll på hur sulor på asfaltsskor ser ut nämligen 🙂 Ska bli spännande att se hur den här skon tas emot bland både asfaltslöpare och traillöpare. Skulle du vilja ha en sådan? Kommentera gärna nedan! 🙂

Salomon S-Lab Sense Ultra 4

SSLU

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sense Ultra-serien är mina favoritskor på grund av att de är oerhört lätta och extremt komfortabla. Jag läste ett citat i veckan om att man om man springer en mil är en viss procent i luften, kommer inte ihåg om de var runt 70-snåret ungefär och att kontakten med marken bara är ca 30 % då så då kunde man beskriva det som att man variut ute och flugit sju kilometer typ 😉 Så är känslan lite när man har de här skorna på sig. Lätta som luft, så mjuka och goa så du knappt märker att de är där. Man flyger fram helt enkelt 🙂

Version fyra har några spännande uppdateringar. Designmässigt så har man tagit bort de vita strecken där meshen är förstärkt längs sidorna vilket jag tycker ger skon ett ännu mer minimalistiskt utseende. Den största förändringen för er som är vana med Senseskorna är sulan.

SSLUsula

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sulan är nu riktigt välutrustad med dobbar, något som den inte varit på de första versionerna. Sen är skon från början gjord för torra förhållanden (läs mer här), men i takt med att folk (samt Salomons egna löpare) har börjat använda den i allt mer varierad terräng så har det kommit fler och fler dobbar under. Den andra saken som är ny med sulan är att den innehåller en ny gummiblandning för ökad hållbarhet. Det tillsammans med det ökade antalet dobbar gör att vikten ökar så nu ligger de på 240 gram i storlek 42 2/3. Tåboxen är dessutom några millimeter bredare vilket känns bra om man vill använda skon på riktigt långa pass då fötterna sväller lite. Vilket man givetvis vill 😉

Salomon S-Lab Sense Ultra 4 SG

SSLUSG

(Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Syskonversionen av S-Lab Sense Ultra har förkortningen SG på slutet och det står för Soft Ground, dvs lera och annat mysigt som du kan tänkas ha dig glädjen att ta dig fram igenom i skogarna. Förändringarna är samma även på den här modellen i princip. Sensifitförstärkningarna på utsidan är lite starkare och utan de vita strecken samt att tåboxen är lite bredare och även tåskyddet i fram har förändrats lite. Största förändringen är också sulan.

SSLUSGsula

Sulan på SG 4 (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Om man jämför den nya sulan med den från Salomon S-Lab Sense Ultra 3 SG så ser man att det är rätt stor skillnad.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Version 3 SG var Salomons stora nyhet förra året och det är en av mina absoluta favoritskor någonsin. Vikten ligger nu på 264 jämfört med 240 och det beror på samma förändringar som på vanliga Sense Ultra, annat gummi och något fler dobbar. SG 3:an är dock inte klockren på våta stenar eller spänger. Förhoppningsvis har det förbättrats lite i och med den nya gummiblandningen i SG 4.

Salomon har även uppdaterat två trotjänare och storsäljare, vätskeryggsäckarna Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET samt Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET. Den stora skillnaden när det gäller båda ryggsäckarna är att de nu väger hela 30% mindre är föregångarna. Det är inte illa med tanke på att de var lätta redan tidigare. Detta har man fixat genom att byta ut och förändra en del material men ändå bibehålla kvalitén. Den andra stora nyheten med båda två är att de nu kommer i en ny färg som jag tycker är riktigt snygg nämligen vit. Så vill man skilja sig lite från mängden så kör man säsongens vita färg 🙂

SSL12vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 12 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

SSL5vit

Salomon S-LAB Adv Skin3 5 SET (Bild från castleberg.outdoors.co.uk)

Sen har jag precis nu i dagarna lyckats nosa upp några fler nyheter som visats upp på Outdoor Retailer Winter Market Show. En som jag fastnade för där och som är en helt ny modell är Salomon S-Lab Speed.

Salomon S-Lab Speed

(Bilder från http://samwinebaum.blogspot.se/)

Salomon S-Lab Speed Sula

Det som är speciellt med den här är att den enligt Salomon ska ha extra bra grepp på våt sten. Något man inte varit bortskämd med i Salomons skor om man jämför med Icebugs exempelvis. Mycket intressant! Vikten ligger på 265 gram så snarlik SG 4 som jag visade ovan och droppet är på 4 millimeter. Har ingen aning om när den här skon släpps men den kan definitivt bli en favorit om den håller vad den lovar på våt sten 🙂 Om bara Salomon skulle släppa en S-Lab Sense Ultrasko med metalldobb till nästa vinter så har de en riktigt farlig line-up för hela 2015.

Det var en genomgång av de största nyheterna inför årets trailsäsong från Salomon. Vilka skor satsar du på? Är du som jag grymt sugen på ett Salomon S-Lab Sense Ultra Set? 🙂 Kommentera gärna vilka skor/prylar du ser fram emot under 2015.

Annonser

Trofeo Kima – Nytt rekord av Kilian, Emelie sprang vilse (!!)

Trofeo Kima eller Kima Trophy gick av stapeln i helgen och det ärett lopp i Sky Running World Series Ultra. Ett riktigt bergslopp med en 52 km lång bana och hela 8400 höjdmeter. På herrsidan vann inte helt oväntat Kilian Jornet på nytt banrekord, 6.12.20. Banan bjuder verkligen på riktigt tekniska passager med mer eller mindre ren bergsklättring.

Kilian Kima1

Kilian Kima 2

Kilian på Kima (iancorless.org)

Det som definitivt inte var väntat var att vår svenska stjärna Emelie Forsberg inte vann loppet som var som klippt och skuret för henne. Men tyvärr sprang hon fel i mitten på banan då hon var i ledning och tappade en hel timme vilket du kan se på bilden nedan. Efter felspringningen låg hon fyra men lyckades kämpa sig upp till en andraplats. Starkt jobbat av Emelie! Hon var riktigt ledsen efteråt och det kan verkligen förstå. Efter vinsten i Axa Fjällmaraton har resultaten inte riktigt gått hennes väg då hon hade en tuff dag på Ultraks i Zermatt där hon blev femma och i sin blogg beskrev det som en skittävling. Vi får hoppas att det får bli lopp som hon drar nytta och lärdom av på sin fortsatta utveckling.

KimaEmelie1

Bild från Emelies Movescountprofil där du kan se var hon sprang fel och tappade en hel timme.

KimaEmelie2

Bedrövad Emelie efter tidstappet (iancorless.org)

KimaEmelie3

Emelie i mål, väldigt besviken. Hon hade troligtvis slagit banrekordet annars. (iancorless.org)

Den observante kan se Emelies nya snygga klocka på armen. Det är Suuntos senaste modell, Suunto Ambit 3 Sport, som i dagarna släppts på marknaden. Verkar vara en kanonklocka! Jag är väldigt nöjd med min Suunto Ambit 2S.

Till helgen arrangerar Emelie och Kilian sitt egna lopp i Tromsö, Tromsö Skyrace, som ser ut att bli ett väldigt krävande, vackert och oerhört roligt lopp. 42 km och 4300 höjdmeter blir något att bita i för deltagarna. Vore väldigt roligt att springa detta lopp i framtiden! 🙂

Tromsö Skyrace

Underbara vyer! (tromsoskyrace.com)

TromsöSkyrace Banprofil

Brant är bara förnamnet! (tromsoskyrace.com)

Flera internationellt välkända löpare är med men jag tror att det kommer bli en duell mellan norrmannen Eirik Haugsnes och amerikanen Dakota Jones. Vore roligt med ännu en seger för Eirik som vann Axa Fjällmaraton på nytt banrekord och som verkar vara en kanonkille! 🙂

UTMB 2014 – Francois D’Haene vinner för andra gången

Ett av världens mest prestigefulla ultralopp avgjordes i helgen. The North Face Ultra Trail Du Mont Blanc. Loppet som utgår från Chamonix och sen följer en vandringsled som tar löparna ca 168 km och 9600 positiva höjdmeter runt Mont Blanc och genom Italien och Schweiz och tillbaka till Chamonix. I år vann franska Salomonlöparen Francois D’Haene på tiden 20:11:44 och han slog även banrekordet. Det var hans andra seger i UTMB då han även vann 2012 före svenske Jonas Buud. Flera av de amerikanska profilerna presterade inte så bra i år. Anton Krupicka kom in på en 47:e plats över sex timmar efter och Tim Allen Olson fick sin första DNF någonsin. Det skulle vara intressant att se Kilian Jornet ställa upp i UTMB igen. Han har vunnit loppet 2008, 2009 och 2011 men frågan är om han skulle kunna vara först under 20 timmar?

Francois-DHaene-2014-The-North-Face-Ultra-Trail-du-Mont-Blanc-champion

Francois D’Haene (Bild från IRunFar.com)

Snabbast av damerna var Rory Bosio som tog en säker seger för Núria Picas. Rory kom även på 14:e plats totalt. Frågan är när vår svenska stjärna Emelie Forsberg ska ge sig på UTMB? 2015 kanske?

Axa Fjällmaraton 2014 – Min upplevelse

Det är inte så ofta man i form av ord ska försöka beskriva något som man tränat så länge till, sett fram så länge emot och som man lagt enormt mycket tid och en hel del pengar på som jag ska försöka göra med det här inlägget. I lördags var det nämligen dags för Axa Fjällmaraton. Loppet som jag anmälde mig till för nästan exakt ett år sedan och som redan innan det varit mitt fokus ett bra tag. En stor del av förra årets träning var ett test för att se om det var möjligt rent fysiskt att ge sig på något som Axa. 43 kilometer och 1800 positiva höjdmeter. Och med positiva höjdmeter menas inte några glada, hjälpsamma utförsbackar utan rakt-upp-på-fjället-inget-nonsens-höjdmeter. Det som var pricken över i:et då var mitt första pass över tre mil som slutade på ca fyra mil totalt när jag försökte ta mig an John Bauer-leden från Huskvarna till Gränna men hamnade i Bunn (Läs mer om den eskapaden här). Då kände jag att med ett års träning till så skulle jag vara redo att klara den stenhårda utmaningen som Axa Fjällmaraton ändå är.

Snabbspola ett år och vi är framme vid tävlingsdagen. Väderprognosen hade lovat klart väder och solsken men när jag vaknade i vår stuga där utsikten brukar vara helt ljuvlig så möttes jag av en kompakt vägg av dimma. Illa. Lite småorolig blev jag allt. Utsikten är ju halva grejen med att springa på ett fjäll. Efter frukosten återstod lite småplock med utrustning, fylla på vatten i vätskeryggsäcken och sätta på nummerlappar och dona med packningen och klä på sig matchdräkten som dagen till ära fick bestå av min vita Team Nordic Trail-t-shirt, nyinförskaffade Nikeshorts inklusive tights, min Craftkeps, Gococo vadkompression, Segerstrumpor och moddade Icebug Acceleritas3. Som jag skrev innan Axa så lutade jag åt att springa i antingen Salomon S-Lab Sense 2 eller Salomon Sense Pro. Men då det hade fortsatt regna fram till tävlingen kändes det säkrast med ett par skor som klarar av lite väta och dessutom har ett excellent grepp på blöt sten, vilket jag antog att det kunde bli en hel del utmed banan.

Axa Pre-RaceLaddad för loppet! Med vår stuga till vänster på bilden och bakom det kompakt dimma istället för en magisk utsikt.

Vi packade in hela familjen i bilen och gav oss iväg för att köra den knappa milen till Edsåsdalen och Köjagården där starten skulle gå. Där hade vi varit flera gånger under vår drygt veckolånga vistelse i Åre. Bland annat hade min äldste son Adrian sprungit Minimaraton där men det kommer jag att skriva mer om i ett annat inlägg där jag går igenom vår semester i Åre lite mer.

Dimman började lätta på vägen dit och så gjorde även mitt tävlingshumör även om jag fortfarande var lite småpirrig inför dagens mastodontuppgift. Väl framme sjöd dalen av aktivitet, bilar som parkerade här och där och massor med löpare kryllade omkring likt myror överallt och jag började bli lite stressad då det började dra ihop sig så Marie fick släppa av mig och leta parkeringsplats så jag skulle hinna till starten i lugn och ro.

Axa - Till starten

Jag hann värma upp lite lätt innan starten och under uppvärmningen stötte jag på en av mina stora idoler och förebilder när det gäller traillöpning, Emelie Forsberg. Jag hälsade snabbt och önskade lycka till och sen var det dags att pallra sig bort till startfållan. Startfållan är uppdelad efter vilken sluttid man tror att man kommer att ha och mitt mål var att försöka klara under sex timmar så jag trängde in där strax bakom de som planerade springa på 4.5-5 timmar. Det råd jag läst mest när det gäller Axa är att man ska ta det lugnt fram till Nordbottnen, alltså i ca 27 kilometer. Sen visste jag även att det kommer bli trångt upp för stigarna upp till första fjället Välliste, men så fick det vara då kommer jag garanterat ta det lugnt. Det fick vara min plan för dagen. Sen skulle man visst bara ta sig över en liten bjässe vid namn Ottfjället efter Nordbottnen, men hur det skulle gå återstod att se. Jag småpratade lite med några av deltagarna runt omkring och det märktes att det började närma sig startskottet för stämningen i fållan gick nästan att ta på. Sen var det dags och då bar det av i lugnt tempo, allmänna glädjetjut hördes runtomkring och jag passade på att skrika ut ett rejält ”Yeeeee-haaaaa!” 🙂 Killen som stod närmast mig i fållan lyckades vurpa strax efter startlinjen så han var nog först av alla att ramla under loppet, men garanterat inte den siste. Här är en film från starten.

Efter starten flöt det på i lagom lugn takt och jag njöt av det härliga vädret och känslan av att vara iväg på ett spännande äventyr. Helikoptern flög över oss för att filma och jag passade på att vinka. Först sprang vi på en bred grusväg men efter ca två kilometer bar det av in i skogen och den första stigningen uppför fjället Välliste inleddes. Här fick man gå om man inte ville springa om i terrängen som var riktigt blöt och lerig på sina ställen så jag höll mig till min plan att ta det lugnt. Redan här upptäckte jag en av de sakerna som gör ett sådant här lopp till en sådan fantastisk upplevelse; atmosfären och gemenskapen. Jag passade på att småprata med folket runtomkring, försökte luska ut lite vilket tempo de hade tänkt hålla för att se om det var någon jag kunde haka på. Stämningen var verkligen på topp och det skämtades friskt. Sen kom vi ut på de första spängerna och vyerna började breda ut sig runtomkring. Härligt!

Axa - Lämmeltåget

Axa - Spånglöpning

Lämmeltåget och första spånglöpningen!

Vi började närma oss trädgränsen och nu sprang man i princip hela tiden. Härligt att komma igång ordentligt med löpningen och när vi väl kom upp på fjället var utsikten makalös. Verkligen helt perfekt väder och frågan är hur långt man kunde se? 10-15 mil? Långt var det i alla fall. Här börjar jag snacka lite med en man som sprungit Axa fem gånger tidigare, alltså en riktig veteran! Uffe visar sig dessutom vara från Skara, min mors hemstad och själv är jag ju uppvuxen i Skövde så direkt fick man en go’ koppling 🙂 Han tjötade på bra och vi hade det riktigt sköj upp för toppen på Välliste och han hade som plan att springa under sex timmar så jag försökte hänga på. Efter först toppen var det en rejält brant backe som var riktigt rolig att ta sig nedför och sen bar det av utför fjället och in på smala, tekniska stigar och vidare mot första vätskekontrollen vid Ottsjön (16 km).

Här anslöt även en till person till vårt gäng, Björn som visade sig jobba för Inov-8 i Sverige. Helskön kille som hade Axa Fjällmaraton som sitt nionde löppass (!!!) för i år. Dock höll han på med cross-fit och såg väldigt vältränad ut, men jag var riktigt imponerad av hans humör och kämpaglöd, han bara ångade på likt han tränat till loppet i flera månader. Riktigt spännande att prata med någon med stor inblick i branschen också. Vi tappade Uffe som var tvungen att ta en toapaus och från ca 12 km till 14 km tog vi oss upp för vad jag tyckte var ett av de jobbigaste partierna på banan. Dels var det en lång stigning under hela de två kilometerna men det jobbigaste var underlaget. Det hade ju regnat väldigt mycket under veckan så det var som att springa uppför en geggig bäck i två kilometer. Inte skoj och jag fick släppa till Björn här för jag ville inte ta ut mig för mycket.

Det kändes som en befrielse när det började gå utför mot Ottsjön och första vätskekontrollen vid 16 km och man fick springa på lite grusväg. Till vätskekontrollen hade det tagit mig knappa två timmar och jag åt en bulle och fyllde på sportdryck i mina två Salomon Soft Flask som jag hade med i fram på vätskeryggsäcken. Passade även på att skölja av huvudet med kallt vatten vilket var väldigt gött för det började bli riktigt varmt.

Direkt när jag lämnade vätskekontrollen så springer man utför en liten backe och där hamnade jag bredvid Fredrik som var från Sotenäs och sprang för klubben IK Granit. Jag kände igen klubbdräkten från ett blogginlägg som jag läst på Jogg.se och som det i efterhand visade sig vara Fredrik som hade skrivit. Läs det här! Vi började småprata och hade det väldigt trevligt uppför Hålfjället och ned mot Nordbottnen. Här bjöd banan på en rätt lång stigning i princip mer eller mindre uppför i nästan åtta kilometer. Där gick Fredrik och jag en hel del och det var härligt att springa på fjället med Ottfjällets praktfulla höjder som tornade upp sig bara några kilometer bort. Men först skulle vi ner till vätskekontrollen vid Nordbottnen (27 km) och löpningen dit var riktigt jobbig. Smala, leriga stigar med massor med blöta rötter och stenar gjorde utförslöpningen tung och krävande. Fredrik hade sagt att han skulle stanna lite längre vid Nordbottnen så han vek av strax innan för en toapaus. Jag provade att äta en chokladboll men det var bara segt att försöka äta den. Skulle nog druckit lite innan jag försökte med den. Jag kände mig dock pigg och fräsch och jag hade ätit två Runekakor på vägen, en vid ca 11 km och en vid ca 22 km. Så jag plockade på mig lite vingummi, fyllde på sportdryck i mina handflaskor igen, sköljde av huvudet och gav mig av och då stod klockan på ca 3.30.

Nu var det lite pirrigt. Alla säger att det är nu loppet börjar på riktigt. Vid 28 km kommer stigningen upp på Ottfjället. På tre kilometer är det en stigning på ca 500 höjdmeter. Det är vad jag kan få ihop i höjdmeter på ett långpass på dryga två mil här i Jönköping och då har vi det ändå ganska bra ställt med backar häromkring. Innan loppet hade jag tänkt att så jobbigt kan det väl inte vara ändå. Man går ju ändå uppför. Men ack så fel jag hade. Det jobbiga var väl inte att gå i sig utan när man skulle börja springa igen eller börja gå igen efter att man hade sprungit. Man använder tydligen musklerna annorlunda för just omställningen mellan gång/löpning tyckte jag var väldigt jobbig. De två första kilometerna går ändå relativt bra, jag går till och med om en del folk. Trycker i mig vingummi för att få mer energi i mig.

Axa - Väggen

Ett parti av ”väggen”

När vi kommer över trädgränsen kommer det några vindar och man riktigt njuter av att det fläktar lite, det är trots allt riktigt varmt.

Axa - Väggen + Björn

Här kan man skymta Björn från Inov-8 i bakgrunden i bar överkropp, men jag hade ingen aning om att han låg bakom mig när jag tog kortet.

Axa - Massage

Hade sett den här skylten på Instagram innan loppet men när jag väl såg den på riktigt vet jag inte om den hade den effekt som de som satte upp den hade tänkt….

När lutningen börjar bli löpbar igen kommer en kille ikapp mig och börjar prata med mig och jag är riktigt trött så till en början fattade jag inte ens att det var Björn för han hade tagit av sig och sprang nu i bar överkropp. Härligt att springa tillsammans med någon och Björn verkar dessutom oförskämt pigg. Vi kommer upp till en vacker fjällsjö och Fredrik hade tipsat mig innan om att det var härligt att dricka ur dem och det var verkligen uppfriskande. Återigen får jag släppa iväg Björn som ångar på.

Det jobbigaste mentalt sett nu är dels får jag krampkänningar när jag ska springa men och sen igen när jag börjar gå men värst är att man ser hur folk fortsätter uppåt, uppåt och uppåt på smala stigar och jag börjar känna mig riktigt slut. Vätskekontrollen på Ottfjället är efter 35 km och på vägen dit blir det riktigt kallt. Vi korsar berget från väster till öster större delen av stigningen och givetvis ligger det en stadig motvind som jag till en början uppskattade men snart börjar ogilla allt mer. Som tur är visste jag sen Marie sprang halvmaran veckan innan att det kan bli riktigt kallt på fjället så jag hade lagt tunna vantar och min Team Nordic Trail-buff lättillgängligt i vätskeryggsäcken så jag hivade på mig dem och kände mig som en trail-gangsta när jag sprang omkring med buff och kepsen utanpå. Har som tur är inget bildbevis på denna utstyrsel. Men det var väldigt gött att bli lite varm i vinden. Dock verkade inte de flesta andra löparna störa sig så mycket på kylan. Jag var ensam med både vantar och buff. Till slut når jag vätskekontrollen och här gör jag väl lite av samma misstag som jag gjorde på Kolmården Trail Marathon, jag låter min hunger och törst styra mitt energi- och vätskeintag. Det visar sig att de har cola på den här vätskestationen och det klämmer jag säkert fem muggar av, vilket bör vara ca en liter cola. Kanske inte direkt klockrent för magen som ska kuta åtta kilometer till nedför ett fjäll och som pricken över i:et passar jag även på att klämma i mig en handpressad espresso. Bjuds det på en handpressad espresso uppe på ett fjäll då får man liksom passa på. Är så trött att jag inte klarar av att äta och jag börjar fundera på om jag borde stannat längre vid Nordbottnen och fyllt på mer där. Tyvärr hade de inte några dunkar så man kunde fylla på handflaskorna här och hade jag varit lite piggare hade jag kanske kunnat komma på den simpla idén att ta sportdryck från ett av glasen som stod uppdukade på bordet och fylla på med, men icke sa nicke. Trötthet på gränsen till utmattning har väl viss effekt på rationellt tänkande 🙂

Att ta sig de åtta kilometerna från Nordbotten upp till Ottfjället har tagit mig 1h och 35 minuter. Jobbigt. Men när jag börjar springa igen så märker jag att det faktiskt går att springa lite, men oj vad segt det är! Och tyvärr hade vi inte nått banans högsta punkt utan det var mer uppför innan det skulle bli dags för den långa utförslöpningen. Här möts jag dock av några åskådare varav två kvinnor står och gör vågen för alla löpare. Helt fantastiskt peppande och precis vad jag behövde i det läget! Stort tack till er som gjorde vågen! Spana i den officiella videon från loppet lite längre ner i inlägget så kan ni se dem 🙂

När jag börjat nedförslöpningen kommer Uffe från Skara ångandes förbi och verkar väldigt pigg. Hade dock ingen ork att hänga på honom. Någon minut senare kom Fredrik ikapp mig igen, vilket trots att Fredrik är en kanonkille gjorde mig lite smått irriterad för jag hade trott att jag dragit ifrån honom. Han sa nämligen när vi diskuterade hur gamla vi var och då det visade sig att jag var nio år yngre än honom att jag borde ligga en halvtimme före honom när vi var på väg ner till Nordbottnen. Mitt svar då var att vi får väl se se sen när vi är i mål. Men jag måste erkänna att de taggade mig och att han hann ikapp mig nu när vi skulle ned för Ottfjället var väl egentligen väldigt bra för det fick mig att pusha mig nedför och vi plockade faktiskt lite placeringar på vägen ned. Höll på att göra en riktigt saftig vurpa när jag gled nedför en sten vid en hög brant men lyckades rädda fallet och fick faktiskt beröm av några åskådare som sa att det var många som hade slagit sig illa där. Löpningen nedför bjöd på en hänförande utsikt men förrädiska leriga backar och småhala spänger men fortlöpte bra och sen var det riktigt gött att komma in på den avslutande grusvägen ned till målgången i Vålådalen. Här sprang jag förbi en kompis från Skövde som jag inte sett på väldigt länge men som numera bland annat gör de officiella filmerna till Axa Fjällmaraton, åker en massa skidor med kite och är rätt välkänd i Jämtlandskretsar, nämligen Simon Jaktlund. Görsköj att heja på honom i farten och han kom även förbi efter målgången. Roligt!

Nu var det bara några hundra meter kvar till mål och benen var enormt tunga. Både Fredrik och jag fick gå i en liten uppförsbacke som egentligen inte var värd att kallas backe efter allt vi tagit oss igenom under dagen. Efter den hör jag ett konstigt ljud och ser på håll att två glada typer kommer springandes mot oss varav den ena har koskälla. Det visar sig vara Mr Salomon himself, Erik Ahlström och Daniel Roxvret som jag lärt känna genom Team Nordic Trail men som jag aldrig träffat på riktigt. Erik och Daniel springer och hejar på alla och ger high-fives och det är superuppiggande att se deras glädje och spontanitet 🙂 Väldigt sköj sätt att träffa Daniel för första gången också. Det kommer jag nog aldrig glömma. Strax efter det se jag hela min familj som står och hejar på för fulla muggar och det är bara ca hundra meter kvar till mål. Helt fantastiskt skön känsla! 🙂

Axa - Adrian och Edvin

Adrian och Edvin väntar på pappa! 🙂

Här är en liten kort film som Marie filmade strax innan målgången och där kan ni se Fredrik som springer strax före mig. Jag lyckades maka mig förbi honom i sakta fart precis innan målgång men vi gick i mål på precis samma tid. Riktigt roligt när man har sprungit en stor del av loppet tillsammans.

Tyvärr blir det inget roligt omkramande av varandra och trevligt eftersnack med Fredrik då magen gör sig påmind om att den faktiskt blev fullproppad med ca en liter cola och en espresso av sin slutkörda ägare för åtta kilometer sedan vilket resulterar i att jag kräks ut all cola och espresso direkt efter målgången. Kanske inte så trevligt för publiken runtomkring men faktiskt väldigt gött för min egen del. Jag visste att det inte var optimalt med all cola och espresson för magen men jag behövde verkligen allt socker snabbt då och jag kunde inte äta något. Efter målgången hamnar man direkt i matkön och efter att ha bälgat i mig en massa saft där och känt att lite av krafterna börjar komma tillbaka så ställde jag mig i matkön och får en körv och en våffla, men konstigt nog är jag inte hungrig fast jag förbränt ungefär lika mycket kalorier som jag gör på två dagar ungefär. Bäst av allt är att nu får jag träffa min familj! Underbart fast jag är helt slut.

Axa - Matdags!

Matdags!

Efter att fått i mig lite mat blev det lite vila i gräset och sen fick jag skölja av benen inför massagen som jag väntade på och det var ett projekt i sig. Att ta av sig strumpor samt vadkompression när man sprungit en fjällmara är inte så enkelt som det låter. Efter lite mer vila var det äntligen dags för min massage och där fick mina vader en rejäl genomknådning. Gött men ajajaj! Sen följde Adrian med mig och badade lite badtunna och efter det var det dags att ge sig av till vår stuga för att städa och packa lite inför nattens hemfärd.

Summering av Axa Fjällmaraton 2014

Mitt resultat och saker jag kan förbättra

Till att börja med är jag väldigt nöjd med mitt resultat på 6.06.18 även om jag inte klarade under sex timmar som var mitt mål. Det som varit svårt för min del i träningen av loppet har varit att komma iväg på de där riktigt långa långpassen. Tills jag springer nästa gång ska jag se till att komma ut på fler långpass där jag är ute och springer längre än tre timmar bara för att vänja kroppen med att löpa länge. Som småbarnsförälder är det inte lätt att få till de här passen, men några veckor innan Axa testade jag att ge mig ut på ett långpass på ca 3.5 mil med en ny löparkompis och då startade vi strax efter klockan sex på en söndagmorgon och det fungerade faktiskt väldigt bra. Sen tänker jag även se till att träna mer med fullpackad ryggsäck. Det hade jag inte gjort och det märktes. Jag var väldigt trött í ryggen på vägen upp för Ottfjället och det hänger nog också ihop med att jag tränat bålstyrka alldeles för dåligt. Så målet inför höstträningen är att få in minst två styrke/corepass i veckan på de dagar då jag inte springer. Något annat som jag kan göra bättre är att träna mer på att gå uppför riktigt branta backar. Det märktes att jag var ovan med det och det tog mycket mer på musklerna än jag hade räknat med. Sen fungerade det inte helt klockrent med energiintaget under loppet och det är något jag får experimentera lite med. Är inte supersugen på att börja köpa en massa dyra gels eller energidryck utan vill gärna hålla nere kostnaderna då jag ska vara föräldraledig i ett helt år till (har varit hemma sen i januari) och då får man se till att snåla för att kunna vara hemma så länge. Sen går det ju alltid att se till att klämma in ännu mer av de där positiva höjdmeterna i träningen 🙂 Se till att hänga på JanuariJakten 2015! 🙂

Loppet och arrangemanget

Loppet var verkligen allt jag hade föreställt mig och en bra bit till. Att springa i den underbara fjällmiljön med utsikter som är så praktfulla och ståtliga så man nästan tappar andan av vidden och skönheten och göra det tillsammans med en massa annat folk och härlig stämning och helskön atmosfär är en upplevelse värd var enda krona. För det är rätt dyrt att anmäla sig, har för mig det var 1200 kr. Men då får man ju även en hel längs med vägen i form av support och de ser även till att Fjällmaratonleden hålls i bra skick samt att man får massage, bada badtunna och annat gött efter loppet också. Banan var verkligen en saftig bit att ge sig på och bjöd på ypperligt varierad terräng med många riktigt tekniska, smala stigar och tyvärr en hel del lera efter allt regnande vilket höll nere tiderna. Jag hade nog klarat mig under sex timmar om jag hade sprungit Öppet Fjäll helgen innan då banan var extremtorr. Men jag ångrar inte en sekund att jag satsade på mina Acceleritas3 då de passade perfekt i all lera och på blöta stenar. Sen måste jag bara skriva lite om Ottfjället och miljön där. Det karga, nästan lite bistra landskapet med stenar och klippor och helt sagolikt vackra småsjöar här och där hänförde mig fast jag var enormt trött. Jag skulle gärna fjällvandra leden med familjen någon gång i framtiden då barnen är äldre. Arrangemanget i sig var kanon! Allt flöt på väldigt smidigt och är riktigt genomarbetat och proffsigt gjort. Inga problem med banmarkeringar eller något annat. Jag gillar även att de breddat konceptet med fler lopp under veckan. Vi var och kollade på Ottfjället upp mitt i veckan och det var spännande att se flera av de stora stjärnorna vid starten men vi missade Inov-8 Sprinten som verkade vara riktigt rolig att kolla på.

Jag kan verkligen rekommendera dig att springa ett sådant här lopp, men se till att träna inför det. Axa Fjällmaraton lever verkligen upp till sin beskrivning som de har på sin Facebooksida: Upplevelselopp i vacker fjällmiljö. Vill du springa nästa år får du hänga på låset på tisdag 19/8 kl 14.00. Förra året tog alla platser slut på en kvart! För min egen del tror jag att nästa års stora löpupplevelse kommer att bli Kullamannen Ultra som ser ut att bli en utmaning över det vanliga då man nästa år kommer springa tre slingor på ca 20 km över Kullaberg så hela banan kommer bli 60+ km och 3000+ höjdmeter. Men jag har insett att jag gillar sådana här utmaningar. Att se vad jagklarar av. Det är verkligen stor skillnad på att springa ett långlopp och ge sig ut och springa ett 10 kilometers trail-lopp. Man blir trött på två helt olika sätt och ställs inför två helt olika utmaningar.

Avslutningsvis! Se till att spana in filmen som Simon Jaktlund gjorde om årets fjällmaraton 🙂

Bortom horisonten – Del 1

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Här följer några lopp jag skulle vilja springa och vi börjar med lopp i Sverige.

Kullamannen

Kullamannen Ultra

I år blir det inget möte med den mytomspunna Kullamannen för min del men förhoppningsvis får jag stifta en bekantskap nästa år. Kullamannen är en del av Salomon Trail Tour och arrangörerna ligger även om bakom andra lopp som Transylvania Trail Traverse där premiärupplagan går av stapeln i höst. Den distans jag skulle vilja springa på Kullamannen är deras Ultra på 53 kilometer som kallas Himmel, Hav & Helvete och som verkar vara en riktigt saftig löpupplevelse utöver det vanliga som även bjuder på en del klättring när man ska ta sig igenom Dödens zon när man nått Kullaberg. För att få en liten förståelse av vad Dödens zon innebär så kan du spana in den här filmen.

Sen har de även gjort en riktigt proffsig och snygg presentationsfilm där man få se lite av de olika miljöerna på Kullaberg som verkar vara en helt fantastisk traillekplats.

Kullamannen verkar vara ett härligt och tufft lopp arrangerat av löpare för löpare. Hoppas att jag är där nästa år.

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24 är helt nytt och i år kör de premiären med ca 150 startande. Man springer en bana på 50 km och 3000 positiva höjdmeter. Antingen springer man ett varv men om det skulle vara för lite så kan man köra två och alltså komma upp i 100 km. Helt sjukt långt och brant! Men vilken spännande utmaning! Loppet går i Björkliden och som arrangörerna skriver så är det på tröskeln till vildmarken. Och om inte längden och alla höjdmeter samt vildmarken runt hörnet är tillräckligt spektakulärt så springer man dessutom loppet i midnattssol. Pricken över i:et! Start kl 18.00 på kvällen och målgång under natten/morgonen i solsken. Mäktigt! Beräknad målgång för 100 km är 07.30 dvs. 13h och 30 minuter ska den snabbaste ta sig runt de två varven ungefär. Ugha!

Det är frågan om vad man skulle springa här om man fick välja…? Känns som man behöver några kämpiga ultror i benen innan man ger sig på 100 km och 6000 höjdmeter… Kanske blir det loppet med stort L nästa år? Eventuellt kanske Emelie Forsberg springer då med och det vore en upplevelse att se henne springa. Loppet ger även kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc, tre poäng för 100 km och en poäng för 50 km. Det räcker med att spana in den här bilden på Trollsjön för att göra mig så enormt sugen på att springa!

Sweden Sky Race 24 TrollsjönMålsättningen är att Sweden Sky Race 24 ska bli ett traillopp av internationell toppklass och det känns som att de är på god väg!

UltraVasan

UltraVasaloppetJonas Buud, en Sveriges bästa ultralöpare, har tillsammans med Vasaloppet har tagit fram det riktiga sättet att genomföra Vasaloppet, springandes! Härlig utmaning som kanske blir en folkfest så småningom också. UltraVasan 90 km blev fulltecknad på 30 minuter, men det finns inget anmälningstak på UltraVasan 45k. Men vem vill springa halva Vasaloppet? 😉 Nae, skämt åsido. Nio mil blir något att bita i och frågan är när man är redo för det och om man vill vara redo för sådana sträckor. Efter det här året vet jag nog lite mer om det är åt UltraUltrahållet jag vill eller om det räcker med fjällmarathon eller liknande. Spana in den fina trailern de gjort för loppet!

UltraVasan ger dessutom två kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc.

Det här var första delen i min serie om loppen som hägrar bortom horisonten. Erkänn att du blir sugen på att testa något av dem! Håll koll på bloggen för fortsättningen.

 

Senaste nytt från Salomon

Salomon är en av de stora aktörerna inom trailvärlden och nu börjar det ploppa upp lite nyheter om säsongens skor och utrustning lite här och där så jag tänkte kolla lite på vad som är nytt för i år. Först ut är ett par skor som jag helt lyckats missa fram tills för en vecka sen.

Salomon Sense Pro

Salomon Sense Pro

Alla bilder på utrustningen kommer från Salomons egna hemsida. Salomon Sense Pro kan bli nästa mängdtränings inköp för min del. Sulan bygger vidare på Salomon Sense Mantra, mina första trailskor, men den stora skillnaden är att överdelen hämtar inspiration från Salomon S-LAB-segment av skor. Da Pjucks of Da Pjucks typ. Lite mer racingkänsla ska erbjudas jämfört med vanliga Mantra. Sense Pro väger 20 gram mindre än Mantra (250 – 270 gram storlek 42) vilket är en relativt stor skillnad. Jag är väldigt nöjd med mina Sense Mantra så länge vädret erbjuder torra stigar. Mantra är enormt sköna och sitter verkligen som en smäck. Så Sense Pro får nog möjligtvis ersätta mina gamla trotjänare när de går i graven. I skrivande stund har mina Mantra klarat av ca 94 mil och de har bara några små skavanker så de håller nog ett bra tag till. Om du inte äger några trailskor så tror jag att Salomon Sense Pro kommer vara en perfekt inkörssko så länge du håller dig på relativt torra stigar och dessutom kommer skorna fungera kanon på asfalt för det har mina Mantra gjort de gånger jag sprungit asfalt. Här är en bra film som förklarar Pro och skillnaden mellan den och Mantra.

Nästa sko vi ska kika närmare på verkar bli en riktig storsäljare.

Salomon S-LAB Sense Ultra 3 SG

Salomon S-LAB SENSE Ultra SGSkon är utvecklad i samarbete med Emelie Forsberg och ska väl vara en utveckling av Salomon Sense Ultra lite mer anpassad till svenska förhållanden. Kortfattat så är skon en korsning mellan nämnda Ultra och Salomon Speedcross 3. Största skillnaden från vanliga Sense Ultra är de rejält tilltagna dobbarna på sulan.

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG DobbDe här badboysen kommer nog erbjuda ett härligt grepp!

Salomon S-LAB SENSE Ultra SG Sula

Det är mycket som imponerar med den här skon och den gör mig enormt köpsugen. Men frågan är om den kan rå på kommande Icebug Acceleritas 4 när det gäller grepp? Komfortmässigt leder Salomon jämfört med Icebug men Jens på Swedentrails har fått testa Acceleritas 4 och visat baksidan på skon och där kan man se en ack så viktig uppdatering. Det enda problemet jag har med Icebug Acceleritas3 RB9X är just att skon klämmer lite på hälsenan. Spanar man in baksidan kan man se att Acceleritas 4 är rundad där 3:an istället sticker upp vid hälen. Det kan nog göra mer än vad man tror.

Sen om man jämfört vikt så tror jag mer på Acceleritas 4 än Salomon S-LAB Sense Ultra 3 SG. Acceleritas 3 väger 195 gram i storlek US 9 (42 2/3) och nya Ultra SG ligger på 230 i storlek 42 vilket är en saftig skillnad. Just nu pekar allt åt en uppdatering av mina Acceleritas fast jag gärna skulle vilja testa Ultra SG. Utgångspriset på Acceleritas blir säkert lägre än Ultra SG också. Roligt med en svensk uppstickare tycker jag! Spana in Castleberg Outdoors film om Ultra SG här!

Salomon Sense Mantra 2

Salomon Sense Mantra 2Salomon har även uppdaterat Mantra, men det är inte mycket som har förändrats, vilket kanske inte är så konstigt för det är en väldigt bra sko. Det som verkar vara den stora skillnaden är att den är lite mjukare i fram.

I klädväg är det två plagg som är helt nya för säsongen. Först ska vi kika på ett superlätt och luftigt linne som jag sett bland annat Kilian Jornet använda på tävlingar förra säsongen.

Salomon S-LAB Sense Tank

Salomon S-Lab Sense TankLinnet väger endast 40 gram och har ett nytt material som Salomon kallar Cocona som ska leda bort fukt alldeles ypperligt. Materialet innehåller aktiv kol som kommer från kokosnötskal vilket dels absorberar odörer mycket effektivt och sprider fukt enormt snabbt över stora ytor. Perfekt under varma svettiga förhållanden i dubbel bemärkelse alltså. Men utgångspriset på 800 kr är lite väl saftigt för ett linne enligt min mening. Linnet har även laserskurna hål för ännu göra plagget ännu luftigare.

Salomon S-Lab Sense Short

Salomon S-Lab Sense Short

I samma stil som linnet och med laserskurna hål släpper Salomon även ett par minimalistiska shorts. Med en stor ficka både i fram och bak samt två fickor för gels kan man ändå få med sig mycket av de viktigaste sakerna för riktigt långa rundor. Utgångspriset är även här riktigt saftigt, 1200 kr. I och med att jag som bekant inte kan springa i vanliga shorts utan att få skav så har jag väl inga planer på att köpa några sådana här, men de verkar enormt luftiga och sköna så det vore spännande att prova dem en runda. Spana in den här videon för att få en närmare titt på både linnet och shortsen.

UppTech: Helrätt hybridhandske!

Ett av skälen till att bloggen heter Trailupptechslöparen är att jag förutom att jag vill upptäcka skog och mark löpandes dessutom vill upptäcka vilken utrustning som på olika sätt kan underlätta och göra löpningen friare. Så här i vintertider (Pffft!) så kan det vara passande att titta närmare på en alldeles underbar handske som på många sätt underlättar löpningen.

Craft Hybrid Weather Glove

Craft Hybrid1Här är en bild på den härliga handsken som har flera små finesser som gör den till ett måste på vinterns löprundor. Bilden är tagen högst upp i Järabacken vid Bondberget i Jönköping som jag sprang uppför på årets sista långpass. De två personerna på väg ner för backen hade gått upp för backen och de kollade väldigt skeptiskt på mig när jag kom upp….

Handsken har svarta silikonförstärkningar som ger riktigt bra grepp om saker vilket kan vara behövligt när man tuffar fram i förrädisk teknisk terräng eller ångar på fast det är isigt och dant. Sen har tummen och pekfingret specialtyg som gör att du kan använda mobilen utan att behöva ta av dig handskarna. Klockrent! Mycket användbart om du som jag ofta lyssnar på musik eller podcasts på löpturerna.

Craft Hybrid2På tummens ovansida är det ett mjukt tyg som lämpar sig alldeles utmärkt för att torka bort svett eller för den delen snor vilket kan vara behövligt ibland. Bäst av allt är den lilla fickan under Craft-logon som markeras av ett grått streck. Däri finns det ett vind- och vattentätt skydd som kan dras ut och träs runt fingrarna så att det man har en tumvante helt plötsligt. Hybridhärligt!

Craft Hybrid3Dels håller skyddet borta regn och vind samt att handsken håller värmen bättre. Perfekt att kunna reglera handskens värmenivå själv.

Craft Hybrid4

En stor tumme upp till Craft Hybrid Weather GloveKöpta för enbart 149 kr!

 

Emelie Forsberg på SVT Sporten!

Sveriges största trailstjärna, Emelie Forsberg, får allt mer medial uppmärksamhet vilket är väldigt roligt! För ett tag sen var hon med i ett inslag på SVT Sport och då passade de även på att göra en del specialinslag som är väldigt intressanta att ta del av. Här hittar du inslaget och de övriga klippen:

Härligt att jag prickar av en av de vackra platserna när jag springer Axa Fjällmaraton nästa sommar! En dröm vore att springa i Alperna någon gång. Gärna i Schweiz.

 

 

 

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Länge har jag gått och suktat efter en ny träningspartner. Min nuvarande ständige träningskompanjon iFån RunKeeper är väldigt mobil men har inte koll på allt jag vill få feedback på och han är inte så smidig med att ge mig all information under passets gång.

Länge har jag varit inne på att skaffa en annan amerikansk träningspolare, Garmin Forerunner 610. Garmin är väldigt fokuserad på löpning, duktig på intervall och han kan verkligen känna mig på pulsen under träningspasset. Snabbt och smidigt kan han vidröra min arm likt en vibration och varna mig om jag håller för långsamt tempo exempelvis eller ge annan feedback och efter passen kan han berätta för mig hur hårt jag tränat. Garmin gillar kroppskontakt, men är ändå relativt ömtålig och vatten är kanske inte alltid hans bästa vän. Garmin är ganska fager och smidigt byggd, men man kanske inte tar med honom och visar upp honom på fest direkt. Så här ser han ut:

Garmin 610Vem ska jag dra med mig ut på stigarna om det inte blir Garmin som jag ändå tänkt mig ända sen i vintras då jag först började leta ny träningspartner på allvar?

Tidigare har jag fluktat lite på ett finskt alternativ. Och när det helt plötsligt dök upp ett nytt färskt alternativ i våras blev jag väldigt sugen på att träna finskt. Att anlita en finsk träningspartner har varit en dyr historia tidigare, men nya Suunto Ambit går som tur är att hyra in i två olika versioner. Den billigare varianten har allt mer kittlat mina sinnen. Suunto Ambit 2 S som han heter är en multisport kille som kan hänga med även om jag blir sugen på att simma eller cykla. Han känns riktigt gedigen och välbyggd och verkar tåla det mesta. Han är inte lika fokuserad på just löpning som Garmin, men är bättre på att ha koll på höjdmeter och desto uthålligare samt bättre på att känna av min puls. En av de stora fördelarna med Suunto är att mina två stora idoler också anlitar honom, världens bästa traillöpare, Kilian Jornet och Emelie Forsberg. Då kan jag ta del av deras träning också, vilket är motiverande och ett stort plus. Och duger Suunto åt dem så ska han väl duga åt mig? =] Suunto var länge inte alls en lika fager syn som Garmin. Så här såg han ut fram tills nyligen:

ambit2sMen helt plötsligt la han upp en bild på sin Facebooksida där han visade upp delar av sin nya look.

Suunto Ambit 2 S White Suuntos FBWow! Den nya looken ser väldigt spännande ut. Jag letade runt lite och hittade en bild som någon utländsk blaska läckt på Suuntos extreme makeover.

Suunto Ambit 2 S WhiteTyvärr är bilden lite suddig så det är svårt att se exakt hur han ser ut efter makeovern men Suunto är nu tillräckligt fager för att hänga med till jobbet och andra tillställningar. Jag har i allt makeoversnack glömt bort att nämna en av Suuntos mest spännande egenskaper och något som Garmin helt saknar; förmågan att använda och skapa egna appar. Tusentals användarproducerade appar finns tillgängliga och man kan med lite enkelt kodande göra egna också. En egenskap som inte är att förringa. Så vem ska få följa med mig på stigarna i framtiden? Garmin är lite billigare i dagsläget och Suuntos makeover verkar inte vara helt färdig förrän i oktober om jag tolkat den utländska blaskan rätt. Så jag har ju tid på mig att fundera. För lite mer fakta om Suunto och Garmin kan jag rekommendera läsningen nedan. Först en jämförelse mellan Suunto 2 S och Garmin 610 och många andra liknande klockor:

http://www.dcrainmaker.com/product-comparison-calculator?comparison=yes&ids=3088,11376,11377,3094,3101,3087,3086

Sen en bild på skillnaderna mellan den lite dyrare Suunto Ambit 2, Suunto Ambit 2 S och gamla Suunto Ambit.

Där ser man att den stora skillnaden mellan Suunto Ambit 2 och 2 S är batterikapacitet, höjdmätning och väderfunktioner.

Jag väntar spänt på mer nyheter om den nya färgen på Ambit 2 S. Jag återkommer när jag vet mer. Nu laddar jag inför att inta John Bauerleden i helgen =]

Bergsbestigning med doft av hallon

Körde ett härligt tufft och kuperat pass tidigare i veckan då jag sprang uppför slalombacken vid mitt hemmaberg, Bondberget, och sen sprang milspåret på berget och tillbaka. Utsikten från toppen av slalombacken går inte av för hackor!På toppen av slalombacken

Har haft en tuff träningsmånad där jag slagit personligt rekord rejält i mängd och höjdmeter. På senare tid har jag börjat fokusera mer på just höjdmeter. Därav bergsbestigningen i måndags. Träningen under juli har bestått av många kvällspass där solnedgångens härligt mjuka strålar har förgyllt mina löprundor och så var fallet på det här passet med. Vissa utsiktsplatser jag passerade på berget var så oerhört vackra i solnedgångsljuset att jag hade problem med att hålla koll på stigen under löpningen. Jag är svag för utsikter helt enkelt!

Barndomsdofter

Förutom briljanta utsiktsplatser bjöd passet även på en överraskning som kittlade ett annat sinne än synen. Och det rejält. I en seg uppförsbacke långt in i bushen på berget överöstes jag av den ljuvliga doften av vildhallon. Stigen var kantad med vildhallon i enorma mängder. Jag har aldrig känt en sådan stark hallondoft och det fick mig att tänka tillbaka på farmor och farfars hallonbuskar i deras trädgård där jag plockade fritt som liten. Underbart! Vi brukar åka upp med hela familjen och plocka hallon på Bondberget så det får bli ett besök snart.

Totalt blev rundan ca 13.5 km och nästan 320 höjdmeter. Min träning under julimånad ser ut så här:

Distans: 17.3 mil

Tid: Ca 14h 40min

Snittempo: 5.08 min/km

Km/Pass: 9.5

Höjdmeter: Lite mer än 3000 m.

Skönt att träningen flyter på bra inför Mullsjö X-trail Halvmara samt mitt pass på John Baurleden. En annan som har presterat riktigt bra senaste tiden är Emelie Forsberg. Nyligen gick 2013 Euro Skyrunning Champs av stapeln i Dolomiterna och där dominerade Emelie på damsidan. Silver i den vertikala kilometern (man springer en kilometer rakt uppför ett berg = Jobbigt!), guld i Skyrace (22 km, 1750 höjdmeter) som hon förövrigt har rekordet på och avslutningsvis ett till guld på ultramaran (80 km, 5500 höjdmeter). Så här glad var Emelie efter de resultaten:

Dubbelguld! – Bild från Emelies blog på Runner’s World

Helt plötsligt känns mina ca 3000 höjdmeter på en månad lite futtiga jämfört med att Emelie sprang (1000+1750+5500=8250) på ca 1.5 vecka. Härligt att hon fortsätter dominera traillöpningen så!

Dubbeldopp och filmmys!

Veckans varma väder har tillåtit mig att doppa mig efter löppasset inte en utan hela två gånger. Första gången var i Vättern och då var det så kallt att det gjorde ont i fötterna. Men i kom jag i alla fall. Sen hanns det med en löprunda vid Axamobadet också. Härligt flack löpning för en gångs skull! Var behövligt efter veckans hårda träning. Inte riktigt lika kallt, men inte varmt heller. Så här på veckoslutet kan det vara trevlig med lite filmmys. Först en rulle från ett lopp jag väldigt gärna skulle vilja springa någon gång i framtiden. Inramningen och atmosfären ska tydligen vara helt fenomenal. Bergsmarathon i Zegama.

 

Sen en intervju med Emelie Forsberg inför Chamonix Marathon. Loppet gick dock inget vidare för henne även om hon kom tvåa. Tydligen mycket strul med magen. Läs mer här.