Vikten av målsättningar

Både om du är nybörjare när det gäller traillöpning eller en rutinerad stigcruisare så är det en sak som hjälper till extra bra att hålla motivationen igång och det är att ha en målsättning. Oavsett om du tar de där trevande första löpstegen på obanad mark eller vant sicksackar fram mellan stock och sten så är det lättare att orka med det som hägrar utanför komfortzonen om du har ett mål som du skymtar borta vid horisonten. Må det vara ett lopp du ska springa, en distans du vill klara av eller en viss tid du ska uppnå. Nu när det börjar dra ihop sig inför 2015 kan det vara bra att fundera på målsättningar för året som kommer och hur man kan uppnå dessa samt reflektera över vad man åstadkommit under 2014.

Målsättningar1

Vägen kan vara lång och svår men målet är värt all möda och slit

Mitt mål inför 2014 var att träna till och genomföra Axa Fjällmaraton. 43 km löpning i fjäll och 1800 positiva höjdmeter. Du kan läsa om hela min upplevelse av loppet här! Men något som jag kommer att bära med mig hela livet är minnet av att tillfredsställelse. Tänk dig något som du kämpat för i otaliga timmar i över ett helt år. Du har gett dig ut oavsett väder och stått emot vind, regn och snö och trotsat mörkret med en pannlampa på huvudet och gett dig ut på äventyr djupt ut i skogarna. Backarna har blivit brantare och längre under tidens gång, allt för att göra dig redo. Sen helt plötsligt är du där, dags för start och du har helt plötsligt målet inom räckhåll. Eller snarare 43 km bort i mitt fall.

Axa - Till starten

Redo för start!

Minnet som etsat sig fast är den där härliga känslan som är svår att beskriva. Halvvägs genom Axa så kommer den över mig i full kraft. Den har skymtat redan när jag passerade första fjälltoppen, Välliste, men nu dimper den ner som en snöboll på sommaren mitt i mitt huvud. Solen strålar och sköljer ned ljuvligt behaglig värme över oss där vi springer fram genom den förtrollande vidsträckta fjällmiljön. Folk hejar fram oss fast vi är mitt uppe på fjället och på vänster sida ser jag Ottfjället torna upp sig över Ottsjön och solens strålar får vattnet att gnistra drömskt. Fast jag bara är halvvägs är jag helt säker på min sak, jag ska i mål och all träning och slit liksom kristalliseras i en känsla av tillfredsställelse och ro. Jag är lugn, nöjd och bara suger åt mig atmosfären. Allt det här finns för alltid sparat, undangömt någonstans i min hjärna, redo att plockas fram. Bara det är värt så oerhört mycket inför framtida utmaningar.

Hoppas att du också har klarat av din målsättning för i år och att du har något nytt och spännande att träna vidare mot nästa år! 🙂 Gärna med en lika positiv känsla i bagaget! Mitt första stora mål nästa år är Soteleden Terrängmarathon. Ett lopp på 44 km och med 900 höjdmeter på västkusten som jag tror kommer vara en riktigt spektakulär upplevelse och en oerhört tuff utmaning i klass med Axa av vad jag läst från olika lopprapporter. Spana in en filmteaser här:

Några lärdomar jag tar med mig från Axa är att jag måste träna långpass ordentligt. Som småbarnsförälder är långpasset det svåraste att få till rent tidsmässigt. Lösningen för min del ser ut att vara att lägga mig tidigt och gå upp tidigt en morgon på helgen och på så sätt offra min sovmorgon varje vecka men i gengäld få till det där ack så viktiga långpasset på minst två timmar varje vecka. Helst vill jag få till ett extra långt långpass minst en gång i månaden bara för att vänja mig med att vara ute länge. Helst minst tre timmar och då är inte distansen så viktig utan mer bara att man är ute och springer. Under de här långa turerna kan jag även jobba med att hitta en form av energiintag som passar mig som jag sen kan använda mig av under lopp. Efter nyår kommer jag köra igång ett träningsprogram med fokus på att Corestyrka.

Neila Rey - Core Challenge

Det är från neilarey.com som är en sida med många bra olika utmaningar och träningsupplägg för träning med enbart din egen kropp som hjälpmedel. Mycket bra och enkelt upplägg som passar när man inte har styrketränat mycket förut.

Sociala mål

Vad kan nu menas med detta undrar du? Jo, jag brinner ju som bekant för traillöpning och jag vill givetvis nå ut med min passion till andra och möta likasinnade. Det gör jag i första hand genom Team Nordic Trail och våra träningspass uppe vid Öxnegården på onsdagar kl 18.30. Tack vare TNT har jag fått lära känna andra här i Jönköpingstrakten som också älskar att springa i skog och mark och jag älskar verkligen den sociala aspekten av löpning. Det är så roligt att springa ihop med andra och det underlättar så mycket att träna tillsammans med andra när man vill sporra sig själv att ge det där lilla extra. Under hösten har vi även kommit igång med att springa långpass tillsammans och i söndags var vi ett stort gäng som sprang i ett helt makalöst vackert vinterlandskap i Hökensås där Trailfinnaren hade knåpat ihop en härlig runda med mycket varierade stigar med både obanat och en hel del tekniska partier med. För mig är att springa långpass i grupp en sorts evolution av att fika. Den moderna formen av fika. Man slår så många flugor i en smäll. Du har gått om tid att prata om saker och ting, du får se nya vackra miljöer, du tränar under tiden och bäst av allt, du kan i princip slänga i dig vilka godsaker som helst för du förbränner det ändå. Sen är det ett bra och avslappnat sätt att träffa nytt folk på. Det enda som är lite klurigt är att få i sig kaffe eller liknande under tiden. Men har man gått om tid och har packat ordentligt så kan man minsann stanna och fika (på riktigt 😉 ) någonstans under tiden med 🙂 Här är några bilder från i söndags.

Hökensås1 Hökensås2 Hökensås3

Hökensås5 Hökensås4

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har många planer för TNT och hur vi ska växa i Jönköping. Förhoppningsvis kommer vi kunna genomföra roliga och spännande saker under våren. Sen har jag även mål för bloggen. Ett uppdaterat utseende och lite annorlunda format är under utveckling och förhoppningsvis får ni se mer av det snart. Rent löpmässigt står en stor utmaning och väntar bakom nästa backhörn, JanuariJakten2015. Men mer om den i nästa inlägg. Avslutningsvis hoppas jag att du haft ett riktigt härligt trailår och att du får ett 2015 fyllt av mysiga stigar, vackra utsikter och nya branter att bestiga! 🙂

Spring långpass med Team Nordic Trail!

På söndag inbjuder Team Nordic Trail i Jönköping till en härlig förmiddag med långpass! Vi samlas vid Öxnegårdens parkering och springer därifrån 09.30 och ger oss ut på en härlig runda via Södra Vätterleden upp till Skinnersdal och tillbaka. Sträckan blir ca 16 km och för de som vill springa längre så kan man alltid fortsätta lite på Bondberget när vi kommer tillbaka. Det utlovas en hel del teknisk och lerig terräng samt en och annan saftig backe så trailskor är ett plus 🙂

Alla är varmt välkomna att hänga på, du behöver inte vara medlem i Team Nordic Trail, så häng med! Vi håller ett tempo så att alla kan hänga med 🙂 Man kan anmäla sig på Facebook om man vill komma. Klicka här för att komma till eventet. Det är inget krav utan du kan bara dyka upp, men se till att komma i tid då 🙂

Nedan är lite bilder från några av de platser vi kommer passera.

Skinnersdal1 Skinnersdal2 Skinnersdal3Vill du träffa nya löparkompisar och upptäcka nya stigar och snacka och ha det sköj så ska du inte missa den här chansen. Häng på! 🙂

Lopp non-stopp!

Här i Jönköpingstrakterna är det fullt ös på tävlingsfronten för tillfället. Förra helgen sprang jag Mullsjö X-trail Halvmarathon med skadekänningar i högra låret. Lopprapport kommer!

För dig som är sugen på att springa ett lopp häromkring så har du alla chanser då det erbjuds olika lopp tre helger i rad! Imorgon ska jag springa den alldeles färska halvmarathonbanan på Salomon Trail Tour IKHP i Huskvarna. Jag skulle ha sprungit milbanan förra året men blev tyvärr sjuk då, vilket verkar vara en sedvana numera då jag varit småförkyld i över en vecka och det verkar vara fallet för många andra också. Även om jag inte vet hur kroppen kommer kännas imorgon då jag fortfarande har lite skadekänningar i högra låret och förkylningen är i princip borta så jag vet inte om jag kommer kunna gå för fullt så ska det bli oerhört spännande att testa banan som jag tror kan bli en långpassfavorit sen när man väl vet hur den går 🙂 Spana in den saftiga höjdkurvan nedan!

STT IKHP 2014 - BanprofilAvsluta med Strutsabacken blir nog segt kan jag tänka mig 🙂 (salomontrailrunning.ikhp.se/)

Om det inte vore nog med det så går det även att springa Löprallarn mellan Hallby och Bottnaryd nästa helg, 13/9. Det loppet har jag aldrig sprungit och tyvärr kommer jag inte kunna delta i år. Men man kan springa antingen 20 km, 10 km eller köra 20 km i ett lag på två personer. Vore väldigt roligt att testa loppet någon gång! Sista ordinarie anmälan går ut 9/9 så det finns fortfarande tid att anmäla sig.

Sist ut är ett lopp som jag tror kan bli en tävling utöver det vanliga. Äppleloppet är en helt ny tävling som utgår från Rudenstams Gårdsbutik med start lördagen 20/9 kl 11.00. Loppet är ett samarbete mellan lokala butiker och fruktodlare och vid starten kommer man inte börja med att kuta häcken av sig utan skåla i mousserande vita vinbär och önska varandra lycka till. Mycket trevlig start! 🙂 Efter det planerar i och för sig jag att kuta häcken av mig för då hoppas jag att verkligen vara i form och förhoppningsvis kan man avverka de fem kilometerna i terräng riktigt snabbt. Dock utlovar arrangörerna förutom fantastiska vyer över Vättern med omnejd även lokala smakupplevelser så jag hoppas på några riktiga spännande vätskestationer utmed vägen 🙂 Det går att anmäla sig på plats och det går även att gå loppet för den som vill det. Passa på att testa något utöver det vanliga!

 

Axa Fjällmaraton 2014 – Min upplevelse

Det är inte så ofta man i form av ord ska försöka beskriva något som man tränat så länge till, sett fram så länge emot och som man lagt enormt mycket tid och en hel del pengar på som jag ska försöka göra med det här inlägget. I lördags var det nämligen dags för Axa Fjällmaraton. Loppet som jag anmälde mig till för nästan exakt ett år sedan och som redan innan det varit mitt fokus ett bra tag. En stor del av förra årets träning var ett test för att se om det var möjligt rent fysiskt att ge sig på något som Axa. 43 kilometer och 1800 positiva höjdmeter. Och med positiva höjdmeter menas inte några glada, hjälpsamma utförsbackar utan rakt-upp-på-fjället-inget-nonsens-höjdmeter. Det som var pricken över i:et då var mitt första pass över tre mil som slutade på ca fyra mil totalt när jag försökte ta mig an John Bauer-leden från Huskvarna till Gränna men hamnade i Bunn (Läs mer om den eskapaden här). Då kände jag att med ett års träning till så skulle jag vara redo att klara den stenhårda utmaningen som Axa Fjällmaraton ändå är.

Snabbspola ett år och vi är framme vid tävlingsdagen. Väderprognosen hade lovat klart väder och solsken men när jag vaknade i vår stuga där utsikten brukar vara helt ljuvlig så möttes jag av en kompakt vägg av dimma. Illa. Lite småorolig blev jag allt. Utsikten är ju halva grejen med att springa på ett fjäll. Efter frukosten återstod lite småplock med utrustning, fylla på vatten i vätskeryggsäcken och sätta på nummerlappar och dona med packningen och klä på sig matchdräkten som dagen till ära fick bestå av min vita Team Nordic Trail-t-shirt, nyinförskaffade Nikeshorts inklusive tights, min Craftkeps, Gococo vadkompression, Segerstrumpor och moddade Icebug Acceleritas3. Som jag skrev innan Axa så lutade jag åt att springa i antingen Salomon S-Lab Sense 2 eller Salomon Sense Pro. Men då det hade fortsatt regna fram till tävlingen kändes det säkrast med ett par skor som klarar av lite väta och dessutom har ett excellent grepp på blöt sten, vilket jag antog att det kunde bli en hel del utmed banan.

Axa Pre-RaceLaddad för loppet! Med vår stuga till vänster på bilden och bakom det kompakt dimma istället för en magisk utsikt.

Vi packade in hela familjen i bilen och gav oss iväg för att köra den knappa milen till Edsåsdalen och Köjagården där starten skulle gå. Där hade vi varit flera gånger under vår drygt veckolånga vistelse i Åre. Bland annat hade min äldste son Adrian sprungit Minimaraton där men det kommer jag att skriva mer om i ett annat inlägg där jag går igenom vår semester i Åre lite mer.

Dimman började lätta på vägen dit och så gjorde även mitt tävlingshumör även om jag fortfarande var lite småpirrig inför dagens mastodontuppgift. Väl framme sjöd dalen av aktivitet, bilar som parkerade här och där och massor med löpare kryllade omkring likt myror överallt och jag började bli lite stressad då det började dra ihop sig så Marie fick släppa av mig och leta parkeringsplats så jag skulle hinna till starten i lugn och ro.

Axa - Till starten

Jag hann värma upp lite lätt innan starten och under uppvärmningen stötte jag på en av mina stora idoler och förebilder när det gäller traillöpning, Emelie Forsberg. Jag hälsade snabbt och önskade lycka till och sen var det dags att pallra sig bort till startfållan. Startfållan är uppdelad efter vilken sluttid man tror att man kommer att ha och mitt mål var att försöka klara under sex timmar så jag trängde in där strax bakom de som planerade springa på 4.5-5 timmar. Det råd jag läst mest när det gäller Axa är att man ska ta det lugnt fram till Nordbottnen, alltså i ca 27 kilometer. Sen visste jag även att det kommer bli trångt upp för stigarna upp till första fjället Välliste, men så fick det vara då kommer jag garanterat ta det lugnt. Det fick vara min plan för dagen. Sen skulle man visst bara ta sig över en liten bjässe vid namn Ottfjället efter Nordbottnen, men hur det skulle gå återstod att se. Jag småpratade lite med några av deltagarna runt omkring och det märktes att det började närma sig startskottet för stämningen i fållan gick nästan att ta på. Sen var det dags och då bar det av i lugnt tempo, allmänna glädjetjut hördes runtomkring och jag passade på att skrika ut ett rejält ”Yeeeee-haaaaa!” 🙂 Killen som stod närmast mig i fållan lyckades vurpa strax efter startlinjen så han var nog först av alla att ramla under loppet, men garanterat inte den siste. Här är en film från starten.

Efter starten flöt det på i lagom lugn takt och jag njöt av det härliga vädret och känslan av att vara iväg på ett spännande äventyr. Helikoptern flög över oss för att filma och jag passade på att vinka. Först sprang vi på en bred grusväg men efter ca två kilometer bar det av in i skogen och den första stigningen uppför fjället Välliste inleddes. Här fick man gå om man inte ville springa om i terrängen som var riktigt blöt och lerig på sina ställen så jag höll mig till min plan att ta det lugnt. Redan här upptäckte jag en av de sakerna som gör ett sådant här lopp till en sådan fantastisk upplevelse; atmosfären och gemenskapen. Jag passade på att småprata med folket runtomkring, försökte luska ut lite vilket tempo de hade tänkt hålla för att se om det var någon jag kunde haka på. Stämningen var verkligen på topp och det skämtades friskt. Sen kom vi ut på de första spängerna och vyerna började breda ut sig runtomkring. Härligt!

Axa - Lämmeltåget

Axa - Spånglöpning

Lämmeltåget och första spånglöpningen!

Vi började närma oss trädgränsen och nu sprang man i princip hela tiden. Härligt att komma igång ordentligt med löpningen och när vi väl kom upp på fjället var utsikten makalös. Verkligen helt perfekt väder och frågan är hur långt man kunde se? 10-15 mil? Långt var det i alla fall. Här börjar jag snacka lite med en man som sprungit Axa fem gånger tidigare, alltså en riktig veteran! Uffe visar sig dessutom vara från Skara, min mors hemstad och själv är jag ju uppvuxen i Skövde så direkt fick man en go’ koppling 🙂 Han tjötade på bra och vi hade det riktigt sköj upp för toppen på Välliste och han hade som plan att springa under sex timmar så jag försökte hänga på. Efter först toppen var det en rejält brant backe som var riktigt rolig att ta sig nedför och sen bar det av utför fjället och in på smala, tekniska stigar och vidare mot första vätskekontrollen vid Ottsjön (16 km).

Här anslöt även en till person till vårt gäng, Björn som visade sig jobba för Inov-8 i Sverige. Helskön kille som hade Axa Fjällmaraton som sitt nionde löppass (!!!) för i år. Dock höll han på med cross-fit och såg väldigt vältränad ut, men jag var riktigt imponerad av hans humör och kämpaglöd, han bara ångade på likt han tränat till loppet i flera månader. Riktigt spännande att prata med någon med stor inblick i branschen också. Vi tappade Uffe som var tvungen att ta en toapaus och från ca 12 km till 14 km tog vi oss upp för vad jag tyckte var ett av de jobbigaste partierna på banan. Dels var det en lång stigning under hela de två kilometerna men det jobbigaste var underlaget. Det hade ju regnat väldigt mycket under veckan så det var som att springa uppför en geggig bäck i två kilometer. Inte skoj och jag fick släppa till Björn här för jag ville inte ta ut mig för mycket.

Det kändes som en befrielse när det började gå utför mot Ottsjön och första vätskekontrollen vid 16 km och man fick springa på lite grusväg. Till vätskekontrollen hade det tagit mig knappa två timmar och jag åt en bulle och fyllde på sportdryck i mina två Salomon Soft Flask som jag hade med i fram på vätskeryggsäcken. Passade även på att skölja av huvudet med kallt vatten vilket var väldigt gött för det började bli riktigt varmt.

Direkt när jag lämnade vätskekontrollen så springer man utför en liten backe och där hamnade jag bredvid Fredrik som var från Sotenäs och sprang för klubben IK Granit. Jag kände igen klubbdräkten från ett blogginlägg som jag läst på Jogg.se och som det i efterhand visade sig vara Fredrik som hade skrivit. Läs det här! Vi började småprata och hade det väldigt trevligt uppför Hålfjället och ned mot Nordbottnen. Här bjöd banan på en rätt lång stigning i princip mer eller mindre uppför i nästan åtta kilometer. Där gick Fredrik och jag en hel del och det var härligt att springa på fjället med Ottfjällets praktfulla höjder som tornade upp sig bara några kilometer bort. Men först skulle vi ner till vätskekontrollen vid Nordbottnen (27 km) och löpningen dit var riktigt jobbig. Smala, leriga stigar med massor med blöta rötter och stenar gjorde utförslöpningen tung och krävande. Fredrik hade sagt att han skulle stanna lite längre vid Nordbottnen så han vek av strax innan för en toapaus. Jag provade att äta en chokladboll men det var bara segt att försöka äta den. Skulle nog druckit lite innan jag försökte med den. Jag kände mig dock pigg och fräsch och jag hade ätit två Runekakor på vägen, en vid ca 11 km och en vid ca 22 km. Så jag plockade på mig lite vingummi, fyllde på sportdryck i mina handflaskor igen, sköljde av huvudet och gav mig av och då stod klockan på ca 3.30.

Nu var det lite pirrigt. Alla säger att det är nu loppet börjar på riktigt. Vid 28 km kommer stigningen upp på Ottfjället. På tre kilometer är det en stigning på ca 500 höjdmeter. Det är vad jag kan få ihop i höjdmeter på ett långpass på dryga två mil här i Jönköping och då har vi det ändå ganska bra ställt med backar häromkring. Innan loppet hade jag tänkt att så jobbigt kan det väl inte vara ändå. Man går ju ändå uppför. Men ack så fel jag hade. Det jobbiga var väl inte att gå i sig utan när man skulle börja springa igen eller börja gå igen efter att man hade sprungit. Man använder tydligen musklerna annorlunda för just omställningen mellan gång/löpning tyckte jag var väldigt jobbig. De två första kilometerna går ändå relativt bra, jag går till och med om en del folk. Trycker i mig vingummi för att få mer energi i mig.

Axa - Väggen

Ett parti av ”väggen”

När vi kommer över trädgränsen kommer det några vindar och man riktigt njuter av att det fläktar lite, det är trots allt riktigt varmt.

Axa - Väggen + Björn

Här kan man skymta Björn från Inov-8 i bakgrunden i bar överkropp, men jag hade ingen aning om att han låg bakom mig när jag tog kortet.

Axa - Massage

Hade sett den här skylten på Instagram innan loppet men när jag väl såg den på riktigt vet jag inte om den hade den effekt som de som satte upp den hade tänkt….

När lutningen börjar bli löpbar igen kommer en kille ikapp mig och börjar prata med mig och jag är riktigt trött så till en början fattade jag inte ens att det var Björn för han hade tagit av sig och sprang nu i bar överkropp. Härligt att springa tillsammans med någon och Björn verkar dessutom oförskämt pigg. Vi kommer upp till en vacker fjällsjö och Fredrik hade tipsat mig innan om att det var härligt att dricka ur dem och det var verkligen uppfriskande. Återigen får jag släppa iväg Björn som ångar på.

Det jobbigaste mentalt sett nu är dels får jag krampkänningar när jag ska springa men och sen igen när jag börjar gå men värst är att man ser hur folk fortsätter uppåt, uppåt och uppåt på smala stigar och jag börjar känna mig riktigt slut. Vätskekontrollen på Ottfjället är efter 35 km och på vägen dit blir det riktigt kallt. Vi korsar berget från väster till öster större delen av stigningen och givetvis ligger det en stadig motvind som jag till en början uppskattade men snart börjar ogilla allt mer. Som tur är visste jag sen Marie sprang halvmaran veckan innan att det kan bli riktigt kallt på fjället så jag hade lagt tunna vantar och min Team Nordic Trail-buff lättillgängligt i vätskeryggsäcken så jag hivade på mig dem och kände mig som en trail-gangsta när jag sprang omkring med buff och kepsen utanpå. Har som tur är inget bildbevis på denna utstyrsel. Men det var väldigt gött att bli lite varm i vinden. Dock verkade inte de flesta andra löparna störa sig så mycket på kylan. Jag var ensam med både vantar och buff. Till slut når jag vätskekontrollen och här gör jag väl lite av samma misstag som jag gjorde på Kolmården Trail Marathon, jag låter min hunger och törst styra mitt energi- och vätskeintag. Det visar sig att de har cola på den här vätskestationen och det klämmer jag säkert fem muggar av, vilket bör vara ca en liter cola. Kanske inte direkt klockrent för magen som ska kuta åtta kilometer till nedför ett fjäll och som pricken över i:et passar jag även på att klämma i mig en handpressad espresso. Bjuds det på en handpressad espresso uppe på ett fjäll då får man liksom passa på. Är så trött att jag inte klarar av att äta och jag börjar fundera på om jag borde stannat längre vid Nordbottnen och fyllt på mer där. Tyvärr hade de inte några dunkar så man kunde fylla på handflaskorna här och hade jag varit lite piggare hade jag kanske kunnat komma på den simpla idén att ta sportdryck från ett av glasen som stod uppdukade på bordet och fylla på med, men icke sa nicke. Trötthet på gränsen till utmattning har väl viss effekt på rationellt tänkande 🙂

Att ta sig de åtta kilometerna från Nordbotten upp till Ottfjället har tagit mig 1h och 35 minuter. Jobbigt. Men när jag börjar springa igen så märker jag att det faktiskt går att springa lite, men oj vad segt det är! Och tyvärr hade vi inte nått banans högsta punkt utan det var mer uppför innan det skulle bli dags för den långa utförslöpningen. Här möts jag dock av några åskådare varav två kvinnor står och gör vågen för alla löpare. Helt fantastiskt peppande och precis vad jag behövde i det läget! Stort tack till er som gjorde vågen! Spana i den officiella videon från loppet lite längre ner i inlägget så kan ni se dem 🙂

När jag börjat nedförslöpningen kommer Uffe från Skara ångandes förbi och verkar väldigt pigg. Hade dock ingen ork att hänga på honom. Någon minut senare kom Fredrik ikapp mig igen, vilket trots att Fredrik är en kanonkille gjorde mig lite smått irriterad för jag hade trott att jag dragit ifrån honom. Han sa nämligen när vi diskuterade hur gamla vi var och då det visade sig att jag var nio år yngre än honom att jag borde ligga en halvtimme före honom när vi var på väg ner till Nordbottnen. Mitt svar då var att vi får väl se se sen när vi är i mål. Men jag måste erkänna att de taggade mig och att han hann ikapp mig nu när vi skulle ned för Ottfjället var väl egentligen väldigt bra för det fick mig att pusha mig nedför och vi plockade faktiskt lite placeringar på vägen ned. Höll på att göra en riktigt saftig vurpa när jag gled nedför en sten vid en hög brant men lyckades rädda fallet och fick faktiskt beröm av några åskådare som sa att det var många som hade slagit sig illa där. Löpningen nedför bjöd på en hänförande utsikt men förrädiska leriga backar och småhala spänger men fortlöpte bra och sen var det riktigt gött att komma in på den avslutande grusvägen ned till målgången i Vålådalen. Här sprang jag förbi en kompis från Skövde som jag inte sett på väldigt länge men som numera bland annat gör de officiella filmerna till Axa Fjällmaraton, åker en massa skidor med kite och är rätt välkänd i Jämtlandskretsar, nämligen Simon Jaktlund. Görsköj att heja på honom i farten och han kom även förbi efter målgången. Roligt!

Nu var det bara några hundra meter kvar till mål och benen var enormt tunga. Både Fredrik och jag fick gå i en liten uppförsbacke som egentligen inte var värd att kallas backe efter allt vi tagit oss igenom under dagen. Efter den hör jag ett konstigt ljud och ser på håll att två glada typer kommer springandes mot oss varav den ena har koskälla. Det visar sig vara Mr Salomon himself, Erik Ahlström och Daniel Roxvret som jag lärt känna genom Team Nordic Trail men som jag aldrig träffat på riktigt. Erik och Daniel springer och hejar på alla och ger high-fives och det är superuppiggande att se deras glädje och spontanitet 🙂 Väldigt sköj sätt att träffa Daniel för första gången också. Det kommer jag nog aldrig glömma. Strax efter det se jag hela min familj som står och hejar på för fulla muggar och det är bara ca hundra meter kvar till mål. Helt fantastiskt skön känsla! 🙂

Axa - Adrian och Edvin

Adrian och Edvin väntar på pappa! 🙂

Här är en liten kort film som Marie filmade strax innan målgången och där kan ni se Fredrik som springer strax före mig. Jag lyckades maka mig förbi honom i sakta fart precis innan målgång men vi gick i mål på precis samma tid. Riktigt roligt när man har sprungit en stor del av loppet tillsammans.

Tyvärr blir det inget roligt omkramande av varandra och trevligt eftersnack med Fredrik då magen gör sig påmind om att den faktiskt blev fullproppad med ca en liter cola och en espresso av sin slutkörda ägare för åtta kilometer sedan vilket resulterar i att jag kräks ut all cola och espresso direkt efter målgången. Kanske inte så trevligt för publiken runtomkring men faktiskt väldigt gött för min egen del. Jag visste att det inte var optimalt med all cola och espresson för magen men jag behövde verkligen allt socker snabbt då och jag kunde inte äta något. Efter målgången hamnar man direkt i matkön och efter att ha bälgat i mig en massa saft där och känt att lite av krafterna börjar komma tillbaka så ställde jag mig i matkön och får en körv och en våffla, men konstigt nog är jag inte hungrig fast jag förbränt ungefär lika mycket kalorier som jag gör på två dagar ungefär. Bäst av allt är att nu får jag träffa min familj! Underbart fast jag är helt slut.

Axa - Matdags!

Matdags!

Efter att fått i mig lite mat blev det lite vila i gräset och sen fick jag skölja av benen inför massagen som jag väntade på och det var ett projekt i sig. Att ta av sig strumpor samt vadkompression när man sprungit en fjällmara är inte så enkelt som det låter. Efter lite mer vila var det äntligen dags för min massage och där fick mina vader en rejäl genomknådning. Gött men ajajaj! Sen följde Adrian med mig och badade lite badtunna och efter det var det dags att ge sig av till vår stuga för att städa och packa lite inför nattens hemfärd.

Summering av Axa Fjällmaraton 2014

Mitt resultat och saker jag kan förbättra

Till att börja med är jag väldigt nöjd med mitt resultat på 6.06.18 även om jag inte klarade under sex timmar som var mitt mål. Det som varit svårt för min del i träningen av loppet har varit att komma iväg på de där riktigt långa långpassen. Tills jag springer nästa gång ska jag se till att komma ut på fler långpass där jag är ute och springer längre än tre timmar bara för att vänja kroppen med att löpa länge. Som småbarnsförälder är det inte lätt att få till de här passen, men några veckor innan Axa testade jag att ge mig ut på ett långpass på ca 3.5 mil med en ny löparkompis och då startade vi strax efter klockan sex på en söndagmorgon och det fungerade faktiskt väldigt bra. Sen tänker jag även se till att träna mer med fullpackad ryggsäck. Det hade jag inte gjort och det märktes. Jag var väldigt trött í ryggen på vägen upp för Ottfjället och det hänger nog också ihop med att jag tränat bålstyrka alldeles för dåligt. Så målet inför höstträningen är att få in minst två styrke/corepass i veckan på de dagar då jag inte springer. Något annat som jag kan göra bättre är att träna mer på att gå uppför riktigt branta backar. Det märktes att jag var ovan med det och det tog mycket mer på musklerna än jag hade räknat med. Sen fungerade det inte helt klockrent med energiintaget under loppet och det är något jag får experimentera lite med. Är inte supersugen på att börja köpa en massa dyra gels eller energidryck utan vill gärna hålla nere kostnaderna då jag ska vara föräldraledig i ett helt år till (har varit hemma sen i januari) och då får man se till att snåla för att kunna vara hemma så länge. Sen går det ju alltid att se till att klämma in ännu mer av de där positiva höjdmeterna i träningen 🙂 Se till att hänga på JanuariJakten 2015! 🙂

Loppet och arrangemanget

Loppet var verkligen allt jag hade föreställt mig och en bra bit till. Att springa i den underbara fjällmiljön med utsikter som är så praktfulla och ståtliga så man nästan tappar andan av vidden och skönheten och göra det tillsammans med en massa annat folk och härlig stämning och helskön atmosfär är en upplevelse värd var enda krona. För det är rätt dyrt att anmäla sig, har för mig det var 1200 kr. Men då får man ju även en hel längs med vägen i form av support och de ser även till att Fjällmaratonleden hålls i bra skick samt att man får massage, bada badtunna och annat gött efter loppet också. Banan var verkligen en saftig bit att ge sig på och bjöd på ypperligt varierad terräng med många riktigt tekniska, smala stigar och tyvärr en hel del lera efter allt regnande vilket höll nere tiderna. Jag hade nog klarat mig under sex timmar om jag hade sprungit Öppet Fjäll helgen innan då banan var extremtorr. Men jag ångrar inte en sekund att jag satsade på mina Acceleritas3 då de passade perfekt i all lera och på blöta stenar. Sen måste jag bara skriva lite om Ottfjället och miljön där. Det karga, nästan lite bistra landskapet med stenar och klippor och helt sagolikt vackra småsjöar här och där hänförde mig fast jag var enormt trött. Jag skulle gärna fjällvandra leden med familjen någon gång i framtiden då barnen är äldre. Arrangemanget i sig var kanon! Allt flöt på väldigt smidigt och är riktigt genomarbetat och proffsigt gjort. Inga problem med banmarkeringar eller något annat. Jag gillar även att de breddat konceptet med fler lopp under veckan. Vi var och kollade på Ottfjället upp mitt i veckan och det var spännande att se flera av de stora stjärnorna vid starten men vi missade Inov-8 Sprinten som verkade vara riktigt rolig att kolla på.

Jag kan verkligen rekommendera dig att springa ett sådant här lopp, men se till att träna inför det. Axa Fjällmaraton lever verkligen upp till sin beskrivning som de har på sin Facebooksida: Upplevelselopp i vacker fjällmiljö. Vill du springa nästa år får du hänga på låset på tisdag 19/8 kl 14.00. Förra året tog alla platser slut på en kvart! För min egen del tror jag att nästa års stora löpupplevelse kommer att bli Kullamannen Ultra som ser ut att bli en utmaning över det vanliga då man nästa år kommer springa tre slingor på ca 20 km över Kullaberg så hela banan kommer bli 60+ km och 3000+ höjdmeter. Men jag har insett att jag gillar sådana här utmaningar. Att se vad jagklarar av. Det är verkligen stor skillnad på att springa ett långlopp och ge sig ut och springa ett 10 kilometers trail-lopp. Man blir trött på två helt olika sätt och ställs inför två helt olika utmaningar.

Avslutningsvis! Se till att spana in filmen som Simon Jaktlund gjorde om årets fjällmaraton 🙂

Kolmården Trail Marathon – Premiär i dubbel bemärkelse

Först vill jag börja med att be om ursäkt för den oerhört låga aktiviteten på bloggen den senaste månaden. Det har liksom kommit ett fotbolls-VM och semester i vägen känns det lite som. Däremot är det inte så att jag slutat springa eller har ont om uppslag att skriva om så håll i hatten så ska det bli åka av de närmaste veckorna. Det kommer godbitar som vilken löparjacka du ska köpa om du ska köpa någon, recensioner av två kanonfina Salomonskor som jag utvärderat under våren/sommaren, allt om mitt första Axa Fjällmaraton, vad som händer i Team Nordic Trail Jönköping i höst samt en massa annat smått och gott!

Men nu till dagens inlägg. I början av juli var det nämligen premiär i dubbel bemärkelse. Jag skulle springa mitt första marathon någonsin och loppet i fråga var det också premiär för, Kolmården Trail Marathon. Upplägget för loppet passade mig perfekt. För totalt 350 kr fick man startavgift, övernattning i Kvarsebo IK:s klubbstuga samt frukost. Klockrent! Starten på loppet var redan kl 08.00 så skulle jag åkt dit samma dag skulle jag fått gå upp mitt i natten. Fredagen fjärde juli styrde jag alltså kosan mot Kolmården, vädret var alldeles ljuvligt soligt och varmt och fredagskvällen bjöd dessutom på ett pizzadepåstopp i Vingåker av alla ställen där jag lyckades hitta en pizzeria med en gigantisk projektorskräm så jag kunde se Tyskland – Frankrike.

VM Tyskland - Frankrike Sen fortsatte färden mot Kvarsebo IK:s klubbstuga och väl på plats var det lite spännande att se vad det var för gäng jag skulle möta där. Det är ju inte var dag man åker och sover i ett stort rum med en massa främlingar. Jag hade trott att vi skulle vara väldigt många, men vi var bara åtta stycken tror jag om jag inte minns helt fel. Vi hann med lite gött småprat innan det var dags att sova.

Sovplats

 Min fabulösa sovplats 🙂

Som jag nämnde tidigare så ingick det även frukost i övernattningen och vi pratade ihop oss kvällen innan om att ca klockan sex var en ganska bra tid att gå upp då starten var klockan åtta. Då jag somnade lite efter klockan tio kvällen innan (Samtidigt som Brasilien – Colombia precis startat, men vad gör man inte för löpningen 😉 och vaknade runt klockan sex hade jag alltså sovit lite mindre än åtta timmar. För mig som är småbarnsförälder är detta ren och skär lyx! 🙂 Jag sov dessutom rätt bra så uppladdningen inför loppet var det inget fel på.

Frukosten för dagen bestod av ljust bröd, lite vaniljyoghurt som jag hittade och lite havregryn som müsli samt en skvätt kaffe. Killen jag satte mig bredvid visade sig vara från Vetlanda och en riktigt rutinerad löpare/orienterare. Jag hann få en hel del tips av honom samt även diskutera Axa Fjällmaraton en hel del för han hade sprungit både fjällmaran och öppet fjäll. Sen flöt allt på, toabesök, omklädning, fylla vattenblåsan på min Ultraspire UltraViz Spry, blanda Resorb i min Salomon Soft Flask som jag sedan klämmer ner i en av fickorna i fram på min Spry och bunkra upp med Runekakor i resten av fickutrymmen samt en extra Resorbpåse för påfyllning. Sen började dra ihop sig för start och jag sprang lite bara för att känna på benen och det kändes gött. Inte var dag man ska springa sin första mara och dessutom i terräng. Innan starten fick en genomgång inför tävlingen och sen var det några minuters lite smånervös väntan. Det var rätt så varmt redan nu så jag var lite spänd på hur mycket värmen skulle påverka mig.

KTM - Genomgång

Taggade löpare!

KTM - Start

I startfållan hann jag hälsa på ett för mig välkänt Instagramansikte, sportstuff_se alias Daniel. Roligt att prata med någon man följt länge på Instagram och som jag hade lite häng på när jag sprang Linköping XC-Race i höstas. Sen gick starten och jag hann bara springa några meter innan jag kände igen ett Instagramansikte till, wirus81 alias Fredrik som tillsammans med några kompisar har Team Fillinge Ultra. Lite ovanligt att presentera sig springandes och jag visste att han ska springa UltraVasan och hade en runstreak på över 200 dagar så kunde jag hänga på honom och det känns ok så kommer det nog gå bra. Början av banan klättrade upp på små fina stigar över klipphällar och vissa stycken med härlig utsikt över Bråviken. Rätt snabbt hamnade jag strax bakom Daniel och längre fram sprang Fredrik och tempot kändes helt ok för mig så det flöt på bra.

KTM - BråvikenPå klipporna vid Bråviken strax bakom Daniel.

(Bild från Salomon Trail Tour Kolmårdens Facebooksida)

Vid ca 7-8 km blev det en lucka mellan de andra och mig och här kände jag att jag var tvungen att välja. Öka tempot och hänga på eller dra en egen klunga själv. Jag vet hur segt det är att ligga och dra först när det är smala stigar och man ska följa en led (i detta fallet Sörmlandsleden större delen av banan) så jag valde att haka på Team Fillinge Ultra och Daniel.

När vi hade avverkat första milen ungefär kom vi till en väldigt mysig sjö, Nävsjön, där vattnet låg helt stilla och det var alldeles tyst. Jag älskar att springa på små stigar intill sjöar och löpningen runt sjön kommer jag bära med mig som ett av de bästa minnena från mina marathondebut. Vid sjön kom även första vätskekontrollen vid 11 km och det blev ett kort stopp med lite sportdryck och så vidare.

Fram till nästa vätskekontroll vid 23 km bjöds vi på varierad terräng med mestadels smala stigar med en hel del rötter och sten, men även vackra fält, lite grusväg och lite asfalt. Jag gillade passagerna där det blev lite bredare väg för då hann man prata lite med de andra. Roligt att tjöta lite med folk som brinner för löpningen och prata om lopp, träning och utrustning med mera. Vi kände oss starka och sen de första två-tre kilometerna så hade ingen sprungit förbi oss vilket kändes bra för mig som ofta startar lopp för hårt och tappar sen. Vid vätskekontrollen blev det lite banan, blandning av en ny flaska med Resorb och lite vatten.

Nu var det dags för eldprovet. Tolv kilometer till nästa vätskekontroll. Det började bli riktigt varmt. Vi ångar på. Fredrik som dragit vår klunga länge lämnar över till Andreas alias anestesor som verkar väldigt pigg och fräsch. Jag mumsar Runekakor och dricker Resorb. Andreas och jag pratar lite och är väldigt nöja med att vi sprungit tre mil på ca tre timmar. Jag börjar få förhoppningar om en sluttid på dryga fyra timmar. Fredrik springer ikapp Andreas och berättar att han har krampkänningar och vill släppa. Jag fortsätter vidare själv medan de pratar och kommer ut på ett kalhygge med väldigt tätt ris som täcker nästan hela stigen och man kan knappt se stigen under. Borta är min draghjälp, skuggan från träden och nu ska jag följa markeringarna själv på en stig som knappt syns och temperaturen är väl ca 25 grader. Så fortsätter det i ca två kilometer. Jag kommer i kapp och förbi några löpare som kroknat av värmen och för hårt tempo men blir själv allt tröttare och allt mer törstig. Vattnet tar slut precis innan jag kommer ut från den oerhört jobbiga stigen till en grusväg och till min lycka sitter det några och hejar där som har flera vattenflaskor. Jag frågar om jag kan få dricka lite vatten och i samma veva så kommer Andreas ikapp mig. Jag blir så glad av att få lite draghjälp att jag glömmer att tacka de jag fick vatten av så tack ni som satt där mitt ute i skogen och bjöd mig på mycket välbehövlig vätska! 🙂

Benen börjar kännas riktigt sega och jag börjar få problem med att hänga med Andreas. Jag får smaka lite på hans vatten och det var verkligen kanon av honom. Då det fortfarande var dryga kilometern kvar till nästa vätskekontroll. Jag får släppa och han ångar vidare. När jag väl når vätskekontrollen så är jag riktigt trött och det känns som att jag kan dricka en hel sjö själv. Men när jag hör arrangörerna prata om att vi bara är ungefär femton stycken som kommit till kontrollen hittills så går humöret upp rejält. Tänk att komma bland de 20 bästa av ca 85 startande i sin marathondebut! Här gör jag nog ett av de nybörjarmisstag som jag ska försöka komma ihåg i framtiden. Jag dricker alldeles för mycket vatten och äter alldeles för mycket banan. En av arrangörerna säger att nu är det bara slutspurten kvar och jag tänker att det låter ju bra, nu är det kanske lättsprunget. Men ack vad fel jag hade. Smala, branta, klippstigar mötte mig efter bara några hundra meters löpning och det i kombination med en mage som inte riktigt ville leka längre gjorde att det fick bli väldigt mycket gå upp för de tekniska och branta klippstigarna och även en hel del nedför. Värmen hade tagit ut sin rätt och orken efter ca fyra timmars löpning.

En positiv sak med detta var att jag kunde njuta mer av den vidunderliga utsikten över Bråviken. Solen gassade och man kunde se riktigt långt och vattnet glittrade när solstrålarna reflekterades. Härligt! Men jag hade fullt upp med att ta mig fram. Kilometertiderna sjönk och helt plötsligt tog det 8-9 minuter att ta sig en kilometer och när de värsta partierna med klippor var slut och jag kommer ut på en landsväg känns det helt underbart att springa flera hundra meter i sträck. Men jag började bli så trött så att de sista kilometerna hankade jag mig fram med en form av intervall, springa till nästa stigkrök, sen gå lite, springa till det trädet, sen gå igen. Mer orkade jag inte. Men den jobbiga avslutningen på banan verkar inte bara vara jobbig för mig för ingen passerar mig efter sista vätskekontrollen heller. Till slut börjar jag känna igen vägarna till klubbstugan och äntligen skymtar den genom skogen. Jag är verkligen helt slutkörd och när jag vänder upp på upploppet tvingar jag mig själv till att springa bara för att det är så mycket publik.

Väl i mål är jag verkligen totalt utpumpad. De sista tolv kilometerna tog ungefär 1 timme och 45 minuter att avverka, jämfört med tre timmar på de tre första milen. Min sluttid i mitt första marathon blir 04:46:45 och jag går in på en 16:e plats totalt, 14:e plats i herrklassen. Så grymt nöjd med detta då totalt var 83 startande och att ingen sprang om mig efter de inledande kilometerna! 🙂

Efter målgången sjunker jag ihop i skuggan av en husvägg och sitter där och bara är. Pratar lite med en kille som har en Suunto Ambit 2 och han har fått ca 650 positiva höjdmeter på banan och min Suunto Ambit 2 S visar på knappa 400 meter vilket är lite intressant. Ambit 2 har en barometrisk höjdmätare och arrangörerna hade sagt ca 600 höjdmeter så det känns ju mer korrekt än mina 400.

Efter ett tag är det dags för prisutdelning och Fredrik Nilsson från Vetlanda som jag pratade med vid frukosten visade sig ha kommit trea i hela loppet. Grymt starkt jobbat! Jag lyckas vinna en Salomon Trail Tour t-shirt på den efterföljande pristudelningen vilket var roligt. Sen var jag äntligen tillräckligt ok i magen för att få i mig gratishamburgaren som alla deltagarna fick. Glad och nöjd och oerhört trött satte jag mig sedan i bilen för ca tre timmars bilfärd. Fick stanna och fylla på energidepåerna efter ca en timme och efter det piggnade jag till rejält.

KTM - Kolhydratpåfyllning

SOCKER!!!

Jag klämmer två vaniljbullar direkt. Ljuvligt är bara förnamnet. Kommer att tänka på en tävling som var med i programmet 24 Karat tror jag. Deltagarna skulle äta en vaniljbulle utan att slicka sig runt munnen vilket visade sig vara praktiskt taget omöjligt. Resten av hemfärden går bra och efter det har sommarträningen flytit på mycket bra. Har varit på västkusten och tränat en hel del på Skaftö och kört hårda pass i värmen här hemma. Nu bär det snart av upp till Åre och Axa Fjällmarathon och det släpptes nyligen en film där de provspringer banan som verkar vara rekordtorr vilket bådar gott. Vill helst slippa allt för blöta förhållanden och högre skaderisk.

Man kan ju inte bli annat än sugen på att springa i fjällen efter att ha sett den filmen och snart är vi där! Nästa inlägg kommer att handla om vilka skor jag ska springa Axa i och samtidigt bjuda på en dubbelrecension av två Salomonskor så håll utkik här på bloggen!

STT Skatås – Bättre två sulor i skorna än en i handen

I lördags var det dags för en av vårens höjdpunkter och starten på sommaren, Salomon Trail Tour Skatås i Göteborg. Min fru och jag sprang där förra året (läs mer om det här) och det var väldigt roligt att ge sig ut på de tekniska stigarna, klipporna och mossarna vid ryggarna runt Skatås. Både Marie och jag hade dock varit förkylda i veckan, jag kände mig dock helt kurant dagen till ära men Marie hade fortfarande känningar vilket var lite synd. Annars verkade förutsättningarna riktigt bra. Väderleksrapporten lovade bra väder, benen kändes riktigt pigga efter två dagar löpvila och det verkade bli riktigt mycket folk på tävlingen. Jag sprang ”Fyra Ryggar” förra året som är ca 12.5 kilometer lång och i år var det dags att ge sig på den längsta distansen, ”Fem Ryggar” och 21 saftiga trailkilometrar.

Banprofil-21-kmBanprofil – Bild från STT Skatås hemsida

Som man kan se på bilden ovan så bjuder banan på en hel del riktigt branta backar. Det kände jag mig ganska komfortabel med. Dock har jag bara sprungit en halvmara på tävling förut och är lite ovan med att disponera krafterna under 21 kilometer. Marie skulle ge sig på Fyra Ryggar och trots att vi kom fram i vad vi tyckte var rätt god tid så blev det lite stressigt inför hennes start då toaköerna var jättelånga. Så jag fick passa på och sköta mina bestyr direkt så tyvärr missade jag starten av Fyra Ryggar men fick desto mer tid på mig att värma upp och fokusera ordentligt inför mitt lopp. Planen för dagen efter att ha kollat lite resultattider från förra årets lopp var att springa snabbare än två timmar.

STT Skatås

Dagens outfit bestod av mina Nike shorts och t-shirt, Craftkepsen som skydd mot sol och grenar, Salomon Exo Calf:s (vadkompression) samt mina nya Salomon Sense Pro och Ultraspire UltraViz Spry med en liter vatten på ryggen.

STT Skatås Outfit

Väl i startfållan såg jag en kompis som jag hann tjöta lite med och jag snackade även lite med han som kom tvåa på Vilden X-trail, Leon Keely som tävlar för Sävedalens AIK. Noterade att det inte var många andra som hade vätskeväst. Men jag är så dålig på att dricka i farten på vätskekontroller samt att när det är så varmt tycker jag om att kunna dricka en slurk då och då så man inte blir torr i munnen. Jag hade även med ett paket Twix i ett av facken fram på min Spry.

DSC03346Bild från STT Skatås hemsida

Startpistolen pangade iväg oss och det drogs upp ett högt tempo direkt. Jag hängde på rätt bra för jag visste att det skulle bli trångt i skogen sen. När vi väl kom in på den smala skogsstigen märkte jag tidigt att det var mycket blötare och geggigare jämfört med förra året. Hittade ett bra tempo som det kändes att jag skulle kunna hålla länge.

0648_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

De första kilometerna bjuder på en hel del blöta partier kombinerat med löpning på klipphällar och här fick mina Salomon Sense Pro bekänna färg. Greppet fungerade ändå hyfsat men det var nästan så jag började att ångra att jag inte slängt på mina Icebug Acceleritas3. När skorna blivit vattenfyllda så rinner vattnet ändå ut relativt snabbt vilket var ett plus. Sen är jag med mina 190 cm och x antal kilo (har faktiskt ingen koll på vad jag väger) inte världens nättaste löpare så jag försöker hoppa och välja rätt väg så jag ska trampa i leran så lite som möjligt. Det var gött att ha med vätskevästen och jag drack lite energidryck på alla vätskekontroller utom den sista. Vet dock inte om jag drack för mycket vätska totalt sett. Vid ca 7 kilometer delade banan sig och de som sprang Fyra Ryggar fortsatte tillbaka mot målet medan vi som sprang Fem Ryggar fick ta en svängom på Odensvaleryggen. Här bjöds det på ett mycket upplyftande inslag. En kvinna stod vid sidan av spåret och spelade fiol och låten hon spelade var en som vi hade på vårt bröllop. Sprang och tjötade lite med en barbröstad man om detta och vi hade följe rätt länge och hejade på varandra i backarna.

0875_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Som man ser på bilden ovan ingick det även lite klättring här och där på banan. Många av backarna var så branta att man med fördel tog sig upp genom att dra sig upp med hjälp av träd, rötter och stenar. Vid ungefär 10-11 km avklarade försökte jag äta lite av Twixen som jag hade i västen, men tempot hade varit så högt att det var svårt att äta fast jag sprang på en grusväg och med lite nedförsbacke. Kände mig relativt stark och hade klarat ca 10.5 kilometer på en timme och första milen verkade saftigast enligt banprofilen. Men kvar återstod två av de jobbigaste ryggarna, Getryggen och Brudarebacken. Tyckte ändå jag klarade Getryggen uppför bra. Men utförslöpning på Getryggen, ett stenigt mycket tekniskt parti som jag plockade flera platser på förra året, gick inte alls bra. Baksida lår började bli stel efter allt hoppande med fullt utsträckt ben över lera och mossar samt att det hade regnat en hel del tidigare i veckan så många partier var blöta. Det kanske är bättre att bara plöja på i leran istället när den inte är så djup och slippa krampkänningar? Jag har aldrig hoppat så mycket på ett lopp som jag gjorde på detta.

Efter ca 16.5 kilometer händer det som inte får hända. Vi börjar närma oss Brudarebacken och jag hoppar ner för en sten och ”slumpfh” låter det och helt plötsligt har hela min sko fastnat i ett parti som var mycket mjukare än jag trodde. Bilden av min blå sko nedtryckt i marken har jag fortfarande inetsad på näthinnan känns det som. Illa! 😦 Att bara böja sig ned, ta upp skon, försöka få på den, insikten om att sulan har vikt sig och att det inte går att få på skon utan att ta ur sulan tar massor med energi, tid och framförallt, krampkänningar direkt när jag måste sträcka ut musklerna för att böja mina 190 oviga centimeter så mycket. Jag tappar en och halv minut i tid här, men krampkänningarna och humörtappet är nog värst. De sista nästan fem kilometerna får jag alltså springa med sulan i ena handen och ständiga krampkänningar och starkt dalande humör.

1116_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Lyckades ändå klämma fram ett leende när jag skulle vara med på kort. Men det gick verkligen inte fort här. Jag hade tappat massor med placeringar och ännu fler sprang förbi mig på slutet. Kände mig helt slut och kom på att jag hade Twix kvar när ca 1.5 kilometer återstod. Klämde hela den när jag gick upp för en backe och fick en riktig kick, det kändes som att ny energi pumpades ut i blodet kanonfort. Synd bara att den inte botade krampkänningarna 🙂 Jag borde ätit mer regelbundet under loppet och eventuellt slängt i mig en Twix till precis innan loppet. Väl i mål var jag helt utpumpad. Jag tappade nog ca 15-18 placeringar på skofadäsen, men samtidigt vet man inte om jag hade storknat på grund av energibrist annars. Tror inte jag hade fått lika kraftiga krampkänningar om jag inte hade varit tvungen att böja mig för att få på och knyta skorna. Jag kom totalt 49:a med tiden 2.03.03, alltså ca tre minuter från min uppsatta måltid. Hade jag klarat under två timmar så hade jag kommit 32:a istället. Men jag är nöjd ändå. Banan var som sagt mycket blötare i år och det hade nog varit bättre med mina Icebug Acceleritas3 på fötterna.

Finn ett fel!Finn ett fel!

Efter målgången fick man en riktigt snygg Salomon Trail Tour-buff och jag gick direkt och fyllde upp en rejäl tallrik med den goda gulaschsoppan som de serverar varje år. Var superhungrig! Hann prata lite med Leon Keely igen som hade kommit tvåa i loppet efter suveräne Fredrik Johansson (som var 6.38 före i mål…!!). Det skulle vara intressant att se Fredrik på Axa Fjällmarathon 🙂 Jag hoppas jag är tillbaka vid Skatås nästa år så jag kan slå min tid då!

Ikväll är det dags för Team Nordic Trail Jönköpings första träningspass på Bondberget vid Öxnegården. Det är gratis att prova på så se till att komma dit! Vi tränar mellan kl 18.30 – 19.30. Välkommen!

Glädje!

Vilken härlig kväll vi hade igår! Alla leenden på deltagarnas läppar när de plöjde fram genom skogen gav så mycket energi och glädje! Men vi ska nog ta det hela från början.

Eftermiddagen för TNT-gänget började på Espresso House på A6 där vi träffades och gick igenom upplägget för kvällen och vi hann även med lite allmänt gött tjöt 🙂 Efter det bar det av en sväng till Naturkompaniet för att hälsa på personalen där och sen vidare till skogarna bakom A6 för att reka inför vår trail kick-off.

TNT rekar!

Lisa, Miranda och jag

TNT rekar2

Här ska det springas intervaller!

Efter vår rekrunda skulle vi tillbaka till Naturkompaniet och nu började det allt bli lite nervöst. Tankarna inför kvällen har varit många; vad är det för folk som kommer och hur många blir vi? På väg till Naturkompaniet kändes det lite som att TNT tog över A6, tre vitklädda soldater som marscherade till Naturkompaniet. Väl där möttes vi av en butik fylld med folk. Verkligen så roligt att se alla dessa människor som var här för att prova på att springa med Team Nordic Trail! 🙂 En del ansikten var bekanta och vissa kände jag igen via Instagram och Jogg.se, men det som var roligast av allt var den härliga blandningen av folk. Unga, gamla, män och kvinnor. Såg ut att vara ett riktigt gött gäng!

Miranda klev upp på en bänk och drog igång introduktionen om TNT och pratade lite om vad som skulle hända under kvällen. Lisa och jag presenterade oss lite kort och sen var det dags att ge sig ut och springa. Men först skulle vi ta en gruppbild och dokumentera det hela. Den blev tyvärr lite suddig men här är den.

TNT tar över Naturkompaniet!

Väl ute ur A6 joggade vi lugnt upp mot skogarna vid golfbanan för att värma upp lite. Vår kick-off är den enda av de Miranda kört nu under våren där man faktiskt har kunnat springa i en skog i anknytning till Naturkompaniet. Gött att folk får känna på lite vad traillöpning verkligen handlar om.

UppvärmningsjoggVäl framme var det dags för lite löpteknik med Miranda. Vi fick göra en serie övningar där vi tränade fotisättning, vikten av att ha rätt hållning och att använda bålen samt armföring.

Löpteknik med Miranda

Löpteknik2

Vi förflyttade oss till en stigkorsning där man kunde välja tre olika håll att springa åt och där körde vi en serie intervall där man skulle springa 30 sekunder, vila 10-15 och sen springa tillbaka. Väldigt bra övning för alla kommer tillbaka till utgångspunkten ungefär och den går att delta i oavsett hur snabb man är.

Intervallgenomgång

Genomgång och sen full fart!

Intervall1

Intervall2Efter intervallerna fick alla dela in sig i par och uppgiften var sen att den ena skulle springa intervall till tre platser; Lisa som stod på en stubbe i terrängen, runda ett stort träd och till mig som stod mitt ute i skogen och under tiden skulle den andra köra ”höga knän”. När man var färdig skulle man byta och sen skulle man springa till två av platserna och slutligen bara en av dem. Det blir många intervaller och många höga knän. Riktigt jobbigt men superkul!

Finn en Trailupptechlöpare!Om man tittar riktigt noga kan man se något vitt inne i skogen, det är jag! 🙂 Till höger ser man även det stora trädet som deltagarna skulle runda. Det var verkligen roligt att se alla glada miner på deltagarna när de sprang och när de kom till mig skulle de ge mig en high-five och jag försökte heja på och peppa alla. För en del kanske det var första gången man sprang utanför stigarna och för andra kanske det var femtioelfte gången, men det spelar ingen roll för det blir bra och rolig träning när man gör det tillsammans och folk kan springa i sin egen takt. Det här är verkligen vad Team Nordic Trail handlar om!

Efter en nedjogg tillbaka till A6 samlade vi gruppen så Miranda kunde lotta ut ett par Salomon Fellraiser-skor, en handhållen vattenflaska samt ett riktigt roligt pris, en startplats i Höga Kusten Trail, ett 43 km långt trail lopp på Höga Kusten som verkar vara ett helt fantastiskt ställe ett springa på. Sen fick alla lite informationsblad om Team Nordic Trail och så fanns det tid för frågor. Jätteroligt att få tid att prata lite med folk som brinner för traillöpning och det verkar som att vi kommer bli ett riktigt gött gäng som tränar på onsdagar 18.30-19.30 vid Öxnegården på Bondberget.

Glada ledare!

Glada och nöjda TNT:are efter en härlig kick-off. Det allra roligaste tyckte jag var att det var en så spridning på folket som kom. Unga och gamla, män och kvinnor, folk som löptränat mycket och folk som inte tränat lika mycket. Men bäst av allt var glädjen! Glädjen i att få springa tillsammans ute i naturen och utmana varandra att kämpa och ha skoj tillsammans och förmånen att få lära känna nya människor!

När jag väl kom hem, trött och glad efter en lyckad kväll fick jag ett samtal som först gjorde mig ledsen men sen väldigt glad. Det visade sig att det blivit någon miss någonstans och sex personer hade trott att vår kick-off var vid Öxnegården på Bondberget. När de började misstänka att något blivit fel hade de gett sig ut och sprungit tillsammans och haft det väldigt trevligt. Härligt! Hoppas att alla ni som var där kommer dit nästa onsdag också! Det hade tydligen varit en härlig blandning på folk där med då den yngsta var 17 och den äldsta över 60 🙂 Gött!

Se nu till att hänga på och träna med Team Nordic Trail nästa onsdag 18.30 vid Öxnegården!

Team Nordic Trail startar i Jönköping!

Hela våren har jag gått och sugit på en karamell. Det har varit svårt att inte berätta för allt och alla, men jag har ändå velat vänta tills de sista detaljerna är på plats. Har inte kunnat hålla mig helt utan tjuvstartade lite på instagram och började promota lite men nu kan jag äntligen berätta vad jag har gått och klämt på hela våren. Det är nämligen så att jag ska vara med och starta upp Team Nordic Trail här i Jönköping! Vad är då Team Nordic Trail undrar du kanske nu?

Team Nordic Trail är Sveriges största satsning på traillöpning. Den här filmen sammanfattar ganska bra vad det handlar om.

Team Nordic Trail är lite förenklat Friskis och Svettis goes trailrunning. Team Nordic Trail har träningsgrupper där man tillsammans ger sig ut i skog och mark och springer, lär känna nya vänner och har mycket skoj tillsammans. Oavsett tidigare löpförmåga! Det är helt ok om det är första gången man ger sig ut i skogen och springer. De arrangerar även olika event som läger i fjällen, resor till lopp i Alperna och anordnar egna tävlingar. Om du bor i Jönköpingstrakten och är intresserad av att veta mer om vad det handlar om så kommer vi att ha en trail kick-off på Naturkompaniet på A6 onsdagen 4:e juni kl 18.00.

TNT Trail Kick-off!

Om du vill komma så anmäler du dig här: http://www.teamnordictrail.se/kickoff/

Dels lottas det ut premier för 5000 kr, du får träffa grundaren av Team Nordic Trail, Miranda Kvist och oss ledare, samt att vi drar ut och provspringer ett trailpass så glöm inte att komma ombytt! Ska bli kanonroligt! 🙂

Varför ska vi då ha trail kick-off på Naturkompaniet? Jo, under våren har Team Nordic Trail och Naturkompaniet börjat samarbeta. Så småningom ska Team Nordic Trail ha löpargrupper i alla städer där det finns Naturkompaniet. Naturkompaniet kommer också att satsa på att sälja trailskor och annan trailutrustning som kläder, ryggsäckar m.m. Det här tycker jag är kanon eftersom det annars är rätt svårt att hitta trailprylar på de vanliga sportkedjorna. Team Sportia öppnade nyligen en stor butik centralt i Jönköping och när jag var där fanns det inte en enda trailsko (!!!). Som tur är har Team Sportia vid Ekhagen ett riktigt rejält och brett utbud av trailskor så det väger väl upp det hela lite.

Team Nordic Trail Jönköping kommer att ha Öxnegården på Bondberget som samlingsplats. På min löprunda idag var jag där och fotade lite så ni kan se vilken fantastisk samlingsplats vi har. Men för att ta mig dit var jag först tvungen att springa uppför Järabacken. Så här glad kan man vara då 🙂

Trailselfie Järabacken

Öxnegården ligger högt uppe på Bondberget med en härlig utsikt över Vättern och nejderna runt omkring. Här kommer lite bilder från gården och området intill.

Öxnegården

Öxnegården1

Cafeterian

Cafeterian

Utegym med härlig utsikt!

Utegym

Spåren!

Spåren!

Södra Vätterleden går över Bondberget

Södra Vätterleden

Hit ska du ta dig!

Öxnegården2

Startsträckan på spåren

Starten!

I början på nästa vecka kommer vi att tillsammans med Naturkompaniet på A6 kicka igång en tävling upp på Bondberget. Jag återkommer med mer information när det är dags. Håll koll på vad som händer genom att spana in bloggen och följ mig på instagram @trailupptechloparen. De närmaste veckorna är det fullt upp för min del med TNT. Träffa nya ledare, ta kontakt med media och olika tävlingar samt bedriva lite gerillamarknadsföring… 🙂

I måndags var jag på intern ledarutbildning ledd av Miranda Kvist och fick då träffa några av de andra personerna som ska vara med att starta upp verksamheten här i Jönköping samt folk som ska ha hand om TNT Malmö och TNT Kristianstad. Sjukt sköj att träffa fler människor som brinner för traillöpning och tjöta och spåna. Här är en bild från träffen.

TNT InternledarutbildningGoa människor!

Jag tror verkligen stenhårt på det här konceptet. Det ska bli så roligt att träffa en massa nya människor, genomföra mängder med roliga löppass, åka på tävlingar, dra iväg på långpass tillsammans, kanske åka med på något av Team Nordic Trails läger i fjällen och hitta på roliga lokala evenemang med Team Nordic Trail Jönköping. Häng på!

Da Vårskrik! ©

Helt plötsligt bara måste det ut… Da Vårskrik! Och en film säger väl mer än tusen ord så jag ska inte skriva så mycket om det utan kolla in filmen så förstår du nog.

Sen har jag gått och köpt mig ett par nya skor med det alldeles förträffliga namnet Salomon S-Lab Sense 2. Det var rea på Outnorth och det gick att köpa skorna för bara en tusenlapp, vilket är ett kanonpris för en sådan fin sko! Och jag som behövde en bra mängdträningssko a la door-to-trail då mina Salomon Sense Mantra börjar ge med sig lite efter ca 120 mil på stigarna. Idag var det dags för premiärturen och då bar det av upp för Järabacken som uppladdning inför Billingen X-trail Challenge på lördag samt en liten svängom på Bondberget och jag tror nog allt att jag är lite kär! Återkommer med en utförligare recension då jag lagt några mer mil stig bakom mig i dem. Spana in den härliga bilden då vi slappar lite efter att ha sprungit uppför Järabacken. Helt ok första date! =]

Salomon S-Lab Sense 2 JärabackenOm du missat förra årets vårskrik så kan du njuta av det här!

 

Bortom horisonten – Del 2

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Idag tänkte jag kolla extra på ett lopp som jag tror fallit under mångas radar men som jag tror kan bli en riktig trailklassiker i framtiden. Tyvärr kan jag inte vara med på premiärupplagan i år, men jag hoppas att jag kan vara med i framtiden. Vad är det för något jag snackar om? Spana in bilden nedan och läs Icebugs beskrivning av loppet och sen kan du börja längta!

Icebug Xperience”Tre dagar. Tre etapper. En fantastisk upplevelse på klipporna i Bohuslän. Vill du uppleva en av Sveriges vackraste miljöer? Vill du göra det till fots under tre dagar med god mat och trevliga kvällar som extra bonus? Anmäl dig då till Icebug Xperience. Totalt kommer 70 kilometer vandras eller springas, uppdelat på tre etapper under tre dagar!

Vad är det då som är så speciellt med IcebugX som de kallar tävlingen? Dels att det är en tredagarstävling som går av stapeln 4-6 september (Med ankomst 3/9 och avfärd 7/9 om man vill) men det som lockar mig förutom det är att man springer på Västkusten och startar från Hunnebostrand, en av mina favoritplatser på Västkusten. Sen springer man en hel del klippor och annat skojigt med hejdundrande vyer och makalös miljö dessutom. Blöt klipplöpning är Icebugs paradgren så de har gjort ett smart drag genom att förlägga tävlingen till Bohuslän.

Första dagen springer man med start i Hunnebostrand och söderut till Sotenkanalen och sen norrut igen vidare genom Ramsvikslandet till Ramviks Stugby som är tävlingscentrum. Första dagen blir det ca 20 km och ganska kuperat.

Andra tävlingsdagen är målet att från starten på Ramsvikslandet via Kungshamn ta sig till Smögen där man går i mål på Smögenbryggan. För mig som turistat vid de här orterna de senaste fyra åren känns det nästan som hemma. Härligt med en tävling där man verkligen kan utforska miljöerna ännu mer. Återigen ca 20 km, men inte lika kuperat.

Sista dagen blir det varierad löpning genom skog och sen på klippor efter att man tagit färjan (!?!) till Bohus-Malmön. I väntan på färjan är givetvis tävlingsklockan avstängd och man får dessutom passa på att dricka och äta då. Efter att alla löpare kommit över med färjan ska det tydligen vara jaktstart vilket kan bli en väldigt spännande final på tävlingen. Bohus-Malmön är en oerhört vacker ö så det blir nog en upplevelse och där går man även i mål. Sista dagen blir den längsta med ca 26 km varierad löpning.

Med en tävling som håller på så länge så är det givetvis spännande hur man löser frågor som boende och mat. Här har Icebug valt att erbjuda tre paket:

Paket 1: Allt ingår i princip. Mat och boende fyra nätter. Priser från 590 Euro till 1000 Euro beroende på vilken typ av boende man vill ha.

Paket 2: Som paket 1 men utan övernattning 3/9 och 6/9. Alltså två nätters övernattning och man måste vara på plats till tävlingens start på torsdag morgonen. Pris från 495 Euro till 750 Euro.

Paket 3: Budgetpaketet. Själva tävlingen med lunch under den ingår. Inget annat, Kostnad 170 Euro. Då tillkommer transport från de olika platserna och boende och all mat som du behöver under den tid du inte tävlar. För att det här paketet ska fungera krävs det i princip att man har någon med som kan skjutsa till start och hämta vid målgång annars måste man åka kommunalt och det kan vara klurigt att få ihop det med målgångstider eller så får man bita ihop och springa hela banan tillbaka ultra-style! =] Ska man tälta så måste man bo på någon camping för det är tältförbud i hela Sotenäs kommun. Då tillkommer kostnad för det också. Känns som man missar mycket av gemenskapen på tävlingen när man inte är med på de gemensamma middagarna på de olika boendeplatserna. Man vill ju höra hur alla andra haft den under dagen och äta gött tillsammans.

Jag tror många har missat den här tävlingen och Icebug har inte pushat hårt för den med marknadsföring förutom en liten notis på deras hemsida. Maxantalet deltagare är 200 och man får även vandra så man måste inte springa. Miljön är som Icebug skriver unik och det tror jag kommer göra loppet till en härlig upplevelse och att det pågår under flera dagar gör det verkligen till en upplevelse där man har chans att se mycket härlig natur och pressa sig på både klippor, stigar och alla trevliga underlag man kommer mötas av på vägen och sen äta gott och dela dagens äventyr med övriga löpare på kvällen. Jag hade nog satsat på att vara med alla dagar om jag hade kunnat. Paket 3 känns väldigt svårt att rodda. Så har du inget för dig i början av september, ta chansen och spring ett lopp som jag tror har stor potential att bli en framtida klassiker.

Här är lite bilder från mina semesterresor i trakterna som kan ge en liten bild av de miljöer man kommer springa i.

Bohus-MalmönVacker utsikt från Bohus-Malmön.

SmögenSagolik solnedgång vid Smögen.

Sen när vi ändå är inne på privata bilder så tänkte jag visa några bilder från mitt långpass tidigare i veckan då jag sprang via Vätterstranden genom Huskvarna, upp för Strutsabacken och sen milspåret uppe vid IKHP och sen tillbaka.

VättersnäsUtsikten från Vättersnäs.

Strutsabacken1På toppen av Strutsabacken.

Strutsabacken3Fet solnedgång!

IKHP-milen

Utsikten på slutet av IKHP-milen. Magiskt!