Ett med naturen

Det enda som hörs är mina flåsiga andetag och naturens egen bakgrundsmusik i form av fågelsång, rörelser från djur här och där och suset i trädkronorna. Mitt hjärta bultar hårt, nästan synkroniserat med rytmen av mina steg. Likt vårvindarna som mjukt smeker bort svettdropparna på min panna flödar jag fram på stigen. Hoppar över stockar, böljar fram mellan leriga partier. Som vårens smältvatten forsar ner i bäckarna flyter jag lekfullt ner för backarna. Det är jag och naturen. Naturen och jag. Frihet. Knoppar brister och det spritter i halsen att bara få vråla ut det där vårskriket så att det ekar i skogen. Solens strålar letar sig mjukt ner genom lövverket och sprider ljuv värme och skönhet. Det är så vackert att det nästan gör ont. Varje ögonblick känns värt att fotograferas. Att ramas in och klistras in i mitt mentala fotoalbum för att alltid vara med mig. Även om jag skulle haft en kamera med och tagit en bild för varje steg så skulle det ändå inte göra verkligheten rättvisa. Dofterna, ljuden och känslan går inte komprimera och klämma in i ett fotografi. Inte ens doften från de nygödslade ängarna som plötsligt möter mig förtar upplevelsen, utan ger den på något sätt mer verklig substans. Utsikten på berget är vid och strålande klar och ren. Jag skådar ut över skapelsen och bara är i nuet. Tar in alla sinnesintryck till bristningsgränsen. Och njuter.

Några futila försök till att efterlikna verkligheten på dagens löprunda

Bondberget1 Bondberget2

Bondberget3

 

 

Löprundan som Gud glömde

Har haft ett välbehövligt höstlov och då passade vi på att besöka mina föräldrar i Skövde. I fredags gav sig först MaMarie ut på en löprunda och sen när det var min tur att springa så började det regna lite lätt strax innan jag skulle ut så jag slängde på mig min lätta Montaneregn/vindjacka. Och tur var det skulle det visa sig.

Jag skulle springa härliga stigar jag upptäckt i skogarna vid en av mina barndomssjöar och även två varv runt sjön. Redan när jag efter ca en kilometer kom in på tekniska stigar genom otroligt lövrik terräng så öppnade himlen sig totalt. Regnet bara öste ner men det gjorde inte så mycket då jag inte var kall och med min löparkeps på så slapp jag att få regn i ögonen. Dessutom var det perfekta förhållanden för att se vad mina Icebug Acceleritas3 RB9X går för när de bjuds på riktigt blöta och leriga stigar.

DD3B706D-3F3C-465F-B2A0-A7078B75F961Så här härligt gult var underlaget i början på löprundan. Inte ofta skorna nästan matchar stigen färgmässigt =]

Regnet fortsatte att ösa ner, men den vattenavvisande ovansidan på skorna stod pall bra. Tills det regnade så mycket att det inte gick att hoppa över vattenpölarna längre. Jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller våtvikt men det kändes som att vattnet rann ur lite snabbare än mina Salomon Sense Mantra.

Men sen brakade det loss på allvar. Helt plötsligt slår blixten ner ca en kilometer från mig på berget Billingen. Ingen liten blixt utan en sådan där riktigt rackabajsarknall. Jag hann inte ens räkna till one Mississippi! Sekunderna efter börja det förutom spöregnet att hagla. Halvcentimeter stora hagel slår mot mig samtidigt som jag plöjer fram genom vattenpölar och börjar fundera lite smått på om det är dags att vända hemåt. Samtidigt är det lite komiskt att vädret är så illa och samtidigt är jag så nöjd med skorna att jag bara vill bölja fram genom all lera och vatten.

Jag möter en löpande kvinna som verkar vara på väg till sitt jobb. Hon springer med ett paraply men det är knappt att det hjälper och det känns på något konstigt sett helt rätt att bara se glad ut och ropa; Yeeee-Haaaa!, när vi möts mitt i stormen. För så känns det nästan. Som att man rider fram med stormen, haglet smattrande mot regnjackan och blixtar som slår ner runtomkring.

Som tur är drar blixtarna förbi och haglet slutar med. Men regnet verkar det inte finnas någon ände på. I en rejäl uppförsbacke forsar vattnet ner likt syndafloden och karvar upp stora fåror i gruset. Men greppet och tryggheten som skorna ger mig är helt fantastiskt. Jag behöver aldrig fega eller slinter aldrig med foten. När vi ändå är inne på bibliska referenser så kan jag väl dra en liknelse med berättelsen om personen som byggde sitt hus på en sandig strand. En trailversion på den berättelsen är: ”Spring aldrig blött utan Icebug Acceleritas3 RB9X

På slutet av rundan kommer jag till en knixig passage med smal lerig stig och mycket rötter. Där pressar jag på rejält ner mot 3.30 min/km-tempo och skorna gör mig verkligen inte besviken. Känslan av att flyga fram genom terrängen är oslagbar. Jag är ett med varje fotnedsättning, fullt fokuserad på stigen, hur jag ska ta mig fram så fort och smidigt som möjligt. Lycka!

Så trots att jag vädermässigt sett varit med om min värsta runda hittills så kommer jag hem helt lyrisk då förhållandena varit idealiska för att testa mina nya skor och de levererar med råge.

Två dagar senare drog jag på mig mina Mantra och sprang en likvärdigt trixig runda upp för slalombacken och runt Bondberget i Jönköping och då var det samma gamla visa igen. Jag fick fega i nedförsbackarna, slant flera gånger i leran och var farligt nära att ramla en gång.

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner? Del 2

Som jag skrivit om tidigare (Läs här) så funderar jag på att skaffa en ny träningspartner. Och förra veckan släpptes det äntligen lite information och färska bilder på vad som med största sannolikhet blir ett långvarigt sällskap på mina löparäventyr. Men först ska vi kika lite på vad som hänt på den konkurrerande sidan.

Garmin

Det andra alternativet har länge varit en Garmin Forerunner 610. Dock dök det upp färsk info förra veckan om att det ska släppas en uppföljare. Här brassar man på med färgskärm, nya funktioner och annat smått och gott. Så här ser uppföljaren ut.

FR620-1

Bild från Garmins hemsida.

Och även om nya Garmin Forerunner 620 på pappret verkar vara ett bättre alternativ så känns det som att mitt finska alternativ kommer att vinna. För jag har väldigt svårt för den nya designen på FR620. Den är faktiskt inte särskilt snygg tycker jag. Och då försvinner en stor del av attraktionskraften. Man vill ju ha en tjusig träningspartner väl? 😉 Vad är det jag går och suktar efter då?

En bild säger mer än tusen ord

Suunto Ambit 2 S White

Bild från Suuntos hemsida.

Den här skönheten är det jag suktar efter. Den nya färgen på Suunto Ambit 2 S som visades förra veckan, Suunto Ambit 2 S White. Klockan är helt enkelt ljuvligt vacker och fungerar även finfint till vardags. Det är väl bara en liten nackdel som jag upptäckte när jag läste Suuntos pressrelease om den nya färgen. Tydligen är klockan specialdesignad för kvinnor. Men enligt Suuntos Facebooksida så ska även män kunna använda den. Tur! Men vad hände med hela hen-snacket? Det har tydligen inte nått Finland i alla fall för där är tydligen män män och kvinnor kvinnor. Åtminstone när det gäller GPS-klockor. Hade en intressant diskussion med en elev häromdagen i matsalen. Låt oss kalla henne hon. (För att hon är en hon).

Hon: Jag vill inte sitta ensam tjej på min sida bordet.

Jag: Men har du inte hört att man säger hen nu för tiden. Så det sitter bara hen på din sida. Så du sitter inte ensam. Du sitter med alla andra hen.

Hon: Men vi är ju inte likadana. De är killar och jag är tjej.

Så sant så sant.

Tur att vi kan ha samma GPS-klockor på oss i alla fall. Förhoppningsvis passar en vit smäcker kvinnoklocka mina oerhört maskulina handleder. Hoppas hoppas!

UppTech: Lasershorts kan det vara något?

De som kände mig innan jag blev löpberoende vet att jag aldrig skulle ha tagit på mig ett par tights och springa i dem. Om jag inte var med på en maskerad och någon form av spandex kanske ingick min utstyrsel. Det fanns liksom inte på kartan. Men desto djupare jag sjönk i löpträsket desto klarare blev en matematisk formel.

Lida pin > Vara fin

När mina löprundor blev längre och farten allt snabbare stod det faktum helt klart för mig att jag på något mysko vänster springer så att jag får skav mellan låren när jag springer i vanliga shorts. Jag fick helt enkelt ge upp mot smärtan och jag började springa i tights. Illa. Det tog emot. Det är ett faktum att ingen av oss män är snygg i tights. De kan sitta bra på och själva tightsen kan väl vara snygga i sig. Men män ska inte springa i tights. Så är det bara. På något sätt visar de oftast för mycket om ni förstår vad jag menar….

Ändå var tights det jag sprang i över ett helt år. Men hela tiden fanns ”Vara fin”-aspekten pockandes någonstans långt bak i mitt medvetande. I våras testade jag en av mina vanliga rundor i vanliga shorts. Skav i två veckor efteråt. Inte skönt. Jag började leta efter lösningar på internet. Ett alternativ hade funnits länge. Dyrt och med ett spektakulärt namn: Salomon Exo S-Lab Twinskin Shorts

Så enkelt men ändå genialt. Ett par shorts med inbyggda tights. Men ordinarie pris 1500 kr. Alldeles för dyrt. Jag beställde hem Salomons billigare variant och testade men de hade sömmar som inte alls var sköna och kändes inte bra så jag skickade tillbaka dem. Sen under sommaren öppnade en ny fantastisk sportbutik här i Jönköping, XXL. Sportbutikernas Elgiganten. Där fann jag lösningen på mitt dilemma. Och med det helt superflasigha namnet:

Nike 7″ LASER Perforated Men’s Running Shorts

Laser4FastrunnerDe kostade strax under 400 kr. Lite skillnad mot 1500. Supersköna shorts med inbyggda tights och sömmar som inte skaver samt en ficka bak för lite förvaring. Tightsen ska ha lite kompression, men den är minimal. Jag skulle tippa på att den effekten är bra mycket bättre på Salomonshortsen.

Lasershorts1Lasershorts2

På den övre bilden kan man se förklaringen till varför shortsen heter laser och på den undre ser man hur tightsen ser ut. Skälet till att de heter laser är helt enkelt att de små hålen man ser är gjorda med laser. Eller som en viss Dr Evil skulle ha sagt:

På Nikes egen hemsida står det så här i beskrivningen av shortsen: Laser-cut perforations at sides for strategic ventilation

Direktöversatt: Laserskurna hål på sidorna för strategisk ventilation.

Och det fungerar faktiskt. Shortsen är oerhört luftiga och man kan till och med köra american i dem och då känns det knappt att man har på dem. Och bäst av allt: Inget skav!

Här är en bättre bild på laserhålen.

Laser3ZalandoDen enda nackdelen jag upptäckt hittills är att när shortsen blir genomblöta så tar det väldigt lång tid för dem att torka, speciellt tightsen. Det har gjort att jag i ihållande regn blivit kall om låren långt efter att det slutat regna. Men så kanske det är med alla shorts…? Sen är väl fickan i bak inte den bästa och största. Vill man ha med sig lite krubb i form av gels/Snickers för längre pass/tävlingar så ryms det inte så mycket.

Överlag kan jag rekommendera shortsen varmt! Sköna, luftiga och skavfria. Ett givet köp!