En månad med Team Nordic Trail

Vilken härlig första månad vi haft med Team Nordic Trail här i Jönköping! Först en välbesökt och rolig kick-off med Miranda Kvist på Naturkompaniet på A6 med efterföljande provlöpning i skogarna vid golfbanan. Läs mer om det här! Men veckan därpå var det helt plötsligt lite mer på allvar för min egen del. Då skulle jag hålla i mitt första pass och vi skulle träffas vid Öxnegården som är vår bas här i Jönköping.

Efter en kort presentation av Lisa och mig själv som är ledare här i Jönköping så gjorde vi en kort uppjogg följt av en namnlek som är en variant på en barnnamnlek som kallas ”Vampyren”. I det här fallet gick det till som så att vi stod i en ring med en person (Vampyren) i mitten. Vampyren ska jogga mot någon (i normala fall går man) och då ska de andra ”rädda” den genom att säga namnet på ”offret”. Den som säger namnet blir i sin tur ”offer” så då joggar Vampyren mot den och då gäller det för de andra att rädda den osv. Det var ett roligt och bra sätt att lära sig namnen på för de satte sig riktigt bra.

Sen joggade vi vidare upp på berget och där skulle vi köra en intervallpyramid på en slinga som jag tänkt ut. Pyramiden fungerade så här 2 – 3 – 4 – 4 – 3 – 2, där varje siffra är antalet minuter man ska springa. Inklämt mellan intervallen körde vi en minuts vila och två minuter på de långa intervallen.

Intervallpyramid

Fullt ös på Bondberget!

IntervallslinganHärligt väder!

Det var riktigt jobbigt att köra hela pyramiden, helgens äventyr STT Skatås satt fortfarande kvar i benen lite. Men det är det som är en av de stora fördelarna med att springa tillsammans. Man pushar sig själv att köra lite extra och lite hårdare och när vi sprang runt på slingan passade vi på att heja på varandra.

Efter intervallpyramiden avslutade vi premiärpasset med lite skattjakt!

SkattletareDeltagarna fick leta i skogen på två sidor av stigen efter det sista presentkortet från Naturkompaniet samt en snygg Team Nordic Trail-buff. Vann gjorde Janina och Emma!

10461362_10152070489855146_3452280543723538707_n 10448231_10152070489990146_1395624417889555141_n

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gick kanonbra första passet och det roligaste var att det kändes som att vi blev ett gött gäng redan första gången. Totalt var vi elva stycken förutom Lisa och jag och det var ganska jämnt fördelat kvinnor och män och dessutom en härlig åldersblandning. Gött! 🙂


Andra passet – Backintervall i Järabacken

Onsdagen därpå stod det backträning på schemat. Team Nordic Trail har samma tema varje vecka över hela Sverige. Jag tänkte visa en av mina favoritplatser i Jönköping för deltagarna. Utsikten från toppen av Järabacken. Att de sen skulle få springa backintervall i slalombacken var ju ren och skär bonus 😉 Då det var riktigt varmt (+25) hade jag varit och förberett lite innan och lämnat en vattendunk med plastglas vid botten av slalombacken så alla deltagare skulle kunna dricka ordentligt.

Utsikten från Järabacken

Sommar i Järabacken = Underbart!

Jag var lite orolig innan passet. Var jag för tuff mot deltagarna som drog med dem till en slalombacke på andra passet? Samtidigt är det oerhört motiverande att kunna säga att man sprungit i en slalombacke. Det visade sig att alla klarade av backintervallen galant även om det var sjukt jobbigt! Jag var riktigt stolt efteråt att alla hade kämpat så! Grymt bra jobbat alla som var med och kämpade och svettades i värmen. Men när man får en belöning i form av utsikten ovan efter varje intervall så underlättar det en hel del 🙂 ”Njutvecklas” är ett ord som jag gillar och det passar in här på ett kanske lite absurt sätt 🙂

På väg ned



Sommaravslutning – Poängjakt i par

På sista passet innan sommaruppehållet skulle jag ha introducerat begreppet fartlek för deltagarna men då jag fick lite inspiration från Team Nordic Trail på Facebook så ändrade jag planerna lite. Jag utgick från en tävling som jag brukar göra på en av mina idrottslektioner i skolan. Jag hade uppdragslappar numrerade från 2-12 som jag la ut på marken. På baksidan stod det en uppgift. Deltagarna skulle tävla i par. Varje par slog med två tärningar och sen skulle man göra den uppgiften som hörde till summan man slog.

Poängjakt

Vi delade upp i lag på ett bra sätt också. Den deltagaren som stod närmast mig fick slå med en tärning sen fick den vara tillsammans med den personen som stod så många steg ifrån som tärningen visade och så körde vi på så tills alla var indelade i lag. Sen var det dags att sätta igång tävlingen. Efter att ett par utfört en uppgift fick de säga vilket nummer de gjort och så fick de lika många poäng.

10455307_10152097812405146_3968416310652947291_n

Jag antecknar poäng – Fullt fokus från deltagarna

Några exempel på uppgifterna som deltagarna kunde få:

  • Nudda 20 träd
  • Spring uppför tre backar
  • Spring runt tio träd (Det här såg riktigt roligt ut när de gjorde det 🙂 )
  • Göra fem armhävningar och fem upphopp
  • Springa ett varv i ”intervallslingan”

Det var fullt ös direkt från alla lagen och poängen strömmade in. Alla jobbade kanonbra och jag fick en riktigt skön kommentar efteråt: Det här var både fart och lek! 🙂

10405333_10152097811350146_4632604700482827804_n

Här springs det runt träd

10311356_10152097811680146_1167400044888607366_n

Vi ska däråt!

Om du undrar vad jag har för mig på bilden ovan så är det så att det var fullt med knott under passet och i och med att jag inte var med och tävlade så var det knottparty på mina ben tyvärr 😦

Första månaden med Team Nordic Trail har varit ”görsköj” som vi hade sagt i min barndomsstad Skövde. Det absolut bästa är att det känns redan nu, fast vi bara haft tre pass, som att vi är ett gött gäng som har roligt tillsammans och som strävar efter att bli bättre löpare tillsammans ute i naturen. Det är verkligen det som Team Nordic Trail handlar om! Vi startar upp igen i augusti och vi kommer fortsätta att köra onsdagar kl 18.30-19.30 vid Öxnegården. Hoppas att du hänger med och provtränar i augusti om du inte har gjort det än!

Tänkte avsluta med att visa en film från ett läger som Team Nordic Trail hade i början av juni i Edsåsdalen. Längtar tills jag är med på ett av de här lägren. Verkar såååå roligt! 🙂

Annonser

STT Skatås – Bättre två sulor i skorna än en i handen

I lördags var det dags för en av vårens höjdpunkter och starten på sommaren, Salomon Trail Tour Skatås i Göteborg. Min fru och jag sprang där förra året (läs mer om det här) och det var väldigt roligt att ge sig ut på de tekniska stigarna, klipporna och mossarna vid ryggarna runt Skatås. Både Marie och jag hade dock varit förkylda i veckan, jag kände mig dock helt kurant dagen till ära men Marie hade fortfarande känningar vilket var lite synd. Annars verkade förutsättningarna riktigt bra. Väderleksrapporten lovade bra väder, benen kändes riktigt pigga efter två dagar löpvila och det verkade bli riktigt mycket folk på tävlingen. Jag sprang ”Fyra Ryggar” förra året som är ca 12.5 kilometer lång och i år var det dags att ge sig på den längsta distansen, ”Fem Ryggar” och 21 saftiga trailkilometrar.

Banprofil-21-kmBanprofil – Bild från STT Skatås hemsida

Som man kan se på bilden ovan så bjuder banan på en hel del riktigt branta backar. Det kände jag mig ganska komfortabel med. Dock har jag bara sprungit en halvmara på tävling förut och är lite ovan med att disponera krafterna under 21 kilometer. Marie skulle ge sig på Fyra Ryggar och trots att vi kom fram i vad vi tyckte var rätt god tid så blev det lite stressigt inför hennes start då toaköerna var jättelånga. Så jag fick passa på och sköta mina bestyr direkt så tyvärr missade jag starten av Fyra Ryggar men fick desto mer tid på mig att värma upp och fokusera ordentligt inför mitt lopp. Planen för dagen efter att ha kollat lite resultattider från förra årets lopp var att springa snabbare än två timmar.

STT Skatås

Dagens outfit bestod av mina Nike shorts och t-shirt, Craftkepsen som skydd mot sol och grenar, Salomon Exo Calf:s (vadkompression) samt mina nya Salomon Sense Pro och Ultraspire UltraViz Spry med en liter vatten på ryggen.

STT Skatås Outfit

Väl i startfållan såg jag en kompis som jag hann tjöta lite med och jag snackade även lite med han som kom tvåa på Vilden X-trail, Leon Keely som tävlar för Sävedalens AIK. Noterade att det inte var många andra som hade vätskeväst. Men jag är så dålig på att dricka i farten på vätskekontroller samt att när det är så varmt tycker jag om att kunna dricka en slurk då och då så man inte blir torr i munnen. Jag hade även med ett paket Twix i ett av facken fram på min Spry.

DSC03346Bild från STT Skatås hemsida

Startpistolen pangade iväg oss och det drogs upp ett högt tempo direkt. Jag hängde på rätt bra för jag visste att det skulle bli trångt i skogen sen. När vi väl kom in på den smala skogsstigen märkte jag tidigt att det var mycket blötare och geggigare jämfört med förra året. Hittade ett bra tempo som det kändes att jag skulle kunna hålla länge.

0648_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

De första kilometerna bjuder på en hel del blöta partier kombinerat med löpning på klipphällar och här fick mina Salomon Sense Pro bekänna färg. Greppet fungerade ändå hyfsat men det var nästan så jag började att ångra att jag inte slängt på mina Icebug Acceleritas3. När skorna blivit vattenfyllda så rinner vattnet ändå ut relativt snabbt vilket var ett plus. Sen är jag med mina 190 cm och x antal kilo (har faktiskt ingen koll på vad jag väger) inte världens nättaste löpare så jag försöker hoppa och välja rätt väg så jag ska trampa i leran så lite som möjligt. Det var gött att ha med vätskevästen och jag drack lite energidryck på alla vätskekontroller utom den sista. Vet dock inte om jag drack för mycket vätska totalt sett. Vid ca 7 kilometer delade banan sig och de som sprang Fyra Ryggar fortsatte tillbaka mot målet medan vi som sprang Fem Ryggar fick ta en svängom på Odensvaleryggen. Här bjöds det på ett mycket upplyftande inslag. En kvinna stod vid sidan av spåret och spelade fiol och låten hon spelade var en som vi hade på vårt bröllop. Sprang och tjötade lite med en barbröstad man om detta och vi hade följe rätt länge och hejade på varandra i backarna.

0875_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Som man ser på bilden ovan ingick det även lite klättring här och där på banan. Många av backarna var så branta att man med fördel tog sig upp genom att dra sig upp med hjälp av träd, rötter och stenar. Vid ungefär 10-11 km avklarade försökte jag äta lite av Twixen som jag hade i västen, men tempot hade varit så högt att det var svårt att äta fast jag sprang på en grusväg och med lite nedförsbacke. Kände mig relativt stark och hade klarat ca 10.5 kilometer på en timme och första milen verkade saftigast enligt banprofilen. Men kvar återstod två av de jobbigaste ryggarna, Getryggen och Brudarebacken. Tyckte ändå jag klarade Getryggen uppför bra. Men utförslöpning på Getryggen, ett stenigt mycket tekniskt parti som jag plockade flera platser på förra året, gick inte alls bra. Baksida lår började bli stel efter allt hoppande med fullt utsträckt ben över lera och mossar samt att det hade regnat en hel del tidigare i veckan så många partier var blöta. Det kanske är bättre att bara plöja på i leran istället när den inte är så djup och slippa krampkänningar? Jag har aldrig hoppat så mycket på ett lopp som jag gjorde på detta.

Efter ca 16.5 kilometer händer det som inte får hända. Vi börjar närma oss Brudarebacken och jag hoppar ner för en sten och ”slumpfh” låter det och helt plötsligt har hela min sko fastnat i ett parti som var mycket mjukare än jag trodde. Bilden av min blå sko nedtryckt i marken har jag fortfarande inetsad på näthinnan känns det som. Illa! 😦 Att bara böja sig ned, ta upp skon, försöka få på den, insikten om att sulan har vikt sig och att det inte går att få på skon utan att ta ur sulan tar massor med energi, tid och framförallt, krampkänningar direkt när jag måste sträcka ut musklerna för att böja mina 190 oviga centimeter så mycket. Jag tappar en och halv minut i tid här, men krampkänningarna och humörtappet är nog värst. De sista nästan fem kilometerna får jag alltså springa med sulan i ena handen och ständiga krampkänningar och starkt dalande humör.

1116_STT_Skatås

Bild från STT Skatås hemsida

Lyckades ändå klämma fram ett leende när jag skulle vara med på kort. Men det gick verkligen inte fort här. Jag hade tappat massor med placeringar och ännu fler sprang förbi mig på slutet. Kände mig helt slut och kom på att jag hade Twix kvar när ca 1.5 kilometer återstod. Klämde hela den när jag gick upp för en backe och fick en riktig kick, det kändes som att ny energi pumpades ut i blodet kanonfort. Synd bara att den inte botade krampkänningarna 🙂 Jag borde ätit mer regelbundet under loppet och eventuellt slängt i mig en Twix till precis innan loppet. Väl i mål var jag helt utpumpad. Jag tappade nog ca 15-18 placeringar på skofadäsen, men samtidigt vet man inte om jag hade storknat på grund av energibrist annars. Tror inte jag hade fått lika kraftiga krampkänningar om jag inte hade varit tvungen att böja mig för att få på och knyta skorna. Jag kom totalt 49:a med tiden 2.03.03, alltså ca tre minuter från min uppsatta måltid. Hade jag klarat under två timmar så hade jag kommit 32:a istället. Men jag är nöjd ändå. Banan var som sagt mycket blötare i år och det hade nog varit bättre med mina Icebug Acceleritas3 på fötterna.

Finn ett fel!Finn ett fel!

Efter målgången fick man en riktigt snygg Salomon Trail Tour-buff och jag gick direkt och fyllde upp en rejäl tallrik med den goda gulaschsoppan som de serverar varje år. Var superhungrig! Hann prata lite med Leon Keely igen som hade kommit tvåa i loppet efter suveräne Fredrik Johansson (som var 6.38 före i mål…!!). Det skulle vara intressant att se Fredrik på Axa Fjällmarathon 🙂 Jag hoppas jag är tillbaka vid Skatås nästa år så jag kan slå min tid då!

Ikväll är det dags för Team Nordic Trail Jönköpings första träningspass på Bondberget vid Öxnegården. Det är gratis att prova på så se till att komma dit! Vi tränar mellan kl 18.30 – 19.30. Välkommen!

Glädje!

Vilken härlig kväll vi hade igår! Alla leenden på deltagarnas läppar när de plöjde fram genom skogen gav så mycket energi och glädje! Men vi ska nog ta det hela från början.

Eftermiddagen för TNT-gänget började på Espresso House på A6 där vi träffades och gick igenom upplägget för kvällen och vi hann även med lite allmänt gött tjöt 🙂 Efter det bar det av en sväng till Naturkompaniet för att hälsa på personalen där och sen vidare till skogarna bakom A6 för att reka inför vår trail kick-off.

TNT rekar!

Lisa, Miranda och jag

TNT rekar2

Här ska det springas intervaller!

Efter vår rekrunda skulle vi tillbaka till Naturkompaniet och nu började det allt bli lite nervöst. Tankarna inför kvällen har varit många; vad är det för folk som kommer och hur många blir vi? På väg till Naturkompaniet kändes det lite som att TNT tog över A6, tre vitklädda soldater som marscherade till Naturkompaniet. Väl där möttes vi av en butik fylld med folk. Verkligen så roligt att se alla dessa människor som var här för att prova på att springa med Team Nordic Trail! 🙂 En del ansikten var bekanta och vissa kände jag igen via Instagram och Jogg.se, men det som var roligast av allt var den härliga blandningen av folk. Unga, gamla, män och kvinnor. Såg ut att vara ett riktigt gött gäng!

Miranda klev upp på en bänk och drog igång introduktionen om TNT och pratade lite om vad som skulle hända under kvällen. Lisa och jag presenterade oss lite kort och sen var det dags att ge sig ut och springa. Men först skulle vi ta en gruppbild och dokumentera det hela. Den blev tyvärr lite suddig men här är den.

TNT tar över Naturkompaniet!

Väl ute ur A6 joggade vi lugnt upp mot skogarna vid golfbanan för att värma upp lite. Vår kick-off är den enda av de Miranda kört nu under våren där man faktiskt har kunnat springa i en skog i anknytning till Naturkompaniet. Gött att folk får känna på lite vad traillöpning verkligen handlar om.

UppvärmningsjoggVäl framme var det dags för lite löpteknik med Miranda. Vi fick göra en serie övningar där vi tränade fotisättning, vikten av att ha rätt hållning och att använda bålen samt armföring.

Löpteknik med Miranda

Löpteknik2

Vi förflyttade oss till en stigkorsning där man kunde välja tre olika håll att springa åt och där körde vi en serie intervall där man skulle springa 30 sekunder, vila 10-15 och sen springa tillbaka. Väldigt bra övning för alla kommer tillbaka till utgångspunkten ungefär och den går att delta i oavsett hur snabb man är.

Intervallgenomgång

Genomgång och sen full fart!

Intervall1

Intervall2Efter intervallerna fick alla dela in sig i par och uppgiften var sen att den ena skulle springa intervall till tre platser; Lisa som stod på en stubbe i terrängen, runda ett stort träd och till mig som stod mitt ute i skogen och under tiden skulle den andra köra ”höga knän”. När man var färdig skulle man byta och sen skulle man springa till två av platserna och slutligen bara en av dem. Det blir många intervaller och många höga knän. Riktigt jobbigt men superkul!

Finn en Trailupptechlöpare!Om man tittar riktigt noga kan man se något vitt inne i skogen, det är jag! 🙂 Till höger ser man även det stora trädet som deltagarna skulle runda. Det var verkligen roligt att se alla glada miner på deltagarna när de sprang och när de kom till mig skulle de ge mig en high-five och jag försökte heja på och peppa alla. För en del kanske det var första gången man sprang utanför stigarna och för andra kanske det var femtioelfte gången, men det spelar ingen roll för det blir bra och rolig träning när man gör det tillsammans och folk kan springa i sin egen takt. Det här är verkligen vad Team Nordic Trail handlar om!

Efter en nedjogg tillbaka till A6 samlade vi gruppen så Miranda kunde lotta ut ett par Salomon Fellraiser-skor, en handhållen vattenflaska samt ett riktigt roligt pris, en startplats i Höga Kusten Trail, ett 43 km långt trail lopp på Höga Kusten som verkar vara ett helt fantastiskt ställe ett springa på. Sen fick alla lite informationsblad om Team Nordic Trail och så fanns det tid för frågor. Jätteroligt att få tid att prata lite med folk som brinner för traillöpning och det verkar som att vi kommer bli ett riktigt gött gäng som tränar på onsdagar 18.30-19.30 vid Öxnegården på Bondberget.

Glada ledare!

Glada och nöjda TNT:are efter en härlig kick-off. Det allra roligaste tyckte jag var att det var en så spridning på folket som kom. Unga och gamla, män och kvinnor, folk som löptränat mycket och folk som inte tränat lika mycket. Men bäst av allt var glädjen! Glädjen i att få springa tillsammans ute i naturen och utmana varandra att kämpa och ha skoj tillsammans och förmånen att få lära känna nya människor!

När jag väl kom hem, trött och glad efter en lyckad kväll fick jag ett samtal som först gjorde mig ledsen men sen väldigt glad. Det visade sig att det blivit någon miss någonstans och sex personer hade trott att vår kick-off var vid Öxnegården på Bondberget. När de började misstänka att något blivit fel hade de gett sig ut och sprungit tillsammans och haft det väldigt trevligt. Härligt! Hoppas att alla ni som var där kommer dit nästa onsdag också! Det hade tydligen varit en härlig blandning på folk där med då den yngsta var 17 och den äldsta över 60 🙂 Gött!

Se nu till att hänga på och träna med Team Nordic Trail nästa onsdag 18.30 vid Öxnegården!

Skatt #4 + Vilden X-Trail 2014

Dagens inlägg kommer att handla om helgens tävling i Taberg, Vilden X-Trail, samt att det är dags att ge sig ut på Bondberget och leta upp nästa skatt! Vi börjar med att titta lite närmare på Vilden. I och med att Vilden X-Trail och Team Nordic Trail slog sina trailälskande påsar ihop så skulle jag finnas på plats både innan och efter loppet och tjöta en massa Team Nordic Trail med intresserade löpare och så var det ju också så att någon av deltagarna av Vilden även skulle vinna ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Inte illa!

Morgonen bestod av en hel del roddande då min fru Marie också skulle springa loppet. Det innebar att vi först fick åka ut hela familjen till tävlingsarenan, Tabergs motorbana, efter det fick Marie åka lämna barnen hos barnvakterna och sen tillbaka och under tiden fick jag montera upp Team Nordic Trail-tältet som jag hade med mig.

TNT-tält på plats!

Att fokusera på en tävling samtidigt som man ska prata en massa trail med folk är inte helt lätt och jag kände att idag får fokus vara på Team Nordic Trail i första hand och loppet i andra. Jag har trots allt en saftig utmaning i Salomon Trail Tour Skatås (Fem ryggar, 21 km) att bita i nästa helg. Vi fick ställa upp tältet nära resultatlistorna och före start var det inte en optimal placering för folk kom mest och frågade var man hämtade ut nummerlapparna, vilket man gjorde nära starten ca 150 meter vårt tält. Men det kom ändå förbi en del som var intresserade och det blev lite längre samtal vilket var väldigt roligt och trevligt. Men efter loppet skulle ju alla vilja kolla sitt resultat så jag väntade mig större aktivitet då.

Bordet!TNTSen började det dra ihop sig till tävling och jag hann värma upp lite innan och även delta lite i den officiella uppvärmningen som Friskis och Svettis höll i. Kanonbra upplägg då hon som höll i det hela stod på taket till en byggnad nära starten så alla såg ordentligt. Sen gällde det att ta sig in i startfållan i tid, var man inte där tre minuter innan start så fick man inte komma in utan vänta tills starten gått. Längst fram hade de en seedad grupp löpare vilket i herrklassen innebar att man var tvungen att ha sprungit ett millopp snabbare än 38 minuter. Det vore ju lite skoj att stå där nästa år. Men det är inget jag har fokus på, utan klarar jag det så är det bara en riktigt stor bonus. Vi andra fick stå bakom ett andra rep några meter efter seedningsgruppen och där var det fullt med taggade löpare. Pratade med en kille som provsprungit banan innan och han lovade att det skulle bli riktigt lerigt och geggigt och det skulle visa sig stämma riktigt bra. Han nämnde också att det var bra att stå på i början så man var en av de första vid den första mossen för det kunde det bli trångt. Även detta stämde helt korrekt 🙂

Startpistolen ljöd och vi rusade iväg i full karriär på ett traktorspår rakt ut i skogen. Försökte relativt fort att hitta mitt eget tempo och ganska snabbt får man falla in i ledet för vi hamnar på en smal stig och sen kommer vi till en myr och jag passerar den relativt smärtfritt och jag börjar fundera på om det verkligen var det jag blev varnad för, men bara några hundra meter efter kommer vi till det här 🙂

”Corallen-revet”

DSC_0753

Bilden är från Vildens hemsida och man kan ju undra om det är första gången i världshistorien som ett gyttjehål är sponsrat? 😉 Jag skymtar i bakgrunden med min ljusblå keps. När bilden togs gick det faktiskt ganska bra. Min erfarenhet av att springa genom riktiga djupa gyttjehål i vuxen ålder är inte direkt gigantisk och förra året på Salomon Trail Tour Kolmården fastnade jag upp till midjan när jag var helt utpumpad vilket var en rätt tragikomisk upplevelse. Men bara några geggiga steg efter bilden togs ramlar en kille framför mig och jag måste väja åt sidan snabbt vilket gör att jag tappar balansen och börjar vifta med armarna och får tag i hans axel och då börjar han slå undan min arm och ropa något i stil med ”Släpp mig” (jag minns inte vad han sa exakt) men min replik var att jag bad om ursäkt och att jag höll på att ramla. Han tyckte då att det var bättre att jag skulle ramla än hålla i honom vilket iofs är rätt förståeligt men det var ju delvis hans fel att det blev som blev. Som tur var lyckades vi båda i alla fall ta oss vidare utan att dratta i rejält vilket var skönt.

Sen fortsatte vi på en väldigt rolig bana med massor med skön och lurig off-trail där backarna inte var jättemånga men de som kom var riktigt branta så man fick dra sig upp ibland. Det märktes att det var mycket orienteringsfolk på tävlingen för det var flera löpare som sprang om mig i den tekniska terrängen som jag sen plockade in på när det var mer ”vanlig” stig (single track) som ändå är det jag springer mest på träning. Jag försökte medvetet att spara mig lite för jag visste att slalombacken efter ca 5.5 kilometer skulle bli en riktig pulshöjare.

Det ingick även ett Bergspris för den som sprang snabbast uppför backen vilket innebar att vid botten startade en extra tidtagning som sen stannade vid toppen. Uppför backen fick vi springa en diagonal bana där man skulle svänga vid nästa slalomport. Ett roligt inslag med riktiga slalomportar och lite annorlunda att ta sig upp för diagonalen istället för raka vägen upp som jag brukar göra på träning. Givetvis är det lättare med diagonallöpningen så sett till min egen del hade det kanske varit bättre rent resultatmässigt om folk fått kuta raka vägen, men jag var vid det här laget så trött så jag tyckte det var rätt skönt att springa på snedden jag med. Jag minns hur jag under min ”bergsbestigning” började tänka på de som springer skyrunning i Alperna måste tycka att det här är precis som vilken backe som helst.

DSC_0810

Även här skymtar jag i bakgrunden och här var det riktigt segt kan jag lova. Men efter backen fick man ett kort men härligt utsikt från västra sidan av Tabergstoppen och vid parkeringen på toppen fanns ett vattenstopp där det satt en massa publik och hejade. Det var även många som hejade på i slalombacken vilket hjälpte en hel del. Sen bar det av utför och utförslöpning är något som jag älskar och här bjöds det på min favoritsort, smala, lite steniga och tekniska stigar där jag kunde gasa på och börja plocka lite platser. Någon kilometer efter den härliga nedförslöpningen kom jag på mig själv med att tänka att mina skor faktiskt började bli rätt så torra inuti. Knappt hann den tanken lämna innan det bar av rakt in i skogen och ännu en gång genom en myr.

Efter sista vattenkontrollen (där jag lyckades med bedriften av skvätta halva glaset i ögat typ) så var det lite lugnare då man fick springa på en grusväg ett tag. Det gjorde att jag kände mig lite starkare och jag plockade några placeringar till. Nu kunde man höra speakern på arenan på avstånd och det bar in i skogen en sista gång och sen uppför en backe, även här kände jag mig rätt stark och tog en placering till. Sen bar det av utför en klippig och rolig nedförsbacke in på stadion där folk hejade och sen var det plan mark och jag brassade på och tänkte att nu är jag väl strax i mål men så kom det en liten fjantbacke egentligen men ack vad seg den var. Givetvis mest mentalt, men det mentala påverkar ju löpningen något enormt. Jag gick i mål på 55.42, lite långsammare än Billingen X-trail Challenge. Det räckte till 40:e plats i herrklassen och på resultatlistan kunde man se att större delen av löparna framför mig var orienterare.

Både Vilden och Billingen erbjuder ungefär samma sak fast på lite olika sätt. Billingen bjöd på brötigare terräng, blötare passager och rakare löpning upp för slalombacken medan Vilden var bra mycket mer lerig och geggig, lite snällare backlöpning men längre väg upp för toppen. Jag kan skarpt rekommendera båda!

I målfållan blev det lite gött eftersnack med en del löpare och lite tjoande på folk som jag kände som gick i mål. Efter det bar det av tillbaka till Team Nordic Trail-tältet och nu blev det full rulle då det kom folk och pratade hela tiden! Kanonroligt!

Vilden besegrad!

Vilden besegrad!

Det visade sig att det hade varit något strul med tidtagningen vilket sett ur mitt perspektiv var kanon för då hängde folk kvar runt resultatlistorna och TNT-tältet mycket längre än vad de skulle ha gjort annars. Jag hade som sagt fullt upp och hann knappt äta upp hamburgaren jag köpte vid grillen i närheten. Mycket härligt snack om traillöpning och många som verkar vara genuint intresserade! Känns som att vi har något bra på g inför vår trail kick-off imorgon på A6. Vid prisutdelningen fick även tävlingsledaren för Vilden, Maria Thelin, dra en vinnare av ett årsmedlemskap i Team Nordic Trail. Vinnaren av hela Vilden var Jönköpings OK:s talang Oscar Claesson, endast 19 år gammal som vann på den mycket imponerande tiden 42.15 och Oscar vann även Bergspriset. En löpare att hålla ögonen på i framtiden helt klart! Jag kände även igen killen på tredjeplats, Erik Martinsson från IK Akele som vann Mullsjö X-trail Halvmara förra året.

Överlag var Vilden ett kanonarrangemang! Synd att det strulade för dem med tidtagningen och det enda som jag kan tycka att de kan göra bättre till nästa år är att lägga första vattenkontrollen lite tidigare samt se till att ha mikrofon och ljud vid prisutdelningen. Enligt tävlingsinformationen skulle det vara fyra vattenstationer så då tänkte man inte riktigt att det skulle vara ca 4.5 kilometer till den första. Jag blir så torr i halsen när jag springer utan vatten så jag hade gärna haft den första redan vid tre kilometer 🙂

Nu över till något helt annat, nämligen skatt #4 i vår skattjakt på Bondberget!

Skatt #4 – De vises sten

Följ vilket spår du vill, bara du inte tar det kortaste.

Spring tills du kommer till en stor öppen plats där du kan skåda de visas ö i fjärran.

Finns det en låg bänk i närheten att njuta av utsikten på så är du inne på rätt spår.

Där finns även ett träd dekorerat med tre färger som finns på ett afrikanskt lands flagga.

Landets bästa bollsparkare ska snart bege sig till sambans land för att sparka boll med hela världen, nästan i alla fall.

I närheten av trädet hittar du en platta gjord av metall. Sök under den där bergets vatten ibland flyter fram.

Glöm nu inte av att anmäla dig till vår kick-off imorgon kl 18.00 på A6 mitt i allt skattletande 🙂 Anmäl dig på http://www.teamnordictrail.se/kickoff/ och så hoppas jag att vi ses imorgon. Ska bli så roligt! 🙂

TNT Trail Kick-off!