Da Vårskrik! ©

Helt plötsligt bara måste det ut… Da Vårskrik! Och en film säger väl mer än tusen ord så jag ska inte skriva så mycket om det utan kolla in filmen så förstår du nog.

Sen har jag gått och köpt mig ett par nya skor med det alldeles förträffliga namnet Salomon S-Lab Sense 2. Det var rea på Outnorth och det gick att köpa skorna för bara en tusenlapp, vilket är ett kanonpris för en sådan fin sko! Och jag som behövde en bra mängdträningssko a la door-to-trail då mina Salomon Sense Mantra börjar ge med sig lite efter ca 120 mil på stigarna. Idag var det dags för premiärturen och då bar det av upp för Järabacken som uppladdning inför Billingen X-trail Challenge på lördag samt en liten svängom på Bondberget och jag tror nog allt att jag är lite kär! Återkommer med en utförligare recension då jag lagt några mer mil stig bakom mig i dem. Spana in den härliga bilden då vi slappar lite efter att ha sprungit uppför Järabacken. Helt ok första date! =]

Salomon S-Lab Sense 2 JärabackenOm du missat förra årets vårskrik så kan du njuta av det här!

 

Annonser

Pimp My Pjucks!

Som jag nämnt tidigare här i bloggen så har jag haft lite problem med mina Icebug Acceleritas3, speciellt på längre pass. Hälkappan är hög på Acceleritas3 och relativt stum och hård så det har gjort att skorna trycker på hälsenan och att jag varit öm efter de långa passen och för en månad sen ungefär var jag tvungen att vända hem redan efter en kilometer då de tryckte så och jag vågade inte ge mig ut och springa ca 15-16 km som jag hade planerat då och vara tvungen att bryta bara för att jag har för ont.

Då jag sett exempel på andra löpare som haft liknande problem som moddat sina Acceleritas3 tog jag till slut ett beslut att göra samma sak. Även om nya Icebug Acceleritas4 ska ha mjukare hälkappa än trean så känns det surt att behöva köpa en ny sko när jag köpte trean i oktober och för övrigt är oerhört nöjd med dem. Greppet, passformen och löpkänslan i skorna passar mig perfekt för grisig och utmanande terräng. Så när det väl var dags för modifierandet så tänkte jag att jag i alla fall skulle se till att skorna var (relativt) rena. Jag brukar i vanliga fall inte göra rent skor som mina Acceleritas3 för nästa gång jag använder dem är de om jag använt dem rätt lika smutsiga igen. Skorna utstrålar ju verkligen en riktigt här-ska-springas-genom-lera-blöta-partier-och-allt-annat-som-kommer-i-min-väg-look!

Acceleritas3 - Före tvätt

Standardlooken

Acceleritas3 - HälkappanDen höga hälkappan

Så efter lite finputsning så blev slutresultatet så här:

Rena (?!?) Acceleritas3

Så här rena kommer de nog aldrig att vara igen =] Sen var det bara att ta fram en fet sax och börja operera. Om man kollar närmare på bilden nedan så kan man se en söm på vardera sida av hälkappan. Materialet innanför sömmarna är lite mjukare ner till att det veckar sig ca en centimeter ovanför den nedre sömmen där det blir hårdare igen. Målet var att klippa bort den biten på båda skorna.

Acceleritas3 - Hälkappan

Det gick faktiskt förvånansvärt lätt att klippa i skorna och det kändes på förhand som att jag tagit bort precis lagom mycket för att minska trycket, men ändå sparat tillräckligt mycket på sidorna för att skorna ska sitta på bra.

Slutresultat!

Pimpade Acceleritas3Har det varit till någon nytta att göra så här då undrar du nu? Ja, det har varit en helt enorm förbättring! Inget tryck på hälsenorna, skorna sitter fortfarande på lika bra som förut och jag har inte behövt punga ut med x antal hundralappar för att köpa nya skor. Så gött att jag vågade ge mig på att klippa i skorna, fast det kändes lite motigt när man inte vet om det ska vara värt det.

Första passet med skorna blev ca 12 km kuperad och härlig terräng på Bondberget och hem och det var verkligen ren och skär fröjd att få cruisa fram med de här skorna igen. Var trots allt nästan en månad sen sist. Efter det har jag även kört ett formtest på Bondbergets femkilometersspår inför nästa helgs Billingen X-trail Challenge, ett terränglopp på mitt barndomsberg Billingen som jag verkligen ser fram mot att springa för första gången. Både formtestet och de nypimpade Acceleritas3 kändes kanon så nu ska det bli spännande med tävling nästa helg. Tävlingsledningen har lovat en del blöta och leriga partier så Acceleritas3 ska få visa vad de går för!

Sitter som en smäck och smutsiga igen! Härligt!

Som en smäck!

UppTech: Ultraspire UltraViz Spry – Första daten

UppTech är en kategori blogginlägg där jag går igenom utrustning, skor och andra saker jag använt mig av under min utveckling som traillöpare och idag ska vi kolla närmare på min första date med en käck brutta som vi kan kalla för Spry.

Tanken var att jag skulle ta med Spry på ett riktigt saftigt långpass, löpning är ju ett perfekt sätt att lära känna varandra! Spry var dagen till ära klädd i en helt ny färgsprakande utstyrsel och hennes nätta former gav henne nästa minimalistiska drag. Solen sken och det märktes att Spry trivdes för hennes leende nästan reflekterade solstrålarna när vi gav oss ut på stigarna tillsammans.

Titta så glad hon var när vi sågs första gången!

Ultraspire UltraViz Spry

Som sig bör på en första träff så kan det vara trevligt att hitta på något romantiskt så utan Sprys vetskap hade jag bokstavligen släpat med henne ända upp till Skinnersdal. Utsikten vid Skinnersdal är alldeles magnifik, man ser ut över hela Jönköping och Vättern. På klara dagar ser man långt bortom Tabergstoppen i söder (som ska bestigas i Vilden X-trail i maj!) samt bortom den norra änden av Visingsö i norr. Det märktes att Spry var tagen av utsikten för hon sa ingenting utan var kanske inte helt oväntat helt tyst. Man fick nästan lite den där känslan av att vara i en amerikansk 50-talsfilm där ett ungt par kört upp en bil till en mysig utkiksplats och jag tänkte att nu var det dags att lägga in min stöt.

Det märktes att det var första gången vi gjorde detta, men stämningen kändes ändå helt rätt. Nästan lite trevande och fumligt förde jag hennes mun(stycke) mot min och efter lite knixande och trixande var det som att kärleken flödade fram. Här är en bild på Spry och mig uppe vid Skinnersdal. Myspysigt så det förslår!

Skinnersdal med SprySpry visade sig även vara väldigt omtänksam och go och rar för i sina fickor hade hon några Runekakor smidigt nerstoppade, det var knappt att de syntes genom den tighta klädseln hon hade på sig. Jag kan förstå att Spry håller sig smal och smärt, för hon ville inte ens smaka på någon av kakorna. Dock var detta helt ok med mig =]

Spry för sig väldigt smidigt i löparspåren, det är knappt man märker att hon är med. Jag hade glömt mitt vatten hemma så under hela passet bjöd hon frikostigt på sitt och vattnet räckte gott och väl under de två timmar vi var ute och sprang. Överlag är jag väldigt nöjd med vårt första långpass tillsammans och min magkänsla säger mig att vi kommer att träffas fler gånger.

Allt i berättelsen ovan är givetvis helt sant förutom en liten detalj, Sprys riktiga namn är Ultraspire UltraViz Spry, men både hon och jag tyckte det var lite väl onödigt långt att använda det så därför blev det kort och gott Spry.

Nämen skämt åsido så är jag väldigt nöjd med min nya vätskeväst. Den är oerhört lätt och smidig men jag har ändå plats för de saker jag behöver ha med mig på de flesta långpassen. Nästa gång ska jag testa och se om jag kan få ner en Salomon Soft Flask i varje ficka för att på så sätt kunna ha med mig ännu mer vatten om det skulle behövas samt möjligtvis testa att slänga med min överdragsjacka som bara väger 85 gram och som går att packa ihop till en liten boll. Det var lite trixigt med munstycket i början, man måste dra upp det och sen stänga det som på ett vanligt munstycke och det satt fast rätt så hårt, inte alls lika smidigt som på min gamla Salomon S-Lab Advance Skin Hydro 5 Set (första versionen för er som vet skillnaden) där man bara behöver bita (trycka) till om munstycket och sen är det bara att dricka. Jag lyckades även ha sönder en av reflexerna som slangen satt fast i, men det var nog för att jag ville ha munstycket på fel sida och drog lite för hårt i den. Men sen gick det lättare att dricka så det gjorde inte så mycket. Sen känns det som att om man skulle vilja är det inte helt superkrångligt att faktiskt relativt snabbt fylla på vätskeblåsan vid en vattenstation under ett lopp om man någon gång skulle vilja det. Det var väldigt lätt att koppla i och ur slangen.

En mycket positiv sak med Ultraspire UltraViz Spry är att den har tre band, ett i mitten i fram och två på sidorna, där man kan justera storleken på den så även min fru MaMarie kan använda den. Kanske en möjligt tävlingsväst för henne på Axa Fjällhalvmaraton…?

Är du intresserad av att köpa västen? Gör som jag! Spana in den här länken: http://www.runnerscorner.se/ultraspire-spry-reflektiv-gul-loparvast-med-vatskesystem-p-451-c-224.aspx

Gilla sedan Runnerscorners sida på Facebook och maila dem på info@runnerscorner.se så får ni 20% på ett helt köp! 480 kr för en sån här finfin vätskeväst är ett kap. Sedan har de även en massa andra trevligheter i form av bland annat en hel del Pearl Izumi-skor och utrustning. Veckans tips!

 

Bortom horisonten – Del 2

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Idag tänkte jag kolla extra på ett lopp som jag tror fallit under mångas radar men som jag tror kan bli en riktig trailklassiker i framtiden. Tyvärr kan jag inte vara med på premiärupplagan i år, men jag hoppas att jag kan vara med i framtiden. Vad är det för något jag snackar om? Spana in bilden nedan och läs Icebugs beskrivning av loppet och sen kan du börja längta!

Icebug Xperience”Tre dagar. Tre etapper. En fantastisk upplevelse på klipporna i Bohuslän. Vill du uppleva en av Sveriges vackraste miljöer? Vill du göra det till fots under tre dagar med god mat och trevliga kvällar som extra bonus? Anmäl dig då till Icebug Xperience. Totalt kommer 70 kilometer vandras eller springas, uppdelat på tre etapper under tre dagar!

Vad är det då som är så speciellt med IcebugX som de kallar tävlingen? Dels att det är en tredagarstävling som går av stapeln 4-6 september (Med ankomst 3/9 och avfärd 7/9 om man vill) men det som lockar mig förutom det är att man springer på Västkusten och startar från Hunnebostrand, en av mina favoritplatser på Västkusten. Sen springer man en hel del klippor och annat skojigt med hejdundrande vyer och makalös miljö dessutom. Blöt klipplöpning är Icebugs paradgren så de har gjort ett smart drag genom att förlägga tävlingen till Bohuslän.

Första dagen springer man med start i Hunnebostrand och söderut till Sotenkanalen och sen norrut igen vidare genom Ramsvikslandet till Ramviks Stugby som är tävlingscentrum. Första dagen blir det ca 20 km och ganska kuperat.

Andra tävlingsdagen är målet att från starten på Ramsvikslandet via Kungshamn ta sig till Smögen där man går i mål på Smögenbryggan. För mig som turistat vid de här orterna de senaste fyra åren känns det nästan som hemma. Härligt med en tävling där man verkligen kan utforska miljöerna ännu mer. Återigen ca 20 km, men inte lika kuperat.

Sista dagen blir det varierad löpning genom skog och sen på klippor efter att man tagit färjan (!?!) till Bohus-Malmön. I väntan på färjan är givetvis tävlingsklockan avstängd och man får dessutom passa på att dricka och äta då. Efter att alla löpare kommit över med färjan ska det tydligen vara jaktstart vilket kan bli en väldigt spännande final på tävlingen. Bohus-Malmön är en oerhört vacker ö så det blir nog en upplevelse och där går man även i mål. Sista dagen blir den längsta med ca 26 km varierad löpning.

Med en tävling som håller på så länge så är det givetvis spännande hur man löser frågor som boende och mat. Här har Icebug valt att erbjuda tre paket:

Paket 1: Allt ingår i princip. Mat och boende fyra nätter. Priser från 590 Euro till 1000 Euro beroende på vilken typ av boende man vill ha.

Paket 2: Som paket 1 men utan övernattning 3/9 och 6/9. Alltså två nätters övernattning och man måste vara på plats till tävlingens start på torsdag morgonen. Pris från 495 Euro till 750 Euro.

Paket 3: Budgetpaketet. Själva tävlingen med lunch under den ingår. Inget annat, Kostnad 170 Euro. Då tillkommer transport från de olika platserna och boende och all mat som du behöver under den tid du inte tävlar. För att det här paketet ska fungera krävs det i princip att man har någon med som kan skjutsa till start och hämta vid målgång annars måste man åka kommunalt och det kan vara klurigt att få ihop det med målgångstider eller så får man bita ihop och springa hela banan tillbaka ultra-style! =] Ska man tälta så måste man bo på någon camping för det är tältförbud i hela Sotenäs kommun. Då tillkommer kostnad för det också. Känns som man missar mycket av gemenskapen på tävlingen när man inte är med på de gemensamma middagarna på de olika boendeplatserna. Man vill ju höra hur alla andra haft den under dagen och äta gött tillsammans.

Jag tror många har missat den här tävlingen och Icebug har inte pushat hårt för den med marknadsföring förutom en liten notis på deras hemsida. Maxantalet deltagare är 200 och man får även vandra så man måste inte springa. Miljön är som Icebug skriver unik och det tror jag kommer göra loppet till en härlig upplevelse och att det pågår under flera dagar gör det verkligen till en upplevelse där man har chans att se mycket härlig natur och pressa sig på både klippor, stigar och alla trevliga underlag man kommer mötas av på vägen och sen äta gott och dela dagens äventyr med övriga löpare på kvällen. Jag hade nog satsat på att vara med alla dagar om jag hade kunnat. Paket 3 känns väldigt svårt att rodda. Så har du inget för dig i början av september, ta chansen och spring ett lopp som jag tror har stor potential att bli en framtida klassiker.

Här är lite bilder från mina semesterresor i trakterna som kan ge en liten bild av de miljöer man kommer springa i.

Bohus-MalmönVacker utsikt från Bohus-Malmön.

SmögenSagolik solnedgång vid Smögen.

Sen när vi ändå är inne på privata bilder så tänkte jag visa några bilder från mitt långpass tidigare i veckan då jag sprang via Vätterstranden genom Huskvarna, upp för Strutsabacken och sen milspåret uppe vid IKHP och sen tillbaka.

VättersnäsUtsikten från Vättersnäs.

Strutsabacken1På toppen av Strutsabacken.

Strutsabacken3Fet solnedgång!

IKHP-milen

Utsikten på slutet av IKHP-milen. Magiskt!