Ett med naturen

Det enda som hörs är mina flåsiga andetag och naturens egen bakgrundsmusik i form av fågelsång, rörelser från djur här och där och suset i trädkronorna. Mitt hjärta bultar hårt, nästan synkroniserat med rytmen av mina steg. Likt vårvindarna som mjukt smeker bort svettdropparna på min panna flödar jag fram på stigen. Hoppar över stockar, böljar fram mellan leriga partier. Som vårens smältvatten forsar ner i bäckarna flyter jag lekfullt ner för backarna. Det är jag och naturen. Naturen och jag. Frihet. Knoppar brister och det spritter i halsen att bara få vråla ut det där vårskriket så att det ekar i skogen. Solens strålar letar sig mjukt ner genom lövverket och sprider ljuv värme och skönhet. Det är så vackert att det nästan gör ont. Varje ögonblick känns värt att fotograferas. Att ramas in och klistras in i mitt mentala fotoalbum för att alltid vara med mig. Även om jag skulle haft en kamera med och tagit en bild för varje steg så skulle det ändå inte göra verkligheten rättvisa. Dofterna, ljuden och känslan går inte komprimera och klämma in i ett fotografi. Inte ens doften från de nygödslade ängarna som plötsligt möter mig förtar upplevelsen, utan ger den på något sätt mer verklig substans. Utsikten på berget är vid och strålande klar och ren. Jag skådar ut över skapelsen och bara är i nuet. Tar in alla sinnesintryck till bristningsgränsen. Och njuter.

Några futila försök till att efterlikna verkligheten på dagens löprunda

Bondberget1 Bondberget2

Bondberget3

 

 

Bortom horisonten – Del 1

En av de stora fördelarna med löpning är att så länge man inte är skadad så finns det bokstavligen en hel värld att upptäcka. Löpning innebär för mig en enorm frihetskänsla kombinerat med en upplevelseglädje som är svårslagen. Oavsett var du springer så kan du njuta av din omgivning och ta in omvärlden och upptäcka nyanser och små detaljer som du kanske inte skulle tänkt på annars. Om du nu inte springer på ett löpband. Det har jag aldrig gjort och förhoppningsvis behöver jag aldrig göra det heller. Löpning ska enligt min mening ske ute i det fria. Jag längtar efter att få springa på massa olika platser i Sverige och resten av världen. Både lopp och ren och skär upplevelselöpning. Så jag tänkte blicka bort mot horisonten och se vilka lopp jag kan hitta när jag tagit mig dit.

Med bortom horisonten menar jag lopp som på grund av olika skäl inte är möjliga att genomföra nu, må det vara på grund av tidsbrist, brist på tillräcklig träning, brist på pengar eller vad det nu kan vara. Men lopp som hägrar där bortom horisonten, som du nästan kan förnimma närvaron, doften och känslan av och som ger dig kraft, energi och drivkraft till att träna hårdare, pressa dig mer och till slut kan du vara redo att ställa dig på startlinjen. Den där smått spända känslan i väntan på startskottet, adrenalinet som pumpar och vetskapen om att all din träning ska på något sätt nå sitt klimax i en upplevelse längs en bana som kanske bjuder på grandiosa vyer, backar utan dess like, all lera och gegga du kan tänka dig eller vad det nu kan vara du stöter på under just det där speciella loppet du tränat till. Här följer några lopp jag skulle vilja springa och vi börjar med lopp i Sverige.

Kullamannen

Kullamannen Ultra

I år blir det inget möte med den mytomspunna Kullamannen för min del men förhoppningsvis får jag stifta en bekantskap nästa år. Kullamannen är en del av Salomon Trail Tour och arrangörerna ligger även om bakom andra lopp som Transylvania Trail Traverse där premiärupplagan går av stapeln i höst. Den distans jag skulle vilja springa på Kullamannen är deras Ultra på 53 kilometer som kallas Himmel, Hav & Helvete och som verkar vara en riktigt saftig löpupplevelse utöver det vanliga som även bjuder på en del klättring när man ska ta sig igenom Dödens zon när man nått Kullaberg. För att få en liten förståelse av vad Dödens zon innebär så kan du spana in den här filmen.

Sen har de även gjort en riktigt proffsig och snygg presentationsfilm där man få se lite av de olika miljöerna på Kullaberg som verkar vara en helt fantastisk traillekplats.

Kullamannen verkar vara ett härligt och tufft lopp arrangerat av löpare för löpare. Hoppas att jag är där nästa år.

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24

Sweden Sky Race 24 är helt nytt och i år kör de premiären med ca 150 startande. Man springer en bana på 50 km och 3000 positiva höjdmeter. Antingen springer man ett varv men om det skulle vara för lite så kan man köra två och alltså komma upp i 100 km. Helt sjukt långt och brant! Men vilken spännande utmaning! Loppet går i Björkliden och som arrangörerna skriver så är det på tröskeln till vildmarken. Och om inte längden och alla höjdmeter samt vildmarken runt hörnet är tillräckligt spektakulärt så springer man dessutom loppet i midnattssol. Pricken över i:et! Start kl 18.00 på kvällen och målgång under natten/morgonen i solsken. Mäktigt! Beräknad målgång för 100 km är 07.30 dvs. 13h och 30 minuter ska den snabbaste ta sig runt de två varven ungefär. Ugha!

Det är frågan om vad man skulle springa här om man fick välja…? Känns som man behöver några kämpiga ultror i benen innan man ger sig på 100 km och 6000 höjdmeter… Kanske blir det loppet med stort L nästa år? Eventuellt kanske Emelie Forsberg springer då med och det vore en upplevelse att se henne springa. Loppet ger även kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc, tre poäng för 100 km och en poäng för 50 km. Det räcker med att spana in den här bilden på Trollsjön för att göra mig så enormt sugen på att springa!

Sweden Sky Race 24 TrollsjönMålsättningen är att Sweden Sky Race 24 ska bli ett traillopp av internationell toppklass och det känns som att de är på god väg!

UltraVasan

UltraVasaloppetJonas Buud, en Sveriges bästa ultralöpare, har tillsammans med Vasaloppet har tagit fram det riktiga sättet att genomföra Vasaloppet, springandes! Härlig utmaning som kanske blir en folkfest så småningom också. UltraVasan 90 km blev fulltecknad på 30 minuter, men det finns inget anmälningstak på UltraVasan 45k. Men vem vill springa halva Vasaloppet? 😉 Nae, skämt åsido. Nio mil blir något att bita i och frågan är när man är redo för det och om man vill vara redo för sådana sträckor. Efter det här året vet jag nog lite mer om det är åt UltraUltrahållet jag vill eller om det räcker med fjällmarathon eller liknande. Spana in den fina trailern de gjort för loppet!

UltraVasan ger dessutom två kvalifikationspoäng till Ultra Trail Du Mont Blanc.

Det här var första delen i min serie om loppen som hägrar bortom horisonten. Erkänn att du blir sugen på att testa något av dem! Håll koll på bloggen för fortsättningen.

 

Rör på dig och plantera träd samtidigt. Win win!

Precis som förra året (Läs mer här) så kör Haglöfs en rolig kampanj med en app som dels fungerar som lite promotion för deras nya kläder men som samtidigt syftar på att man ska utföra ett uppdrag i form av någon aktivitet, oftast löpning, och då ha chans att vinna kläder, skor eller utrustning från årets nya kollektion. Men i år har de lagt till en ny skön tvist på det hela.

HaglöfsAppBara genom att ladda ner appen, vilket du gör här (App Store, Google Play) så planterar Haglöfs ett träd i samarbete med Vi-skogen, en biståndsorganisation som planterat över 100 miljoner träd sedan starten 1983. Totalt kommer det vara tio utmaningar fram till 18 maj. Så ligger du i så kan du alltså plantera elva träd. Kanon!

HaglöfsApp2Så här ser det ut när du är inne i appen. Första utmaningen är att springa fyra kilometer, alltså inget superjobbigt. Men du har bara till på söndag på dig. Så ut och kuta!

De produkter man kan vinna kommer från Haglöfs L.I.M-serie. L.I.M står för Less Is More och består av kläder, skor och ryggsäckar där man skalat bort allt onödigt och satsat på så låg vikt som möjligt och produkter som ska ta så lite plats som möjligt i packningen.

Så se till att ladda ner appen (App StoreGoogle Play) och ge dig ut på en snabbrunda och plantera två träd på köpet och kanske i slutändan dunka in en kanonfin skaljacka dessutom.

Små förbättringar och en upplysande nyhet från Icebug

Icebug har i dagarna visat upp vårens och sommarens modeller på sin hemsida och jag tänkte kolla lite extra på några modeller som jag tycker är intressanta och se vad som är nytt och förbättrat på befintliga modeller och även spana säsongens stora skonyhet när det gäller Icebug, Enlight RB9X. Alla bilder är från Icebugs egna hemsida.

Först ut är dock skon som jag allra mest ser fram emot och som jag tror kan bli en riktigt hit för Icebug, Acceleritas 4 RB9X.

Icebug Acceleritas 4

I höstas köpte jag Icebug Acceleritas3 RB9X och jag är väldigt nöjd med dem förutom en sak som jag kommer in på lite senare. Acceleritas3 är en oerhört lätt sko (195 g, storlek 42), smal och tight och med bara fyra millimeters drop. Den sitter som en smäck på min fot och bara utstrålar ren och pur fart. Skon fungerar att springa med i princip överallt. Asfalt sliter på gummit enligt Icebug, men de få metrarna asfalt jag varit tvungen att springa för att ta mig till skogen har inte påverkat gummit nämnvärt hittills i alla fall. Greppet är fenomenalt och så länge underlaget är lite skrovligt fungerar det väldigt bra. Man får vara lite försiktig om man ska springa på blöta spänger eller på is om man inte springer rakt fram. Så länge man springer rakt fram och trampar i rakt med fötterna så biter greppet fast lite. Är det blankis får du satsa på metalldubb. Skorna har ett helt underbart grepp på blöta stenar vilket jag hårdtestade förra året (Läs mer här: Förra årets galnaste runda).

Acceleritas4 Sula

Vad är då nackdelen med Acceleritas3? Som jag nämnt tidigare här i bloggen har jag börjat känna av att hälkappan trycker på hälsenan. När jag nu på senare tid gett mig upp på pass över två mil med mina Acceleritas3 så känns det rätt så mycket i hälsenorna dagen efter. Jag har sett exempel på Instagram där användaren sugplopp som även har den läsvärda bloggen löpsug.se har moddat sina Acceleritas3 på grund av samma problem. Spana in en länken här för att se resultatet. Med en sax och fällkniv och lite eld har han skurit bort en rejäl bit av hälkappan och efter det har han sluppit tryck mot hälsenorna. Är lite inne på att göra samma sak då det känns lite saftigt att behöva köpa Acceleritas 4 RB9X bara för att slippa undan det problemet när mina treor knappt är ett halvår gamla. För Icebug verkar nämligen ha åtgärdat problemet i årets version. Enligt hemsidan är hälkappan i Acceleritas4 mjukare och viktigast av allt, höjden i mitten i bak har sänkts. Bästa lösningen för mig är väl att Icebug skickar ett provexemplar till mig så kan jag utvärdera och jämföra och se om det är skillnad. *hint* *hint* =]

Annars är det mesta sig likt, Acceleritas 4 RB9X är fem gram tyngre (200 g, storlek 42) och söker du en sko för att springa snabbt i terräng och som har bra grepp i princip överallt så är det här helt rätt sko för dig. Men lästen är smal, vilket man får vara beredd på. Dock har jag väldigt långsmala fötter så de passar mig perfekt. För ovana löpare får man vara beredd på en omställningsperiod med det låga droppet på fyra millimeter också. Sen tycker jag väl att Icebug kunde satsat lite mer färgglatt på den manliga varianten av Acceleritas 4 RB9X för att matcha den kvinnliga som bara spritter av färg och fart. Spana in den här!

Acceleritas4-LJag hade gärna sett en manliga variant i ljusturkos. Men jag börjar gilla den svarta färgsättningen allt mer. Vi går vidare och spanar in nästa uppdatering, Spirit4 OLX.

Spirit4 OLXJag köpte Spirit3 OLX för ungefär två månader sedan och såg fram mot många härliga vinterpass med grymt metalldubbat grepp. Tyvärr har jag hittills bara sprungit strax under tre mil i skorna och har alldeles för lite att gå på för att ge något ordentligt utlåtande om dem. Som jag nämnt tidigare gjorde jag korta rundor i början för vad jag hade läst om skon innan så får de flesta skoskav i början. Jag har inte märkt av något tryck på hälsenorna men samtidigt så har jag inte gjort några längre pass än två mil i dem än heller.

Spirit4 SulanNär det gäller Spirit4 OLX verkar det vara hälkappan som är den största förändringen sen förra utgåvan. Precis som Acceleritas4 så är den mjukare och lägre i mitten. Annars är vikten densamma (290 g, storlek 42) och droppet fortfarande fyra millimeter. Om man ska bedöma utseendet så tycker jag säsongens Jadefärg som Icebug kallar den är sanslöst snygg. Helfräsig helt enkelt! =] Synd att de inte gick all-in färgmässigt med Acceleritasen också. Spirit3 var snygg på sitt skogsmulliga sätt också, men Spirit4 känns mer rå och tuff men samtidigt sjukt stilren.

Sist ut är säsongens stora nyhet, Enlight RB9X.

Enlight RB9X

Enlight bygger på sulan från Icebug Anima2 (utan BUGrip) men skon är inte lika extrem som Acceleritas4 och Spirit4. Med ett drop på åtta millimeter och bredare läst samt kortare dobb så känns den som en sko som passar sig bättre på långpassen. Det skulle vara intressant att jämföra hur stor påverkan de olika sulorna har på greppet i leriga och blöta förhållanden mellan Enlight och Acceleritas4.

Enligt Sula

Sulan på Enlight känns lite mjäkigare på något sätt, lite mera lagom helt enkelt, men den har också RB9X och jag tror den kommer fungera alldeles utmärkt på de flesta underlagen. Det ska bli spännande att klämma och känna lite på Enlight. Den känns lite som Icebugs version av Sense Mantra och verkar vara en väldigt skön sko. Både Acceleritas 4 RB9X och Enlight RB9X ska ut i butik i mars vad jag har läst, Enlight verkar vara på g sista mars. Jag har inte läst när Spirit4 OLX kommer ut i butik men det är säkert i mars troligtvis då med. Det känns som Icebug gör det mesta rätt med sina skor och går en ljus framtid till möttes. Sköj!

Baka baka Runekaka!

När man springer långt behöver man fylla på energi och det har jag testat lite på mina långpass. Oftast har det varit energi i form av en Twix eller Snickers eller någon annan choklad. Men för några veckor sen bestämde jag mig för att testa på en svenska löpklassiker, Runekakan! Kakan med det helsköna namnet är skapad av en av svensk ultralöpnings stora ikoner, Rune Larsson, som dessutom är västgöte vilket inte gör saken sämre!

En Runekaka är fullspäckad med snabba kolhydrater vilket passar alldeles utmärkt då kroppen behöver energin fort under långpassen. I grund och botten är det en knäcksmet som man blandar i havregryn eller andra trevligheter i. Jag har bara testat en gång hittills och då utgick jag från originalreceptet men jag hade inte riktigt havregryn så det skulle räcka, men det gick bra ändå.

Alla smaskigheter man behöver för att göra Runekakan. Följer man Runes recept så har han en enkel princip där man utgår från ett mått, i hans fall en mugg på ca 3 dl. Man ska ha ett mått socker, sirap och grädde. Men när jag lite halvimproviserat ska ge mig på att baka Runekakan inser jag att 7-8 mått havregryn då blir en hel del havregryn =] Så fast jag hade strax under 2 liter havregryn så räckte det inte till att följa receptet helt. Så jag fick improvisera lite där med. Men det verkar det vara många som gör när jag läst lite vad folk har i sina Runekakor.

Möe socker!

Knäcksmeten på plattan. Enligt Rune så ska man koka upp smeten tills det blir ”små kratrar” eller tills den skiftar färg. Eftersom jag hittills i mitt liv är rätt obevandrad vad det gäller knäckkokning och liksom alltid fått det serverat på ett fat av andra så är detta lite spännande för mig. Men här är en bild på vad jag tror kan vara små (eller stora?) kratrar.

Kratrar?Så nu när det är kratrigt och gött ska hela kaloribomben hällas över havregrynen.

Runekaka in Da Making!Tips från coachen: Smeten blir riktigt varm. Ta det lugnt om du ska provsmaka =] Sen ska alltihop kavlas ut på oljade bakplåtar med en oljad brödkavel.

Kavlat och klart! Det var inte helt lätt att få ut smeten bra, men det gick till slut. Efter att man kavlat ut smeten och den har kallnat så ska man klippa hela härligheten i lagom stora bitar som man sen kan ha med ut på sina långpass. Det går att frysa kakorna så jag la dem i matlådor med smörpapper mellan så kan man smidigt ta ut så många man behöver på sitt pass.

Kakorna är riktigt smarriga och passar dessutom även alldeles utmärkt att bjuda på till kaffet om man skulle ha ont om kaffetilltugg. Jag har använt dem på några långpass och de har fungerat kanon. Här är en liten film från när jag sprang uppför Strutsabacken i Huskvarna på ett långpass för någon vecka sen.

Körde även ett riktigt saftig pass på Bondberget förra veckan och då var det kanon med mumsiga Runekakor. Brukar springa uppför liften i Järabacken för att ta mig dit men det visade sig att den visst var öppen på vardagar för det var en hel skola där och åkte. Men jag tuffade på uppför liften ändå. Alltid sköj när folk hejar på en uppför backen =]

JärabackenUtsikten från toppen går inte av för hackor. Men vad väntar du på? Sätt igång att baka din egen Runekaka och sen ut och spring långpass! Om du missat receptet, klicka här!