UppTech: Första åkturerna med Acceleritas3!

Förra helgen var det äntligen dags att testa mina Icebug Acceleritas3 RB9X och till första åkturen var det dessutom höstpremiärtur för min gamla slitna pannlampa som jag köpt en gång i tiden på Clas Ohlson för 69 kr (Någon som kan gissa vad nästa UppTechsinköp kan vara…? =)

Min tanke var att springa terräng som liknande den på Linköping XC-race, fast med fler backar så jag gav mig av upp mot golfbanan där det finns en hel del fina spår i skogen med gott om rötter, lera, samt rejäla utförsbackar.

Acc3

Före!

Första intrycket av skorna är att de är väldigt lätta, lättare än mina trotjänare Salomon Sense Mantra, samt att de sitter på bra. Dobbarna trummar likt fotbollsskor mot asfalten som jag måste springa på en bit innan jag kommer ut i skornas rätta element, skogen!

Väl inne i skogen får pannlampa bekänna färg. Och den är som väntat inte mycket att hurra för. Men det går i alla fall att ta sig framåt fast jag gör en vurpa då jag missar en gren i en uppförsbacke.

Skorna ger mig ett härligt grepp och det är nästa som det osar fart om dem då det känns så härligt lätta. När jag väl kommer fram till de lite mer grisiga terrängpartierna visar det sig att skorna fungerar alldeles utmärkt, till skillnad från min pannlampa, så till slut får jag vända då jag inte vill riskera att skada mig.

Acc3 Efter

Efter!

På söndagen sprang en kompis och jag tillsammans med IKHP:s basgrupp och då fick skorna verkligen visa vad det går för i sitt rätta element. Vi sprang upp mot Hallby och där gav vi oss på en hel del branta backar och i nedförsbackarna som var leriga, blöta och fulla med löv och annat bös passade jag på att trycka på rejält. Helt underbart att kunna blåsa på med full kontroll förbi folk som sprang med vanliga löparskor och fick fega som jag så ofta fått göra med mina Salomon Sense Mantra då underlaget varit blött och lerigt.

Mitt första intryck hittills är att Icebug Acceleritas3 RB9X är helt rätt sko för mig. Droppet på 4 mm är nytt för mig, men det känns bra och skorna sitter som en smäck, men inte lika tight och ombonad känsla som i Salomon Sense Mantra. Greppet är alldeles ljuvligt och skorna är väldigt lätta. Springer man på rötter eller stenar känner jag dock av det mer jämfört med mina Salomon Sense Mantra. Enda nackdelen hittills är att hälkappan är lite stel, men den mjukas nog upp med tiden. Har för mig att jag tyckte samma sak i början med Mantran. Jag avslutar med en mening på en av reklamlapparna jag fick med när jag köpte skorna som jag tycker sammanfattar skon och vad jag älskar med löpning väldigt bra.

Icebug

”All for the purpose of reaching the euphoric feeling of flow and freedom you get when running free in nature”

NJUT!

 

Linköping XC-race – Teknisk trail suger… musten ur benen!

I lördags var det dags för årets sista tävling, Linköping XC-raceExtra sköj att två kompisar hängde på och fick testa sitt första traillopp vilket gav mersmak. Vi var på plats rätt tidigt och gav oss ut på en promenad efter att vi hade införskaffat nummerlappar. Vädret var helt perfekt, lagom kallt och inget regn. Väl ute i skogen lyckades vi komma in på den sista biten av banan. Terrängen var rätt flack, några gyttjehål som skulle passeras men annars relativt lätt trail. Då vi sett filmer (se tidigare inlägg) på flera riktigt blöta passager så var vi nöjda med att det såg rätt så enkelt ut.

När det sen blev dags att värma upp så passade vi på att springa lite i början på banan och även den biten kändes som att det skulle gå att pressa på ganska snabbt. Banan bestod av en 5-kilometersrunda som vi skulle springa två gånger med vattendepå vid varvningen. Min tanke var att försöka stå på rätt bra då terrängen verkade rätt så överkomlig. Men ack så fel jag hade!

Det visade sig givetvis att de passager som vi hade lyckats reka på banan var de klart enklaste. Banan bestod till största delen av en smal, knixig stig med mycket rötter, lerhål lite här och där, en riktigt seg passage genom en halvsank myr samt två riktigt branta stenshällsbackar och mitt i allt detta en rejält brant backe. Annars var det rätt så få höjdmeter för att vara ett terränglopp. Men jobbigt var det allt minsann ändå.

Jag ångade på rätt bra under första varvet. Då tävlingsledningen hade varnat för att ha med mobiltelefoner pga eventuella vattenhinder så sprang jag utan gps då jag ännu inte har köpt min Suunto Ambit 2 S White. En klar nackdel att inte ha full koll på tempot och jag hade säkerligen haft stor nytta av att veta hur jag låg till pulsmässigt för jag antar att jag låg väldigt högt.

LXCRACE2K13Den här bilden tror jag är tagen efter ungefär sex kilometer direkt efter en brant stigning. Mina ögon säger väl egentligen allt som en pulsklocka hade kunnat berätta för mig. Sjukt trött jag var här och på gränsen till att spy av utmattning.

Likt Mullsjö X-trail Halvmara hade jag startat i ett lite för högt tempo och folk började springa förbi mig. Det är lite segt sett ur ett mentalt perspektiv men som tur var hade jag en löpare som jag legat bakom hela loppet som höll ett tempo som jag mäktade med så jag var inte helt ensam om att bli omsprungen. Vi slapp i alla fall att springa genom några vattenpassager vilket jag tyckte var rätt skönt. Jag lyckades dock med min första vurpa på ett lopp. Blev lite stressade då vi var mycket folk på en smal stig samt i kombination med min trötthet så missade jag helt enkelt att lyfta foten tillräckligt mycket. Som tur var så gick allt bra. Jag gjorde en #1 kombinerat med #3 och #5 helt enkelt: http://trailandultrarunning.com/top-5-reasons-people-fall-on-the-trail/

LXCRACE2K13Här hann jag i alla fall få till något som liknande ett leende. ”It’s all about smiles – Not miles”

Andra varvet var segt, men jag lyckades hålla rygg på löparen jag följt under hela loppet och spurtade förbi en annan löpare på upploppet dessutom. Vilket kanske inte var helt smart. För när jag väl stannade i målfållan så slog utmattning till på allvar och jag spydde tre gånger. Vet inte om det är att jag äter fel eller dricker fel inför lopp som börjar runt middagstid…? Antagligen var det helt enkelt så att jag pressade mig för mycket helt enkelt.

Jag slutade på en 37:e plats av 120 löpare på tiden 51.11. Dock var vi många som sprang in runt den tiden. Hade jag bara varit lite mer än en minut snabbare så hade jag hamnat på 24:e plats istället. Rätt stor skillnad.

LXCRACE2K13Så här härligt skitiga var mina Salomon Sense Mantra efter loppet =] Tyvärr visade de ännu en gång att lera, blöta stenhällar och att hoppa över blöta nedfallna träd inte är det de gör bäst. Flera gånger fick jag fega då jag inte vågar lita på skorna, vilket gör att jag tappar tid. Kvällen innan loppet beställde jag äntligen mina Icebug Acceleritas3 RB9X och det på en hejdundrandes rea dessutom då jag gav bara 500 kr för dem. Gött! Om de är så bra som jag hoppas på så kommer de underlätta rejält vid sådana här förhållanden.

Mina nya bad boys!

Acceleritas3

IMG_3855Det ska bli härligt att testlöpa värstingdobbarna och det förhoppningsvis helt sjuka greppet till helgen!

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Linköping XC-race varmt och jag kommer säkerligen springa nästa år med. Bra arrangemang, härligt teknisk och jobbig bana där man måste ha fullt fokus på var man ska sätta foten nästa hela tiden.

 

 

 

Gott och blandat

Det är mycket på tapeten nu. Vardagsliv, höst, en del löpning och annat smått och gott. Här kommer några godbitar om vad som är aktuellt när det gäller löpningen. Först en härlig film som ska fungera som teaser inför Linköping XC-race, mitt nästa lopp. Och sugen, det blir man allt!

Snart bara en vecka kvar!

 

Emelie Forsberg

Emelie syns och hörs lite här och där i etern. Hon har gått och vunnit den långa Skyrunning-serien och på söndag ska hon försöka vinna den korta serien i finalen i Limone Extreme Skyrace. Spännande!

I veckan har jag även passat på att lyssna på en mycket intressant intervju med Emelie under att av mina löppass. Podcasten Husky intervjuar henne och du kan läsa mer och lyssna härHusky intervjuar många intressanta personer så jag kan rekommendera podcasten varmt. Perfekt sällskap ute på stigarna!

Emelie har även blivit intervjuad i DN i dag. Läs artikeln här!

 

Salomon S-LAB Ultra Softground

castleberg-outdoors-open-2-day00005-400x223Brittiska Castleberg Outdoors har fått testa en massa spännande Salomonprodukter som ska släppas 2014 och i dag presenterade de rykande färska bilder på en sko som Emelie Forsberg har tagit fram tillsammans med Salomon specifikt för den nordiska marknaden: Salomon S-Lab Ultra Softground. Skon är en mix av Salomon S-LAB Sense Ultra och en sula från Salomon Speedcross. Perfekt för att ge sig rakt ut i skogen! Ser med spänning fram mot att testa dem nästa år!

castleberg-outdoors-open-2-day00004-400x274

Feta dobbar!

 

Ultralöpning – Två skildringar

Har läst två skildringar av två olika ultralopp som är väldigt läsvärda. Först ett lopp i Alperna som Per på Swedish Trail Running sprang. Ett av mina avlägsna mål är att någon gång springa ett liknande lopp i Alperna. Gärna i Schweiz. Läs om loppet här.

Den andra skildringen är från bloggen Pace on Earth där Johnny Hällneby gjorde sin ultramaradebut, vann och samtidigt slog sig in på en meriterande tredjeplats på Sverige rekordtider för 100-miles. Sjukt grymt! Läs hans berättelse här!

 

Sist men inte minst…

Så avslutar jag dagens gott och blandat med en video jag hittade på Jogg.se där Skägget, en mycket träningsglad Jönköpingsbo, springer i trakterna runt Mullsjö tillsammans med en kompis och man kan se delar av banan jag sprang på Mullsjö X-trail Halvmara

Skägget och hans kompanjon gör ett litet fel vid ett vägskäl och får uppleva hur de korsar gränsen till det fantastiska Västergötland och ser sjöar som inte alls är de sjöar de ska vara. Helt klart sevärd! =]

Kolla på filmen här!