Suunto Ambit, min nya finska träningspartner? Del 2

Som jag skrivit om tidigare (Läs här) så funderar jag på att skaffa en ny träningspartner. Och förra veckan släpptes det äntligen lite information och färska bilder på vad som med största sannolikhet blir ett långvarigt sällskap på mina löparäventyr. Men först ska vi kika lite på vad som hänt på den konkurrerande sidan.

Garmin

Det andra alternativet har länge varit en Garmin Forerunner 610. Dock dök det upp färsk info förra veckan om att det ska släppas en uppföljare. Här brassar man på med färgskärm, nya funktioner och annat smått och gott. Så här ser uppföljaren ut.

FR620-1

Bild från Garmins hemsida.

Och även om nya Garmin Forerunner 620 på pappret verkar vara ett bättre alternativ så känns det som att mitt finska alternativ kommer att vinna. För jag har väldigt svårt för den nya designen på FR620. Den är faktiskt inte särskilt snygg tycker jag. Och då försvinner en stor del av attraktionskraften. Man vill ju ha en tjusig träningspartner väl? 😉 Vad är det jag går och suktar efter då?

En bild säger mer än tusen ord

Suunto Ambit 2 S White

Bild från Suuntos hemsida.

Den här skönheten är det jag suktar efter. Den nya färgen på Suunto Ambit 2 S som visades förra veckan, Suunto Ambit 2 S White. Klockan är helt enkelt ljuvligt vacker och fungerar även finfint till vardags. Det är väl bara en liten nackdel som jag upptäckte när jag läste Suuntos pressrelease om den nya färgen. Tydligen är klockan specialdesignad för kvinnor. Men enligt Suuntos Facebooksida så ska även män kunna använda den. Tur! Men vad hände med hela hen-snacket? Det har tydligen inte nått Finland i alla fall för där är tydligen män män och kvinnor kvinnor. Åtminstone när det gäller GPS-klockor. Hade en intressant diskussion med en elev häromdagen i matsalen. Låt oss kalla henne hon. (För att hon är en hon).

Hon: Jag vill inte sitta ensam tjej på min sida bordet.

Jag: Men har du inte hört att man säger hen nu för tiden. Så det sitter bara hen på din sida. Så du sitter inte ensam. Du sitter med alla andra hen.

Hon: Men vi är ju inte likadana. De är killar och jag är tjej.

Så sant så sant.

Tur att vi kan ha samma GPS-klockor på oss i alla fall. Förhoppningsvis passar en vit smäcker kvinnoklocka mina oerhört maskulina handleder. Hoppas hoppas!

Annonser

UppTech: Lasershorts kan det vara något?

De som kände mig innan jag blev löpberoende vet att jag aldrig skulle ha tagit på mig ett par tights och springa i dem. Om jag inte var med på en maskerad och någon form av spandex kanske ingick min utstyrsel. Det fanns liksom inte på kartan. Men desto djupare jag sjönk i löpträsket desto klarare blev en matematisk formel.

Lida pin > Vara fin

När mina löprundor blev längre och farten allt snabbare stod det faktum helt klart för mig att jag på något mysko vänster springer så att jag får skav mellan låren när jag springer i vanliga shorts. Jag fick helt enkelt ge upp mot smärtan och jag började springa i tights. Illa. Det tog emot. Det är ett faktum att ingen av oss män är snygg i tights. De kan sitta bra på och själva tightsen kan väl vara snygga i sig. Men män ska inte springa i tights. Så är det bara. På något sätt visar de oftast för mycket om ni förstår vad jag menar….

Ändå var tights det jag sprang i över ett helt år. Men hela tiden fanns ”Vara fin”-aspekten pockandes någonstans långt bak i mitt medvetande. I våras testade jag en av mina vanliga rundor i vanliga shorts. Skav i två veckor efteråt. Inte skönt. Jag började leta efter lösningar på internet. Ett alternativ hade funnits länge. Dyrt och med ett spektakulärt namn: Salomon Exo S-Lab Twinskin Shorts

Så enkelt men ändå genialt. Ett par shorts med inbyggda tights. Men ordinarie pris 1500 kr. Alldeles för dyrt. Jag beställde hem Salomons billigare variant och testade men de hade sömmar som inte alls var sköna och kändes inte bra så jag skickade tillbaka dem. Sen under sommaren öppnade en ny fantastisk sportbutik här i Jönköping, XXL. Sportbutikernas Elgiganten. Där fann jag lösningen på mitt dilemma. Och med det helt superflasigha namnet:

Nike 7″ LASER Perforated Men’s Running Shorts

Laser4FastrunnerDe kostade strax under 400 kr. Lite skillnad mot 1500. Supersköna shorts med inbyggda tights och sömmar som inte skaver samt en ficka bak för lite förvaring. Tightsen ska ha lite kompression, men den är minimal. Jag skulle tippa på att den effekten är bra mycket bättre på Salomonshortsen.

Lasershorts1Lasershorts2

På den övre bilden kan man se förklaringen till varför shortsen heter laser och på den undre ser man hur tightsen ser ut. Skälet till att de heter laser är helt enkelt att de små hålen man ser är gjorda med laser. Eller som en viss Dr Evil skulle ha sagt:

På Nikes egen hemsida står det så här i beskrivningen av shortsen: Laser-cut perforations at sides for strategic ventilation

Direktöversatt: Laserskurna hål på sidorna för strategisk ventilation.

Och det fungerar faktiskt. Shortsen är oerhört luftiga och man kan till och med köra american i dem och då känns det knappt att man har på dem. Och bäst av allt: Inget skav!

Här är en bättre bild på laserhålen.

Laser3ZalandoDen enda nackdelen jag upptäckt hittills är att när shortsen blir genomblöta så tar det väldigt lång tid för dem att torka, speciellt tightsen. Det har gjort att jag i ihållande regn blivit kall om låren långt efter att det slutat regna. Men så kanske det är med alla shorts…? Sen är väl fickan i bak inte den bästa och största. Vill man ha med sig lite krubb i form av gels/Snickers för längre pass/tävlingar så ryms det inte så mycket.

Överlag kan jag rekommendera shortsen varmt! Sköna, luftiga och skavfria. Ett givet köp!

Mullsjö X-trail – Publikparty!

För ungefär två veckor sen sprang jag min första halvmaratävling. Och det var inte vilken tävling som helst utan Mullsjö X-trail Halvmara, vilket visade sig vara en tävling inramad av en fantastisk publik. Tyvärr hade jag varit lite förkyld inför loppet och baksidan av vänster lår trilskades fortfarande lite med mig sen mitt rekordlopp på Blodomloppet Jönköping. Men på väg till loppet började adrenalinet pumpa igång och passande nog var det ett radioprogram där de spelade olika låtar som passade till löpning som jag lyckades ratta in i bilen på väg till loppet. Lite komiskt att den här låten är en av de som spelas:

Kvelertak – Blodtörst

Vädret har varit rätt grått och mulet och det regnade på väg till Mullsjö men under uppvärmningen så spricker det upp och förhoppningar om ett soligt lopp tänds. Uppvärmningen känns helt ok och i startfållan känner jag igen en del Jönköpingsfolk och jag är riktigt laddad för att springa, trots att jag är helt färsk vad det gäller halvmaror. I alla fall i tävlingsform. Den trilskande baksidan på vänster lår har dessutom gjort att jag inte kunnat köra något riktigt långpass innan loppet så jag vet inte riktigt var jag står orkesmässigt.

Planen för loppet är att försöka springa på under 1.40 och att försöka springa den första milen på under 45 minuter. Starten går och jag öppnar i ett rätt högt tempo. De första tre kilometerna går utför och jag snittar ca 4 min/km och det känns helt ok.

MX1Efter det kommer regnet. Och backarna. Och de smala stigarna på skrå med blöta rötter och branta backar ner mot sjöar. Ett felsteg och man kan ramla och slå sig rejält illa. Mina Salomon Sense Mantra trivs ju dessutom bäst i torrare väglag. Tempot sjunker och det blir mycket jobbigare än jag räknat med. Banprofilen såg inte så meckig ut. Men när man får koncentrera sig för varje steg för att inte ramla nedför en brant backe mot sjön eller för att inte halka på stenar eller rötter så är det svårt att springa fort. Det kallas helt enkelt inte X-trail utan en anledning. Men så ska det vara!

MX3Första halvan av loppet pressar jag på rätt bra ändå, trots regn och att jag ständigt hamnar först i klungor och får dra. Banan bjuder på varierad terräng, jag springer genom hav av ormbunkar, längs smala tekniska stigar, dundrar fram på hönsnätade spänger, upp för branta backar och ner lika brant igen, över träbroar. Väldigt varierad löpning. Svårast är dock alla stigar på skrå längs med sjön, med brant backe ner mot sjön. Samtidigt kittlar de löparmagen mest med vetskapen om att ett felsteg kan innebära rejäla skador. Living on Da Edge liksom! =]

Jag springer första milen på ca 46 minuter och allt går rätt så planenligt ändå. Men folk börjar springa förbi mig. Hela tiden får jag dra själv. De jag hjälpt fram första milen har nu mer ork och springer ifrån mig. Det tar på psyket men jag kämpar vidare mot 1.40-målet. Bäst av allt är all publik man stöter på. Mitt ute i skogen står det folk och hejar och klappar händerna. Jag tackar de som hejar och det stärker kämpaviljan. Publiken är fantastisk! De ploppar dessutom upp titt som tätt på platser man minst anar det likt kantareller här och där i skogen. Underbart!

MX5Resten av loppet är segt. Och tungt. Dessutom vet jag att de tre sista kilometerna så ska man klättra tillbaka upp till startområdet genom Mullsjö. Regnet har gjort mina shorts genomblöta och jag blir kall om låren. Den sista kilometern innan jag kommer in i Mullsjö går genom sumpmarker nära sjön som osar av djungelvibbar, vilket känns riktigt exotiskt på något sätt. Tänk dig en regnskog en riktigt mulen dag. Samma känsla fast i utkanten av Mullsjö. Jag gör två misstag under loppets gång som jag tycker ger störst utslag på resultatet. Jag öppnar för hårt och sen missar jag att ta banan på tredje vätskekontrollen. Kontrollerna är vid ca var femte kilometer. och de ca 4-5 kilometerna mellan kontroll tre och fyra hade nog gått lite lättare om jag tryckt i mig några bananbitar på tredje kontrollen.

Väl inne i Mullsjö blir jag nästan lite tagen av allt folk som hejar. De hurrar, klappar händerna och hejar fram oss löpare oavsett om vi är bekanta eller inte. Helt enkelt kanon! Då det går mycket uppåt här så känns det riktigt gött i kalla trötta ben att någon hejar på en. Dessutom plockar jag några platser här med vilket också stärker psyket. Till slut går jag i mål på 1.45.12. En tid som jag är helt nöjd med tanke på banans oväntade knixighet och det blöta, kalla vädret sam trilskande lår och snor i näsan i bagaget dessutom. Arrangörerna har lagt upp en film på målgångarna och kollar man från ca 4.09 kan man se en riktigt sleten (på ren västgötska) grönklädd filur med keps som lunkar mot målet.

Jag slutade på en 38:e plats totalt 138 startande vilket känns helt ok för att vara min första halvmara. Jag låg 32:a vid första checkpointen och 36:e vid andra så jag öppnade som som sagt för hårt. Jag återkommer definitivt nästa år! Bara allt publikstöd gjorde tävlingen värd ett besök. Den härliga banan med ljuvliga miljöer längs med fina sjöstråk och ett väldigt bra arrangemang gjorde inte saken sämre. Det enda jag kan klaga på var de tidtagningsmojänger man fick ha med ett kardborreband runt vristen. Inte skönt tyckte jag. Får se om man kan ha den runt handleden nästa år =] Banan blir dessutom en riktigt bra genomkörare nästa sommar då min fru MaMarie ska träna inför Axa Halvmaraton i Åre.

 

 

 

 

 

Acceleritas. Kan det bli fel med en sådan sko?

Då jag är förkyld blev det tyvärr inget Salomon Trail Tour Jönköping vid IKHP idag. Tröstade mig själv med lite skonörderi och testade en modell på Team Sportia som jag börjat sukta allt mer efter.

Acceleritas3Skon är av det svenska märket Icebug och heter Acceleritas3. Den är som klippt och skuren för att bölja fram i obanad terräng med en väldigt låg vikt och rejäla dobbar under. Dessutom är sulan utrustad med Icebugs senaste greppteknologi RB9X som ska greppa oerhört bra på våta underlag. Min tanke är den här skon ska bli delvis en racesko när jag kör traillopp samt träningssko under höst/vinter då det är blött och grisigt ute. Bra grepp på blöta stenar, rötter, i lera och på skrå är lite av den stora svagheten för mina Salomon Sense Mantra så Acceleritasen blir ett ypperligt komplement samt en möjlig tävlingssko på Axa FjällmaratonSkon har bara 4 mm drop, Mantran som jag är van vid har 6 mm, så den omställningen ska också bli spännande att testa. Helst ska man inte springa asfalt med skon heller för att inte slita sulan och då jag lever efter devisen ”Våga vägra asfalt” så gott jag kan så ska nog det gå bra =]

Om du vill läsa en utförlig och mycket läsvärd recension av Acceleritas3 så bör du kolla in Jens Östs åsikt om skon på hans sida Swedentrails. Jens har en gedigen skokunskap och bedriver även en affär på sin sida med diverse godsaker för oss som gillar att springa i skog och mark. Väl värd ett besök!