UltraVasaloppet!

Varför åka skidor när man kan springa?

Den briljanta frågan ställde sig någon/några personer och kom fram till ett mycket spännande koncept: UltraVasaloppet

Tyvärr blir det nog lite mastigt för min egen del att springa det ca en vecka efter Axa FjällmaratonMen om två-tre år kan det vara dags. Riktigt bra idé som jag tror kommer gå hem i trailtokiga Sverige. Här är en härligt inspirerande film om loppet.

Dagens andra glädjande nyhet är att jag lyckades anmäla min fru MaMarie till Axa Halvmaraton som går av stapeln en vecka innan Axa FjällmaratonSå nästa sommar blir det en härlig vecka i Åre!

Annonser

Vilken härlig dag! =]

Yay! I dubbel bemärkelse. Dagen bjöd på två riktiga löpgodbitar! Först lyckades jag bli en av de 800 som ska springa nästa års Axa FjällmaratonJag var lite smånervös och fick ringa supporten då jag fick ett mail om att min betalning inte hade kommit fram, men de lovade mig att jag hade min plats och någon timme senare dök det upp ett mail med kvittot på anmälan. Fram tills dess var jag lite smånervös kan jag lugnt erkänna. Så nästa år är jag en av de som kutar loss från startfållan som man kan se i filmen nedan.

Sen på kvällen kom nästa fina formbesked. Trots att jag inte tränat specifikt inför det, då fokus ligger på Mullsjö X-trail Halvmara, samt att loppet är på asfalt vilket jag knappt springer så lyckades jag springa milen på 39.54 på Blodomloppet JönköpingFörra året sprang jag på 42.57 och målet nu var att springa under 41 minuter. Så under 40 kändes kanon! Kom på 74:e plats totalt av 1177 startande vilket också kändes riktigt bra. Låg nog på ca plats 150 förra året. Härligt!

Nu ska det firas med kaffe, Twix och film. Trots att jag dessutom laddat med både tårta och kaka på jobbet. Det är jag värd! =]

Alla stigar bär till Bunn?

Jaha, så var sommarens hittills största löparäventyr avklarat! Det blev inte hela John Bauerleden som planerat, men jag tog mig hela vägen till Bunn. Hade jag klarat hela sträckan? Troligtvis, om två faktorer varit lite annorlunda. Jag var ute totalt ca fem timmar. Innan har jag sprungit ca två timmar som längst och totalt ca 24 km som längst. Så springa det dubbla fast i lägre tempo skulle vara en rejäl utmaning, vilket var meningen.

Oh Rainy Day!JohnBauer10

Tyvärr var inte förhållandena de bästa. Det regnade kraftigt eller spöregnade större delen av tiden jag sprang. Regn i sig är inget större problem då jag hade en regnjacka på som klarar av det på ett bra sätt, men då leden visade sig ha väldigt tekniska och kuperade stigar med mycket sten, rötter och stenhällar så blev det väldigt halt. Som jag nämnt tidigare är riktigt blöta stenar, rötter och lera det största (och enda) problemet jag stött på hittills med mina Salomon Sense Mantra. Så nedförsbackarna som vid soligt och torrt väder skulle bestå av härligt fartfylld och rolig löpning blev nu snabbt förrädiskt farliga och jag fick bromsa i de flesta backarna, vilket ledde till att jag fick använda helt andra muskler i benen än vad jag är van vid. Jag älskar ju att kuta på utför!

Oh Happy Day?JohnBauer11

Så nedförsbackarna blev tidigt jobbiga och den första milen bestod mycket av tekniska stigar, varav flera av de första kilometerna går på banan som jag ska springa på Salomon Trail Tour Jönköping. Humöret var dock bra och jag var faktiskt väldigt nöjd med att jag gett mig ut över huvud taget då regnet bara öste ner när jag startade. Inte direkt idealiskt när man ska springa fem mil. Vätskeryggsäcken var fullpackad och regnjackan på. Den första milen flöt på relativt bra och till min stora lycka kunde jag pausa och frossa vid hallonbuskar. JohnBauer2 Vilse i Kaxholmen! JohnBauer4

Inne på min andra mil kom jag ut vid ett berg med magnifik utsikt över Kaxholmen, Landsjön och Vättern. Tyvärr hade alla markeringar från leden försvunnit konstigt nog. Jag sprang tillbaka och dubbelkollade två gånger utan att hitta någon fortsättning på leden. Turligt nog ser jag en annan löpare på väg uppför en backe och jag har med mig en karta så jag tänker att han kan säkert hjälpa mig. Ibland är världen bra liten. Jag känner en person som bor i Kaxholmen. Den personen råkar vara ute på en löprunda och passera just där jag är just den dagen jag ska springa John Bauerleden. Vad är oddsen för det egentligen?

Med lite hjälp av Olof och även lite löpsällskap på vägen lyckas jag sen hitta leden igen. Andra milen flyter också på rätt bra sen, trots ännu fellöpning, dock kortare och det var det mitt fel den här gången. Andra avklarade milen firas med nyplockade lingon. Även om jag inte är så förtjust i lingon så är det roligt att passa på. JohnBauer9Sen blir det segare. Stigarna är blöta, mycket kuperade och sliriga och hala och mina shorts är kalla då de är genomblöta. Dock spricker vädret faktiskt upp lite och jag börjar hoppas på att shortsen kanske ska torka så småningom. Min tanke är att fika mina finfina stektaäggmackor efter halva leden avklarad ungefär.

A storm is coming JohnBauer5

Tyvärr slår vädret om igen och jag får fika under ett träd då regnet tilltar rejält igen och det börjar blåsa mer. Men mackorna smakade toppen. Jag passar även på att byta tröja under regnjackan. Men mentalt sett så var nog de första kilometerna efter fikapausen jobbigast. Regnet öste ner och jag sprang 1-2 kilometer asfalt och större delen utför, vilket borde varit ganska lättsprunget jämfört med de kuperade, hala stigar jag mestadels sprungit på hittills. Men det är länge sen jag sprang asfalt, jag försöker ju följa devisen ”Våga vägra asfalt” så mycket jag kan, och det är väl så stor skillnad i hårdhet mot vad jag är van vid med. Resten av tredje milen är riktigt tunglöpt. Kuperat, geggigt, blötare än blötast och det stretar emot. Dock går humöret upp några snäpp när jag ännu en gång hittar massor med hallon och frossar loss rejält.

JohnBauer6På bilden ovan får man en liten känsla av hur blött det var och att det kunde vara väldigt snårigt också. Stigen är inte direkt tydlig här. Men överflödet av hallon var härligt och jag stannade och åt länge.

Krampkamp och kantareller

Den fjärde och vad som skulle visa sig bli den sista milen inleddes med rejäla krampkänningar till och från. Ständigt på gränsen i några kilometer, men jag fick aldrig kramp, vilket jag ser som ett gott betyg. Krafterna börjar dock sina och så visar sig även vara fallet med mina vattenreserver. Efter ca 32-33 km dricker jag upp mitt sista vatten och tror då att jag har ca 2-3 km kvar till Bunn efter en snabb mätning av avståndet på kartan vid fikapausen. Det visar sig att snabbmäta saker när man är trött kanske inte är det bästa påfundet. Det ska dröja ungefär en 6-7 till innan jag kommer fram till en stugby som heter John Bauerbyn och kan fylla på vatten. Länge sen jag var så törstig. Då regnjackan inte andas så mycket så har jag varit rätt varm under den och därför druckit en hel del extra vatten jämfört med var jag normalt skulle ha behövt. Som tur är hittar jag kantareller i skogen när törsten är som svårast. Underbart!JohnBauer8

När jag väl kommer fram till Bunn inser jag att jag måste stanna. Jag har bara ca 14 % kvar i batteri på mobilen och det är med mobilen jag håller koll på mina löppass med appen RunKeeper. Då det bör vara ca 1-1.5 mil kvar på leden och jag dessutom är riktigt trött samt att jag ska bli hämtad med bil av familjen känns det rent ut sagt farligt att ge sig ut på leden och kanske inte ha något sätt att kontakta omvärlden. Trots allt är Olof den enda personen jag stött på ute i spåret under de fyra mil jag sprungit. Folk är kanske inte så tokiga att de ger sig ut på en vandringsled när det spöregnar? Hade jag bara haft en gps-klockan hade jag sluppit det problemet. Men det lutar allt mer åt att det blir en finsk sådan. Frågan är hur länge batteriet hade räckt på Garmin Forerunner 610? Hoppas det dyker lite mer information om Suunto Ambit 2 S White snart. Allt som allt är jag i alla fall väldigt nöjd med mitt pass. ”Bara” 3 km kortare än Axa Fjällmaraton men ca 1000 höjdmeter mindre. Hela leden kommer bli en riktigt genomkörare som uppladdning inför nästa års fjällmaraton om jag lyckas få en startplats.

John Bauerledspasset i siffror

Antal höjdmeter: 841

Antal elstaket jag fick krypa under: 4

Antal sår jag fick på grund av att jag fick krypa under elstaket: 1

Antal elstaket jag fick hoppa (!!) över: 1

Antal hallonätarpauser: 4

Antal deciliter kantareller plockade: Ca 3

Antal lingon uppätna: 3

Liter vatten uppdruckna innan John Bauerbyn: 2.5

Laddar för John Bauerleden. Följ mig på instagram!

Imorgon bär det av på mitt livs hittills längst löprunda. Vilket äventyr! John Bauerleden från IKHP i Huskvarna till Gränna ska jag springa, är tanken i alla fall. Det ska bli spännande att se om jag klarar av det och härligt att uppleva naturen och omgivningarna längs med leden. Det lär nog finnas en del finfina utsiktsplatser för den delen också 😉 

Som så många andra trailbloggare gör inför lopp och liknande ska jag passa på att visa en bild på morgondagens outfit. Outfits och bloggande går ju hand i hand helt enkelt. Får nog slå till med en selfie på rundan imorgon med…

JohanBauerOutfitVätskeryggsäcken kommer väl till pass och mina Salomon Exo Calf kommer vara ett bra stöd under mitt längsta pass någonsin. Keps springer jag nästan alltid med nu för tiden. För att ha lite extra vattenresurser har jag med två Salomon Soft Flask på ca en halv liter totalt, vilket kan vara bra förutom de 1.5 liter jag har i vätskeryggsäcken. Den lilla bollen till höger om t-shirten är en minimalistisk vind/regnlöparjacka som bara väger 83 gram och är väldigt smidig att packa. Perfekt att ha med i ryggsäcken då väderprognosen spår regn under dagen. Sen kommer jag att ha med mig en hel del smarrigheter i form av Twix och Snickers och två feta stektaäggmackor. Det ska jag nog stå mig på.

Dagen till ära har jag även skaffat Instagram och där kan ni följa mig på http://instagram.com/trailupptechloparen 

Förhoppningsvis blir det en hel del fina bilder under morgondagens pass. Återkommer med en smaskig John Bauerrapport på kvällen imorgon om jag orkar =]

 

Suunto Ambit, min nya finska träningspartner?

Länge har jag gått och suktat efter en ny träningspartner. Min nuvarande ständige träningskompanjon iFån RunKeeper är väldigt mobil men har inte koll på allt jag vill få feedback på och han är inte så smidig med att ge mig all information under passets gång.

Länge har jag varit inne på att skaffa en annan amerikansk träningspolare, Garmin Forerunner 610. Garmin är väldigt fokuserad på löpning, duktig på intervall och han kan verkligen känna mig på pulsen under träningspasset. Snabbt och smidigt kan han vidröra min arm likt en vibration och varna mig om jag håller för långsamt tempo exempelvis eller ge annan feedback och efter passen kan han berätta för mig hur hårt jag tränat. Garmin gillar kroppskontakt, men är ändå relativt ömtålig och vatten är kanske inte alltid hans bästa vän. Garmin är ganska fager och smidigt byggd, men man kanske inte tar med honom och visar upp honom på fest direkt. Så här ser han ut:

Garmin 610Vem ska jag dra med mig ut på stigarna om det inte blir Garmin som jag ändå tänkt mig ända sen i vintras då jag först började leta ny träningspartner på allvar?

Tidigare har jag fluktat lite på ett finskt alternativ. Och när det helt plötsligt dök upp ett nytt färskt alternativ i våras blev jag väldigt sugen på att träna finskt. Att anlita en finsk träningspartner har varit en dyr historia tidigare, men nya Suunto Ambit går som tur är att hyra in i två olika versioner. Den billigare varianten har allt mer kittlat mina sinnen. Suunto Ambit 2 S som han heter är en multisport kille som kan hänga med även om jag blir sugen på att simma eller cykla. Han känns riktigt gedigen och välbyggd och verkar tåla det mesta. Han är inte lika fokuserad på just löpning som Garmin, men är bättre på att ha koll på höjdmeter och desto uthålligare samt bättre på att känna av min puls. En av de stora fördelarna med Suunto är att mina två stora idoler också anlitar honom, världens bästa traillöpare, Kilian Jornet och Emelie Forsberg. Då kan jag ta del av deras träning också, vilket är motiverande och ett stort plus. Och duger Suunto åt dem så ska han väl duga åt mig? =] Suunto var länge inte alls en lika fager syn som Garmin. Så här såg han ut fram tills nyligen:

ambit2sMen helt plötsligt la han upp en bild på sin Facebooksida där han visade upp delar av sin nya look.

Suunto Ambit 2 S White Suuntos FBWow! Den nya looken ser väldigt spännande ut. Jag letade runt lite och hittade en bild som någon utländsk blaska läckt på Suuntos extreme makeover.

Suunto Ambit 2 S WhiteTyvärr är bilden lite suddig så det är svårt att se exakt hur han ser ut efter makeovern men Suunto är nu tillräckligt fager för att hänga med till jobbet och andra tillställningar. Jag har i allt makeoversnack glömt bort att nämna en av Suuntos mest spännande egenskaper och något som Garmin helt saknar; förmågan att använda och skapa egna appar. Tusentals användarproducerade appar finns tillgängliga och man kan med lite enkelt kodande göra egna också. En egenskap som inte är att förringa. Så vem ska få följa med mig på stigarna i framtiden? Garmin är lite billigare i dagsläget och Suuntos makeover verkar inte vara helt färdig förrän i oktober om jag tolkat den utländska blaskan rätt. Så jag har ju tid på mig att fundera. För lite mer fakta om Suunto och Garmin kan jag rekommendera läsningen nedan. Först en jämförelse mellan Suunto 2 S och Garmin 610 och många andra liknande klockor:

http://www.dcrainmaker.com/product-comparison-calculator?comparison=yes&ids=3088,11376,11377,3094,3101,3087,3086

Sen en bild på skillnaderna mellan den lite dyrare Suunto Ambit 2, Suunto Ambit 2 S och gamla Suunto Ambit.

Där ser man att den stora skillnaden mellan Suunto Ambit 2 och 2 S är batterikapacitet, höjdmätning och väderfunktioner.

Jag väntar spänt på mer nyheter om den nya färgen på Ambit 2 S. Jag återkommer när jag vet mer. Nu laddar jag inför att inta John Bauerleden i helgen =]