Vad är väl en bal på slottet…?

Eller rättare sagt: Hur sköj är det att springa ca 4 mil i de djupa, mörka skogarna i Tiveden? Jobbigt, säkert blött och halkigt, myggen är säkert tidiga i år och getingarna med för den delen, det är nog motvind oavsett vilken riktning man springer, motgräs, motbark, motljus, allt mot du kan tänka dig… Eller… Alldeles alldeles underbart? Inte vet jag i alla fall då jag får leva vidare i okunnighetens salighet (påhittad snabböversättning från engelska) och förhoppningsvis får reda på sanningen någon gång i framtiden.

Nu är det dags att börja ladda inför nästa event. Bakom nästa backkrön väntar ju Salomon Trail Tour Göteborg Skatås. Dock har jag börjat lobba för STT Kolmården 25:e maj nu när det inte blev någon löpning i Tiveden. Men så länge laddar jag med den här helmysiga filmen från STT Skatås:

Annonser

Antiklimax

Har verkligen sett fram mot att springa Tiveden Trail med Swedish Trail Running.

Vilket äventyr! Springa ca 4 mil djupt in i de västgötska skogarna omgiven av vacker natur tillsammans med andra traillöpare.

Vilken utmaning! Jag som ”bara” sprungit 2.4 mil som längst hittills skulle helt plötsligt springa bra mycket längre.

Vilken förkylning! Jag har dragit på mig 😦 Halsont, rethosta och rinnande näsa har gjort att jag varit tvungen att inkassera mina första sjukdagar någonsin. Dålig timing så det förslår. Men det är bara att ta nya tag. Nya äventyr väntar!

Kan avsluta med ett motto jag såg på en trailfilm häromveckan som jag tyckte var rätt skönt:

Våga vägra asfalt!

Känslan av att komma hem

I lördags var det äntligen dags för barbackepremiär på Bondberget! För att komma dit utan att ta bilen har jag testat att springa uppför slalombacken. Perfekt träning inför Salomon Trail Tour Göteborg Skatås då man springer uppför en slalombacke i slutet på den rundan jag ska springa där. Hittills har jag orkat ca 3/4 av backen och sen har jag varit tvungen att vila och så blev det nu med då backen var väldigt lerig och blöt och med snöfläckar här och där.

Stretch i liftenDet är ju inte var dag man står och stretchar i en lift =]

Sen bar färden vidare upp på berget och då fick jag den där sköna känslan av att komma hem. Det här börjar bli mitt berg och mina stigar. Solen gassade och stigarna var is- och snöfria. Underbar löpning där man passerar vyer som skulle kunna vara tagna direkt från en bild i någon av John Bauers böcker och man kan tro att någon mystisk sagofigur ska kika fram bakom nästa stubbe. Samtidigt kan man bjudas på en vidunderlig Vätterutsikt efter att man rundat en dunge eller kämpat sig upp för ett backkrön eller ta sig till härlig lövskog och springa genom kohagar. Det ska bli så härligt att utforska berget ännu mer och upptäcka nya sidor av det, bestiga kullar man bara sett långt bortom kalhyggen och rusa fram längs snåriga stigar.

Totalt blev det ca 13 km och ca 300 höjdmeter. Bra runda inför STT. Tyvärr har jag gått och dragit på mig en förkylning efter mitt Bondbergspass. Hoppas jag blir av med den nu när Tiveden Trail med Swedish Trail Running bara är några dagar bort.

Skönheten i det gråa

Har ännu en gång slagit nytt längdrekord på helgens långpass! Träningen inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running går som planerat. Även om jag ska springa fyra mil om två veckor så känns helgens nya rekord på 2.4 mil som en helt ok värdemätare då jag sprang ett 5 min/km-tempo, vilket jag definitivt inte har tänkt att hålla när jag springer fyra mil.

Det kändes lite konstigt att ge sig ut på långpass i grått väder och med regn hängande i luften. Vi har ju varit bortskämda med otroligt soligt och härligt väder de senaste veckorna. Men det går att finna skönhet i det gråa. Luften var härligt frisk och temperaturen över nollan. Det var årets första pass utan någon snö eller is. Bara det är en bonus. Jag hittade snabbt ett behagligt 5 min/km-tempo och benen kändes pigga och fräscha. Planen var att köra en runda med inte allt för mycket hårda backar och inga oupptäckta stigar ut i djupsnö som på förra långpasset. Ännu en gång var min nya ryggsäck med och två Snickerskakor.

Längs med Vätterstranden förundras jag över det nästan arktiska sjölandskapet, is, isflak och stora snöhögar. Det gråa bara accentuerar den arktiska känslan och ger hela löprundan något härligt mystisk och nästan exotisk känsla. Precis som en narval ska bryta den stilla vattenytan när som helst eller en isbjörn ska lufsa fram bakom nästa isflak. Efter ca fyra kilometer vänder jag och helt plötsligt upptäcker jag att jag sprungit i medvind den första sträckan, vilket blir en kylig motvind när jag vänder. Men det fungerar bra ändå.

Efter sju kilometer knaprar jag i mig en tredjedel av den första Snickersen, resten äter jag upp efter 12 kilometer. Det är intressant hur snabbt kroppen reagerar på chokladen. Som den sugar junkie jag är så tänder kroppen till direkt. Inga problem med magen av att äta under rundan. Inte heller upplever jag några krampliknande känslor runt 15-16 kilometer som jag gjorde förra veckan. Efter 17 kilometer trycker jag i mig hela den andra Snickersen. Den smakar ljuvligt och sitter som ett smäck efter en tung lång uppförsbacke. Vid 20 km vänder jag igen på samma ställe som vid fyra kilometer. Då är jag nästan uppe i tangerat längdrekord och möts igen av den kyliga motvinden. Men jag fortsätter hålla mitt tempo och benen känns ändå helt ok.

Under långpasset hann jag med att lyssna igenom tre skivor. Lite olika musikstilar men som alla passade in bra under passets gång. Provlyssna gärna!

The Head And The Heart – The Head And The Heart

Noah And The Whale – Peaceful, The World Lays Me Down

Youth Lagoon – The Year Of Hibernation

Äventyret utanför dörren

Snubblade över en fantastiskt härlig film från Salomon där två av deras löpare, Anna Frost och Rickey Gates, visar vägen till äventyret. Äventyret ligger utanför dörren och allt du behöver är ett par skor och lite nyfikenhet. Helt i min smak! Att de dessutom kan hitta en lummig och grönskande skog på en löprunda i en mångmiljonstad är gött att se. Dessutom ackompanjeras de av ett gatuband som spelar en helskön låt. Vore intressant att veta vilka de är. Spana in videon här nedan!

Så vad väntar du på? På med pjucksen och ut och upptäck! Själv ska jag fortsätta på den ny stigen jag hittade på min förra löprunda när jag ska ut på mitt nästa pass. Spännande att se var den slutar. Mer City Trail åt folket.

På startlinjen med en världsmästare…

…kommer jag att stå i början av juni. Då ska jag springa mitt första Salomon Trail Tour-lopp i Göteborg och Emelie Forsberg ska springa samma sträcka som jag. Spännande! Det är lite det som är tjusningen med den här sporten. I vilken annan sport kan en glad amatör starta samtidigt som en (glad) världsmästare?

http://www.salomontrailtourgoteborg.se/skatas/emelie-forsberg-kommer-till-skatas/

Hittade en vacker film i veckan där man kan följa en av Kilians Mont Blanc löpningar/klättringar. 3810 höjdmeter, 42 km på 8 timmar och 43 minuter.

Vad gjorde du i dag? Sprang uppför Mont Blanc och ner igen.

Det är väl kanske inte ett svar som många andra kan dra till med =]

Emelie på Sportspegeln!

http://www.svtplay.se/klipp/1144506/jag-alskar-att-springa

Emelie Forsberg var som jag nämnde tidigare i dag med på Sportspegeln. Stort med traillöpning i Sportspegeln och intressant att höra mer om Emelie. Klicka på länken ovan!

Här är även en mysig film som visar hur Emelie och de andra i Salomons Team tränat i USA senaste veckan:

 

Upptech: Ny vätskeryggsäck och nytt långpassrekord

I fredags var det äntligen dags att testa min senaste tillskott i trailutrustningen: Salomon Advanced Skin S-Lab 5L

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För den oinvigde kan det vara svårt att förstå vad det är man beskådar på bilden ovan så låt mig precisera lite vad det rör sig om. Det är en vätskeryggsäck och det blåa som sticker upp en slang som går från vätskeblåsan på backsidan av ryggsäcken. Perfekt när man ska ut på långa trailupptäckslöpningar! I bak på ryggsäcken har man plats att packa ner lite extra kläder och annat smått och gott och i fram kan man ha vattenflaskor och där finns även två fickor som man kan ta av om man vill. Så här ser baksidan ut.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

Ryggsäcken sitter som en smäck och en väldigt positiv sak är att man inte har något som spänner över magen, vilket vad jag förstått är ett stort plus när man ska springa riktigt långt. Själv har jag bara sprungit med vätskebälte tidigare och det har fungerat ok, men då har det inte varit några längre sträckor.

Under min löptur märker jag knappt av ryggsäcken. Den sitter tight och fint. Jag lyssnar ofta på musik när jag springer, men jag kan ändå höra hur vattnet skvalpar lite i ryggsäcken. Att dricka visar sig fungera kanon. In med munstycket i munnen, tryck till lite med läpparna/tänderna och sen är det bara att sörpla i sig. Blåsan rymmer hela 1.5 liter vilket räcker gott och väl på de långpass jag sprungit hittills.

ADVANCED SKIN S-LAB 5 SET

 

För att verkligen ha nytta av ryggsäcken så var jag tvungen att brassa på med ett rejält långpass. Det passar dessutom alldeles utmärkt med min träning inför Tiveden Trail med Swedish Trail Running. Då ska jag springa hela 4 mil i underbar västgötsk natur. Mumma eller dårskap?!? Det återstår att se.

 

Långpasset

Först gav jag mig ut på en av mina vanliga rundor på bankarna vid Vättern. Testade att dricka lite vatten och hade även med mig två Snickers, vilket jag har läst ska passa utmärkt på långpass. Provåt lite under första milen och tog en alldeles för stor första tugga. Inte helt ovanligt för att vara mig att glufsa i mig. Dock insåg jag snabbt att det är mycket svårare att tugga och andas samtidigt när man tryckt i sig alldeles för mycket. Men med mindre bitar i fortsättningen så gick det även bra att trycka i sig Snickers lite då och då under passets gång. Första milen flyter på bra i rätt lagom tempo på runt 52 minuter. Mycket barmark och lite leriga stigar. Sen beger jag mig upp mot mitt nya upptäcksområde vid golfbanan. Då börjar även all uppförslöpning. Vid stigarna vid golfbanan blir det en hel del backträning och jag hittar en stig som jag aldrig sprungit på tidigare som leder bort från golfbanan och hela tiden neråt. Där är det mycket djup snö. Inser efter ett tag att jag inte kommer hitta någon smidig väg tillbaka utan jag får springa hela uppförsbacken tillbaka, nästan 60 höjdmeter i djupsnö. Kanske inte helt smart när man är ute på sitt längsta löppass någonsin. Men jag var väldigt nöjd med att ha hittat två nya stigar som jag kan utforska i framtiden.

Efter uppförsbacken vid ca 15.5 km är det mycket utför. Hinner springa ca 500 meter och sen blir vaderna och låren helt stela och det känns som att de håller på att dra ihop sig i kramp. Konstigt tycker jag när jag ändå springer i ett lugnt tempo och utför, men samtidigt är det väldigt geggigt underlag. Jag sänker tempot lite och efter ca 500 meter så ger det med sig lite, men känslan sitter kvar i benen. Efter nerförslöpningen blir det lite backar igen och sen bär det av hemåt. Det släpper allt mer i benen och jag känner att jag skulle klara att springa längre, men jag stannar på 20.5 km ungefär. Den andra milen gick på strax över en timma. Väldigt nöjd med att vara över två mil och att då klämt in totalt 334 höjdmeter också. Mina Sense Mantra fick även de en rejäl genomkörare då det utmed spåret bjöds på i princip ett smörgåsbord av underlag: barmark, djupsnö, skare, blötsnö, blank is, gegga, djup gegga, lite asfalt, stigar, stenar och rötter. Det sätter sina spår =]

Lerig Mantra

 

Så här i efterhand så har jag fått betala priset för all backlöpning och är fortfarande lite stel i baksida lår. Men sammanlagt är jag väldigt nöjd med passet, ryggsäcken och Snickersknaprandet. Det bådar gott inför kommande långpass och Tiveden Trail. Innan Tiveden har jag tänkt hinna med ett ännu längre pass fast då i lugnare tempo.

TalkUltra intervjuar Emelie Forsberg

Svenska trailstjärnan Emelie Forsberg blev nyligen intervjuad av Ian Corless som har en mycket populär trailblogg och en podcast som heter TalkUltra. Intervjun är mycket läsvärd och du hittar den här!

Bild från Emelies hemsida http://emelieforsberg.com/

Emelie är känd för att ha en härligt smittande leende nästan fastklistrat på läpparna och en av de sakerna jag gillar mest i intervjun är just den aspekten att Emelie vill ha roligt när hon springer. Löpning ska vara skoj, även om det kan vara jobbigt. Här nedan är en film från när Salomons Trail Team var och tränade i Nya Zeeland och Emelie visar varför hon är känd för att springa som en vind ner för bergen. Härlig film =]